År 2001, vecka 2 |
År 2001, vecka 2 |
På Passagen raljerade en debattör nyligen kring att en yngling blivit åtalad för att han "lyft sin högerarm". Vid närmare läsning framgick att ynglingen samtidigt ropat "Sieg Heil!" till andra personer.
Var detta verkligen en sådana bagatell som signaturen gav sken av? Nej, jag tycker inte det! Det var här inte fråga om att av en händelse råka lyfta sin ena arm. Det handlade om en nazi-hälsning, en gest med bestämd innebörd.
Gesten betyder en hyllning till Hitler-Tyskland för 60 år sedan, och värderingar som förknippas med nazismen. Gesten förmedlar samtidigt ett hot, särskilt gentemot människor med utländsk bakgrund. Alltför många har gjort och gör erfarenheten att det inte alltid stannar vid hotfullhet.
Jag tycker det är riktigt att denna nazi-hälsning är kriminaliserad.
Därmed inte sagt att det är en brottslighet, vars bekämpande ska prioriteras framför all annan brottslighet. Om polisens och domstolsväsendets resurser är begränsade (vilka de är) ska alla andra brott prioriteras ned? Ska högarna av outredda rån och misshandelsfall, våldtäkter och mord, bilstölder och bostadsinbrott få växa för att man först ska ta sig an dessa nazi-hälsningar? Jag tycker inte det.
Jag har också ett annat förbehåll. Försök se situationen ur ynglingarnas perspektiv. Hur blev de sådana? Vilka erfarenheter ligger bakom? Sådant går media sällan in på, det skulle kanske bli för brännbart.
I många fall har dessa unga svenskar erfarit kränkande behandling från invandrare och djupa orättvisor från ett samhälle som inte tagit detta på allvar. De har känt ett behov av att protestera, att revoltera.
Men långsiktigt politiskt arbete och teoretisk analys har för många av dem inte varit ett alternativ. Nazi-stuket har blivit en genväg att, åtminstone för ögonblicket, framkalla en form av "respekt".
Genom att stänga normala politiska kanaler för arbete mot en galen invandringspolitik, genom att framställa det som att varje kritik i sammanhanget måste vara nazi-anstruken, har etablissemanget bidragit till att forma sådana ynglingar.
Ytterligare ett förbehåll. Våldsbenägna unga svenskars agerande har sin motsvarighet i våldsbenägna unga invandrares agerande. I själva verket är dessa väsentligt mer våldsaktiva, även om media försöker ge motsatt intryck.
Våldsamma invandrargäng använder inte denna gest. Jag vet inte om de har några andra gester, det skulle kanske vara långfingertecknet. Men även utan gester kan de både sprida skräck och skada andra människor. De väljer sin offer med inte mindre av etnisk urskiljning än vad unga nazister gör.
Även unga invandrares våld mot svenskar är ofta utslag av rasism. Men här är inte tal om att denna brottslighet ska prioriteras.
Är inte det diskriminering?
Detta leder över till Luciano Astudillo, ordförande i socialdemokraternas integrationsgrupp.
