År 2001, vecka 10 |
År 2001, vecka 10 |
Var Olof Palme och dåtidens socialdemokrati bra för Sverige?
För mig representerar Palme och ATP-tidens socialdemokrati framförallt två saker:
1. Nationell solidaritet
2. Internationell solidaritet.
Visst, Palme var en konfrontationspolitiker som skaffade sig många fiender. Ändå byggde han vidare på folkhemsidén, om ett samhälle med trygghet för alla dess medborgare.
En milstolpe var folkomröstningen om Allmän tilläggspension 1957 och riksdagsbeslutet två år senare. Under Erlanders, Strängs och Palmes tid genomfördes ATP. I andra änden byggdes daghem och skolor ut, allt fler fick möjlighet att skaffa sig en utbildning.
Det var en självklar utgångspunkt att de som satt vid makten skulle arbeta för folkets väl. "Ökad jämlikhet" löd (s)-parollen.
Parallellt med detta arbetade Palme för att Sverige skulle bidraga till en bättre värld.
Han protesterade mot USA:s angreppskrig i Vietnam på 60-talet, han såg till att vi på 70-talet tog emot politiska flyktingar från Latinamerika och han förstod palestiniernas situation som få andra svenska politiker.
Olof Palme arbetade också intensivt för att hejda kärnvapenupprustningen.
Olof Palmes insats för Sverige och för världen var, som jag ser det, positiv - under den tid han levde. Men sedan 1986 har det spårat ur, och fröet till detta låg i s-politiken på Palmes tid. Gemensam nämnare var gränslösheten och flummet, ambitionen att vara alla till lags och vägran att erkänna målkonflikter.
Makten blev ett självändamål och det gällde att vinna val. Det gjorde man genom att lova ständigt mer och aldrig säga något obehagligt.
Flummet representeras av både skolpolitiken och kriminalpolitiken. I skolan tog man bort betyg i uppförande och ordning, lärare fick inte ställa krav och sätta gränser. Elever skulle betraktas som vuxna.
Inom kriminalpolitiken sattes brottslingens intressen framför brottsoffrens. Tidsobestämda interneringar togs bort. Grundsynen var att det fanns orsaker till brott, därför skulle ingen straffas, bara "vårdas".
När det gäller social trygghet i Sverige byggde man bara på bidragsfloran och nivåerna, med någon slags automatik. I slutändan berövades människor incitament att försöka klara sin försörjning genom eget arbete. Det lönade sig ofta bättre att satsa på bidrag, kanske i kombination med litet svartjobb.
Socialbidragen har alltmer kommit att betraktas som en inkomst, vilkensomhelst. Detta har indirekt blivit officiell politik. Detta manifesterades nyligen, då regeringen höjde bidragen till barnfamiljer och förundrade sig över att kommuner därvid sänkte socialbidrag till barnfamiljer. Detta är ju konstruktionen och var själva grundtanken, att det skulle vara ett tillfälligt bidrag i en nödsituation, behovsprövat.
Samtidigt pressas de som försöker försörja sig på eget arbete, genom konkurrensutsättning av kollektivtrafik och annan offentlig verksamhet. Utbrändheten breder ut sig.
När det gäller flyktingpolitiken vet vi hur det kvantitativt accelererat sedan mitten av 80-talet, samtidigt som det handlat allt mindre om tidigare politiskt aktiva.
De ekonomiska motiven och kravfullheten har blivit alltmer dominerande. Invandrarhushåll får högre bidragsbelopp än svenska bidragshushåll av motsvarande storlek. Ett annat exempel är hur mycket större andel av invandrare än av infödda svenskar som fått ut förtidspension.
Som resultat av bl.a. detta måste ATP-beslutet nu rivas upp - ekvationen går inte ihop, inte när stora belopp betalas ut till personer som inte betalt in till systemet.
Från LO tycks man dock inte ha lärt sig något av detta. Den 15/2 -01 hade tre LO-utredare en artikel i DN där de pläderade för att invandrare skulle få lättare att komma in i A-kassan, samtidigt som dagpenningen skulle höjas för dem som inte tidigare haft inkomster. 1)
Kommunförbundet är inte "sämre". I "Fördel mångfald", slutrapport från dess "Integrationsberedning", förslås en särskild pension just för invandrare:
"...anser beredningen att staten ska garantera försörjningen för den som fyllt 60 år eller är allvarligt sjuk eller funktionshindrad vid ankomsten till Sverige. Detta statliga ansvar ska vara livsvarigt för de äldre samt för sjuka och funktionshindrade så länge sjukdomstillståndet eller funktionshindret kvarstår.
När det gäller äldre personer, som inte uppfyller kraven för full pension i nuvarande system eller som inte hinner uppnå kraven för garantipension i det kommande pensionssystemet, måste någon form av statlig pension införas. Denna rätt till pension ska kvarstå även om personen i fråga blir svensk medborgare."
Varifrån ska pengarna tas?
1) Detta vore mindre anmärkningsvärt om LO samtidigt drev sin tidigare linje om en reglerad invandring, men så är det ju. Invandringen ökar, och LO tiger.
