Den gamla skolan. Vem vill ha tillbaka den? Utvecklingen måste gå framåt!

Så tänker många.

Ord har sina laddningar, som kan förleda. Det hörs på själva orden att "Den nya skolan" måste vara något bättre än "Den gamla skolan".

Men är det verkligen så?

---

Sanningen är att den svenska skolan nu utgör ett gigantiskt misslyckande. "Lägg ned skolan!" skrev författarinnan Christina Claesson i ett debattinlägg, och hon fick medhåll av många med inblick i skolans verklighet. Varje grundskoleelev kostar årligen i genomsnitt 52.000 kronor. Totalt blir det varje år över 70 miljarder för grundskola och gymnasium. Detta är till stor del bortkastade pengar.

En sak är ju om man "inte når ända fram" i kunskaper om historia eller geografi, om litteratur eller religion, om fysik eller biologi. En sak är om man inte lämnar skolan som en engagerad samhällsmedborgare. Men när man inte har lärt sig det mest elementära, när man inte ens kan passa tider, när man inte är anställningsbar, inte för de enklaste arbetsuppgifter - då är det illa!

Just så är det i dag med en hel del av dem som just gått ut skolan. Trots att företagen ropar efter arbetskraft, även för okvalificerade arbeten, får de inte folk - alltmedan många personer i 20-årsåldern går utan arbete.

Egentligen är detta inte att förvånas över, om man vet hur den nya skolans vardag tar sig ut. I den mån eleverna alls närvarar på lektionerna kommer de och går som det passar. Ofta har man ytterkläder på, tuggar tuggummi, använder mobiltelefon. Ibland kan någon knacka på klassrumsdörren och avbryta lektionen, för att han vill prata med sin kompis.

Varför skulle man plötsligt förmå disciplinera sig, passa tider och ta tillsägelser i arbetslivet, när man vant sig vid att inte göra det under många år av skolgång, under den tid i livet då man formas som människa?

Hur har skolan så till en grad kunnat förfalla?

En del av förklaringen ligger i den ideologiska offensiv för kravlöshet som länge pågått. Det ska inte vara betyg, det ska inte vara "katederundervising". Det har gått så långt att ord som "disciplin" och "ordning", ja även "fostran" och "kunskap", gjorts negativt laddade.

I denna offensiv har ingått att skuffa undan läraren. Helst ska det vara fullständig "elevdemokrati", där barn betraktas som vuxna och där lärare och elever är jämlikar.

En annan del av förklaringen är att man gapat över för mycket, genom invandringen. Den har ju inneburit att vi under den tidigare underklassen av arbetarbarn fått en ny underklass: barn som har inte bara språkproblem utan även en annan kultur, andra värderingar och ofta obefintligt stöd hemifrån. Detta har krävt särskilda satsningar och extra resurser, ändå har det inte räckt. Men det har dränerat den ordinarie undervisningen, både genom minskade resurser och genom en sämre undervisningssituation.

Hur har detta kunnat ske utan att någon slagit larm, långt tidigare? I skolan har ju hela tiden funnits vuxna. De måste ha sett vad som hände!

Förklaringen ligger nog i en kombination av indoktrinering och egoism, grupptryck och bristande civilkurage. Den som protesterade framstod som både en misslyckad pedagog och fastlåst i ett förlegat tänkande.

En kritisk lärare stämplar automatiskt ut sig som som gammaldags, icke förändringsbenägen och ej anpassningsbar. Vederbörande har "samarbetssvårigheter". Dödsynder för en lärare i den moderna skolan! Det gäller att själv inte uppleva problem och inte få några klagomål på sig.

Realiteter i sammanhanget är dels den individuella lönesättningen för lärarna dels konkurrenssituationen för skolan, som gör att man måste måna om dess rykte för att några elever ska söka sig dit nästkommande läsår.

Det gäller att vara en överlevare. Den som rör sig ute på stan kvällstid behöver numera vara "street-smart". På motsvarande sätt behöver en lärare vara "school-smart". Skolmiljön har således blivit till ett drivhus för floskler och ordmaränger, hyckleri och kryperi.

Var "positiv", dvs se inga problem, ställ inga krav, försök inte sätta några gränser. Ge snälla skrivningar och gör generösa bedömningar, sätt betyg som ger nöjda mottagare. På så vis skruvas kraven sucessivt ned, både vad gäller ordning och kunskaper.

Rädda sig den som kan - så länge det går. Sköt dig själv och skit i andra. Detta klimat påverkar naturligtvis eleverna, som märker hur det fungerar i praktiken.

Om målet är att få fram apatiska och fogliga medborgare, då är den svenska skolan bingo.