Bomberna faller nu över Jugoslavien. Det får mig att tänka på Bengt Westerberg.

Det var valrörelse, och i Malmö konfronterades han som folkpartiledare med upprörda svenska pensionärer - upprörda över den omfattande invandringen och den s.k. generösa flyktingpolitiken.

Westerberg kontrade med att försöka framstå som än mer upprörd: "när bomberna faller" får man förstå att människor flyr, då är det vår moraliska skyldighet att ställa upp, osv.

Bortsett från att den pressade Westerberg här drog till med en lögn - de flesta ex-jugoslaver som tog sig till Sverige i början av 90-talet hade varit i flyktingläger i närområdet och kom alltså från icke-krigszoner*, där inga bomber föll - blir hans utsaga intressant mot bakgrund av vad som nu sker i Jugoslavien.

NU FALLER ÅTERIGEN BOMBER, och det är västländer som släpper bomberna. Följden blir nya flyktingströmmar och det lär sättas press på Sverige (främst från den egna godhetseliten) att återigen ställa upp och vara generöst.

Bombfällandet har stöd från vår egen utrikesminister, Anna Lindh. Hennes argumentering är att ansvaret bärs av Milosovic, genom dennes omedgörlighet. Med andra ord: funnes inte Milosevic, hade Belgrad haft en annan ledare, då skulle serberna accepterat att lämna ifrån sig Kosovo.

Vilken sagolik enfald! Självklart har Milosevic det serbiska folkets stöd i försvaret av Jugoslaviens territorium.

En serb påpekade, intervjuad i svensk TV: skulle vi svenskar acceptera att norra Sverige överlämnades till samerna eller att Skåne bröts loss från Sverige?

Där hade serben möjligen fel, i varje fall beträffande den svenska makteliten. Den skulle acceptera att hela Sverige gavs bort.

Faktum är ju att det är just vad som sker:

Vi har minerallag som helt enkelt skänker bort våra naturtillgångar. Vad som sker kan inte överdrivas, inte karikeras.

Vi har en invandringspolitik som ger invandring i oförminskad takt. Vi har en "integrationspolitik" som diskriminerar etniska svenskar.

Vi är anslutna till EU, därtill på oförmånliga villkor.

Mot denna bakgrund kan det synas konsekvent att också radikalt skära ned anslagen till försvaret. Det finns ju ändå inga ambitioner att värna svenska intressen.

Ska vi alls ha ett militärt "försvar", då är det väl för att kunna skicka marktrupp till ett område som Kosovo och kriga mot serber? Vad jag har förstått så är utrikesminister Lindh inte helt främmande för en sådan tanke.

Klart är hursomhelst, att utan insats av marktrupp blir NATO-bombningarna utan annan verkan än att förstöra anläggningar, döda människor och skapa flyktingströmmar. För människorna i Kosovo leder det troligen till en katastrof, värre än något man hittills erfarit.

Bombernas verkan på serberna blir främst att ena folket bakom Milosevic och att stärka motståndet mot NATO. Är det något serberna kan, så är det att strida. I inget annat nazi-ockuperat område under världskriget hade Hitler sådana svårigheter som i Jugoslavien. Under hela sin historia har serberna fått träning i krig.

Varför sker då dessa bombningar?

Är det fråga om att blåsa liv i världsekonomin?

Är det ett försök från USA:s sida att destabilisera Europa?

Behöver man testa nya vapen under realistiska omständigheter, få ett övningsfält?

Lämnar vi sådana antaganden därhän återstår att tolka det som att man fastnat i en prestige- och "trovärdighets"-fälla. Före verkställandet av bombningar fanns där en rationalitet. Då kunde de fungera som hot, i syfte att framtvinga underkastelse från serberna.

När detta inte lyckades har NATO hamnat i en situation, där det inte går att dra sig ur. Man har ju lovat att bomba, och lovat att göra vad man lovar.

Men varför från början så till den grad engagera sig för just Kosovo? Blir inte kontrasten slående, om man jämför med t ex Palestina eller Kurdistan?

I Palestina har israelerna alltsedan 1948-49 och 1967 bedrivit en målmedveten ockupationspolitik, med hårt förtryck av den palestinska befolkningen.

Funnes den logik och konsekvens hos Bill Clinton, då skulle han för länge sedan ha bombat Tel Aviv.

---

 

 

 

* Något som Bengt Westerberg, i egenskap av regeringsledamot, själv framhålit på "DN Debatt".