TIO
GUDS BUD, även kallat Dekalogen, ur Andra Mosebok, 20 kap: |
| 1.
Du skall inga andra gudar hava jämte mig |
| 2.
Du skall inte göra dig något beläte eller någon
avbild... |
| 3.
Du skall inte missbruka Guds namn |
| 4.
Helga sabbatsdagen |
| 5.
Hedra din fader och din moder |
| 6.
Du skall icke dräpa |
| 7.
Du skall icke begå äktenskapsbrott |
| 8.
Du skall icke stjäla |
| 9.
Du skall icke bära falsk vittnesbörd mot din nästa |
| 10.
Du skall icke hava begärelse till din nästas hus |
Sveriges
kristnande
Sveriges
kristnande tog lång tid. Mellan Ansgars första besök
i Birka fram tills dess att Uppsala blev ärkebiskopssäte
låg en period på mer än tre sekler.
Ansgar
kom första gången till Birka år 829 men det blev
inte framgångsrikt. Ytterligare missionärer kom dock till
Sverige söderifrån. Ansgar själv återkom en
andra gång år 852. Då var han (sedan 831) utnämnd
till ärkebiskop över Norden, med säte i Hamburg-Bremen.
Den
förste kristne kungen i Sverige ska ha varit Olof Skötkonung,
som lät döpa sig år 1008, i Husaby, Västergötland.
Kristendomen
fick först fäste i Västergötland och Östergötland,
som låg närmare Danmark och kontinenten. Skaraområdet
blev biskopssäte år 1017, redan innan själva staden
grundats (år 1050). En katedral i Skara blev färdig år
1140.
Ett
biskopssäte hade inrättats även i Sigtuna, år
1060, under kungen Stenkil. Hans son, Inge d.ä,
donerade kring år 1080 jord till ett kloster i Vreta i Östergötland
Motstånd
mot kristnandet kom främst från Uppland och Mälarområdet.
I Gamla Uppsala låg ju svearnas gamla kultplats för asagudarna.
Ur
"Sveriges historia", Melin m.fl:
"Med
Olof Skötkonungs son Emund Gamle dog den gamla Uppsalaätten
ut (1060) och Stenkil, en storman från Västergötland,
tog makten. Stenkil har blivit mest känd för att han tog
initiativ till byggandet av en domkyrka i Sigtuna. Han förde
en försiktig politik i det ännu övervägande
hedniska Uppland och förhindrade, trots att han var kristen,
att hednatemplet i Uppsala brändes ner. Trots denna försiktighet
uppstod en hednisk reaktion bland svearna, som skulle komma att
prägla de kommande hundra åren: kampen mellan de hedniska
svearna och de kristna götarna.
Efter
Stenkils död (1066) uppstod ett osäkert politiskt läge;
många stred om kungavärdigheten..."
Ur
"Svenska kyrkan i utveckling",
Sören Ekström:
"Men
den gamla tron värjde sig segt, med 'hednatemplet i Uppsala'
(på den plats som i dag heter Gamla Uppsala) som centrum.
Särskilt i tider av missväxt och oro återvände
man gärna till Tor, Oden, Frej och andra gamla gudar. På
1060-talet fördrevs biskopen en tid från Sigtuna och
biskopsstolen i Skara stod tom.
I
mitten av 1100-talet stod kristendomen slutligen som segrare, en
seger som bekräftades under Inge den äldres regeringstid.
... En domkyrka byggdes, kanske på samma plats som templet
och på platsen för nuvarande Gamla Uppsala kyrka."
Kampen
om kungamakten sammanvävdes alltså med frågan om
religionen.
Sedan
den stenkilska ätten dött ut år 1130 stred stormannaätter
med varandra om kungakrona. Det var den sverkerska ätten från
Östergötland och den erikska ätten från Västergötland.
Under en period på 120 år innehades kungavärdigheten
av nio regenter, omväxlande från än den ena, än
den andra, ätten. Ingen av kungarna lyckades ta permanent kontroll
över den andra ättens regionala bas. Varken erikar eller
sverkrar utövade mer än begränsat inflytande över
Mälardalen och Uppland.
Det
vanligaste sättet för en regent att dö under denna
period var att bli dräpt. Erik blev efter sin död helgonförklarad
i Sverige: "Erik den helige", eller "S:t Erik".
På hans dödsdag den 18 maj hålls Eriksmässan.
Sedan
år 1103 och mer än 150 år framåt löd svenska
biskopar under ärkebiskopsstolen i Lund. Sedan dess kan Sverige
betraktas som kristnat. År 1164 blev Uppsala säte för
den förste svenske ärkebiskopen.
Vad
gjorde att kristendomen segrade?
Till
att börja med kan konstateras att den genomfördes uppifrån,
av stormännnen och deras kungar.
Kungamakten
hade fördel (eller fick i varje fall så småningom)
av kristendomen på åtminstone två sätt:
•
ideologiskt, det gav legitimitet åt hans styre:
han hade sin makt från Gud.
•
administrativt, det medförde kulturellt inflytande,
bildning och en kader av skrivkunniga.
Ur
"Boken om Sveriges historia",
Larsson, m.fl:
"Kristendomen
infördes uppifrån: den var elitens religion innan den
blev folkets religion.
Att
kristendomen till slut segrade berodde ytterst på att stormännen
och kyrkan hade så stor nytta av varandra. Kyrkan behövde
kungens och bygdehövdingarnas hjälp för att bygga
kyrkor och tvinga folket att överge sina gamla gudar. Kungen
å sin sida fick tack vare kyrkan tillgång till maktmedel
som ingen järnåldershövding någonsin hade
förfogat över.
Prästerna
förde med sig skrivkunniga administratörer med rötterna
i romersk tradition. De erbjöd kungamakten en rudimentär
byråkrati, ett kansliväsen och en för dåtida
svenska förhållanden mycket sofistikerad syn på
egendomsförhållanden. Man kunde förenklande säga
att den svenska kungamakten, i och med att landet blev kristet,
fick en kår av regeringsspecialister.
Därtill
kom att kungamakten stärktes ideologiskt. Kyrkan gav kungen
en ny syn på sig själv och på sitt ämbete.
Med hjälp från den kyrkliga idén om att kungen
erhållit sitt jordiska ämbete av Gud - 'kung av Guds
nåde', på latin rex gratia Dei - utvecklades åsikten
att kungamakten stod högt över alla andra herravälden
i landet. Kungen hade inte fått sin makt av folket eller av
stormännen utan av Gud Fader själv, inför vilken
han var ansvarig."
Det
fanns även moment som kunde appellera till folket. Kristendomen
lovade evigt liv för den som skötte sig, det gav en inramning
och elementär trygghet åt människor, i tider av oro.
Ur
"Sveriges ekonomiska och sociala historia",
Johan Söderberg:
"Otryggheten
i människornas liv drev dem att söka minska osäkerheten
i tillvaron. Här hade religionen en viktig funktion. Den skänkte
löftet om ett evigt liv. Kyrkobruket reglerade livets högtider
genom olika ritualer och gav året sin fasta gång. Men
det räckte inte helt för människornas behov. Magiska
föreställningar var levande. Magiska bruk gav känslan
av att kunna skydda sig mot det onda,.."
"Boken
om Sveriges historia":
"Sverige
fick ett helt nytt sätt att kontrollera och styra människor,
ett både andligt och världsligt system som medförde
oanade möjligheter att bygga upp och befästa maktstrukturer.
När, som vi snart skall se, den svenska kungamakten under 1100-
och 1200-talen upplevde en genomgripande förändring skedde
detta i takt med att kyrkans organisatoriska inflytande växte.
Det medeltida kungariket Sverige var lika mycket en skapelse av
präster som det var en skapelse av krigare."
Kloster
och kyrkobyggande
En
viktig roll spelades av klostren. Först på plats var cisterciensordern,
som byggde flera kloster - däribland Vreta, som det förmodligen
första klostret i Sverige. År 1143 tillkom Alvastra i Östergötland
och Nydala i Småland. Invid Skara grundades kring år 1150
Varhem och år 1161 Gudhem, som var det första nunneklostret.
Under
medeltiden tillkom kloster även på Gotland Roma) och i
sydöstra Finland (Nådendal). Vid Mälaren tillkom kloster
i Stockholm, Sigtuna och Mariefred.
"Svenska
kyrkan i utveckling":
"Tidigt,
med början redan under 1100-talets första hälft,
anlades också kloster: Vreta och Alvastra i Östergötland,
Nydala i Småland och Varnhem i Västergötland. På
1200-talet kom tiggarordnarna."
"Sveriges
ekonomiska och sociala historia":
"De
flesta kloster som grundades i Norden var utlöpare av det europeiska
klosterväsendet. Under 1100-talet anlades hundratal cistercienserkloster
som en reformrörelse över hela kontinenten.
I
Norden är det främst två slags klosterordnar som
varit av betydelse. Det handlar dels om cistercienserna, dels om
tiggarordnarna.
De
tiggarordnar som fick störst utbredning var dominikanerna och
franciskanerna. Dessa rörelser uppstod på kontinenten
i början av 1200-talet som en reaktion mot vad man uppfattade
som urartning och vällevnad inom kyrkan.
Tiggarordnarna
var en kulturell och ekonomisk organisation som blev möjlig
först med stadsväsendet och den framväxande penningekonomin."
|
Skissen
t.v. visar Alvastraklostret.
|
Cistercienserklostren
låg på landsbygden och långt från existerande
bebyggelse. Konventbröderna skulle där leva ett enkelt liv,
fyllt av arbete, böner och studier. Arbetet kunde gälla
trädgårdsodling, översättning eller avskrift
av böcker - innan boktryckarkonsten hade uppfunnits framställdes
ju böcker genom avskrift.
Tiggarordnarna
kom ett sekel senare och verkade i städerna. Där fanns två
varianter dominikanerna och franciskanerna.
På en holme
i Stockholm byggdes ett kloster med kyrka - den äldsta byggnaden
i dagens Stockholm: Riddarholmskyrkan.
Ur
boken "Allt om Stockholm", Martin
Stugart:
"När
den gudfruktige och lagkloke Magnus Ladulås blivit kung fick
holmen en ny funktion. Mellan åren 1278 och 1285 lät
han uppföra ett kloster med kyrka åt franciskaner- eller
gråmunkarna, tiggarbröder som fått ett högt
anseende i Europa där man börjat tröttna på
tidens lättsinne. Tack var tiggarmunkarna fick det forna Kidskär
ett nytt namn, Gråmunkeholmen. Så fick
den heta till 1637, då namnet Riddarholmen första gången
dök upp."
I Stockholm, där
Klara kyrka nu ligger, anlades 1280-talet också ett kloster
för den kvinnliga delen av fransiskanerorden - klarissorna.
Ur
"Svensk utbildningshistoria",
Richardsson:
"Den
kyrkliga organisationen kunde självfallet inte fungera tillfredsställande
utan funktionärer med viss utbildning. För att lösa
detta utbildningsproblem inrättades i stiftsstäderna särskilda
prästutbildningsanstalter, vilka kommit att gå under
beteckningen dom- eller katedralskolor."
"Intresset
för skolundervisning och övriga kulturella aktiviteter
( t ex bokskrivning) var mycket skiftande bland de olika klosterordnarna.
Den orden som gjorde den främsta insatsen på skolans
område var dominikanerorden,.."
På 1300-talet
framträdde Heliga Birgitta, som efter sin död blev kanoniserad,
dvs förklarad som helgon. Efter att hennes man - både han
och hon själv kom från stormannasläkter - avlidit
började hon få uppenbarelser. Det hann bli så många
som 600.
"Boken
om Sveriges historia":
"I
kraft av sin andliga auktoritet - Birgitta hävdade att hon
mottog uppenbarelser, visioner som hon tolkade som budskap från
Kristus, Maria och olika helgon - kunde hon utöva ett icke
obetydligt politiskt inflytande."
Vid sin död
1373 befann sig Heliga Birgitta i Rom. Hon hade då hunnit med
att träffa påven och även genomfört en pilgrimsfärd
till Jerusalem.
Hon grundade år
1370 Birgittinerorden som sedan uppförde ett 20-tal kloster i
olika länder. I Sverige byggdes Vadstena kloster, som
på 1400-talet var Sveriges andliga och kulturella centrum. Klostrets
bibliotek var landets största, med 1.500 volymer (universitet
i Sorbonne hade vid samma tid c:a 2.000 volymer)!
Kyrkobyggandet
nådde snabbt en osannolik omfattning. I Skara hade den första
domkyrkan uppförts. Inom stiftsområdet fanns på 1200-talet
inte mindre än 500 kyrkor. Antal inom Linköpings stift var
lika stort.
De
kyrkor som först byggdes var träkyrkor. Men redan under
1200-talet byggdes de flesta kyrkor i sten. Stenkyrkorna var mer brandsäkra,
men dyrare att bygga.
Ur
"Kyrkohistoria", Kroon/Rodhe:
"De
äldsta kyrkobyggnaderna i Norden var enkla träbyggnader
med väggar av plankor, som tillyxats av kluvna trädstammar
och pålats ned i marken, s.k. stavkyrkor.
Herremansgården eller de hedniska templen synes ha utgjort
förebilden.
När
man senare började bygga av natursten, försågs kyrkorna
med torn eller uppfördes t.o.m. i form av runda torn, s.k.
rundkyrkor. Så småningom gjorde sig
inflytandet söder- och västerifrån gällande
i kyrkornas byggnadssätt."
|
Del
av Lunds domkyrka. Påbörjad under 1000-talt, klar
under första hälften av 1100-talet, en tid då
Skåne tillhörde Danmark. |
Ur
"Svenska kyrkan i utveckling",
Ekström:
"Under
de första århundradena av Sveriges kristna historia skedde
ett omfattande kyrkobyggande, till en början i form av enkla
träkyrkor men efterhand i natursten och nya material som kom
till vårt land söderifrån. Byggmästare från
kontinenten kom hit för att leda de större kyrkobyggena.
Ett exempel på detta var bygget av Uppsala domkyrka som varade
under slutet av 1200-talet, hela 1300-talet och början av 1400-talet."
|
Uppsala
domkyrka började uppfördes under 1200-talet. Den
togs i bruk 1298 och var i stort sett färdig 40 år
senare.
Så
här såg den ut först efter en restauration
i slutet av 1800-talet. Den är i dag Nordens största
kyrka.
|
"Sveriges
ekonomiska och sociala historia":
"Medeltidskyrkan
var inte bara en internationellt organiserad kulturbärare.
Den var också en mäktig ekonomisk institution. Det kyrkliga
livet var inte skilt från det ekonomiska, utan förutsatte
en rad ekonomiska prestationer från omgivningen. Kyrkan bidrog
i sin tur till det ekonomiska livets utveckling, bland annat genom
sina stora byggnadsföretag och genom att sprida skriftkulturen."
Organisering
och korståg
Sedan
år 1164 var Uppsala ärkebiskopssäte.
Organisatoriskt
delades kyrkan först upp i sex stift: Skara, Linköping,
Växjö, Strängnäs, Västerås och Uppsala.
Efter korstågandet i Finland till även Åbo och antalet
stift blev sju.
Varje
stift förestods av en biskop och i varje stiftssstad fanns en
kyrka som var särskilt stor - domkyrkan.
Den
lokala enheten var församlingen, inom respektive socken.
"Boken
om Sveriges historia":
"Först
på 1100- och 1200-talen hade kristnandet av Sverige nått
så långt att en varaktig organisation av kyrkan kunde
genomföras. Sverige delades in i sju territoriella biskopsdömen,
... Skara biskopsdöme omfattade Västergötland, Dal
(Dalsland) och Värmland. Linköpings biskopsdöme inkluderade
Östergötland, Öland, Gotland och Småland utom
Värend, som utgjorde ett eget litet biskopsdöme med centrum
i Växjö. Biskopen i Strängnäs styrde över
Södermanland och Närke, medan Västmanland och Dalarna
infogades under Västerås. Längst i norr låg
Uppsala biskopsdöme, som omfattade Uppland och allt land norr
därom. Finland inordnades relativt sent under Åbo biskopsdöme."
"Kyrkohistoria":
"Grundsatsen
om allmogen självstyrelse tillämpades i Sverige även
inom kyrkan. Socknens fria män utsåg sin präst,
varefter denne vigdes av biskopen. T.o.m på biskopsvalen ägde
allmogen till en början inflytande... På landskapets
ting stiftades även lag för kyrkan (kyrkobalkar). Prästerna
levde i äktenskap..."
Kyrkan
blev med tiden väldigt rik. Regelbundna inkomster till verksamheten
kom genom tiondet: bönderna måste lämna en
tiondel av allt de producerade till kyrkan.
Inte
mindre viktigt var stora donationer och testamenteringar
till kyrkan från rika personer som önskade komma till himlen.
På så vis blev kyrkan ägare till mycket stora jordegendomar.
Kyrkan
själv blev samtidigt skattebefriad, och överhuvudtaget mycket
självständig i förhållande till staten.
"Sveriges
historia":
"Den
katolska kyrkan hävdade libertas ecclesiae
- kyrkans självständighet - gentemot statsmakten, vilket
innebar att kyrkan inte skulle vara skyldig att betala skatt eller
andra avgifter till staten. Denna uppfattning godtogs av Magnus
Ladulås, som i ett privilegiebrev utfärdat år 1281
gav skattebefrielse för egendom som innehades av domkyrkor
och sockenkyrkor, sedermera gavs samma rätt åt kloster.
Kyrkan fick också rätt att själv tillsätta
biskopar utan inblandning av statsmakten; även kravet på
egen domsrätt - att de andliga skulle dömas av sina egna
- godtogs. Kyrkan och dess män hade blivit ett eget stånd
- det andliga frälset..."
Ur
"RIKSDAGEN - en svensk historia",
Hadenius:
"Ärkebiskopsämbetet
var en av de viktigaste politiska och ekonomiska posterna i landet.
Biskoparna satt i rikets råd, och kontrollen från påven
i Rom var svag. Sverige låg långt från den katolska
huvudstaden, vilket lämnade utrymme för godtycke såväl
från de kyrkliga som från de världsliga herrarnas
sida.
Kyrkan
och klostren utgjorde det andliga frälset, vilket innebar att
det var befriade från skatt till kronan. De följde dessutom
en egen lagstiftning - den kanoniska rätten. Särskilt
mot slutet av medeltiden ökade kyrkans inflytande; den blev
en stat i staten."
Hur
religion och politik går in i varandra illustrerades åter
genom de s.k. korstågen, österut. Dessa betydde inte bara
att finnarna kristnades, det betydde också att svenskt territorium
utvidgades. Det glesbefolkade Finland blev en del av Sverige.
Det
var fråga om makt i båda ändar. Stärkt svensk
kungamakt möjliggjorde framstötarna, samtidigt som dessa
resulterade i ökad makt för dessa kungar.
Det
talas om tre "korståg", i tre etapper flyttades positionerna
fram:
Ur
"Finlands historia", Meinander:
"Det
finns två skäl till att missionsverksamheten i Finland
fick mer organiserade former under 1100-talet. För det första
stärktes kungamakten sakta men säkert i Sverige, vilket
ökade dess förmåga att engagera sig i Finland och
andra Östersjöregioner. För det andra ledde konkurrensen
mellan påvemakten och Tyska kejsardömet till att påven
grundade nya ärkebiskopssäten i Lund (1104) och Uppsala
(1164) för att åsidosätta den alltför
kejsartrogne ärkebiskopen i Bremen. Påvens beslut var
ett led i denna maktkamp, eftersom den tysk-romerske kejsarens korsriddare
samtidigt gjorde landvinningar i Baltikum. En annan pådrivande
faktor för insatser i Finland var farhågor för motsvarande
framstötar från Novgorods och den ortodoxa kyrkans sida.
Medeltida
urkunder berättar om tre korståg till Finland, och sentida
historiker har daterat dem till åren 1155, 1239 respektive
1293."
Det
första korståget, år 1155, genomfördes av den
brittiske munken Henrik, i skydd av den svenske kungen Erik, han som
sedan kallades Erik den helige. Åbo slott uppfördes senare
i området.
Det
andra korståget genomfördes år 1239, av Birger Jarl.
"Finlands
historia":
"I
slutet av 1230-talet företog den svenske jarlen Birger en straffexpedition
till Finlands västra inland, närmare bestämt Tavastland,
vars befolkning hade lierat sig med Novgorod. Expeditionen (1239)
kom sedermera att kallas det andra korståget till Finland
och verkställdes i enlighet med påvens önskemål,
eftersom tavasterna hade bränt ned en katolsk kyrka."
Det
främsta syftet med detta andra "korståg" var
dock att befästa den svenska kronans kontroll över Finland.
I Tavastland uppfördes borgen Tavastehus.
Det
tredje korståget genomfördes år 1293 av Tyrgil Knutsson.
En militär expedition till Karleska näset, som resulterade
i uppförandet av ytterligare en borg, Viborgs slott.
Reformationen
Reformationen
hade i Sverige två bakgrunder.
Den
ena var naturligtvis Martin Luther, som 1517 spikat upp sina teser
i Wittenberg, vilka ledde till brytningen med den katolska kyrkan.
Den
andra var Gustav Vasa och hans intressen som kung. Sverige var svårt
skuldsatt efter krigandet mot danskarna, kronan hade därför
ett desperat behov av inkomster. Här gavs ett tillfälle:
att ta från den rika katolska kyrkan i Sverige.
Erfarenheterna
från Stockholms blodbad, och ärkebiskop Gustav Trolles
insatser där, kunde utnyttjas i propagandan.
Personer
under reformationen i Sverige:
Olaus
Petri 1493-1552 (reformatorn "Mäster Olof",
predikanten i Storkyrkan)
Laurentius
Andrae 1470-1551 (ärkedjäkne i Strängnäs
domkyrka och Gustav Vasas kansler)
Laurentius
Petri 1499-1573 (Olaus bror, Sveriges förste evangelisk-lutherske
ärkebiskop, 42 år på posten, ditsatt 1531) |
Olaus
Petri hade studerat i Wittenberg tiden kring 1518 och med sig hem
till Sverige förde han de lutherska idéerna om förändring
av kyrkan. Han verkade som lärare vid domkyrkoskolan i Strängnäs
och fick stöd av ärkedjäknen Laurentius Andrae.
Kungen
tilltalades av deras idéer och tog dem till Stockholm. Olaus
Petri gavs möjligheter att predika i Storkyrkan.
Möjligheterna
att trycka böcker var också en viktig faktor!
"Sveriges
historia":
"Med
stöd av kungen kunde Laurenius lägga embargo på
Uppsala domkapitlets tryckeri och föra det till Stockholm.
Det fanns bara ett annat tryckeri i landet, ägt av biskop Hans
Brask. Det tog Gustav själv i beslag och därmed var reformatorerna
ensamma om att kunna utge tryckta skrifter, den nya tidens främst
propagandamedel."
Tillsammans
arbetade Petri och Andrae år 1526 fram en sammanfattning av
den evangeliska förkunnelsen, sedan Nya Testamentet med kommentarer
i Luthers anda. Det
var det största bokverk som dittills tryckts på svenska.
Kungen ålade alla församlingar att köpa ett exemplar.
Priset var tre mark, vilket motsvarade en oxe.
Översättningen
fick stor betydelse för den svenska språkutvecklingen.
Å, ä och ö fick sin plats i vårt alfabete.
Utgivningen
av Nya Testamentet följdes senare - år 1541 -upp med en
komplett bibelöversättning - Gustav Vasas Bibel.
Denna gjordes framförallt av Laurentius Petri ensam.
Bibelöversättningar
Gustav
Vasas bibel byggde på Luthers översättning
till tyskan och på den latinska versionen Vulgata.
Under
1600-talet trycktes inte mindre än tre nya bibelversioner:
Gustav II Adolfs 1618, Kristinas 1646 och Karl X Gustavs 1655.
Typografin hade där gjorts mer överskådlig,
så att innehållet blev lättare tillgängligt.
Biblarna hade nu också blivit så billiga att de
kunde ägas privat. Det förekom hembiblar och fältbiblar.
År
1703 kom Karl XII:s bibel, som fortfarande baserade sig på
1541 års översättning.
Gustav
III tillsatte år 1773 en bibelkommission, med uppdrag
att åstadkomma en översättning som kom den
hebreiska och grekiska grundtexten närmare. Den skulle
komma att sitta i 144 år. Under tiden trycktes
närmare 100 ytterligare upplagor av bibeln.
År
1917 kom den nya översättningen, stadfäst av
Gustav V Adolf.
År
1999 kom en tredje översättning, "Bibel 2000".
|
En
milstolpe blev riksdagen i Västerås 1527. Där drev
Gustav Vasa igenom ett beslut om att biskoparnas och kyrkornas "överflödiga
egendom" skulle dras in till kronan. Avgörandet om vad som
skulle betraktas som "överflödigt" hamnade sedan
hos kungen själv.
En
brytning med påven i Rom markerades också av att kungen
1531 utsåg ärkebiskopen (Laurentius Petri).
"Boken
om Sveriges historia":
"Västerås
riksdag år 1527 kan i många fall sägas utgöra
en vändpunkt i kyrkans historia i Sverige. Riksdagen har ofta
benämnt reformationsriksdagen, men detta är egentligen
en oriktig benämning. Resultatet blev inte att den svenska
kyrkan blev reformatorisk, men kyrkans världsliga makt bröts
till stor del.
Följden
blev en förstärkning av statsfinanserna, dels genom den
omfattande indragningen av kyrkligt gods till kronan, dels genom
beslutet att kronan i fortsättningen skulle få disponera
huvuddelen av det tionde som traditionellt hade betalats till kyrkan."
I ett skede hade
Petri och Andrae gjort misstaget att föra fram kritik mot Gustav
Vasa. Det blev dödsdomar, mot båda. De benådades
sedan, men fick betala dryga böter. Gustav Vasa gillade ju inkomster...
Dackefejden
i Småland kring 1542-43 - det mest omfattande av de många
upproren mot Gustav Vasa - hade delvis sin grund i den forcerade indrivningen
av egendom från kyrkorna.
Ytterligare
steg mot en protestantisk statskyrka togs med riksdagen i Västerås
1544. Då förbjöds helgondyrkan, själamässor
och vallfäder. Det blev dödsstraff på att tillhöra
någon annan kyrka än den officiella lutherska.
Under
Erik XIV skärptes inställningen till Rom. Erik
XIV försökte öppna för kalvinistiskt inflytande,
men detta motverkades av Laurentius Petri. Genom hans försorg
utkom sedan, år 1571, Sveriges första kyrkoordning.
Hans
efterträdare Johan III (gift med polskan Katarina Jagellonica)
försökte istället närma den svenska kyrkan till
den katolska.
Efter
Johan III:s död manifesterades åter hur religion och politik
flöt samman. En maktstrid uppstod mellan Johans son Sigismund
och hans bror Karl - sedermera kung Karl IX. Resultatet blev
en skärpt hållning mot allt katolskt i Sverige. Det skedde
genom riksdagsbeslut 1593 och 1595.
"Boken
om Sveriges historia":
"När
den katolske Sigismund blivit kung blev den religiösa frågan
överhängande och hertig Karl sammankallade därför
ett möte till Uppsala 1593. Nu antogs en central lutheransk
dogm, den så kallade Augsburgska trosbekännelsen, som
rättesnöre för den svenska kyrkan, vilket innebar
att denna nu tydligt intog en lutheransk hållning. Detta bekräftades
ytterligare vid riksdagen i Söderköping 1595 då
katolsk gudstjänst helt förbjöds. Vadstena kloster,
som hade fört en tynande tillvaro, stängdes."
Kyrkans
många funktioner
"Sveriges
ekonomiska och sociala historia":
"Vilka
var då prästens arbetsuppgifter? Han skulle ansvara för
de kyrkliga förrättningarna - dop, vigsel och begravning.
Han skulle hålla mässa. Han var skyldig att leva i celibat,
åtminstone sedan ett möte i Skänninge 1248 förbjudit
prästerna från att hålla frillor. Det förbudet
hade dock kyrkan inte kraft att genomdriva fullt ut. Med reformationen
gavs prästerna tillåtelse att gifta sig."
"Kyrkohistoria":
"Kyrkan
blev ett slags skola, där prästerna var lärare och
lekmännen elever. Lekmännen var skyldiga att komma till
kyrkan och lyssna på prästerna, och överheten hjälpte
prästerskapet att tillse att denna ordning respekterades. Kyrkotukt
upprätthölls med världsliga straff. För sina
församlingsbor blev ortodoxins präster såsom fäder,.."
Kyrkan
kan sägas ha haft många funktioner:
1.
Utbildning
Det
var kyrkan som år 1477 grundade Uppsala Universitet. Detta fungerade
visserligen mest som prästseminarium fram till början av
1600-talet, men det var ändå landets första universitet.
Därutöver
startade kyrkan ett antal skolor på gymnasienivå. Katekesundervisningen
och husförhören medverkade till en allmän spridning
av läskunnigheten.
Kyrkans
ansvar i detta sammanhang kodifierades i 1686 års kyrkolag.
"Svensk
utbildningshistoria":
"Hela
den kyrkliga skolorganisationen kom i och med kyrkans förstatligande
under statens ledning. Skolan kom visserligen fortfarande att betraktas
som en kyrklig angelägenhet - man kan lägga märke
till att de första skolordningarna ingick i kyrkoordningarna
- men kyrkan hade blivit en statlig institution och därmed
också de skolor som tidigare tillhört den katolska organisationen."
"Gränsen
mellan de större stiftsgymnasierna och akademierna var flytande:
när Åbo universitet upprättades upphörde dess
gymnasium och i Uppsala fanns heller inget gymnasium på 1600-talet."
"Svenska
kyrkan i utveckling":
"En
viktig utgångspunkt för den svenska lutherdomen var att
bevara enheten i religionen. Den religiösa friheten var starkt
kringskuren genom regler, husförhör och kyrkotukt. Samtidigt
bedrevs en omfattande undervisning."
2.
Massmedium
Kyrkan
fungerade som dåtidens massmedium, innan det fanns vare sig
tidningar eller telefon, radio eller TV. Från predikstolen levererades
inte bara moraliska förmaningar utan även nyheter. Kyrkbacken
blev också en samlingsplats, där sockenborna regelbundet
kunde utbyta information/skvaller och åsikter.
Ur
"Svensk utbildningshistoria", Richardsson:
"Vad
den religiösa uppfostran och opinionsbildningen... beträffar
hade ju staten ett effektivt instrument i kyrkan. Tack vare den
allmänna kyrkoplikten och den obligatoriska katekesundervisningen
nådde man praktiskt taget alla medborgare."
Ur
"Forskning & Framsteg",
nr 4/08:
"För
dem som inte hade tillgång till tidningar blev kyrkan viktig
för att få nyheter. Predikstolen användes ofta för
att snabbt sprida information till gemene man. Där lästes
lagar och lokala nyheter upp, det hände till och med att krigsnyheter
lästes direkt ur Post- och Inrikes Tidningar. Att informera
om krigen var viktigt. Sverige var ett land som under 1600-talet
ständigt var i krig eller under krigshot, och därför
måste allmogen kunna mobiliseras snabbt."
"Man
kan likna vissa av gudstjänsterna vid nyhetssändningar."
3.
Rättsinstans
I
viss mån utgjorde kyrkan även rättinstans. Alla måste
besöka gudstjänster och närvara vid husförhör.
Försummelser av detta eller "sexualbrott" kunde leda
till bestraffningar. Där fanns stocken på kyrkbacken och
skampallen inne i kyrkan.
"Sveriges
historia":
"Att
föda ett 'oäkta barn', dvs före bröllopsdagen,
betraktades som ett brott ända fram till 1810. Att ha könsumgänge
före äktenskapet stred mot det sjätte budet i Mose
lag. Ändå valde många unga par att ta risken, vilket
innebar att man riskerade böter eller att man i värsta
fall fick stå en söndag på pliktpallen i kyrkan
inför församlingsmedlemmarnas åsyn. Pliktpallen
kallades i folkmun horpallen."
4.
Socialvård
Kyrkan
ombesörjde fattigvård för dem inom församlingen
som inte kunde försörja sig själva.
5.
Kontrollapparat
Genom
den folkbokföring som sköttes av prästerna skapades
en viktig kontrollfunktion inför utskrivningar till krigstjänstgöring.
Ur
"Boken om Sveriges historia",
Richardsson:
"...
kom prästerna att spela en nyckelroll när statsmakten
behövde en fungerande personkontroll på lokalplanet för
att kunna ta ut soldater som behövdes för stormaktstidens
krig."
6.
Propagandainstrument
Precis
som massmedier i dag inte inskränker sig till att informera,
utan också utgör ett medel att skapa opinion - ett propagandainstrument
för makthavarna - var så fallet med kyrkan förr i
tiden.
"Boken
om Sveriges historia":
"Prästerna
blev också viktiga när det gällde att föra
ut den ideologi som var viktig för statsmakten."
Ur
"De kallades SNAPPHANAR",
Hazelius:
"Prästerna
var viktiga, enande personer i församlingen - även om
de inte alltid hade det så lätt med sockenborna. För
att splittra och demoralisera befolkningen beordrades friskyttarna
att ta präster till fånga. Det var prästen som förmedlade
nyheter och officiella meddelanden från predikstolen, och
utan honom blev det svårare för den svenska ledningen
att kontakta och bearbeta sockenborna. Bara i Östra Göinge
blev tio präster bortförda."
Stormaktstid
och luthersk ortodoxi
"Svensk
utbildningshistoria":
"...den
tidigare från staten självständiga kyrkan förvandlades
till en statskyrka med kungen som dess högsta ledare och att
medborgarnas religionstillhörighet och därmed deras trosuppfattningar
och kulthandlingar blev en sak som reglerades av staten."
Trettioåriga
kriget utkämpades med religiösa förtecken, men det
handlade också om makt och territorier.
Religionen
spelade en roll också på slagfältet. Biblar och fältpräster
fanns till hans, gudstjänsterna var viktiga. Även om man
dog i ett slag kunde man hoppas på att komma till himlen. Individens
öde låg hursomhelst i Guds händer, så egentligen
hade man inget att frukta. Hur annars förklara karolinernas hjältemod
under Stora Nordiska kriget?
"RIKSDAGEN
- en svensk historia":
"Bönderna
knotade, och oron kom till uttryck i bondeståndet vid riksdagarna
och vid upplopp ute i landet. Men kungen och adeln kunde - med olika
medel - stävja de upproriska. Ett av skälen var naturligtvis
framgångarna på slagfältet.
Dessutom
hade kungen ett starkt stöd bland prästerna. Kyrkoherdarna
stödde kungen inte bara i riksdagen utan propagerade också
från predikstolarna för kriget. Det var ett religionskrig
mot 'papisterna'; katolikerna skulle inte återfå makten.
Prästerna inpräglade dessutom lydnad för överheten.
För dem som inte lydde den återstod endast helvetet."
"Sveriges
historia":
"1600-talet
var ortodoxins tidevarv. Ortodoxi betyder renlärighet. Teologiskt
betyder det att den som är ortodox bekänner sig endast
till en bestämd lära och håller fast vid denna...
Genom kyrkoordningen 1571 och Uppsala möte 1593 fastställde
kyrkan normen för religionsutövningen."
Med
den nya kyrkolagen 1686 fullbordades ortodoxin med ett teokratiskt
synsätt: kungen hade fått sitt uppdrag från Gud och
kunde därför ses som Guds ställföreträdare
på jorden.
Detta,
tillsammans med andra faktorer (klassmotsättningar, ekonomiska
svårigheter, hot från utlandet), banade väg för
det kungliga enväldet under Karl XI och Karl XII.
Till
det paradoxala under 1600-talet hör naturligtvis drottning Kristinas
religiösa beslut. Hennes far att kämpat och dött i
kamp mot katolicismen. Detsamma hade tiotusentals svenskar och finnar
gjort på slagfälten. Katolicism var dessutom i lag förbjudet
för folket i Sverige. I det läget beslutar sig drottningen
för att bli katolik!
Frikyrkor
och sekularisering
Ur "Vårt
1800-tal", Dahlberg:
"Enligt
den gamla kyrkolagen gick prästen omkring i byarna och förhörde
allt gårdsfolket i kristendomskunskap och läsförmåga.
Vars och ens färdighet bokfördes i husförhörslängder
som arkiverades. Dessa utnyttjades ibland också som underlag
för beskattning och utskrivning till krigstjänst. Husförhören
dog småningom ut med den ökade rörligheten, men formellt
gällde bötesstraff för den som uteblev från husförhör
ända till 1888."
Under
1700-talet kom upplysningsfilosoferna och förlängningen
av detta en uttalad ateism.
Framförallt
uppstod det fromhetsriktningar - framförallt den tyska pietismen
- som reaktion på den stela ortodoxin. Staten svarade med Konventikelplakatet
1726, som förbjöd alla religiösa möten.
Den spred eller tänkte oortodoxa tankar kunde arresteras.
"Sveriges
historia":
"Pietismen
var en inomkyrklig väckelserörelse. Pietisterna samlades
till konventiklar, privata religiösa möten, där man
läste ur Bibeln, höll bön och sjöng psalmer.
De
ifrågasatte prästernas roll och menade att gudstjänsten
bara var en innehållslös ceremoni om inte tron var djup
och innerlig. De ansåg att alla med en innerlig tro kunde
predika Guds ord. Det ortodoxa prästerskapet reagerade kraftigt
på de nya religiösa rörelserna och försökte
förbjuda dem."
"Svenska
kyrkan i utveckling":
"1726
års konventikelplakat användes mot de framväxande
väckelserörelserna (konventikel betyder sammankomst).
Genom konventikelplakatet förbjöds alla enskilda sammankomster
och andakter förutom husandakter."
"Sveriges
historia":
"Enligt
religionsstadgan räckte det att myndigheterna misstänkte
att någon hyste 'villfarande meningar' för att de skulle
kunna inleda rannsakning. Hotet kom i första hand från
väckelserörelser, men i viss utsträckning också
från uttalade ateister."
Utvecklingen
kunde i längden inte stoppas.
Under
1800-talet bröt en rad olika frikyrkorörelser fram, både
i Sverige och i andra länder.
Konventikelplakatet
avskaffades år 1858, dvs efter drygt 130 år.
Steg
på vägen var "toleransediktet" från 1781,
som medgav fri religionsutövning för utlänningar i
Sverige och beslutet året därpå, om motsvarande för
svenska judar.
År
1841 avskaffades skamstraffet (t ex sitta i stocken)
År
1855 upphörde domstolars rätt att ålägga kyrkoplikt.
År
1888 avskaffades - även formellt - bötesstraffet mot uteblivande
från husförhör.
År
1870 hade även icke-protestanter fått rätt att bli
statstjänstemän och att kandidera till riksdagen (fortfarande
fick dock bara medlemmar av svenska kyrkan bli lärare)
"Sveriges
historia":
"Folkrörelserna
föddes i slutet av 1700-talet och under 1800-talets första
hälft som proteströrelser mot den rådande samhällsordningen.
Trosvisst hävdade enkla bönder, gamla gummor, pigor och
drängar sin rätt att tolka Guds eget ord, som det själva
kunde läsa det i Den Heliga Skrift.
I
de religiösa väckelserörelserna fanns en stark vilja
att låta det kristna budskapet genomsyra vardagslivet. Här
föddes en självständighet inte bara mot statskyrkan
utan också mot kungamakt och överhet."
År
1856 bildades Evangeliska Fosterlandsstiftelsen, som en väckelserörelse
inom svenska kyrkan.
Under
andra halvan av 1800-talet kom dessutom ett stort antal frikyrkor
till Sverige. De största var:
•
Baptistförbundet
•
Metodistkyrkan
•
Missionsförbundet
•
Adventistsamfundet
•
Helgelseförbundet
•
Örebomissionen
•
Frälsningsarmén
•
Jehovas Vittnen
Av
frikyrkornas medlemmar krig år 1900 var två tredjedelar
kvinnor.
Under
1900-talet kom även:
•
Pingströrelsen
•
Vännernas samfund (kväkarna)
•
Livets Ord
Andra folkrörelser vid samma tid var nykterhetsrörelsen
och arbetarrörelsen.
Ledande
personer inom arbetarrörelsen blev flera gånger dömda
i domstol, för bl.a. hädelse. Det gäller inte minst
Arbetets redaktör Axel Danielsson. För sin artikel "Till
världsaltets upphovsman" måste han avtjäna
ett fängelsestraff.
Fram
till mitten av 1800-talet kunde den som lämnade den Svenska kyrkan
dömas till landsförvisning.
Under
1860-talet kom en lag som gjorde det tillåtet att lämna
statskyrkan och bilda nya religiösa samfund. En förutsättning
var dock att vederbörande gick in i ett annat kyrkosamfund, godkänt
av staten.
Först
1951 infördes full religionsfrihet i Sverige. Då fick man
utträda ut statskyrkan utan att behöva gå med
någon annanstans. Frikyrkorna jämställs med svenska
kyrkan beträffande vigsel och begravning.
År
1977 blir det åter fritt att starta kloster i Sverige.
År
1982 får Sverige diplomatiska förbindelser med Heliga stolen,
dvs Vatikanen.
Folkbokföringen
togs 1991 över av skattemyndigheterna.
Det
första kvinnliga prästerna i den svenska kyrkan vigdes år
1960. Lagen som möjliggjorde detta hade kommit två år
tidigare. År 2001 var en tredjedel av prästerna kvinnor.
Bland dem under prästutbildning var en klar majoritet kvinnor.
År 2000
genomfördes en formell separation av stat och kyrka. Svenska
kyrkan är sedan dess inte längre en statskyrka.
Innebörden
av detta är att
• kyrkan
inte tar ut skatt av sina medlemmar - det kallas i stället kyrkoavgift
• biskoparna
utses inte av regeringen - de väljs inom kyrkan
• barn till
föräldrar med kyrkomedlemskap blir inte automatiskt kyrkomedlemmar
- det sker först vid dopet.
Jan
Milld, den 13.6.2008
