TIO GUDS BUD, även kallat Dekalogen, ur Andra Mosebok, 20 kap:
1. Du skall inga andra gudar hava jämte mig
2. Du skall inte göra dig något beläte eller någon avbild...
3. Du skall inte missbruka Guds namn
4. Helga sabbatsdagen
5. Hedra din fader och din moder
6. Du skall icke dräpa
7. Du skall icke begå äktenskapsbrott
8. Du skall icke stjäla
9. Du skall icke bära falsk vittnesbörd mot din nästa
10. Du skall icke hava begärelse till din nästas hus

 

Sveriges kristnande

Sveriges kristnande tog lång tid. Mellan Ansgars första besök i Birka fram tills dess att Uppsala blev ärkebiskopssäte låg en period på mer än tre sekler.

Ansgar kom första gången till Birka år 829 men det blev inte framgångsrikt. Ytterligare missionärer kom dock till Sverige söderifrån. Ansgar själv återkom en andra gång år 852. Då var han (sedan 831) utnämnd till ärkebiskop över Norden, med säte i Hamburg-Bremen.

Den förste kristne kungen i Sverige ska ha varit Olof Skötkonung, som lät döpa sig år 1008, i Husaby, Västergötland.

Kristendomen fick först fäste i Västergötland och Östergötland, som låg närmare Danmark och kontinenten. Skaraområdet blev biskopssäte år 1017, redan innan själva staden grundats (år 1050). En katedral i Skara blev färdig år 1140.

Ett biskopssäte hade inrättats även i Sigtuna, år 1060, under kungen Stenkil. Hans son, Inge d.ä, donerade kring år 1080 jord till ett kloster i Vreta i Östergötland

Motstånd mot kristnandet kom främst från Uppland och Mälarområdet. I Gamla Uppsala låg ju svearnas gamla kultplats för asagudarna.

Ur "Sveriges historia", Melin m.fl:

"Med Olof Skötkonungs son Emund Gamle dog den gamla Uppsalaätten ut (1060) och Stenkil, en storman från Västergötland, tog makten. Stenkil har blivit mest känd för att han tog initiativ till byggandet av en domkyrka i Sigtuna. Han förde en försiktig politik i det ännu övervägande hedniska Uppland och förhindrade, trots att han var kristen, att hednatemplet i Uppsala brändes ner. Trots denna försiktighet uppstod en hednisk reaktion bland svearna, som skulle komma att prägla de kommande hundra åren: kampen mellan de hedniska svearna och de kristna götarna.

Efter Stenkils död (1066) uppstod ett osäkert politiskt läge; många stred om kungavärdigheten..."

Ur "Svenska kyrkan i utveckling", Sören Ekström:

"Men den gamla tron värjde sig segt, med 'hednatemplet i Uppsala' (på den plats som i dag heter Gamla Uppsala) som centrum. Särskilt i tider av missväxt och oro återvände man gärna till Tor, Oden, Frej och andra gamla gudar. På 1060-talet fördrevs biskopen en tid från Sigtuna och biskopsstolen i Skara stod tom.

I mitten av 1100-talet stod kristendomen slutligen som segrare, en seger som bekräftades under Inge den äldres regeringstid. ... En domkyrka byggdes, kanske på samma plats som templet och på platsen för nuvarande Gamla Uppsala kyrka."

Kampen om kungamakten sammanvävdes alltså med frågan om religionen.

Sedan den stenkilska ätten dött ut år 1130 stred stormannaätter med varandra om kungakrona. Det var den sverkerska ätten från Östergötland och den erikska ätten från Västergötland. Under en period på 120 år innehades kungavärdigheten av nio regenter, omväxlande från än den ena, än den andra, ätten. Ingen av kungarna lyckades ta permanent kontroll över den andra ättens regionala bas. Varken erikar eller sverkrar utövade mer än begränsat inflytande över Mälardalen och Uppland.

Det vanligaste sättet för en regent att dö under denna period var att bli dräpt. Erik blev efter sin död helgonförklarad i Sverige: "Erik den helige", eller "S:t Erik". På hans dödsdag den 18 maj hålls Eriksmässan.


Sedan år 1103 och mer än 150 år framåt löd svenska biskopar under ärkebiskopsstolen i Lund. Sedan dess kan Sverige betraktas som kristnat. År 1164 blev Uppsala säte för den förste svenske ärkebiskopen.

Vad gjorde att kristendomen segrade?

Till att börja med kan konstateras att den genomfördes uppifrån, av stormännnen och deras kungar.

Kungamakten hade fördel (eller fick i varje fall så småningom) av kristendomen på åtminstone två sätt:

ideologiskt, det gav legitimitet åt hans styre: han hade sin makt från Gud.

administrativt, det medförde kulturellt inflytande, bildning och en kader av skrivkunniga.

Ur "Boken om Sveriges historia", Larsson, m.fl:

"Kristendomen infördes uppifrån: den var elitens religion innan den blev folkets religion.

Att kristendomen till slut segrade berodde ytterst på att stormännen och kyrkan hade så stor nytta av varandra. Kyrkan behövde kungens och bygdehövdingarnas hjälp för att bygga kyrkor och tvinga folket att överge sina gamla gudar. Kungen å sin sida fick tack vare kyrkan tillgång till maktmedel som ingen järnåldershövding någonsin hade förfogat över.

Prästerna förde med sig skrivkunniga administratörer med rötterna i romersk tradition. De erbjöd kungamakten en rudimentär byråkrati, ett kansliväsen och en för dåtida svenska förhållanden mycket sofistikerad syn på egendomsförhållanden. Man kunde förenklande säga att den svenska kungamakten, i och med att landet blev kristet, fick en kår av regeringsspecialister.

Därtill kom att kungamakten stärktes ideologiskt. Kyrkan gav kungen en ny syn på sig själv och på sitt ämbete. Med hjälp från den kyrkliga idén om att kungen erhållit sitt jordiska ämbete av Gud - 'kung av Guds nåde', på latin rex gratia Dei - utvecklades åsikten att kungamakten stod högt över alla andra herravälden i landet. Kungen hade inte fått sin makt av folket eller av stormännen utan av Gud Fader själv, inför vilken han var ansvarig."

Det fanns även moment som kunde appellera till folket. Kristendomen lovade evigt liv för den som skötte sig, det gav en inramning och elementär trygghet åt människor, i tider av oro.

Ur "Sveriges ekonomiska och sociala historia", Johan Söderberg:

"Otryggheten i människornas liv drev dem att söka minska osäkerheten i tillvaron. Här hade religionen en viktig funktion. Den skänkte löftet om ett evigt liv. Kyrkobruket reglerade livets högtider genom olika ritualer och gav året sin fasta gång. Men det räckte inte helt för människornas behov. Magiska föreställningar var levande. Magiska bruk gav känslan av att kunna skydda sig mot det onda,.."

"Boken om Sveriges historia":

"Sverige fick ett helt nytt sätt att kontrollera och styra människor, ett både andligt och världsligt system som medförde oanade möjligheter att bygga upp och befästa maktstrukturer. När, som vi snart skall se, den svenska kungamakten under 1100- och 1200-talen upplevde en genomgripande förändring skedde detta i takt med att kyrkans organisatoriska inflytande växte. Det medeltida kungariket Sverige var lika mycket en skapelse av präster som det var en skapelse av krigare."


Kloster och kyrkobyggande

En viktig roll spelades av klostren. Först på plats var cisterciensordern, som byggde flera kloster - däribland Vreta, som det förmodligen första klostret i Sverige. År 1143 tillkom Alvastra i Östergötland och Nydala i Småland. Invid Skara grundades kring år 1150 Varhem och år 1161 Gudhem, som var det första nunneklostret.

Under medeltiden tillkom kloster även på Gotland Roma) och i sydöstra Finland (Nådendal). Vid Mälaren tillkom kloster i Stockholm, Sigtuna och Mariefred.

"Svenska kyrkan i utveckling":

"Tidigt, med början redan under 1100-talets första hälft, anlades också kloster: Vreta och Alvastra i Östergötland, Nydala i Småland och Varnhem i Västergötland. På 1200-talet kom tiggarordnarna."

"Sveriges ekonomiska och sociala historia":

"De flesta kloster som grundades i Norden var utlöpare av det europeiska klosterväsendet. Under 1100-talet anlades hundratal cistercienserkloster som en reformrörelse över hela kontinenten.

I Norden är det främst två slags klosterordnar som varit av betydelse. Det handlar dels om cistercienserna, dels om tiggarordnarna.

De tiggarordnar som fick störst utbredning var dominikanerna och franciskanerna. Dessa rörelser uppstod på kontinenten i början av 1200-talet som en reaktion mot vad man uppfattade som urartning och vällevnad inom kyrkan.

Tiggarordnarna var en kulturell och ekonomisk organisation som blev möjlig först med stadsväsendet och den framväxande penningekonomin."

Skissen t.v. visar Alvastraklostret.

 

Cistercienserklostren låg på landsbygden och långt från existerande bebyggelse. Konventbröderna skulle där leva ett enkelt liv, fyllt av arbete, böner och studier. Arbetet kunde gälla trädgårdsodling, översättning eller avskrift av böcker - innan boktryckarkonsten hade uppfunnits framställdes ju böcker genom avskrift.

Tiggarordnarna kom ett sekel senare och verkade i städerna. Där fanns två varianter dominikanerna och franciskanerna.

På en holme i Stockholm byggdes ett kloster med kyrka - den äldsta byggnaden i dagens Stockholm: Riddarholmskyrkan.

Ur boken "Allt om Stockholm", Martin Stugart:

"När den gudfruktige och lagkloke Magnus Ladulås blivit kung fick holmen en ny funktion. Mellan åren 1278 och 1285 lät han uppföra ett kloster med kyrka åt franciskaner- eller gråmunkarna, tiggarbröder som fått ett högt anseende i Europa där man börjat tröttna på tidens lättsinne. Tack var tiggarmunkarna fick det forna Kidskär ett nytt namn, Gråmunkeholmen. Så fick den heta till 1637, då namnet Riddarholmen första gången dök upp."

I Stockholm, där Klara kyrka nu ligger, anlades 1280-talet också ett kloster för den kvinnliga delen av fransiskanerorden - klarissorna.

Ur "Svensk utbildningshistoria", Richardsson:

"Den kyrkliga organisationen kunde självfallet inte fungera tillfredsställande utan funktionärer med viss utbildning. För att lösa detta utbildningsproblem inrättades i stiftsstäderna särskilda prästutbildningsanstalter, vilka kommit att gå under beteckningen dom- eller katedralskolor."

"Intresset för skolundervisning och övriga kulturella aktiviteter ( t ex bokskrivning) var mycket skiftande bland de olika klosterordnarna. Den orden som gjorde den främsta insatsen på skolans område var dominikanerorden,.."

På 1300-talet framträdde Heliga Birgitta, som efter sin död blev kanoniserad, dvs förklarad som helgon. Efter att hennes man - både han och hon själv kom från stormannasläkter - avlidit började hon få uppenbarelser. Det hann bli så många som 600.

"Boken om Sveriges historia":

"I kraft av sin andliga auktoritet - Birgitta hävdade att hon mottog uppenbarelser, visioner som hon tolkade som budskap från Kristus, Maria och olika helgon - kunde hon utöva ett icke obetydligt politiskt inflytande."

Vid sin död 1373 befann sig Heliga Birgitta i Rom. Hon hade då hunnit med att träffa påven och även genomfört en pilgrimsfärd till Jerusalem.

Hon grundade år 1370 Birgittinerorden som sedan uppförde ett 20-tal kloster i olika länder. I Sverige byggdes Vadstena kloster, som på 1400-talet var Sveriges andliga och kulturella centrum. Klostrets bibliotek var landets största, med 1.500 volymer (universitet i Sorbonne hade vid samma tid c:a 2.000 volymer)!


Kyrkobyggandet nådde snabbt en osannolik omfattning. I Skara hade den första domkyrkan uppförts. Inom stiftsområdet fanns på 1200-talet inte mindre än 500 kyrkor. Antal inom Linköpings stift var lika stort.

De kyrkor som först byggdes var träkyrkor. Men redan under 1200-talet byggdes de flesta kyrkor i sten. Stenkyrkorna var mer brandsäkra, men dyrare att bygga.

 

Ur "Kyrkohistoria", Kroon/Rodhe:

"De äldsta kyrkobyggnaderna i Norden var enkla träbyggnader med väggar av plankor, som tillyxats av kluvna trädstammar och pålats ned i marken, s.k. stavkyrkor. Herremansgården eller de hedniska templen synes ha utgjort förebilden.

När man senare började bygga av natursten, försågs kyrkorna med torn eller uppfördes t.o.m. i form av runda torn, s.k. rundkyrkor. Så småningom gjorde sig inflytandet söder- och västerifrån gällande i kyrkornas byggnadssätt."

Del av Lunds domkyrka. Påbörjad under 1000-talt, klar under första hälften av 1100-talet, en tid då Skåne tillhörde Danmark.

Ur "Svenska kyrkan i utveckling", Ekström:

"Under de första århundradena av Sveriges kristna historia skedde ett omfattande kyrkobyggande, till en början i form av enkla träkyrkor men efterhand i natursten och nya material som kom till vårt land söderifrån. Byggmästare från kontinenten kom hit för att leda de större kyrkobyggena. Ett exempel på detta var bygget av Uppsala domkyrka som varade under slutet av 1200-talet, hela 1300-talet och början av 1400-talet."

Uppsala domkyrka började uppfördes under 1200-talet. Den togs i bruk 1298 och var i stort sett färdig 40 år senare.

Så här såg den ut först efter en restauration i slutet av 1800-talet. Den är i dag Nordens största kyrka.

"Sveriges ekonomiska och sociala historia":

"Medeltidskyrkan var inte bara en internationellt organiserad kulturbärare. Den var också en mäktig ekonomisk institution. Det kyrkliga livet var inte skilt från det ekonomiska, utan förutsatte en rad ekonomiska prestationer från omgivningen. Kyrkan bidrog i sin tur till det ekonomiska livets utveckling, bland annat genom sina stora byggnadsföretag och genom att sprida skriftkulturen."


Organisering och korståg

Sedan år 1164 var Uppsala ärkebiskopssäte.

Organisatoriskt delades kyrkan först upp i sex stift: Skara, Linköping, Växjö, Strängnäs, Västerås och Uppsala. Efter korstågandet i Finland till även Åbo och antalet stift blev sju.

Varje stift förestods av en biskop och i varje stiftssstad fanns en kyrka som var särskilt stor - domkyrkan.

Den lokala enheten var församlingen, inom respektive socken.

"Boken om Sveriges historia":

"Först på 1100- och 1200-talen hade kristnandet av Sverige nått så långt att en varaktig organisation av kyrkan kunde genomföras. Sverige delades in i sju territoriella biskopsdömen, ... Skara biskopsdöme omfattade Västergötland, Dal (Dalsland) och Värmland. Linköpings biskopsdöme inkluderade Östergötland, Öland, Gotland och Småland utom Värend, som utgjorde ett eget litet biskopsdöme med centrum i Växjö. Biskopen i Strängnäs styrde över Södermanland och Närke, medan Västmanland och Dalarna infogades under Västerås. Längst i norr låg Uppsala biskopsdöme, som omfattade Uppland och allt land norr därom. Finland inordnades relativt sent under Åbo biskopsdöme."

"Kyrkohistoria":

"Grundsatsen om allmogen självstyrelse tillämpades i Sverige även inom kyrkan. Socknens fria män utsåg sin präst, varefter denne vigdes av biskopen. T.o.m på biskopsvalen ägde allmogen till en början inflytande... På landskapets ting stiftades även lag för kyrkan (kyrkobalkar). Prästerna levde i äktenskap..."

Kyrkan blev med tiden väldigt rik. Regelbundna inkomster till verksamheten kom genom tiondet: bönderna måste lämna en tiondel av allt de producerade till kyrkan.

Inte mindre viktigt var stora donationer och testamenteringar till kyrkan från rika personer som önskade komma till himlen. På så vis blev kyrkan ägare till mycket stora jordegendomar.

Kyrkan själv blev samtidigt skattebefriad, och överhuvudtaget mycket självständig i förhållande till staten.

"Sveriges historia":

"Den katolska kyrkan hävdade libertas ecclesiae - kyrkans självständighet - gentemot statsmakten, vilket innebar att kyrkan inte skulle vara skyldig att betala skatt eller andra avgifter till staten. Denna uppfattning godtogs av Magnus Ladulås, som i ett privilegiebrev utfärdat år 1281 gav skattebefrielse för egendom som innehades av domkyrkor och sockenkyrkor, sedermera gavs samma rätt åt kloster. Kyrkan fick också rätt att själv tillsätta biskopar utan inblandning av statsmakten; även kravet på egen domsrätt - att de andliga skulle dömas av sina egna - godtogs. Kyrkan och dess män hade blivit ett eget stånd - det andliga frälset..."

Ur "RIKSDAGEN - en svensk historia", Hadenius:

"Ärkebiskopsämbetet var en av de viktigaste politiska och ekonomiska posterna i landet. Biskoparna satt i rikets råd, och kontrollen från påven i Rom var svag. Sverige låg långt från den katolska huvudstaden, vilket lämnade utrymme för godtycke såväl från de kyrkliga som från de världsliga herrarnas sida.

Kyrkan och klostren utgjorde det andliga frälset, vilket innebar att det var befriade från skatt till kronan. De följde dessutom en egen lagstiftning - den kanoniska rätten. Särskilt mot slutet av medeltiden ökade kyrkans inflytande; den blev en stat i staten."


Hur religion och politik går in i varandra illustrerades åter genom de s.k. korstågen, österut. Dessa betydde inte bara att finnarna kristnades, det betydde också att svenskt territorium utvidgades. Det glesbefolkade Finland blev en del av Sverige.

Det var fråga om makt i båda ändar. Stärkt svensk kungamakt möjliggjorde framstötarna, samtidigt som dessa resulterade i ökad makt för dessa kungar.

Det talas om tre "korståg", i tre etapper flyttades positionerna fram:

Ur "Finlands historia", Meinander:

"Det finns två skäl till att missionsverksamheten i Finland fick mer organiserade former under 1100-talet. För det första stärktes kungamakten sakta men säkert i Sverige, vilket ökade dess förmåga att engagera sig i Finland och andra Östersjöregioner. För det andra ledde konkurrensen mellan påvemakten och Tyska kejsardömet till att påven grundade nya ärkebiskopssäten i Lund (1104) och Uppsala (1164)  för att åsidosätta den alltför kejsartrogne ärkebiskopen i Bremen. Påvens beslut var ett led i denna maktkamp, eftersom den tysk-romerske kejsarens korsriddare samtidigt gjorde landvinningar i Baltikum. En annan pådrivande faktor för insatser i Finland var farhågor för motsvarande framstötar från Novgorods och den ortodoxa kyrkans sida.

Medeltida urkunder berättar om tre korståg till Finland, och sentida historiker har daterat dem till åren 1155, 1239 respektive 1293."

Det första korståget, år 1155, genomfördes av den brittiske munken Henrik, i skydd av den svenske kungen Erik, han som sedan kallades Erik den helige. Åbo slott uppfördes senare i området.

Det andra korståget genomfördes år 1239, av Birger Jarl.

"Finlands historia":

"I slutet av 1230-talet företog den svenske jarlen Birger en straffexpedition till Finlands västra inland, närmare bestämt Tavastland, vars befolkning hade lierat sig med Novgorod. Expeditionen (1239) kom sedermera att kallas det andra korståget till Finland och verkställdes i enlighet med påvens önskemål, eftersom tavasterna hade bränt ned en katolsk kyrka."

Det främsta syftet med detta andra "korståg" var dock att befästa den svenska kronans kontroll över Finland. I Tavastland uppfördes borgen Tavastehus.

Det tredje korståget genomfördes år 1293 av Tyrgil Knutsson. En militär expedition till Karleska näset, som resulterade i uppförandet av ytterligare en borg, Viborgs slott.


Reformationen

Reformationen hade i Sverige två bakgrunder.

Den ena var naturligtvis Martin Luther, som 1517 spikat upp sina teser i Wittenberg, vilka ledde till brytningen med den katolska kyrkan.

 

Den andra var Gustav Vasa och hans intressen som kung. Sverige var svårt skuldsatt efter krigandet mot danskarna, kronan hade därför ett desperat behov av inkomster. Här gavs ett tillfälle: att ta från den rika katolska kyrkan i Sverige.

Erfarenheterna från Stockholms blodbad, och ärkebiskop Gustav Trolles insatser där, kunde utnyttjas i propagandan.

Personer under reformationen i Sverige:

Olaus Petri 1493-1552 (reformatorn "Mäster Olof", predikanten i Storkyrkan)

Laurentius Andrae 1470-1551 (ärkedjäkne i Strängnäs domkyrka och Gustav Vasas kansler)

Laurentius Petri 1499-1573 (Olaus bror, Sveriges förste evangelisk-lutherske ärkebiskop, 42 år på posten, ditsatt 1531)

 

Olaus Petri hade studerat i Wittenberg tiden kring 1518 och med sig hem till Sverige förde han de lutherska idéerna om förändring av kyrkan. Han verkade som lärare vid domkyrkoskolan i Strängnäs och fick stöd av ärkedjäknen Laurentius Andrae.

Kungen tilltalades av deras idéer och tog dem till Stockholm. Olaus Petri gavs möjligheter att predika i Storkyrkan.

Möjligheterna att trycka böcker var också en viktig faktor!

"Sveriges historia":

"Med stöd av kungen kunde Laurenius lägga embargo på Uppsala domkapitlets tryckeri och föra det till Stockholm. Det fanns bara ett annat tryckeri i landet, ägt av biskop Hans Brask. Det tog Gustav själv i beslag och därmed var reformatorerna ensamma om att kunna utge tryckta skrifter, den nya tidens främst propagandamedel."

Tillsammans arbetade Petri och Andrae år 1526 fram en sammanfattning av den evangeliska förkunnelsen, sedan Nya Testamentet med kommentarer i Luthers anda. Det var det största bokverk som dittills tryckts på svenska. Kungen ålade alla församlingar att köpa ett exemplar. Priset var tre mark, vilket motsvarade en oxe.

Översättningen fick stor betydelse för den svenska språkutvecklingen. Å, ä och ö fick sin plats i vårt alfabete.

Utgivningen av Nya Testamentet följdes senare - år 1541 -upp med en komplett bibelöversättning - Gustav Vasas Bibel. Denna gjordes framförallt av Laurentius Petri ensam.

Bibelöversättningar

Gustav Vasas bibel byggde på Luthers översättning till tyskan och på den latinska versionen Vulgata.

Under 1600-talet trycktes inte mindre än tre nya bibelversioner: Gustav II Adolfs 1618, Kristinas 1646 och Karl X Gustavs 1655. Typografin hade där gjorts mer överskådlig, så att innehållet blev lättare tillgängligt. Biblarna hade nu också blivit så billiga att de kunde ägas privat. Det förekom hembiblar och fältbiblar.

År 1703 kom Karl XII:s bibel, som fortfarande baserade sig på 1541 års översättning.

Gustav III tillsatte år 1773 en bibelkommission, med uppdrag att åstadkomma en översättning som kom den hebreiska och grekiska grundtexten närmare. Den skulle komma att sitta i 144 år.  Under tiden trycktes närmare 100 ytterligare upplagor av bibeln.

År 1917 kom den nya översättningen, stadfäst av Gustav V Adolf.

År 1999 kom en tredje översättning, "Bibel 2000".

 

En milstolpe blev riksdagen i Västerås 1527. Där drev Gustav Vasa igenom ett beslut om att biskoparnas och kyrkornas "överflödiga egendom" skulle dras in till kronan. Avgörandet om vad som skulle betraktas som "överflödigt" hamnade sedan hos kungen själv.

En brytning med påven i Rom markerades också av att kungen 1531 utsåg ärkebiskopen (Laurentius Petri).

"Boken om Sveriges historia":

"Västerås riksdag år 1527 kan i många fall sägas utgöra en vändpunkt i kyrkans historia i Sverige. Riksdagen har ofta benämnt reformationsriksdagen, men detta är egentligen en oriktig benämning. Resultatet blev inte att den svenska kyrkan blev reformatorisk, men kyrkans världsliga makt bröts till stor del.

Följden blev en förstärkning av statsfinanserna, dels genom den omfattande indragningen av kyrkligt gods till kronan, dels genom beslutet att kronan i fortsättningen skulle få disponera huvuddelen av det tionde som traditionellt hade betalats till kyrkan."

I ett skede hade Petri och Andrae gjort misstaget att föra fram kritik mot Gustav Vasa. Det blev dödsdomar, mot båda. De benådades sedan, men fick betala dryga böter. Gustav Vasa gillade ju inkomster...

Dackefejden i Småland kring 1542-43 - det mest omfattande av de många upproren mot Gustav Vasa - hade delvis sin grund i den forcerade indrivningen av egendom från kyrkorna.

Ytterligare steg mot en protestantisk statskyrka togs med riksdagen i Västerås 1544. Då förbjöds helgondyrkan, själamässor och vallfäder. Det blev dödsstraff på att tillhöra någon annan kyrka än den officiella lutherska.

Under Erik XIV skärptes inställningen till Rom. Erik XIV försökte öppna för kalvinistiskt inflytande, men detta motverkades av Laurentius Petri. Genom hans försorg utkom sedan, år 1571, Sveriges första kyrkoordning.

Hans efterträdare Johan III (gift med polskan Katarina Jagellonica) försökte istället närma den svenska kyrkan till den katolska.

Efter Johan III:s död manifesterades åter hur religion och politik flöt samman. En maktstrid uppstod mellan Johans son Sigismund och hans bror Karl - sedermera kung Karl IX. Resultatet blev en skärpt hållning mot allt katolskt i Sverige. Det skedde genom riksdagsbeslut 1593 och 1595.

 

"Boken om Sveriges historia":

"När den katolske Sigismund blivit kung blev den religiösa frågan överhängande och hertig Karl sammankallade därför ett möte till Uppsala 1593. Nu antogs en central lutheransk dogm, den så kallade Augsburgska trosbekännelsen, som rättesnöre för den svenska kyrkan, vilket innebar att denna nu tydligt intog en lutheransk hållning. Detta bekräftades ytterligare vid riksdagen i Söderköping 1595 då katolsk gudstjänst helt förbjöds. Vadstena kloster, som hade fört en tynande tillvaro, stängdes."


Kyrkans många funktioner

"Sveriges ekonomiska och sociala historia":

"Vilka var då prästens arbetsuppgifter? Han skulle ansvara för de kyrkliga förrättningarna - dop, vigsel och begravning. Han skulle hålla mässa. Han var skyldig att leva i celibat, åtminstone sedan ett möte i Skänninge 1248 förbjudit prästerna från att hålla frillor. Det förbudet hade dock kyrkan inte kraft att genomdriva fullt ut. Med reformationen gavs prästerna tillåtelse att gifta sig."

"Kyrkohistoria":

"Kyrkan blev ett slags skola, där prästerna var lärare och lekmännen elever. Lekmännen var skyldiga att komma till kyrkan och lyssna på prästerna, och överheten hjälpte prästerskapet att tillse att denna ordning respekterades. Kyrkotukt upprätthölls med världsliga straff. För sina församlingsbor blev ortodoxins präster såsom fäder,.."

Kyrkan kan sägas ha haft många funktioner:

1. Utbildning

Det var kyrkan som år 1477 grundade Uppsala Universitet. Detta fungerade visserligen mest som prästseminarium fram till början av 1600-talet, men det var ändå landets första universitet.

Därutöver startade kyrkan ett antal skolor på gymnasienivå. Katekesundervisningen och husförhören medverkade till en allmän spridning av läskunnigheten.

Kyrkans ansvar i detta sammanhang kodifierades i 1686 års kyrkolag.

 

"Svensk utbildningshistoria":

"Hela den kyrkliga skolorganisationen kom i och med kyrkans förstatligande under statens ledning. Skolan kom visserligen fortfarande att betraktas som en kyrklig angelägenhet - man kan lägga märke till att de första skolordningarna ingick i kyrkoordningarna - men kyrkan hade blivit en statlig institution och därmed också de skolor som tidigare tillhört den katolska organisationen."

"Gränsen mellan de större stiftsgymnasierna och akademierna var flytande: när Åbo universitet upprättades upphörde dess gymnasium och i Uppsala fanns heller inget gymnasium på 1600-talet."

"Svenska kyrkan i utveckling":

"En viktig utgångspunkt för den svenska lutherdomen var att bevara enheten i religionen. Den religiösa friheten var starkt kringskuren genom regler, husförhör och kyrkotukt. Samtidigt bedrevs en omfattande undervisning."

2. Massmedium

Kyrkan fungerade som dåtidens massmedium, innan det fanns vare sig tidningar eller telefon, radio eller TV. Från predikstolen levererades inte bara moraliska förmaningar utan även nyheter. Kyrkbacken blev också en samlingsplats, där sockenborna regelbundet kunde utbyta information/skvaller och åsikter.

Ur "Svensk utbildningshistoria", Richardsson:

"Vad den religiösa uppfostran och opinionsbildningen... beträffar hade ju staten ett effektivt instrument i kyrkan. Tack vare den allmänna kyrkoplikten och den obligatoriska katekesundervisningen nådde man praktiskt taget alla medborgare."

Ur  "Forskning & Framsteg", nr 4/08:

"För dem som inte hade tillgång till tidningar blev kyrkan viktig för att få nyheter. Predikstolen användes ofta för att snabbt sprida information till gemene man. Där lästes lagar och lokala nyheter upp, det hände till och med att krigsnyheter lästes direkt ur Post- och Inrikes Tidningar. Att informera om krigen var viktigt. Sverige var ett land som under 1600-talet ständigt var i krig eller under krigshot, och därför måste allmogen kunna mobiliseras snabbt."

"Man kan likna vissa av gudstjänsterna vid nyhetssändningar."

3. Rättsinstans

I viss mån utgjorde kyrkan även rättinstans. Alla måste besöka gudstjänster och närvara vid husförhör. Försummelser av detta eller "sexualbrott" kunde leda till bestraffningar. Där fanns stocken på kyrkbacken och skampallen inne i kyrkan.

"Sveriges historia":

"Att föda ett 'oäkta barn', dvs före bröllopsdagen, betraktades som ett brott ända fram till 1810. Att ha könsumgänge före äktenskapet stred mot det sjätte budet i Mose lag. Ändå valde många unga par att ta risken, vilket innebar att man riskerade böter eller att man i värsta fall fick stå en söndag på pliktpallen i kyrkan inför församlingsmedlemmarnas åsyn. Pliktpallen kallades i folkmun horpallen."

4. Socialvård

Kyrkan ombesörjde fattigvård för dem inom församlingen som inte kunde försörja sig själva.

5. Kontrollapparat

Genom den folkbokföring som sköttes av prästerna skapades en viktig kontrollfunktion inför utskrivningar till krigstjänstgöring.

Ur "Boken om Sveriges historia", Richardsson:

"... kom prästerna att spela en nyckelroll när statsmakten behövde en fungerande personkontroll på lokalplanet för att kunna ta ut soldater som behövdes för stormaktstidens krig."

6. Propagandainstrument

Precis som massmedier i dag inte inskränker sig till att informera, utan också utgör ett medel att skapa opinion - ett propagandainstrument för makthavarna - var så fallet med kyrkan förr i tiden.

"Boken om Sveriges historia":

"Prästerna blev också viktiga när det gällde att föra ut den ideologi som var viktig för statsmakten."

Ur "De kallades SNAPPHANAR", Hazelius:

"Prästerna var viktiga, enande personer i församlingen - även om de inte alltid hade det så lätt med sockenborna. För att splittra och demoralisera befolkningen beordrades friskyttarna att ta präster till fånga. Det var prästen som förmedlade nyheter och officiella meddelanden från predikstolen, och utan honom blev det svårare för den svenska ledningen att kontakta och bearbeta sockenborna. Bara i Östra Göinge blev tio präster bortförda."


Stormaktstid och luthersk ortodoxi

"Svensk utbildningshistoria":

"...den tidigare från staten självständiga kyrkan förvandlades till en statskyrka med kungen som dess högsta ledare och att medborgarnas religionstillhörighet och därmed deras trosuppfattningar och kulthandlingar blev en sak som reglerades av staten."

Trettioåriga kriget utkämpades med religiösa förtecken, men det handlade också om makt och territorier.

Religionen spelade en roll också på slagfältet. Biblar och fältpräster fanns till hans, gudstjänsterna var viktiga. Även om man dog i ett slag kunde man hoppas på att komma till himlen. Individens öde låg hursomhelst i Guds händer, så egentligen hade man inget att frukta. Hur annars förklara karolinernas hjältemod under Stora Nordiska kriget?

"RIKSDAGEN - en svensk historia":

"Bönderna knotade, och oron kom till uttryck i bondeståndet vid riksdagarna och vid upplopp ute i landet. Men kungen och adeln kunde - med olika medel - stävja de upproriska. Ett av skälen var naturligtvis framgångarna på slagfältet.

Dessutom hade kungen ett starkt stöd bland prästerna. Kyrkoherdarna stödde kungen inte bara i riksdagen utan propagerade också från predikstolarna för kriget. Det var ett religionskrig mot 'papisterna'; katolikerna skulle inte återfå makten. Prästerna inpräglade dessutom lydnad för överheten. För dem som inte lydde den återstod endast helvetet."

"Sveriges historia":

"1600-talet var ortodoxins tidevarv. Ortodoxi betyder renlärighet. Teologiskt betyder det att den som är ortodox bekänner sig endast till en bestämd lära och håller fast vid denna... Genom kyrkoordningen 1571 och Uppsala möte 1593 fastställde kyrkan normen för religionsutövningen."

Med den nya kyrkolagen 1686 fullbordades ortodoxin med ett teokratiskt synsätt: kungen hade fått sitt uppdrag från Gud och kunde därför ses som Guds ställföreträdare på jorden.

Detta, tillsammans med andra faktorer (klassmotsättningar, ekonomiska svårigheter, hot från utlandet), banade väg för det kungliga enväldet under Karl XI och Karl XII.

Till det paradoxala under 1600-talet hör naturligtvis drottning Kristinas religiösa beslut. Hennes far att kämpat och dött i kamp mot katolicismen. Detsamma hade tiotusentals svenskar och finnar gjort på slagfälten. Katolicism var dessutom i lag förbjudet för folket i Sverige. I det läget beslutar sig drottningen för att bli katolik!


Frikyrkor och sekularisering

Ur "Vårt 1800-tal", Dahlberg:

"Enligt den gamla kyrkolagen gick prästen omkring i byarna och förhörde allt gårdsfolket i kristendomskunskap och läsförmåga. Vars och ens färdighet bokfördes i husförhörslängder som arkiverades. Dessa utnyttjades ibland också som underlag för beskattning och utskrivning till krigstjänst. Husförhören dog småningom ut med den ökade rörligheten, men formellt gällde bötesstraff för den som uteblev från husförhör ända till 1888."

Under 1700-talet kom upplysningsfilosoferna och förlängningen av detta en uttalad ateism.

Framförallt uppstod det fromhetsriktningar - framförallt den tyska pietismen - som reaktion på den stela ortodoxin. Staten svarade med Konventikelplakatet 1726, som förbjöd alla religiösa möten. Den spred eller tänkte oortodoxa tankar kunde arresteras.

"Sveriges historia":

"Pietismen var en inomkyrklig väckelserörelse. Pietisterna samlades till konventiklar, privata religiösa möten, där man läste ur Bibeln, höll bön och sjöng psalmer.

De ifrågasatte prästernas roll och menade att gudstjänsten bara var en innehållslös ceremoni om inte tron var djup och innerlig. De ansåg att alla med en innerlig tro kunde predika Guds ord. Det ortodoxa prästerskapet reagerade kraftigt på de nya religiösa rörelserna och försökte förbjuda dem."

"Svenska kyrkan i utveckling":

"1726 års konventikelplakat användes mot de framväxande väckelserörelserna (konventikel betyder sammankomst). Genom konventikelplakatet förbjöds alla enskilda sammankomster och andakter förutom husandakter."

"Sveriges historia":

"Enligt religionsstadgan räckte det att myndigheterna misstänkte att någon hyste 'villfarande meningar' för att de skulle kunna inleda rannsakning. Hotet kom i första hand från väckelserörelser, men i viss utsträckning också från uttalade ateister."

Utvecklingen kunde i längden inte stoppas.

Under 1800-talet bröt en rad olika frikyrkorörelser fram, både i Sverige och i andra länder.

Konventikelplakatet avskaffades år 1858, dvs efter drygt 130 år.

Steg på vägen var "toleransediktet" från 1781, som medgav fri religionsutövning för utlänningar i Sverige och beslutet året därpå, om motsvarande för svenska judar.

År 1841 avskaffades skamstraffet (t ex sitta i stocken)

År 1855 upphörde domstolars rätt att ålägga kyrkoplikt.

År 1888 avskaffades - även formellt - bötesstraffet mot uteblivande från husförhör.

År 1870 hade även icke-protestanter fått rätt att bli statstjänstemän och att kandidera till riksdagen (fortfarande fick dock bara medlemmar av svenska kyrkan bli lärare)

"Sveriges historia":

"Folkrörelserna föddes i slutet av 1700-talet och under 1800-talets första hälft som proteströrelser mot den rådande samhällsordningen. Trosvisst hävdade enkla bönder, gamla gummor, pigor och drängar sin rätt att tolka Guds eget ord, som det själva kunde läsa det i Den Heliga Skrift.

I de religiösa väckelserörelserna fanns en stark vilja att låta det kristna budskapet genomsyra vardagslivet. Här föddes en självständighet inte bara mot statskyrkan utan också mot kungamakt och överhet."

År 1856 bildades Evangeliska Fosterlandsstiftelsen, som en väckelserörelse inom svenska kyrkan.

Under andra halvan av 1800-talet kom dessutom ett stort antal frikyrkor till Sverige. De största var:

Baptistförbundet

Metodistkyrkan

Missionsförbundet

Adventistsamfundet

Helgelseförbundet

Örebomissionen

Frälsningsarmén

Jehovas Vittnen

Av frikyrkornas medlemmar krig år 1900 var två tredjedelar kvinnor.

Under 1900-talet kom även:

Pingströrelsen

Vännernas samfund (kväkarna)

Livets Ord

Andra folkrörelser vid samma tid var nykterhetsrörelsen och arbetarrörelsen.

Ledande personer inom arbetarrörelsen blev flera gånger dömda i domstol, för bl.a. hädelse. Det gäller inte minst Arbetets redaktör Axel Danielsson. För sin artikel "Till världsaltets upphovsman" måste han avtjäna ett fängelsestraff.

Fram till mitten av 1800-talet kunde den som lämnade den Svenska kyrkan dömas till landsförvisning.

Under 1860-talet kom en lag som gjorde det tillåtet att lämna statskyrkan och bilda nya religiösa samfund. En förutsättning var dock att vederbörande gick in i ett annat kyrkosamfund, godkänt av staten.

Först 1951 infördes full religionsfrihet i Sverige. Då fick man   utträda ut statskyrkan utan att behöva gå med någon annanstans. Frikyrkorna jämställs med svenska kyrkan beträffande vigsel och begravning.

År 1977 blir det åter fritt att starta kloster i Sverige.

År 1982 får Sverige diplomatiska förbindelser med Heliga stolen, dvs Vatikanen.

Folkbokföringen togs 1991 över av skattemyndigheterna.

Det första kvinnliga prästerna i den svenska kyrkan vigdes år 1960. Lagen som möjliggjorde detta hade kommit två år tidigare. År 2001 var en tredjedel av prästerna kvinnor. Bland dem under prästutbildning var  en klar majoritet kvinnor.

År 2000 genomfördes en formell separation av stat och kyrka. Svenska kyrkan är sedan dess inte längre en statskyrka.

Innebörden av detta är att

• kyrkan inte tar ut skatt av sina medlemmar - det kallas i stället kyrkoavgift

• biskoparna utses inte av regeringen - de väljs inom kyrkan

• barn till föräldrar med kyrkomedlemskap blir inte automatiskt kyrkomedlemmar - det sker först vid dopet.


Jan Milld, den 13.6.2008

 

Kyrka och religion

Kristnandet av Sverige medförde mer av kontakter med andra länder. Det fick stor kulturell betydelse. Kyrkan fungerade som dåtidens både skola och massmedium. Det omfattandet fick stor ekonomisk betydelse. Genom både sina egendomar och sin ideologiproduktion blev kyrkan också en politisk maktfaktor.

Kyrkan medverkade till att hålla ihop samhället genom dels spridandet av en moral, dels genomdrivandet av sanktioner mot dem som bröt mot reglerna.

Det fanns dock en religion i Sverige även innan kristendomen kom. Det var asatron, med gudarna Oden, Tor, osv . Mer om den senare, i en särskild avdelning.


Sveriges kristnande

Kloster och kyrkobyggande

Organisering och korståg

Reformationen

Kyrkans många funktioner

Stormaktstid och luthersk ortodoxi

Frikyrkor och sekularisering