Begreppen

"Assimilering" eller "assimilation" innebär att smälta in i, bli likadan som. I Sveriges fall att invandrare blir svenskar.

"Integration" innebär att man inordnas i, blir en del av, det nya samhället, men har kvar en identitet utifrån sitt ursprung.

Svenskar som utvandrade till USA blev således svensk-amerikaner. De blev integrerade, men inte assimilerade. Deras barn däremot - födda och uppvuxna i USA - blev rätt och slätt amerikaner. De assimilerades.

Konkret kan det handla om två principiellt helt skilda typer av anpassningar:

A. Sådant som påverkar övriga medborgare

B. Sådant som inte påverkar övriga medborgare

A. Till den första kategorin hör egenförsörjning. Brister i det avseendet gör att andra får högre skatter eller sämre samhällsservice. Annorlunda utryckt: man får arbeta mer, men får ut mindre.

Dit hör även laglydighet och hänsyn. Brister i det avseende gör att andra drabbas av brottslighet eller sjukdomar.

Det kan också handla om svenskakunskaper och utbildning, kompetens och attityd till sitt arbete.

B. Till den andra kategorin hör religion och val av äktenskapspartner, klädsel och val av mat. Dock påverkar även detta andra medborgare, om det t ex medför särskilda krav på skolor och offentliga inrättningar.


Officiella målsättningar

1975 lade regeringen propositionen "Jämlikhet, valfrihet, samverkan", som antogs av riksdagen.

Jämlikhetsmålet innebar att invandrarna skulle ges möjlighet att "leva under samma betingelser som den inhemska befolkningen, det vill säga ha samma levnadsstandard."

Om valfrihetsmålet skriver Thomas Gür i sin bok "Staten och nykomlingarna": "...framhöll inrikesministern att vilken mån 'det svenska samhället' skulle skapa eller på olika sätt främja möjligheter för invandrarna att bevara sina traditioner och kulturarv i övrigt, borde 'i första hand bedömas mot bakgrund av deras egna önskemål."

Någon målkonflikt mellan jämlikhet och valfrihet ville man inte se. Om kulturarvet säger att man ska  arbeta litet, då kan ju jämlikheten uppnås bara genom transfereringar från andra, som arbetar mer.

Dimman låg också tät över det tredje målet, "samverkan". Skulle det betyda assimilering eller integration?

I sitt utredningsdirektiv skrev inrikesministern, om "anpassningsåtgärdernas inriktning":

"Diskussionen härom har hittills i stor utsträckning förts omkring begreppen assimilering, det vill säga införlivande av invandrarna språkligt och kulturellt med befolkningen i övrigt, och integration, varmed avses att invandrarna passas in i samhället med bevarad språklig och kulturell särart.

Frågan om inriktningen av anpassningsåtgärderna bör frigöras från dessa begrepp och istället behandlas med hänsyn till vad som i varje särskilt fall är ändamålsenligt från skilda synpunkter."

Målsättningen var med andra ord oklar, från högsta ort. Redan från start.

Sedan gick det som det gick. Det uppstod "integrationsproblem".


Kampanjer

 "För att medborgarna inte skall lockas av rasism och hets mot främlingar, är det viktigt att staten för en aktiv, generös och human flyktingpolitik."

Frank Orton, diskrimineringsombudsman

Redan tidigt stod klart att särskilda kampanjer skulle behövas för att påverka folkopinionen - för att svenskar i allmänhet skulle acceptera den omfattande invandringen, för att kritiker skulle hållas "på mattan".

Sveriges statsminister, Tage Erlander, hade 1965 uttryckt sin uppskattning över Sveriges etniska och rasmässiga homogenitet. I riksdagen uttalade han, i samband med rasupplopp i USA, varvid stadsdelar i flera städer bränts ned: "Vi svenskar lever ju i en så oändligt mycket lyckligare lottad situation. Vårt lands befolkning är homogen, inte bara i fråga om rasen utan också i många andra avseenden."

I en utredning från Justitiedepartementet tre år senare var tongångarna andra. Ur SOU 1968:68, "Lagstiftning mot rasdiskriminering":

"Sverige har länge varit ett land med en osedvanligt homogen befolkning. Härvidlag håller stora förändringar på att ske. En ström av invandrare söker sig till Sverige för att arbeta här och stanna här kortare eller längre tid.

Dessa invandrare kommer i allt större utsträckning från avlägsna länder med en befolkning av helt annat ursprung och en helt annan tradition än vår."

Antalet afrikaner i Sverige ökade explosionsartat. På tio år skedde en sjudubbling - från mindre än 600 år 1960 till mer än 4.000 år 1970.

Invandringen, framförallt den som förväntades i fortsättningen, nämndes alltså som motiv för en "effektivare lagstiftning mot diskriminering": "Det kan inte uteslutas att ras eller andra minoritetsproblem av en typ som i dag är okända i vårt land kan dyka upp och utvecklas i allvarlig riktning, om inte vakthållningen mot fördomarna är god och myndigheternas handlingsberedskap i olika hänseenden tillräckligt hög."

Utredningen såg två typer av svar på framtida "trakasserier mot folkminoriteter". "...det bästa medlet, i varje fall på lång sikt, att motverka kvardröjande fördomar mot främmande raser och nationaliteter är upplysning och fostran av det uppväxande släktet till respekt och aktning för människovärdet."

Därutöver krävdes lagstiftning för komma åt enskilda fall av rasdiskriminering, det skulle här bli fråga om att bygga vidare på lagen om "hets mot folkgrupp" från 1948, som främst avsåg antisemitism. Den nya lagstiftningen tillkom som en följd av Förenta Nationerna i december 1965 antagit en konvention om mot rasdiskriminering och Sverige ställt sig bakom denna.

Utredningen angav syftet: "...att förverkliga tanken på alla människors lika värde och lika rättigheter. Konventionen innehåller inte bara föreskrifter om att alla människor oberoende av ras skall vara lika inför lagen och ha samma medborgerliga rättigheter och samma sociala och andra samhälleliga förmåner. Den vänder sig mot varje form av rasdiskriminering, även den som förekommer i vardagslivet..."

I FN-konventionen fanns en artikel 4, vilken inte täcktes av gällande svensk rätt. Utredningen: "Art.4 riktar sig mot all propaganda och alla organisationer, som grundar sig på uppfattningar eller teorier, att någon ras eller persongrupp av viss hudfärg eller visst etniskt ursprung är överlägsen någon annan,.."

"...föreslår kommittén vissa ändringar i bestämmelsen om hets mot folkgrupp i 16 kap.8 paragrafen i brottsbalken. Enligt detta lagrum i dess nuvarande lydelse döms den som offentligen hotar, förtalar eller smädar folkgrupp med viss härstamning eller trosbekännelse ... I kommitténs förslag beskrivs den brottsliga handlingen såsom spridande bland allmänheten av uttalande eller annat meddelande, vari ras eller raser eller folkgrupp eller folkgrupper av viss ras eller med viss hudfärg eller av visst nationellt eller etniskt ursprung eller folkgrupp med viss trosbekännelse hotas, förtalas eller smädas."

Vad är "smädelse"? När blir det "förtal"? Vad är "folkgrupp"? Detta var en luddig lag, med möjligheter för en domstol som så önskade att tänja tolkningen. Skulle Tage Erlander, med sitt offentliga uttalande 1965, gå fri från risken av att kunna åtalas?

Var går gränsen mellan fakta och åsikter, mellan det deskriptiva och det normativa? Tillåtet är förmodligen ett konstaterande om att svarta i snitt förmår springa snabbare och längre än vita. Olympiska resultat tyder ju på en sådan skillnad. Men skulle det vara tillåtet att påstå att vita i snitt är intelligentare än svarta? Uppfinnarbragder antyder möjligheten av en sådan skillnad.

Får man ens tänka icke-sanktionerade tankar? En öppning lämnades faktiskt även i den riktningen: "Förbuden omfattar... ej enskildas mera privata förhållanden. Att ingripa med påföljder på dessa andra områden är vanskligt. De rör i stor utsträckning personliga förhållanden av skiftande slag. Bevissvårigheter utgör här också ett skäl för att inte ingripa.

Beträffande nu avsedda områden får man enligt kommitténs mening - åtminstone tills vidare - förlita sig på andra medel, främst upplysningsverksamhet."

SOU 1968:68 signalerade mycket av vad senare skulle komma, i form av kampanjande mot "rasism", av mångfaldsplaner och diskrimineringslagstiftning! Framförallt signalerade utredningen en ökad invandring från fjärran länder.


Satsningar och lagstiftning

Lagen mot etnisk diskriminering tillkom 1986 och samma år inrättades DO - diskrimineringsombudsmannen. Sedan dess har många småföretagare dömts till dryga böter, för att inte tillräckligt har anpassat sig till främlingarnas krav.

DO-anmälan har utvecklats till en potentiellt lönsam verksamhet, och antalet sådana anmälningar har ökat kraftigt.

För att invandrare skulle kunna behålla sin kulturella särart och behålla sina rötter gjordes särskilda satsningar. Dig hörde pengar till invandrarföreningar och invandrartidskrifter, men framförallt till skolans hemspråksundervisning - senare omdöpt till "modersmålsundervisning".

 Ur boken "Det finns gränser":

"Hemspråksundervisning i skolan, hemspråksträning i förskolan, tolk- och översättningshjälp åt invandrare, rätt till 240 timmars svenskundervisning för vuxna invandrare, rätt till folkpension och förbättringar inom den sociala servicen och socialförsäkringssystemet, kulturstöd till språkliga minoriteter, föreningsbidrag till invandrarnas organisationer och trossamfund, minimerade skillnader i rättigheter mellan svenska och utländska medborgare, kortare kvalifikationstid för medborgarskap, kommunal rösträtt för invandrare, samhällsinformation på invandrarspråk och alla myndigheternas ansvar också för de invandrade samhällsmedborgarna - allt detta och mycket mer kom till under loppet av sex-sju år."

Hemspråk

1977 lagfästes rätt till hemspråksundervisning i grundskolan. Nu kallas det inte längre "hemspråk", utan "modersmål".

År 2000 fanns det 120.000 elever som var berättigade till sådan undervisning. 63.000 deltog. Det blev mer än 100 olika i språk.

I Stockholms kommun blev det fråga om mer än 50:

albanska
amhariska
arabiska
armeniska
assyriska/syrianska
bengali
bulgariska
danska
dari
engelska
estniska
feili
finska
franska
grekiska
hebreiska
hindi
isländska
italienska
kantonesiska
koreanska
kurmanji
lingala
luganda
mandarin
mandinka
nederländska
norska
persiska
polska
portugisiska
punjabi
romani
rumänska
ryska
samiska

serbiska*
singalesiska
somali
sorani
spanska
swahili
tagalog
tamil
thailändska
tigrinska
tjeckiska
turkiska
tyska
ungerska
urdu
vietnamesiska
wolof
zazaki

 

 


Språk och utbildning

Hemspråksundervisningen, i kombination med dåligt stöd hemifrån beträffande svenska borgade för språksvårigheter i skolan, och överhuvudtaget dåliga studieresultat för invandrarelever.

Detta försökte man skyla över genom att ge godkänt även vid undermåliga studieresultat, men det blev ju något som straffade sig i senare led. De som slussats igenom grundskolan på detta sätt fick svårigheter i gymnasiet, de som på samma sätt slussades i genom gymnasiet fick svårigheter i högskolstudier. De som sedan slussades vidare genom högskolestudier gav i slutändan problem gentemot sina elever, patienter eller andra klienter.

För vuxna tillhandahölls SFI - Svenska För Invandrare. Inte bara var undervisningen gratis, man fick betalt för att gå på den. Betalningen kunde fortsätta även om man inget presterade. Man kunde fortsätta att gå den, år efter år, som en försörjning.

Som det visade sig gav SFI magra resultat. En rapport från Riksdagens revisorer år 2000 visade att efter fyra års studier fick bara hälften godkänt. Nya rapporter därefter har pekat på samma systembrister.


Arbete och bidrag

Invandrare försörjer sig i mindre utsträckning genom eget arbete än vad infödda svenskar gör.

Så var det inte före 1970-talet, men därefter har skillnaden blivit mycket tydlig.

Detta kan sammanhänga med två faktorer:

a) Den arbetskraftsinvandring som dominerade fram till 70-talet har sedan 80-talet avlösts av en asyl- och anhöriginvandring.

b) Den svenska arbetsmarknaden har förändrats. Tidigare fanns många arbetstillfällen inom industrin, som kunde klaras utan stora språkkunskaper. Nu dominerar tjänstesektorn.

Ur "Invandringen till Sverige": fram till mitten av 70-talet var sysselsättningsgraden högre bland invandrare än bland infödda svenskar. Detta gällde såväl män som kvinnor. Därefter har bilden drastiskt förändrats.
Ur "Invandringen till Sverige": under 1990-talet ökade arbetslösheten totalt i Sverige. Särskilt hög blev den för invandrare - såväl män som kvinnor.

Skillnaden i egenförsörjning gäller i högre grad för invandrare från u-länder än invandrare från västländer. Särskilt illa är det för person från arabländer och svarta Afrika.

Diagram utifrån SCB-statistik, redovisad i "Invandringen till Sverige": det finns skillnader mellan olika invandrargrupper - generellt är det färre i arbete bland dem från utomeuropeiska områden. Särskilt lågt hamnar invandrare från Irak.

Detta tydliggörs särskilt genom diagrammet till vänster, efter språkområden. Arabisktalande hamnar i botten.

Var ligger förklaringen till dessa förhållanden?

Den officiella förklaringen är fördomar, diskriminering och utestängande - tillkortakommanden från det svenska samhällets sida.

Mer nära liggande förklaringar är:

• bristande språkkunskaper

• brist på yrkeskompetens för svensk arbetsmarknad

• brist på motivation, då

- inkomst genom bidrag kan bli lika hög, eller högre, än genom arbete

- man kommer från länder med en annan arbetsmoral (en del av förklaringen till att länderna är så fattiga)


Brottslighet

Brottsligheten i Sverige, inte minst våldsbrottsligheten har ökat kraftigt under de senaste decennierna. Personer med utländsk bakgrund är därvid kraftigt överrepresenterade.

Detta indikerar en misslyckad integration av många unga invandrare, men det handlar också om att yrkeskriminella från olika länder lärt sig hitta till Sverige.

Brottsbenägenheten är på intet sätt jämnt fördelar mellan olika etniska grupper. I topp ligger personer från arabländer och övriga Afrika, medan personer från Östasien inte är mer brottsbenägna än etniska svenskar.

En förklaring som framförs ofta är att förklaringen ligger i klasstillhörighet, inte etnicitet. Denna förklaring är politiskt korrekt, men inte sakligt. Den stämmer inte.

Som framgår av nedanstående diagram, baserat på uppgifter från Brå, är skillnaden tydlig även inom respektive samhällsgrupp.


Trafik

Invandrare är inblandade i trafikolyckor i en betydligt större omfattning än vad etniska svenskar är.

Kategori 1 i diagrammet nedan avser svenskar, kategorierna 8 och 9 afrikaner och araber.

Det kan här handla också om felparkeringar. Inte så att en stor andel av invandrarna gör sig skyldiga till detta, men däremot att en orimligt stor andel av felparkerandet görs av invandrare.


Kulturkrockar mm

Kulturkrockar uppstår kanske framförallt genom olika syn på kvinnans ställning, vilket i ena änden ger en syn på svenskor som "horar" i andra änden resulterar i s.k. hedersbrott när kvinnor ur dne egna gruppen försöker leva på svenskt vis.

Det finns också olika syn på djur.

Till kulturkrockar kan räknas även muslimers särskilda krav på t ex klädsel och mat på arbetsplatser och i skolor.


Medborgarskap

Medborgarskapet skulle kunna vara ett instrument för integration, genom att särskilda krav ställs vad gäller språkkunskaper och kännedom om svensk historia mm. Så sker dock inte.

Svenska medborgarskap beviljas helt kravlöst, redan efter kort tid i Sverige.

Man behöver inte ens avsäga sig sitt tidigare medborgarskap i hemlandet, utan Sverige accepterar dubbla medborgarskap!


Jan Milld, den 6.3.2008

 

Integrationen

Sverige har under de senaste decennierna haft en mer omfattande invandring än någonsin tidigare. Sedan 1980 har mer än en miljon utlänningar fått permanenta uppehållstillstånd i vårt land.

Hur klarar alla dessa främlingar anpassningen till det svenska samhället?

Vad har varit och är det officiella målet i sammanhanget? Är det "assimilation" eller är det "integration"? Vill det svenska samhället att de ska bli svenskar eller att de för evigt ska förbli "invandrare"?

Redogörelsen nedan baserar sig till stor del på två böcker: "Exit folkhemssverige" av Ingrid Björkman m.fl (Cruz del Sur", 2005) och "Invandringen till Sverige" av Christer Lundh (SNF förlag, 2005).

För själva invandringen har gjorts en separat genomgång.

 

Begreppen

Officiella målsättningar

Kampanjer

Satsningar och lagstiftning

Språk och utbildning

Arbete och bidrag

Brottslighet

Trafik

Kulturkrockar mm

Medborgarskap