Det
faktum att Norrland var mycket glesbefolkat och hade liten eller ingen
kontakt med Stockholm betydde inte att denna landsdel - 59% av Sveriges
nuvarande yta - saknar historia. Man känner diag till 6.000 boplatser,
den äldsta är 8.000 år gammal - kan dateras till 6.000
f.Kr. Näringarna då var naturligtvis jakt och fiske, senare
tillkom jordbruk och boskapsskötsel.
Koloniseringen
av Norrland söderifrån hade samband med eftertraktade och
utvinnvara naturtillgångar, som skog, malm och vattenkraft.
Vad som vid varje tidpunkt var praktiskt utvinnbart berodde på
teknikutveckling och kommunikationer.
Bakom
koloniseringen på 1800-talet låg också en annan
drivkraft - samma som drev fram emigrationen till Amerika: ett födelseöverskott
och brist på på jord. Man sökte nya försörjningsmöjligheter.
Ur
"Boken om Sveriges historia":
"Alltsedan
1300-talet hade förbindelsen mellan samerna och den svenska kronan
skötts av birkarlar - en slags handelsmän som framförallt
köpte upp mårdskinn, vargskinn, björnskinn och andra
åtråvärda skinn från samerna. År 1358
fick de av kronan ensamrätt på denna handel, mot att de
skötte skatteuppbörden - i form av skinn - för kronans
räkning.
Under
Gustav Vasas regering överfördes skatteuppbörden till
kronans fogdar, men birkarlarna, som var bosatta vid Bottenvikskusten,
fick behålla sitt monopol på samehandeln."
Förr
var vägar och kommunikationer till lands dåligt utvecklade.
Hav och vatten var istället något som förband, snarare
än åtskilde. Följaktiligen slog sig nybyggare först
ned vid kusterna och utmed dalgångar.
På
1500-talet hade koloniseringen nått enligt nedan - de gulmarkerade
områdena var bebodda:
Nordligaste Skandinavien
var ännu i början av 1600-talet ett omstritt land område.
Ur
"Boken om Sveriges historia":
"I
Österbotten konkurrerade Ryssland om detta område och i
väster Danmark-Norge. I freden i Teusina 1595 hade gränsen
mot Ryssland förskjutits österut till Sveriges förmån
och i Karl IX:s planer hade ingått att vidga Sveriges gränser
till Ishavet, för att där nå strategiska hamnar. Efter
freden i Stolbova 1617 måste emellertid Sverige ge upp dessa
ambitioner. En målmedveten politik för att få kontroll
över Lappmarken inleddes dock under Karl IX:s tid och den fortsatte
sedan under hela stormaktstiden."
Efter
nederlaget mot polackerna i Kirkholm hösten 1605 tog sig Karl
IX tillbaka till Åbo och därifrån vidare till Stockholm
på släde runt Bottenviken. Med sig hade sin då elvaårige
son Gustav Adolf, vilken som vuxen skulle komma att upprepa samma
resa.
Under
1700-talet var det åtminstone två framstående vetenskapsmän
som företog resor till Norrland:
•
Carl
von Linne 1732 och
•
Anders
Celsius 1736.
I
början av 1600-talet hade hela det svenska riket cirka 1 miljon
invånare. Ett sekel senare, under stormaktstidens slutskede,
var siffran - för ett då större område - 3 miljoner.
Hälften - 1,5 miljoner - levde i det område som idag utgör
Sverige, 0,3 miljoner i Finland och 1,2 miljoner i övriga Östersjöväldet.
Herman
Lindqvist i "Nyttan och nöjet",
om Norrland under frihetstiden:
"Landshövdingen
i Västerbottens län, som då omfattade allt land norr
om Jämtland och Ångermanland plus östra Tornedalen,
Gabriel Gyllengrip, styrde över ett landområde ungefär
lika stort som dagens Danmark, Holland och Belgien tillsammans, med
totalt 34.405 invånare (1755).. Residenshuvudstad var Umeå."
Avstånden
var enorma, vägarna urusla. Resan från Torneå till
Stockholm tog sexton dagar landvägen, med båt bara dygn..
Att resa från Jokkmokk till Torneå tåg fyra dagar."
"Sedan
mycket länge bodde det folk i det samla kustlandet och längs
älvdalarnas nedre del, svenska bönder i söder, finsktalande
i norr. Över de väldiga vidderna röde sig samerna;
en del var bofasta, en del gick med renarna längs i stort sett
samma stigar varje år. Mycket snart uppstod konflikter mellan
nybyggarna och samerna om fiskerätt och betesmarker. Nybyggarna
fick hela den mäktiga staten på sin sida, i alla konflikter
gav domstolen eller länsstyrelsen nybyggarna rätt, eftersom
de var fast bosatta och odlade marken."
Ur
"Boken om Sveriges historia":
"I
samband med statens strävan att integrera hela landets befolkning
gjordes även vissa försök att anpassa samerna och göra
dem till trogna svenska undersåtar. Detta skedde främst
genom mission och etablering av samekyrkor samt inrättandet av
sameskolor. Svårigheten att få samerna att gå till
de uppförda kyrkorna, men framförallt svårigheten
att få dit sametalande präster, gjorde att arbetet gick
långsamt."
Den
första stad som grundades i Norrland var Gävle.
Det skedde 1446.
Under
1500-talet tillkom:
-
Hudiksvall
-
Härnösand
-
Umeå.
Under
1600-talet:
-
Luleå
-
Piteå
-
Strömsund
-
Sundsvall
-
Söderhamn
Östersund
tillkom på 1770-talet.
Jämtland
och Härjedalen hade tillfallit Sverige 1645, efter krig med Danmark-Norge.
(freden vid Brömsebro)
Under
1800-talet:
-
Haparanda
-
Skellefteå
-
Örnsköldsvik
Kiruna
fick stadsrättigheter
först 1948, men hade funnits som municipalsamhälle sedan
1908, inom Jukkasjärvi kommun.
Bottniska
handelstvånget, kallas de märkliga restriktioner
för handeln, gällande städerna i Bottniska viken. De
förbjöds att sända fartyg till orter söder om
Stockholm och Åbo , de fick heller inte ta emot besök av
utländska fartyg. Ett sådant förbud förekom redan
på Magnus Erikssons tid, men fast institution blev bottniska
handelstvånget först genom de tre "handelsordinantier"
under 1600-talet
Efter
denna tid var städerna norr om Gävle och Åbo utestängda
från all direkt förbindelse med utlandet, såväl
från att mottaga utländska fartyg; inte heller fick de
inom landet segla längre än till Stockholm och Åbo.
Alla svenska städer kunde dock sända sina fartyg till städerna
i Bottniska viken. Gävle fick segla på utlandet, men med
villkoret att dess fartyg alltid på vägen skulle löpa
in till Stockholm, en restriktion som bortföll 1673.
Det
bottniska handelstvånget avskaffades 1765.
Gävle
har alltid varit den ojämförligt största staden i Norrland,
följt av Söderhamn, Hudiksvall, Härnösand och
Sundsvall. På 1900-talet har tillkommit Luleå och Umeå
som stora norrlandsstäder.
Befolkningsökningen
har skjutit i höjden framförallt efter mitten av 1800-talet.
.De
norrländska städerna i storleksordning, vid olika tidpunkter:
Befolkningsutvecklingen
i Norrland framgår av nedanstående kartor. Kartan till
vänster visar hur länen Norrbotten, Västerbotten och
Jämtland-Härjedalen år 1750 hade
en extremt låg befolkningstäthet. Två sekler senare,
1938, hade en viss förändring skett.
I
slutet av 1800-talet hade en omfattande sågverksindustri kommit
igång i bl.a. Medelpad, vilket Sundsvallsstrejken
1879 påminner om.
Malmbrytningen
vid fälten i Gällivare och Kiruna kom igång först
under 1900-talet.
Det
var också på 1900-talet som den norrländska vattenkraften
byggdes ut.
Bygget
av den jättelika försvarsanläggningen Bodens fästning,
några mil norr om Luleå, påbörjades år
1901.
Nu
bor 12% av Sveriges befolkning i Norrland.
Jan
Milld, den 18.2.2007
