Gränsen mellan
Sverige/Finland och Ryssland fanns reglerad sedan freden i Nöteborg
1323.
1.
Stora ryska kriget 1554-1557
Regenter:
Sverige hade Gustav
Vasa som kung , Ryssland hade Ivan IV "den förskräcklige"
som tsar
Bakgrund:
Ökad spänning,
gränskonflikt som övergår i öppet krig.
Förlopp:
Sega strider,
belägring av Viborg.
Resultat:
Fred i Novgorod
1557. Inga landavträdelser.
2.
25-årskriget med Ryssland 1570-1595
Regenter:
Sverige hade Johan
III som kung fram till1592, därefter Sigismund, Ryssland hade
Ivan IV som tsar fram till 1584, därefter Fjodor.
Bakgrund:
Efter en kraftmätning
mellan Sverige och Ryssland, Danmark och Polen-Litauen gav sig staden
Reval (nu Tallin) 1561 till Sverige. Denna svenska expansion i Estland
skapade ny spänning mot Ryssland.
Förlopp:
Ryssarna angriper
och belägrar Reval, men måste häda belägringen
utan resultat. 1571 får Ryssland andra problem, då Moskva
intas och bränns av tatarer. Snart återupptas krigandet,
som blir utmattande, inte minst ekonomiskt. 1578 får Sverige
Polen som allierad, fram till 1582.
Resultat:
Fred i Teusina
1595. Sverige behåller både Reval och Narva (som erövrades
1581) Ingermanland och Kexholms län får tillhöra Ryssland.
Till
detta kommer "De la Gardeiska fälttåget"
1609-1610
Det var ett ryskt
inbördeskrig, med inblandning av både
Polen och Sverige. Efter tsar Fjodors död önskade Polen
Sigismunds son Vladislav Vasa till ny tsar i Moskva, Sverige stödde
tsar Vasilij Sjujski.
Svensk kung var
vid denna tid Karl IX. En svensk arméstyrka under Jacob Pontusson
De la Gardie intog Moskva, men besegrades senare av polackerna i slaget
vid Klusina. Den polske kandidaten blev tsar.
Sverige hade dock
tagit ett steg mot erövring av Ingermanland.
Ur
"Sverige i krig 1400-1800", Bo Eriksson:
"År
1610 marscherade svensktrupper under ledning av Jakob De la Gardie
in i Moskva. Det är första och enda gången en svensk
befälhavare tågat in i denna ryska stad, rakt in i det
ryska väldet, som segrare.
Men
på vägen därifrån, vid byn Klusjino, den 25
juni samma år, led svensktrupperna ett svidande nederlag mot
en moraliskt bättre utrustad polsk här. Den svenska hären
bestod framförallt av legoknektar, och bråken och grälen
avlöste varandra. Deserteringarna ökade oroväckande
i antal. Den svenske befälhavaren blev till och med tvungen att
söka skydd hos motståndaren när hans egna trupper
rasade. Jakob De la Gardie tvingades fly under förnedrande former."
3.
Ingermanländska kriget 1610-1617
Regenter:
Sverige hade Karl
IX som kung fram till 1611, därefter Gustav II Adolf , Ryssland
hade Vladislav Vasa som tsar fram till 1613, därefter Michael
Romanov.
Bakgrund:
Sverige ville
få en tryggare gräns mot öster antingen genom att
få "sin man" installerad som tsar, eller genom gränsförflyttningar.
Sverige gick till angrepp.
Förlopp:
Svenska trupper
erövrade Novgorod 1611 och vann slaget vid Bronnicy 1614.
Resultat:
Fred i Stolbova
1617. Ryssland avsade sig alla anspråk på Estland och
Livland. Kexholms län och delar av Ingermanland blir svenskt
- Ryssland blir därmed avskuret från Östersjön.
Sjön Ladoga blir gräns mellan Finland och Ryssland. Sverige
erkänner Michael Romanov som rysk tsar.
4.
Karl X Gustavs ryska krig 1656-1661
Regenter:
Sverige hade Karl
X Gustav som kung till 1660 , därefter Karl XI, Ryssland hade
Alexej Michailovitj som tsar
Bakgrund:
Ryssland passade
på att förklara Sverige krig när Sverige var involverat
i ett krig med Polen. Målet var att flytta ryska gränsen
västerut för att få tillträde till Östersjön.
Förlopp:
Ryska trupper
går in i både Finland och Livland. Efter vissa ryska framgångar
går kriget på sparlåga.
Resultat:
Fred sluts 1661,
utan några territoriella förändringar.
Ur "När
Sverige blev stormakt", Herman Lindqvist:
"Det
polska kriget var ett krig som få vill minnas. Dess mål
var att stycka ett grannland som inget illa gjort. Svenskarna kom
till Polen med polska förrädare av typ Kristinagunstlingen
Radziejowski i spetsen och de flesta av de stora framgångarna
ända in i Warszawa fick svenskarna inte så mycket med egna
medel som tack vare polska medlöpare."
"Segern
var vår, polske kungen hade flytt, men den var, trots alla hjältedåd
och ärofulla uppoffringar, meningslös. Vad hjälpte
det att man en gång kunde tåga in i Warszawa om man inte
hade kontrollen över resten av landet och hela befolkningen och
framförallt inte orkade jaga efter kungen och tvinga honom till
kapitulation?"
5.
Stora nordiska kriget 1700-21
Ur
"Sverige i krig 1400-1800", Bo Eriksson:
"I
slutet av seklet var Sverige militärt sett väl rustat för
att stå emot ett större anfall. Den indelta armén
räknade cirka 40.000 man och kunde på kort varsel mobiliseras
och skeppas till krigsskådeplatser. Till detta kom 25.000 värvade
trupper förlagda till garnisoner längs med Östersjökusten.
Den nya flottan omfattade 15.000 man. Med flottbasen Karlskrona som
juvelen i kronan hade Sverige en fungerande operations bas. Även
ekonomiskt var Sverige förberett för ett krig, dock ej,
vilket skulle visa sig, för ett längre offensivt sådant.
Försvarets akilleshäl låg i öster."
Ur boken "Tragedin
på torget", Alf Åberg:
"Kungen
dog och hans unge son Karl XII efterträdde honom. Freden fortsatte,
men år 1700 gick tre stormakter, Ryssland, Polen och Danmark,
på en gång och efter gemensam plan till anfall mot Sveriges
gränser i öster, söder och väster.
Under
de tjugoen krigsår som följde måste Dalregementet
sättas upp tre gångar. Förlusterna var oerhörda..."
Regenter:
Sverige hade Karl
XII som kung fram till 1718, därefter Ulrika Eleonora drottning
fram till 1720, därefter Fredrik I kung, Ryssland hade Peter
den store som tsar
Bakgrund:
Danmark, Ryssland
och Polen hade slutit ett anfallsförbund mot Sverige. Sveriges
mål var att avvärja de angrepp som skedde.
Förlopp:
Efter att ha slagit
ut danskarna vänder sig Karl XII och hans karolinerarmé
mot ryssarna. Dessa besegras vid Narva på hösten 1700.
Ryssarna förlorade där närmare 9.000 man i döda
eller sårade.
På detta
följde många års marscherande i Polen med ett stort
antal fältslag.
Ett andra ryskt
angrepp kommer i september 1701, mot de i Livland kvarvarande svenska
trupperna. Angreppet slås tillbaka.
I juli 1702 ny
rysk offensiv mot Livland. Svenskarna lider ett svårt nederlag.
Ryssland skaffar sig på nytt tillträde till Östersjön.
Hösten 1707
vänder Karl XII sin huvudstyrka mot Ryssland och den långa
marschen österut påbörjas. Svensk seger sommaren 1708
vid Holowcyn.
Sedan det förkrossande
svenska nederlaget i Poltava den 28 juni 1709. Efter detta förklarar
Danmark och Polen åter krig mot Sverige.
Samtliga svenska
fästen i Baltikum intas av ryska trupper. Ryssarna går
även in i Finland 1713 och året därpå har hela
Finland fallit i ryssarnas händer.
1719-21 härjade
den ryska skärgårdsflottan längs den svenska Östersjökusten.
"Sverige
i krig 1400-1800":
"Mellan
åren 1713 och 1714 erövrade ryska trupper Finland och Åland.
Efter svensk-finnarnas svidande nederlag vid Storkyrko i februari
1714 inleddes en långvarig rysk ockupation av Finland... Vid
Hangö i juli 1714 förlorade den svenska flottan 9 galärer
och 941 man mot en rysk flotta."
Resultat:
Fred i Nystad
1721. Sverige tvingas avträda Kexholms län, Viborgs län,
Ingermanland, Estland med Dagö och Ösel samt Livland till
Ryssland. Ryssland utrymmer Finland.
Ur
"Boken om Sveriges historia":
"Det
har beräknats att under det stora nordiska kriget mellan en fjärdedel
och en tredjedel av alla svenska unga män miste livet under krigstjänstgöring.
Den
vanligaste dödsorsaken var virussjukdomar som exempelvis pesten
och andra smittsamma sjukdomar som snabbt spreds i lägren."
6.
Hattarnas ryska krig 1741-1743
Regenter:
Sverige hade Fredrik
I som kung , Ryssland hade Ivan VI som regent fram till 1741, därefter
Elisabet.
Bakgrund:
Hattpartiet hade
fått övertaget i den svenska riksdagen och önskade
revansch för de områden i sydöstra Finland, som tidigare
förlorats till Ryssland. Sverige angriper.
Förlopp:
Ryssarna vinner
två sjöslag. Även till lands lider den svenskarna
svåra motgångar - den svenska armén var i dåligt
skick. Ryssarna breder ut sig över hela Finland, ockuperar även
Åland. Under försommaren 1743 hotas de svenska kusterna
ryska galärfartyg.
Resultat:
Fred i Åbo
i augusti 1743. Sverige kommer undan med att avträda ett område
i sydöstra Finland (öster om Kymmene älv) genom att
Ryssland fick avgöra vem som skulle bli svensk tronföljare
efter den barnlöse Fredrik I. (Adolf Fredrik av Holstein).
(se
även här)
7.
Gustav III:s ryska krig 1788-1790
Regenter:
Sverige hade Gustav
III som kung , Ryssland hade Katarina II (den stora) som regent.
Bakgrund:
Ryssland lade
sig i Sverige inre angelägenheter. Gustav III ville kanske också
göra något åt sin egen sjunkande populäritet.
En önskan var också att återerövra förlorade
landområden. Sverige angrep, i en situation då Ryssland
var upptaget i ett krig med Turkiet. Det skedde efter en förmodligen
arrangerad provokation - den svenska riksdagen hade inte varit redo
för någon krigsförklaring.
Förlopp:
Svenska trupper
går över den ryska gränsen, anfallsplanen är
att intaga S:t Petersburg. Detta lyckas inte. En bidragande orsak
till svenska motgångar är ett myteri bland svenska officerare..
Slaget vid Hogland
1788 mellan ländernas båda flottor blir oavgjort. I slaget
vid Svensksund 1789 lider den svenska flottan ett nederlag. Året
därpå en ny prövning genom det s.k. Viborgska gatloppet.
Några veckor senare - i juli 1790 - kom istället en viktig
seger för den svenska flottan, i det stora slaget vid Svensksund.
Resultat:
Fred i Värälä
i augusti 1790. Inga territoriella förändringar. Svenska
fartyg får föra ut spannmål i en viss mängd
från ryska hamnar, utan att betala tull. Rysslands inblandning
i svensk inrikespolitik ska upphöra.
8.
Finska kriget 1808-1809
Regenter:
Sverige hade Gustav
IV Adolf som kung till 1809, därefter Karl XIII, Ryssland hade
Alexander I som tsar
Bakgrund:
Överenskommelsen
i Tilsit 1807 mellan Napoleons Frankrike och Ryssland betydde både
en fred och en allians. Då Sverige vägrade att deltaga
i blockadåtgärder mot Storbritannien, blev detta ett klartecken
för ett ryskt angrepp på Finland, i februari 1808.
Förlopp:
De ryska trupperna
vann stora framgångar. I mars 1808 var man framme vid Helsingfors
och fästningen Sveaborg. Dess kommendant, Carl Olof Cronstedt,
kapitulerar snart, och i stort sett utan strid. En tredjedel av den
svenska armén i Finland blev krigsfångar. Ryssarna erövrar
återigen Åland, liksom norra Sverige, inklusive Umeå.
Resultat:
Fred slöts
i Fredrikshamn i september 1809. Sverige tivingades avträda hela
Finland fram till Torneå älv.
Jan
Milld, den 5.2.2008
