Axel
von Fersen
Axel
von Fersen, född adelsman, hade levt ett brokigt och spännande
liv. Han fick uppleva mer än de flesta andra människor.
Han
föddes 1755, som son till Axel von Fersen (d.ä.) och Hedda
De la Gardie, och växte upp i slottsmiljö. Hans uppfostran
blev furstlig, med egen informator. Vid sju års ålder
kunde han redan latin. När han skrev dagbok, var det på
franska.
Redan
vid 14 års ålder skickades Axel von Fersen ut på
resor - som ett led i sin utbildning och för att knyta kontakter
- till de stora länderna i Europa.
Herman Lindqvist
i "Mordet på Axel von Fersen"
:
"Han
var lång, vacker och en av de rikaste i landet, arvtagare till
fyra slott i Sverige: Löfstad, Ljung, Steninge och Mälsåker."
"...
studerade han vid tyska, schweiziska, franska och engelska universitet.
Han blev presenterad vid de flesta hov. Han lärde känna
alla som betydde någonting. Han var nära vän med Gustav
III och rådgivare till den unge Gustav VI Adolf, som kallade
på honom då fadern blivit mördad. Han mötte
Voltaire, Mozart, Haydn, George Washington och Napoleon."
Det var år
1773, alltså vid 18 års ålder, som Axel von Fersen
kom till Frankrike. Där träffade han kronprinsessan Marie
Antoinette. Det blev romans, med åtföljande skvaller.
För
att komma undan skvallret for von Fersen till Amerika, där självständighetskriget
pågick mot engelsmännen.
Eftersom
Frankrike och England var rivaler stod Frankrike redo att stödja
envar som var engelsmännens fiende.
I
det viktiga slaget vid Yorktown 1781 - där engelsmännen
led nederlag - deltog Axel von Fersen. Tydligen med hjältemodiga
insatser.
Eftersom
von Fersen var så språkkunnig - han kunde konversera på
fem språk, däribland franska och engelska - deltog han
i alla förhandlingar mellan Frankrike och rebellerna.
Efter
tre år i Amerika (1780-83) återvände von Fersen till
Frankrike, där han blev befälhavare för det svenska
regementet Royal Suedois.
Kontakten
med Marie Antoinette, som då var drottning, återupptogs.
Kriget
i Amerika hade varit dyrt för Frankrike och medverkade till att
föra landet närmare statsbankrutt.
År
1789 inträffade den franska revolutionen, och giljotinen skulle
börja arbeta för högtryck.
År
1791 organiserade von Fersen kungaparets flyktförsök.Det
misslyckades, efersom kung Ludvig XVI blev igenkänd i Varennes.
Kungaparet avrättades.
Axel
von Fersen var i högsta grad en företrädare för
adeln i Sverige. Han var bildad, behärskade hovetikett, och visste
att föra sig i de fina salongerna. Han var självklart klädd
som det anstod en adelsman på den tiden, med knäbyxor och
diverse färggrant.krås.
Ur förordet
till "Mordet på Axel von Fersen"
:
"Han
var symbolen för den gamla, förfinade, internationella överklassen.
Han bröt på aristokratisk franska efter sin tid i Paris...
Han var ledare för det stånd man avskydde och skyllde för
parasiter."
"Man
kan knappast säga att han var särskilt inställsam mot
Stockholmsopinionen. Han klagade högljutt på att staden
var provinsiell och trist, invånarna var plumpa och dumma. Ibland
somnade han när han var bortbjuden på middag. Det är
troligt att han var totalt ointresserad av vad stockholmarna tyckte
om honom..."
Axel von Fersen
hade manér och attityder som provocerade många. Han var
kontroversiell även inom överklassen, eftersom han var "gustavian"
- dvs hade haft kung Gustav IV Adolfs förtroende.
Brytningstid
och kristid
Förordet
till "Mordet på Axel von Fersen"
:
"Det
hade piskats upp en hätskhet mot den gamla överklassen.
De allt rikare och stöddigare borgerliga kretsarna föraktade
adeln, de gamla auktoriteterna bröts ner av ett aktivt opinionsarbete.
Adeln framställdes som korkad, högfärdig, depraverad
och oduglig i böcker och på teaterscener. Resultatet märktes
på stadens gator. Adelns tjänstefolk utsattes för
glåpord, dess kuskar fick stryk för att de bar livré."
År
1809 förlorade Sverige Finland. Detta fick konsekvenser inte
bara i form av stora umbäranden och djupt missnöje. Det
fick också konsekvenser i form av en oblodig statskupp. En ny
regeringsform antogs, som gav riksdagen mer makt. Den hatade Gustav
IV Adolf avsattes som kung.
Gustav
III:s bror installerades som ny kung, och blev Karl XIII.
Eftersom
Karl XIII redan var gammal när han tilträdde som kung och
hans äktenskap var barnlöst blev frågan om tronföljare
omedelbart en viktig fråga.
Gustav
IV Adolf hade en son, Gustav. Denne var en tänkbar tronföljare,
men kontroversiell pga sin far. Många av dem som genomdrivit
avsättningen ville absolut se en annan tronföljare.
Förordet:
"Stockholmarna
blev inte gladare av sekelskiftets galopperande inflation med dubbla
myntsystem, det katastrofala kriget 1808-09, där Ryssland styckar
Sverige och ockuperar den östra rikshalvan, nya flyktingvågor,
nya epidemier, nya massgravar i stadens utkanter. Arbetslösheten
var hög, bostadsbristen akut, bara alkoholismen och prostitutionen
blomstrade.
Mitt
i detta står riksmarskalken och greven Axel von Fersen. Hela
hans person var en provokation..."
Tronföljdsfrågan
såg ut att ha fått en lösning efter att den danske
prinsen Kristian den 18 juli 1809 utsetts att efterträda
Karl XIII. Prinsen hade i sammanhanget bytt namn till Karl August,
för att inte ge dåliga associationer.
Den
danske prinsen var inte precis någon intellektuell stjärna
eller något salongslejon. Gustavianerna fnös, och talade
om honom som "bondprinsen" eller "pöbelprinsen",
Framförallt
var Karl August sjuklig. Detta skulle, visade det sig, få ödesdigra
konsekvenser. Det skulle resultera inte bara i hans egen tidiga död
utan indirekt också von Fersens död.
Det
var i januari 1810 som den danske prinsen kom till Sverige. Några
månader senare ramlade han av sin häst vid inspektion av
en övning för ett kavalleriförband, och låg livlös
på marken.
Åter
var Sverige tillbaka i ruta ett, och stod utan tronföljare.
En
obduktion visade att Karl August dött av slaganfall. Inte desto
mindre kom rykten igång, om att han blivit förgiftad.
Ryktena
pekade också ut vilka som var ansvariga för detta brott
- det var Axel von Fersen och hans syster Sophie Piper.
Dessa
rykten spreds även skriftligt och tryckt för allmän
spridning. Så var fallet med den anonymt författade fabeln
"Rävarne" i Nya Aftonposten den 14 juni 1810.
Flygblad cirkulerade också i Stockholm, där invånarna
uppmanades att deltaga i "rävjakt".
Gatans
mobb
Som
riksmarskalk var det Axel von Fersen som
mött Karl August vid dennes ankomst till Sverige. Nu var det
hans uppgift att finnas med i begravningståget den 20 juni 1810.
Varningar
hade inte saknats. Utöver ovannämnda flygblad och fabel
hade Fersen mottagit ett hotbrev:
"Ussling.
Läss detta Bref och Darra. Tror du och din liga att 2 millioner
människor låta några aristocrater ostraffat begå
hvad horreur som hälst... hämndens stund skall komma!"
Fersen varnades
också direkt av personer som ville honom väl.
Ur "Fersenska
mordet ":
"Kusken
steg in med hatten i hand.
-
Sätt sig inte i vagnen, nådig greven, bad han."
"Detta
var en varning bland många andra. För inte länge sedan
hade hans företrädare i riksmarskalkämbetet, den blide
skalden Johan Gabriel Oxenstierna, erbjudit sig att åka i Fersens
ställe."
Axel von Fersen
var alltså varnad, och kände till ryktena om giftmord där
han pekades ut som delaktig i detta förmenta mord. Men han visste
ju att han var oskyldig. Han såg det hursomhelst sin plikt att
själv fullgöra sitt uppdrag som riksmarskalk.
Begravningståget
avgick från Liljeholmens värdshus, för att gå
genom Södermalm till Slussen, sedan till Kornshamstorg och utmed
Stora Nygatan fram till Riddarhustorget.
Först
i tåget kom generalmajor Isaac Lars Silfversparre,
som denna dag var ansvarig för ordningen i Stockholm.
Efter honom kom
livgardet till häst, sedan hovvagnar och två ryttare.
Därefter
kom riksmarskalkens vagn. Denna hade sju glasfönster och drogs
av sex vita hästar. Bredvid gick livréklädda lakejer,
tre på vardera sidan.
Bakom kom likvagnen,
dragen av åtta svarta hästar.
"Mordet
på Axel von Fersen":
"Axel
von Fersen inledde sin sista resa sittande mitt på bänken
inne i vagnen, synlig för alla. Han var klädd i svart, fotsid
kappa, med Serafimerordens blåa band och höll den florbehängda
marskalkstaven i sin behandskade hand."
Det
var inte en dag som andra i Stockholm. Mer folk än vanligt var
i rörelse, och hade så varit tidigt. Det bjöds och
dracks också mer än vanligt på de många krogarna.
"Fersenska
mordet ":
"Redan
efter Liljeholmsbron kantades processionens väg av nyfikna åskådare.
Mest småpojkar och det sämre slöddret. Några
var djärva nog att ... springa bredvid Fersens vagn och spotta
på den och på de vitklädda lakejerna."
När
von Fersens vagn var mitt för Maria Kyrkogård krossades
det första vagnsfönstret.
Vid Kornhamstorg
blev trängseln runt vagnen större.
"Fersenska
mordet ":
"Nu
upptäckte man att det låg en hög med sten och annat
byggnadsmaterial vid Schinkelska huset, som höll på att
repareras. Några pojkar hade klättrat upp på den.
-
Stenar år Fersen! Stenar åt Fersen!
Flinka
karlar följde uppmaningen..."
En
sten krossade vagnens framfönster. Nu var von Fersen träffad,
han blödde i ansiktet. På Stora Nygatan kom, efter en visselsignal,
stenar flygande från gränderna. Snart var vagnens alla
fönster krossade.
"Mordet
på Axel von Fersen":
"Fersen
hade dragit ordenskappan över huvudet och försökte
skydda ansiktet... Folkmassan skränade och spottade. Stenar och
sopor föll över honom."
"Några
karlar i sjömanskläder sprang fram till Fersens hästar,..
snabbt kopplades vagnen loss. När den stannade ökade stenregnet.
Vrålen steg: 'Slå ihjäl honom!'
När
vagnen nått Stora Nygatan 1 vid Riddarhustorget drogs Fersen
ut ur vagnen och in i fastigheten - Hultgrenska huset - av någon
som tydligen ville hjälpa honom.
Under
tiden häktades vagnen på igen av några lakejer och
liktåget fortsatte. Silfversparre var nu på plats och
uppmanade Fersen att fortsätta upp i huset, där det fanns
en krog. Fersen fördes in i ett sidorum och dörren stängdes.
Han försökte torka bort blodet från ansiktet, kläderna
var trasiga. Han drack ett glas vatten, i väntan på hjälp.
Istället
trängde sig folk in i rummet. Någon slet av honom hans
serafimerorden och slängde ut den genom fönstret. Rop hördes
om att kasta ut även Axel von Fersen genom fönstret. Säkert
är att slag från käppar och paraplyer haglade över
honom inne i rummet.
I
det här skedet blandades kraven på Fersens avlivning med
ett annat krav, nämligen att han skulle arresteras, uppenbarligen
som misstänkt för det påstådda prinsmordet.
I detta senare syfte, i varje fall föregivet, fördes Fersen
nu av Silfverstolpe och hans medhjälpare åter ut på
gatan.
Där
gick det helt överstyr.
"Mordet
på Axel von Fersen":
"En
karl kastade sig över Silfversparre medan en annan högg
tag i Fersens jacka för att försöka skilja honom från
generalen. Silfversparre kämpade vilt för att komma loss
men träffades då av en sten i ansktet. Smärtan tvingade
honom att släppa Fersen."
"Nya
armar sträcktes fran för att rycka håret av Fersen
samtidigt som han föstes gatan fram av den sammanpackade folkmassan.
Han såg Svea livgarde på Riddarhustorget, men soldaterna
stod med sina gevär på axeln."
Där
stod eliten av den svenska armén och såg hur bara några
meter från dem den näst högste i rang i Sverige, riksmarskalken,
en av Rikets Herrar, statsrådet och generalen, greve Axel von
Fersen grovt misshandlades av en berusad pöbel."
Dubbelt
berusad, kan man tillägga. Man var berusade inte bara genom de
drycker man förtärt, själva våldet verkade också
berusande - man eggade varandra till allt grövre brutalitet.
Därmed
inte sagt att det inte i massan fanns anförare. En av dem som
nämnts var en man vid namn Tandefelt, i sjömanskläder.
På
något sätt togs Fersen in i vaktrummet till rådhuset
och man sköt snabbt för regeln på dörren. Möjligen
hann Fersen få ett nytt glas vatten innan dörren forcerades
och han drogs ut igen.
"Fersenska
mordet ":
"Bödlarna
hade gripits av ett djuriskt raseri. Han slängdes och rycktes
hit och dit... Föll omkull och lyftes upp. Släpades förbi
de orörliga stadssoldaterna..."
"Mordet
på Axel von Fersen":
"Det
var Tandefelt som gav Fersen dödsstöten. Han tog sats och
hoppade jämfota på den döende mannens bröst,
revbenen krossades med ett krasande ljud. Omedelbart efteråt
hoppade en yngling jämfota på offrets mage så att
blod forsade ur näsan och munnen."
"Fersenska
mordet ":
"Man
spottade på honom, sparkade honom i huvudet och stack honom
med paraplyspetsarna i ögonen. Löjtnant Borg slog honom
upprepade gånger på bröstet med en käpp. Kläderna
slets av honom och revs i stycken som delades ut till höger och
vänster."
I
närheten stod tvåhundra soldater .
|
Det
s.k. Bondeska palatset - bredvid Riddarhuset - tjänstgjorde
1721-1915 som rådhus. I
dag är det säte för Högsta domstolen.
|
Var
låg ansvaret?
Hur
var denna lynchning möjlig?
Klart
är att den inte hade kunna ske utan någon form av sanktion
uppifrån.
Karl
XIII, tillhörde uppenbarligen dem som var övertygad om att
prins Karl August hade giftmördats. Före den 20 juni hade
kungen både agerat på ett underligt sätt och fällt
märkliga uttalanden.
Kungen
hade vägrat att ta emot sin riksmarskalk för att diskutera
detaljer i de förestående ceremonierna.
En
hög officer som ville att kungen skulle avråda Fersen från
att deltaga i begravningståget hade fått kommentaren:
"Det skadar inte om en så fin
herre får lite smuts i sin vagn."
När
general Silfversparre ville att soldaterna i tåget skulle få
skarpa skott till sina skjutvapen hade kungen vägrat gå
med på detta, med kommentaren "Det
skulle inte skada om den högdragne herren får sig en läxa."
"Mordet
på Axel von Fersen":
"Det
var inte meningen att Axel von Fersen skulle dö. Han skulle bara
gripas och hans papper konfiskeras. Så var planen."
"Det
fanns uppenbarligen två konspirationer i kravallerna. En som
ville åstadkomma en svensk revolution, en annan som bara ville
krossa gustavianerna genom att låta gripa Fersen och kanske
med falska dokument 'avslöja' deras kuppplaner."
Efterverkningar
Om någon
lynchning aldrig varit avsedd, så ville makthavarna heller inte
veta av någon revolution.
"Mordet
på Axel von Fersen":
"Adlercreutz
utnämndes till befälhavare över Stockholms garnison...
Kraftig militär förstärkning sändes till Stockholm...
En division sexpundskanoner ställdes upp vid slottet... Militärpatruller
red i alla stadsdelar. Gatorna rensades med våld. Folkmassan
skingrades med sabelhugg och skottlossning.
Massan
svarade med stenar och tillhyggen. Tre soldater dödades."
Det var alltså fler än Fersen som dödades i detta
sammanhang. Drottningen talade efteråt om "hundratals"
dödsoffer. Den ryska ambassaden rapporterade femton döda.
Till detta kom naturligtvis ett mycket större antal skadade.
Flera
veckor efteråt fanns trupper kvar på gatorna i huvudstaden.
När riksdagen sammankallades för att välja ny tronföljare
skulle den samlas i Örebro, inte Stockholm.
Något
klarläggande i skuldfrågan beträffande Fersenmordet
skedde aldrig. Undersökningar gjordes naturligtvis, men när
domar föll, i augusti 1810, var det ingen som fälldes för
vare sig mord eller anstiftan till misshandel.
Domarna
blev således milda, här var inte fråga om "vatten
och bröd".
Tandefelt
befanns skyldig till "bekännelse av våld" och
placerades på Älvsborgs fästning. Efter några
år där blev han dock benådad av Karl XIII och kunde
med vänners hjälp fara till Amerika. Andra dömdes för
mindre förseelser, som att ha varit berusade på allmän
plats.
"Mordet
på Axel von Fersen":
"Under
rättegången försökte man aldrig utreda det faktum
att samtliga aktivt inblandade kände varandra och hade förbindelser
med grupper som haft med Gustav IV Adolfs avsättning att göra.
Ingen ställde frågor..."
"Kungens
roll och de order han givit, diskuterades naturligtvis inte heller
. Karl XIII teg och beskyddade de sina."
En
utredning hade vid denna tidpunkt fastslagit att Karl August verkligen
hade avlidit av slaganfall, inte förgiftning.
Som
ny tronföljare fann man, genom en insats från greve Carl
Otto Mörner, som varit i Frankrike. Det blev en av Napoleons
allra dugligaste generaler, i kontrast. till den sjuklige danske prinsen:
Jean Baptiste Bernadotte.
Jan
Milld, den 14.1.2008
