Axel von Fersen

Axel von Fersen, född adelsman, hade levt ett brokigt och spännande liv. Han fick uppleva mer än de flesta andra människor.

Han föddes 1755, som son till Axel von Fersen (d.ä.) och Hedda De la Gardie, och växte upp i slottsmiljö. Hans uppfostran blev furstlig, med egen informator. Vid sju års ålder kunde han redan latin. När han skrev dagbok, var det på franska.

Redan vid 14 års ålder skickades Axel von Fersen ut på resor - som ett led i sin utbildning och för att knyta kontakter - till de stora länderna i Europa.

Herman Lindqvist i "Mordet på Axel von Fersen" :

"Han var lång, vacker och en av de rikaste i landet, arvtagare till fyra slott i Sverige: Löfstad, Ljung, Steninge och Mälsåker."

"... studerade han vid tyska, schweiziska, franska och engelska universitet. Han blev presenterad vid de flesta hov. Han lärde känna alla som betydde någonting. Han var nära vän med Gustav III och rådgivare till den unge Gustav VI Adolf, som kallade på honom då fadern blivit mördad. Han mötte Voltaire, Mozart, Haydn, George Washington och Napoleon."

Det var år 1773, alltså vid 18 års ålder, som Axel von Fersen kom till Frankrike. Där träffade han kronprinsessan Marie Antoinette. Det blev romans, med åtföljande skvaller.

För att komma undan skvallret for von Fersen till Amerika, där självständighetskriget pågick mot engelsmännen.

Eftersom Frankrike och England var rivaler stod Frankrike redo att stödja envar som var engelsmännens fiende.

I det viktiga slaget vid Yorktown 1781 - där engelsmännen led nederlag - deltog Axel von Fersen. Tydligen med hjältemodiga insatser.

Eftersom von Fersen var så språkkunnig - han kunde konversera på fem språk, däribland franska och engelska - deltog han i alla förhandlingar mellan Frankrike och rebellerna.

Efter tre år i Amerika (1780-83) återvände von Fersen till Frankrike, där han blev befälhavare för det svenska regementet Royal Suedois.

Kontakten med Marie Antoinette, som då var drottning, återupptogs.

Kriget i Amerika hade varit dyrt för Frankrike och medverkade till att föra landet närmare statsbankrutt.

År 1789 inträffade den franska revolutionen, och giljotinen skulle börja arbeta för högtryck.

År 1791 organiserade von Fersen kungaparets flyktförsök.Det misslyckades, efersom kung Ludvig XVI blev igenkänd i Varennes. Kungaparet avrättades.

Axel von Fersen var i högsta grad en företrädare för adeln i Sverige. Han var bildad, behärskade hovetikett, och visste att föra sig i de fina salongerna. Han var självklart klädd som det anstod en adelsman på den tiden, med knäbyxor och diverse färggrant.krås.

Ur förordet till "Mordet på Axel von Fersen" :

"Han var symbolen för den gamla, förfinade, internationella överklassen. Han bröt på aristokratisk franska efter sin tid i Paris... Han var ledare för det stånd man avskydde och skyllde för parasiter."

"Man kan knappast säga att han var särskilt inställsam mot Stockholmsopinionen. Han klagade högljutt på att staden var provinsiell och trist, invånarna var plumpa och dumma. Ibland somnade han när han var bortbjuden på middag. Det är troligt att han var totalt ointresserad av vad stockholmarna tyckte om honom..."

Axel von Fersen hade manér och attityder som provocerade många. Han var kontroversiell även inom överklassen, eftersom han var "gustavian" - dvs hade haft kung Gustav IV Adolfs förtroende.


Brytningstid och kristid

Förordet till "Mordet på Axel von Fersen" :

"Det hade piskats upp en hätskhet mot den gamla överklassen. De allt rikare och stöddigare borgerliga kretsarna föraktade adeln, de gamla auktoriteterna bröts ner av ett aktivt opinionsarbete. Adeln framställdes som korkad, högfärdig, depraverad och oduglig i böcker och på teaterscener. Resultatet märktes på stadens gator. Adelns tjänstefolk utsattes för glåpord, dess kuskar fick stryk för att de bar livré."

År 1809 förlorade Sverige Finland. Detta fick konsekvenser inte bara i form av stora umbäranden och djupt missnöje. Det fick också konsekvenser i form av en oblodig statskupp. En ny regeringsform antogs, som gav riksdagen mer makt. Den hatade Gustav IV Adolf avsattes som kung.

Gustav III:s bror installerades som ny kung, och blev Karl XIII.

Eftersom Karl XIII redan var gammal när han tilträdde som kung och hans äktenskap var barnlöst blev frågan om tronföljare omedelbart en viktig fråga.

Gustav IV Adolf hade en son, Gustav. Denne var en tänkbar tronföljare, men kontroversiell pga sin far. Många av dem som genomdrivit avsättningen ville absolut se en annan tronföljare.

Förordet:

"Stockholmarna blev inte gladare av sekelskiftets galopperande inflation med dubbla myntsystem, det katastrofala kriget 1808-09, där Ryssland styckar Sverige och ockuperar den östra rikshalvan, nya flyktingvågor, nya epidemier, nya massgravar i stadens utkanter. Arbetslösheten var hög, bostadsbristen akut, bara alkoholismen och prostitutionen blomstrade.

Mitt i detta står riksmarskalken och greven Axel von Fersen. Hela hans person var en provokation..."

Tronföljdsfrågan såg ut att ha fått en lösning efter att den danske prinsen Kristian den 18 juli 1809 utsetts att efterträda Karl XIII. Prinsen hade i sammanhanget bytt namn till Karl August, för att inte ge dåliga associationer.

Den danske prinsen var inte precis någon intellektuell stjärna eller något salongslejon. Gustavianerna fnös, och talade om honom som "bondprinsen" eller "pöbelprinsen",

Framförallt var Karl August sjuklig. Detta skulle, visade det sig, få ödesdigra konsekvenser. Det skulle resultera inte bara i hans egen tidiga död utan indirekt också von Fersens död.

Det var i januari 1810 som den danske prinsen kom till Sverige. Några månader senare ramlade han av sin häst vid inspektion av en övning för ett kavalleriförband, och låg livlös på marken.

Åter var Sverige tillbaka i ruta ett, och stod utan tronföljare.

En obduktion visade att Karl August dött av slaganfall. Inte desto mindre kom rykten igång, om att han blivit förgiftad.

Ryktena pekade också ut vilka som var ansvariga för detta brott - det var Axel von Fersen och hans syster Sophie Piper.

Dessa rykten spreds även skriftligt och tryckt för allmän spridning. Så var fallet med den anonymt författade fabeln "Rävarne" i Nya Aftonposten den 14 juni 1810. Flygblad cirkulerade också i Stockholm, där invånarna uppmanades att deltaga i "rävjakt".


Gatans mobb

Som riksmarskalk var det Axel von Fersen som mött Karl August vid dennes ankomst till Sverige. Nu var det hans uppgift att finnas med i begravningståget den 20 juni 1810.

Varningar hade inte saknats. Utöver ovannämnda flygblad och fabel hade Fersen mottagit ett hotbrev:

"Ussling. Läss detta Bref och Darra. Tror du och din liga att 2 millioner människor låta några aristocrater ostraffat begå hvad horreur som hälst... hämndens stund skall komma!"

Fersen varnades också direkt av personer som ville honom väl.

Ur "Fersenska mordet ":

"Kusken steg in med hatten i hand.

- Sätt sig inte i vagnen, nådig greven, bad han."

"Detta var en varning bland många andra. För inte länge sedan hade hans företrädare i riksmarskalkämbetet, den blide skalden Johan Gabriel Oxenstierna, erbjudit sig att åka i Fersens ställe."

Axel von Fersen var alltså varnad, och kände till ryktena om giftmord där han pekades ut som delaktig i detta förmenta mord. Men han visste ju att han var oskyldig. Han såg det hursomhelst sin plikt att själv fullgöra sitt uppdrag som riksmarskalk.

Begravningståget avgick från Liljeholmens värdshus, för att gå genom Södermalm till Slussen, sedan till Kornshamstorg och utmed Stora Nygatan fram till Riddarhustorget.

Först i tåget kom generalmajor Isaac Lars Silfversparre, som denna dag var ansvarig för ordningen i Stockholm.

Efter honom kom livgardet till häst, sedan hovvagnar och två ryttare.

Därefter kom riksmarskalkens vagn. Denna hade sju glasfönster och drogs av sex vita hästar. Bredvid gick livréklädda lakejer, tre på vardera sidan.

Bakom kom likvagnen, dragen av åtta svarta hästar.

"Mordet på Axel von Fersen":

"Axel von Fersen inledde sin sista resa sittande mitt på bänken inne i vagnen, synlig för alla. Han var klädd i svart, fotsid kappa, med Serafimerordens blåa band och höll den florbehängda marskalkstaven i sin behandskade hand."

Det var inte en dag som andra i Stockholm. Mer folk än vanligt var i rörelse, och hade så varit tidigt. Det bjöds och dracks också mer än vanligt på de många krogarna.

"Fersenska mordet ":

"Redan efter Liljeholmsbron kantades processionens väg av nyfikna åskådare. Mest småpojkar och det sämre slöddret. Några var djärva nog att ... springa bredvid Fersens vagn och spotta på den och på de vitklädda lakejerna."

När von Fersens vagn var mitt för Maria Kyrkogård krossades det första vagnsfönstret.

Vid Kornhamstorg blev trängseln runt vagnen större.

"Fersenska mordet ":

"Nu upptäckte man att det låg en hög med sten och annat byggnadsmaterial vid Schinkelska huset, som höll på att repareras. Några pojkar hade klättrat upp på den.

- Stenar år Fersen! Stenar åt Fersen!

Flinka karlar följde uppmaningen..."

En sten krossade vagnens framfönster. Nu var von Fersen träffad, han blödde i ansiktet. På Stora Nygatan kom, efter en visselsignal, stenar flygande från gränderna. Snart var vagnens alla fönster krossade.

"Mordet på Axel von Fersen":

"Fersen hade dragit ordenskappan över huvudet och försökte skydda ansiktet... Folkmassan skränade och spottade. Stenar och sopor föll över honom."

"Några karlar i sjömanskläder sprang fram till Fersens hästar,.. snabbt kopplades vagnen loss. När den stannade ökade stenregnet. Vrålen steg: 'Slå ihjäl honom!'

När vagnen nått Stora Nygatan 1 vid Riddarhustorget drogs Fersen ut ur vagnen och in i fastigheten - Hultgrenska huset - av någon som tydligen ville hjälpa honom.

Under tiden häktades vagnen på igen av några lakejer och liktåget fortsatte. Silfversparre var nu på plats och uppmanade Fersen att fortsätta upp i huset, där det fanns en krog. Fersen fördes in i ett sidorum och dörren stängdes. Han försökte torka bort blodet från ansiktet, kläderna var trasiga. Han drack ett glas vatten, i väntan på hjälp.

Istället trängde sig folk in i rummet. Någon slet av honom hans serafimerorden och slängde ut den genom fönstret. Rop hördes om att kasta ut även Axel von Fersen genom fönstret. Säkert är att slag från käppar och paraplyer haglade över honom inne i rummet.

I det här skedet blandades kraven på Fersens avlivning med ett annat krav, nämligen att han skulle arresteras, uppenbarligen som misstänkt för det påstådda prinsmordet. I detta senare syfte, i varje fall föregivet, fördes Fersen nu av Silfverstolpe och hans medhjälpare åter ut på gatan.

Där gick det helt överstyr.

"Mordet på Axel von Fersen":

"En karl kastade sig över Silfversparre medan en annan högg tag i Fersens jacka för att försöka skilja honom från generalen. Silfversparre kämpade vilt för att komma loss men träffades då av en sten i ansktet. Smärtan tvingade honom att släppa Fersen."

"Nya armar sträcktes fran för att rycka håret av Fersen samtidigt som han föstes gatan fram av den sammanpackade folkmassan. Han såg Svea livgarde på Riddarhustorget, men soldaterna stod med sina gevär på axeln."

Där stod eliten av den svenska armén och såg hur bara några meter från dem den näst högste i rang i Sverige, riksmarskalken, en av Rikets Herrar, statsrådet och generalen, greve Axel von Fersen grovt misshandlades av en berusad pöbel."

Dubbelt berusad, kan man tillägga. Man var berusade inte bara genom de drycker man förtärt, själva våldet verkade också berusande - man eggade varandra till allt grövre brutalitet.

Därmed inte sagt att det inte i massan fanns anförare. En av dem som nämnts var en man vid namn Tandefelt, i sjömanskläder.

På något sätt togs Fersen in i vaktrummet till rådhuset och man sköt snabbt för regeln på dörren. Möjligen hann Fersen få ett nytt glas vatten innan dörren forcerades och han drogs ut igen.

"Fersenska mordet ":

"Bödlarna hade gripits av ett djuriskt raseri. Han slängdes och rycktes hit och dit... Föll omkull och lyftes upp. Släpades förbi de orörliga stadssoldaterna..."

"Mordet på Axel von Fersen":

"Det var Tandefelt som gav Fersen dödsstöten. Han tog sats och hoppade jämfota på den döende mannens bröst, revbenen krossades med ett krasande ljud. Omedelbart efteråt hoppade en yngling jämfota på offrets mage så att blod forsade ur näsan och munnen."

"Fersenska mordet ":

"Man spottade på honom, sparkade honom i huvudet och stack honom med paraplyspetsarna i ögonen. Löjtnant Borg slog honom upprepade gånger på bröstet med en käpp. Kläderna slets av honom och revs i stycken som delades ut till höger och vänster."

I närheten stod tvåhundra soldater .

Det s.k. Bondeska palatset - bredvid Riddarhuset - tjänstgjorde 1721-1915 som rådhus. I dag är det säte för Högsta domstolen.


Var låg ansvaret?

Hur var denna lynchning möjlig?

Klart är att den inte hade kunna ske utan någon form av sanktion uppifrån.

Karl XIII, tillhörde uppenbarligen dem som var övertygad om att prins Karl August hade giftmördats. Före den 20 juni hade kungen både agerat på ett underligt sätt och fällt märkliga uttalanden.

Kungen hade vägrat att ta emot sin riksmarskalk för att diskutera detaljer i de förestående ceremonierna.

En hög officer som ville att kungen skulle avråda Fersen från att deltaga i begravningståget hade fått kommentaren: "Det skadar inte om en så fin herre får lite smuts i sin vagn."

När general Silfversparre ville att soldaterna i tåget skulle få skarpa skott till sina skjutvapen hade kungen vägrat gå med på detta, med kommentaren "Det skulle inte skada om den högdragne herren får sig en läxa."

"Mordet på Axel von Fersen":

"Det var inte meningen att Axel von Fersen skulle dö. Han skulle bara gripas och hans papper konfiskeras. Så var planen."

"Det fanns uppenbarligen två konspirationer i kravallerna. En som ville åstadkomma en svensk revolution, en annan som bara ville krossa gustavianerna genom att låta gripa Fersen och kanske med falska dokument 'avslöja' deras kuppplaner."


Efterverkningar

Om någon lynchning aldrig varit avsedd, så ville makthavarna heller inte veta av någon revolution.

"Mordet på Axel von Fersen":

"Adlercreutz utnämndes till befälhavare över Stockholms garnison... Kraftig militär förstärkning sändes till Stockholm... En division sexpundskanoner ställdes upp vid slottet... Militärpatruller red i alla stadsdelar. Gatorna rensades med våld. Folkmassan skingrades med sabelhugg och skottlossning.

Massan svarade med stenar och tillhyggen. Tre soldater dödades."

Det var alltså fler än Fersen som dödades i detta sammanhang. Drottningen talade efteråt om "hundratals" dödsoffer. Den ryska ambassaden rapporterade femton döda. Till detta kom naturligtvis ett mycket större antal skadade.

Flera veckor efteråt fanns trupper kvar på gatorna i huvudstaden. När riksdagen sammankallades för att välja ny tronföljare skulle den samlas i Örebro, inte Stockholm.

Något klarläggande i skuldfrågan beträffande Fersenmordet skedde aldrig. Undersökningar gjordes naturligtvis, men när domar föll, i augusti 1810, var det ingen som fälldes för vare sig mord eller anstiftan till misshandel.

Domarna blev således milda, här var inte fråga om "vatten och bröd".

Tandefelt befanns skyldig till "bekännelse av våld" och placerades på Älvsborgs fästning. Efter några år där blev han dock benådad av Karl XIII och kunde med vänners hjälp fara till Amerika. Andra dömdes för mindre förseelser, som att ha varit berusade på allmän plats.

"Mordet på Axel von Fersen":

"Under rättegången försökte man aldrig utreda det faktum att samtliga aktivt inblandade kände varandra och hade förbindelser med grupper som haft med Gustav IV Adolfs avsättning att göra. Ingen ställde frågor..."

"Kungens roll och de order han givit, diskuterades naturligtvis inte heller . Karl XIII teg och beskyddade de sina."

En utredning hade vid denna tidpunkt fastslagit att Karl August verkligen hade avlidit av slaganfall, inte förgiftning.

Som ny tronföljare fann man, genom en insats från greve Carl Otto Mörner, som varit i Frankrike. Det blev en av Napoleons allra dugligaste generaler, i kontrast. till den sjuklige danske prinsen: Jean Baptiste Bernadotte.


Jan Milld, den 14.1.2008

 

Fersenmordet 1810

Mordet på adelsmannen Axel von Fersen speglar det faktum att början av 1800-talet för Sverige var en brytningstid, där det stod alltmer klart att adeln tillhörde det förgångna. Mordet speglar också att början av 1800-talet för vårt land var en svår tid, där förlusten av Finland utgjorde en hård prövning.

Redogörelsen nedan baserar sig främst på böckerna"Mordet på Axel von Fersen" av Herman Lindqvist (Historiska media 2006) och "Fersenska mordet" av Garder Sahlberg (Bonniers 1974).


Axel von Fersen

Brytningstid och kristid

Gatans mobb

Var låg ansvaret?

Efterverkningar