Klart är att den generösa sidan pläderar för tolerans och mot fördomar. Underförstått blir då att de själva lever upp till dessa dygder.

Jag vill hävda att de inte alltid lyckas med detta.

ABC-nytt

TV-programmet ABC-nytt gjorde alltså hembesök hos mig sommaren 1996 - mot bakgrund av anklagelser om "invandrarfientlighet" från Radio Stockholm. Min förhoppning var att i TV s.a.s. bli "frikänd".

Varför skulle jag bli frikänd? Jag var den jag var, och detta skulle med all önskvärd tydlighet framgå för den som besökte mitt hem. En tavla med kampanjmärken vittnade eftertryckligt om min röd-gröna politiska "stamtavla".

Där fanns märken som "Stoppa rasismen!", "Black is beautiful, baby", "Rör inte min kompis!", "Försvara Nicaragua!", diverse fredsmärken, VPK-märken, FNL-märken, antikärnkraftsmärken, mm.

En förutsättning för att TV-journalisterna skulle notera detta var naturligtvis att de kom med öppna sinnen, utan att vara låsta i förutfattade meningar.

Men så var inte fallet. Vad som inte passade in i den i förväg uppgjorda mallen kasserades. Redan innan ABC-journalisterna kom hade de klart för sig vad jag var för slags person och vilken typ av TV-inslag som de skulle ha med sig tillbaka.

De lyckades.

Dagens Eko

Ett annat exempel utgör Björn Häger på Dagens Eko. Sommaren 1995 hade han ett inslag om Anders Sundholm - "den främlingsfientlige nämndemannen".

Det rörde sig, kan man säga, om en form av cirkelbevis.

1. Sundholm var kritisk till den förda invandringspolitiken - alltså var han "främlingsfientlig".

2. Eftersom han var "främlingsfientlig" tyckte han illa om främlingar och skulle gripa varje tillfälle att behandla främlingar illa.

Med detta givet utgick Häger ifrån att Sundholm i sin egenskap av nämndeman i Svea Hovrätt skulle döma invandrare särskilt hårt. Han gick igenom några domar och lyckades hitta två exempel som lät sig tolkas i denna riktning - målen gällde invandrare och Sundholm hade i dessa fall röstat för hårdare straff än andra nämndemän.

Hade Häger bemödat sig att gräva djupare i olika mål hade han förmodligen kunnat finna att Sundholm generellt intar en kärvare hållning mot brottslingar än vad många andra nämndemän gör. I de anförda fallen saknade Sundholms linje samband med att det var invandrare. Häger hade dessutom kunnat finna mål mot invandrare där Sundholm förespråkat en mjukare linje än andra nämndemän.

Men Björn Häger hade en förutfattad mening, nämligen att den som är kritisk mot invandringspolitiken måste vara degenererad som människa.

Nu blev det alltså bom. Om någon besitter integritet så är det Anders Sundholm. Han står garanterat främmande för att negativt särbehandla någon utifrån etnisk tillhörighet, få torde bättre än Anders ha en känsla för "fair-play".

Häger körde sin story utan att ha träffat Anders Sundholm, som var i Finland. Han pratade med mig i telefon, helt kort. Redan det samtalet gav en föraning (en föraning av samma slag som samtal med Ossian Kentwill och Andreas Rosenlund kunde ge).

Det finns ju vanliga frågor och det finns retoriska frågor. När Björn Häger frågar "Så du menar att det finns problem med invandringen?", då är det en form av retorisk fråga - svaret är givet (dvs inga problem finns). Men "frågan" rymmer samtidigt något mer, nämligen en förebråelse och ett raljerande.

Med Hägers sätt att se saken avslöjade jag mig som en ogenerös, fördomsfull och inkrökt provinsiell typ, när jag hävdade att det fanns problem med invandringen. Det var vad hans tonfall förmedlade - man kunde riktigt föreställa sig hur han under samtalets gång utbytte roade blickar med kollegor på Ekot, införstådda med det "rätta" svaret på frågan.

Folkradion

Något år senare figurerade Björn Häger för oss i ett annat sammanhang, nämligen i riksradioprogrammet "Folkradion".

Man hade gjort en bandad intervju med Anders Sundholm, i egenskap av ordförande i föreningen Blågula Frågor. Klippningen av Anders svar vad godtagbar, men...

För det första själva greppet. Efter att ha sänt inslaget lät man detta kommenteras direkt, av två meningsmotståndare till Anders. De kunde fritt göra omdömen och komma med påståenden, utan att Anders fick någon möjlighet att försvara sig.

Meningsmotståndarna var båda journalister. Den ena var programledaren, den andra var Björn Häger - inkallad som någon slags sakkunnig i ämnet.

Jag minns inte vem av dem som hävdade att vi i Blågula Frågor egentligen vill gå på gatan och vråla "Ut med packet!", men av taktiska skäl valt en annan framtoning. Allmänt var hursomhelst Hägers roll i programmet att framstå som nyanserad och återhållsam. Något som ju underströk hans (förmenta) expertstatus och gav tyngd åt hans utsagor.

Tidningarnas Telegrambyrå

Hägers story om Sundholm blev en "bom", skrev jag. Sakligt sett, ja. Men det hindrade inte att den resulterade i tidningsrubriker runtom i landet, om att Miljöpartiet hade en nämndeman som var "främlingsfientlig".

Det dröjde sedan inte länge, innan Anders Sundholm var utsluten ur Miljöpartiet.

Den förmedlande länken mellan Dagens Eko och dagstidningarna var Tidningarnas Telegrambyrå. TT:s telegram förmedlade budskapet, som sedan fortplantades vidare.

Detta gör journalisterna på TT till makthavare. Som det visat sig har de inte bara makt, de har också en enhetlig inställning. Namnen på TT-journalisterna må variera, men ingen av dem missar de politiskt korrekta etiketterna: "invandrarfientlig", "flyktingfientlig", osv.

Vi har haft en stående fråga till TT-journalisterna: vad lägger de in i dessa begrepp? Det närmaste vi kommit ett svar var det från Christina Kerpner (aktuell i Eko-drevet): BgF förespråkade ett temporärt stopp i flyktingmottagningen.

Det må vara att ett sådant stopp var negativt för dem som skulle drabbas, men ordet "flyktingfientlig" har samtidigt en laddning av att vara fientligt inställd. Är man bilistfientlig, om man vill ha rödlysen vid vissa korsningar?

Den senaste i raden av TT-journalister som hoppat på oss hade själv närvarat på Eskilstuna-debatten den 5/11. Hon stämplade Blågula Frågor som en "invandrarfientlig organisation". Anders Sundholm ringde då upp henne, för att höra hennes förklaring. Den löd i koncentrat:

1. Som individ är det tillåtet att tycka att invandringen bör minska.

2. Förespråkar man det genom en organisation blir man däremot "invandrarfientlig".

Med andra ord: du får gärna ha en åsikt om invandringen, men du får inte ge uttryck för den. Du får inte försöka påverka andra.

Därmed har vi kommit bort från vad som skulle vara veckans tema: fördomar.

TT-journalisterna är inte nödvändigtvis fördomsfulla. Det vet nog vad de gör. Och de gör bara sitt jobb - nämligen att vara åsiktspoliser.