Den här "osynliga handen" , som styr media och politik, tycker jag mig nu flera gånger ha stött på.

Det existerar en slags inofficiell kommandocentral, som initierar och samordnar. Den beställer "nyheter" och påverkar dagordningen. Den avgör rolltilldelningen - vem som får vara "expert" och vem som ska vara "rättshaverist".

Så har jag inte tidigare tänkt, men efter de erfarenheter som jag själv varit med om går det inte att dra någon annan slutsats: under de officiella maktstrukturerna finns en annan.

Denna vecka ska jag ta upp bara ett exempel. Det gäller tre unga män - åsiktsmässigt till synes klonade - som poppar upp samtidigt, tilldelas mediautrymme och fullgör samma typ av uppdrag.

Jag talar om:

1. Ossian Kentwill

Den unge radioreportern Ossian Kentwill, som arbetade för Radio Stockholm sommaren 1995. När han kontaktade mig fick jag intrycket att han var på gång med någon form av examensprov. Han bad att få ett exemplar av min bok "Lagom är bäst! ", vilket jag villigt försåg honom med.

Resultatet blev ett inslag i nyhetssändningar den 29 augusti, vilket kördes en gång i timmen. Kontentan var att Anders Carlberg ett år tidigare skrivit positivt om min bok, och att denna bok argumenterade mot utomeuropeisk invandring till Sverige. Den var "kulturrasistisk".

2. Andreas Rosenlund

Exporedaktören, som - förebärande kamp mot högerextremister och nazister - i praktiken koncentrerade sig på demokratiska invandringskritiker som Blågula Frågor.

Gång på gång följdes samma mönster: först en artikel i Expo, sedan samma artikel som helsida i Expressen.

Just inför Expo nr 3/96 - som innehöll artikeln "Blågult rättshaveri", den stora uppgörelsen med BgF - inträffade mycket lägligt några attentat mot återförsäljningsställen för Expo.

Vem som tjänade på detta framgick omedelbart: Expo nr 3/96 gick ut som gratis bilaga med Expressen och Aftonbladet. Och miljoner svenskar kunde läsa om de blågula rättshaveristerna.

Kärnpunkten i Rosenlunds kritik mot oss var vår "kulturrasism".

3. Mats Deland

Till sist Mats Deland, som först dök upp i samband med Radio Stockholms drev -95, i egenskap av "expert". Han hade den 18 september en helsida i Aftonbladet, med fet rubrik "Varför gör du reklam för rasisterna, Anders Carlberg?"

En av de "rasister" som Deland syftade på var mig. Temat var detsamma som två veckor tidigare i Radio Stockholm. Anklagelsen gällde"kulturrasism".

Dessa tre - Kentwill, Rosenlund och Deland - var alla som förprogrammerade att jaga "rasister", immuna mot några fakta och argument som vi kunde anföra. Ingen av dem tycktes kunna se några egentliga problem med en fri invandring, alla förespråkade i praktiken global allemansrätt till Sverige.

En bok, som jag tror att de alla hade läst är "Rasismens varp & trasor", utgiven av Invandrarverket 1995.