År 1998, vecka 44 |
År 1998, vecka 44 |
Ur regeringsdokumentet Ds 1998:35:
"Flykting- och invandrarfientliga hemsidor
Det finns ett dussintal hemsidor som innehåller ett flykting- eller invandrarfientligt budskap eller kritik mot det mångkulturella samhället. Flera små opinionsgrupper som Blågula frågor och Fri information samt Folkviljan och massinvandring finns representerade."
"Som följande exempel ger prov på torde dessa hemsidor hålla sig inom lagens råmärken.
"Blågula frågor motsätter sig den okontrollerade massinvandring som skett - vi vill istället ha en reglerad invandring" (Blågula frågor)."
Vi håller oss alltså inom lagens råmärken. Tack för det!
Men "flyktingfientliga och invandrarfientliga" är vi tydligen ändå...
Att massmedia och personer med "kartläggning" som födkrok (t.ex. Anna-Lena Lodenius) etiketterar oss på detta sätt har vi fått vänja oss vid. Nu sker samma sak från högsta politiska nivå, från regeringen. Och även Helene Lööw - en annars seriös forskare - är med och sätter sitt namn under.
Vad menar man då, konkret?
1. Har det blivit invandrarfientligt att förespråka en reglerad invandring? Är inte detta alltjämt Sverige officiella linje, bakom vilken - åtminstone formellt - står samtliga riksdagspartier.
Begreppet blir märkligt också med tanke på att det som redan invandrat till Sverige och etablerat sig här inte berörs av invandringspolitiken. Denna politik gäller ju främst människor som ännu inte hunnit migrera.
2. Är det fientligt att ställa vissa krav på anpassning i Sverige, att reagera på dåligt beteende från enskilda invandrare?
Tag exemplet Mehdi Tayeb. Mannen som hade oskyddat sex med något hundratal svenska kvinnor. I många år levde han under falsk identitet i Sverige och fick ut socialbidrag samtidigt som han hade inkomst som hallik.
Är det "invandrarfientlighet" att tycka illa om honom? I så fall är nog en massiv majoritet av svenska folket "hopplösa fall".
Men naturligtvis är det så, att man inte tycker illa om invandrare i allmänhet bara för att man - på förekommen anledning - tycker illa om en enskild invandrare.
Det är tillåtet att vara kritisk till enskilda svenskar - samma sak måste gälla beträffande person, födda utomlands. I annat fall förespråkar man diskriminering.
Det är sunt och naturligt att reagera på dåligheter. Ett samhälle, där detta inte är tillåtet, befinner sig i utförsbacke.
Varför väljer regeringen och Helene Lööw dessa affektladdade begrepp, varför tillgriper man propagandaklyschor? Man kunde istället ha valt ett neutralt begrepp, som fångar vad det handlar om. Ett sådant finns ju - invandringskritisk.
Vem får ha en åsikt? Vecka 40 och vecka 43 skrev jag att infödda svenskar inte tillerkänns rätten att ha och ge uttryck för en egen åsikt beträffande flykting- och invandringspolitiken. Vi respekteras inte.
På detta kan jag ge egna exempel, men denna gång ska jag referera ett fall ur tidskriften Fri Information, nr 1/95. Under rubriken "En inblick i systemet" skriver "Margareta, riksrasist":
"En gång för mycket länge sedan engagerade jag mig politiskt, jag ville så mycket, förbättra vårt samhälle, påverka hur det skulle styras... Efter att flitigt under åren kokat kaffe, ordnat underhållning, skrivit pärmvis med protokoll, orädd deltagit i den interna debatten i mitt parti, fick jag som 'belöning' en suppleantplats i en nämnd. Nå, jag avancerade så småningom och fick förtroendet att företräda rätt många människor med samma åsikter som jag själv.
Så hände det sig att det på vår lilla plats hux flux skulle byggas upp en flyktingförläggning. Människorna i vår lilla ort var oroade, de flesta hade kontakter med andra platser där det fanns flyktingförläggningar och visste att kringboende fick påhälsningar i sina trädgårdar, att cyklar och andra föremål försvann, att området skräpades ned och ortsbor blev trakasserade.
Plikt mot väljarna
Naturligvis ansåg jag det vara min plikt att förskona mina väljare från detta, åtminstone försöka få förläggningen så liten som möjligt. Offentligt sa jag bl.a. att det måste vara Invandrarverkets ansvar att se till att kringboende hölls skadeslösa och se till att de asylsökande 'tog seden dit de kom' och inte onödigtvis störde civilbefolkningen.
Du milde vilket liv det blev, radion, tv och tidningar jagade mig med blåslampa för att få uttalanden av mig. - Vadå, vad var det för fel att fordra att våra gäster inordnar sig i värdlandets lagar och förordningar? Jag förstod ingenting. Till en början tyckte nästan hela ortsbefolkningen att det var bra att någon tagit bladet från munnen och mina partikamrater hejade på mig. Inte minst moderate Pelle, som kramade om mig och sa: 'Jag stöder dig helt'.
Opartisk aktionsgrupp
En tvär- och opolitisk aktionsgrupp mot flyktingförläggning bildades. Givetvis var jag med och styrde.
Massmedia misstänkliggjorde alla som var med i denna grupp och benämnde oss rasister. Enligt nuvarande svenskt språkbruk är en person som ogillar den förda flyktingpolitiken - rasist. Men ordet rasist har en dålig klang sedan Nazitysklands dagar, då det hade en helt annan innebörd. Mitt parti fick stora skälvan.
Moderate Pelle gick ut i tidningar, i tv och radio och fördömde mig, jag kallades in till partiexpeditionen på förhör och förbjöds att delta i aktionsgruppens möten. Moderate Pelle krävde att jag skulle lämna alla mina politiska uppdrag men blev motsagd av partiets starke man, som klargjorde att man absolut ville ha mig kvar i partiet.
Men MUF gick än längre och via insändare, där de skandaliserade 'rasisten' krävde de att jag skulle uteslutas ur partiet. Alltmedan journalisthyenorna gnuggade händerna och spelade ut olika partiföreträdare mot mig för att få smaskiga reportage.
Förklarad fredlös
Av den anledningen att jag ville tillvarata mina ortsbors intressen blev jag förklarad fredlös och undveks som pestsmittad. Jag förstod fortfarande ingenting, vad var det som var så moraliskt förkastligt? Varför får man inte ställa krav på en som söker asyl, det är väl ändå människor som vi och bör kunna underordna sig våra lagar och förordningar?
Men se det var fel att utpeka flyktingarna och tala om dem som grupp, det skulle vara rasism. Vadå? Är det rasism när man säger exempelvis tonåringar, finansvalpar, sommarstugeägare, jägare, fackföreningspampar etc och nämner ett beteende vanligt i respektive grupp? Flyktingstatus i sig är väl knappast en ras, lika litet som en intressegrupp, eller?`
Vad var det för ömma tår jag råkat trampa på? Jag blev nyfiken, undersökte själv och fick hundratals brev och telefonsamtal om hur den svenska flyktingpolitiken fungerade. Då insåg jag att svenskarna i Sverige är illa ute i jämförelse med det frälse asylsökande behandlas som.
I sällskap med många andra skrev jag mationer till moderaternas partistämma för att på den vanliga politiska vägen få mitt parti att vidtaga mått och steg för att ändra den huvudlösa invandrar/flyktingpolitiken.
Något så groteskt som moderaternas partistämma i Linköping 1990, när motionerna och flykting/invandrarpolitiken behandlades, skulle jag inte sätta tro till, om det berättats för mig, men jag var ju själv där och bevittnade det hela. Inte med en stavelse behandlades de inalles 42 motioerna, däremot gick talare efter talare upp och missfirmade motionärerna å det grövsta. Så här i efterhand har jag tappat räkningen, men det var säkerligen 10-15 MUF-ungdomar... som kallade oss för allt mellan tokstollar och hembygdsfascister. Detta åhördes av samtliga riksdagsledamöter, alla stämmoombud från hela landet och partistyrelsen med undantag av Carl Bildt som hade smitit iväg till torgmöte... Behöver det tillläggas att samtliga teg och samtyckte till ungdomarnas två och en halv långa häcklande av oss motionärer? Något bemötande från motionärerna förekom ej, ingen anständig människa går in i en debatt av okvädningsord och invektiv.
Feghet
När jag efter stämman tog upp det som förevarit med någon partikamrat, sas det: 'Ja, det är ungdomarna, vi äldre har en annan uppfattning'. Så, men där fanns tydligen INGEN som vågade stå för någon annan åsikt än den ungdomarna förde till torgs. Min slutsats blev att jag arbetat för ett parti ynkryggar, rädda för att ha en egen åsikt och stå för den.
Den uppfattningen styrktes, när en av partiföreträdarna sa: 'Hemma i köket tycker vi som du', när vi sågs på tu man hand, men vände sig bort för att slippa hälsa och ta min utsträckta hand, när flera människor var närvarande. Dessvärre var hon inte ensam, liknande beteende möttes jag av från de flesta, som kunde tänkas förlora något på att prata med den 'förskräckliga rasisten'. Det gäller att vara mån om sina uppdrag och framförallt placeringen på valsedeln till kommande val.
Nu, fem år senare, får jag till min förvåning höra hur moderate Pelle i lokalradion uttalar sig för att vi måste ha en restriktivare flyktingpolitik. Ja, det har ju varit hans uppfattning hela tiden, men nu först kan han vid uppnådd pensionsålder våga uttrycka sin uppfattning, han riskerar ej längre någon position och behöver ej längre snika till sig stöd från MUF.
Kan man känna annat än äckel för dessa fjäskande, åsiktslösa knapptryckare vars enda ambition tycks vara att hålla sig kvar på uppnådd position genom att, mot bättre vetande, jamsa med ledande, av massmedia godkänd, uppfattning?
Grips inte ni som jag av mörkrädsla, när ni inser att vårt och Sveriges väl och ve ligger i deras händer?
Margareta, riksrasist"
Margareta levde tydligen i den föreställningsvärlden, att en person som själv uppvisar medborgerliga dygder - arbetar och betalar skatt, följer lagar och deltar i politiskt arbete - också har rätt att lägga synpunkter på olika frågor, däribland flyktingpolitiken.
Den grundsyn som hon själv manifesterat i frågan stod dessutom väl i samklang med en folklig uppfattning om vad som är rimligt. Har man gäster i sitt hem så finns ju självklara, outtalade, förväntningar om deras uppträdande. Vad Margareta gjorde var i princip att tillämpa samma moral och synsätt gentemot asylsökande. Men det gick alltså inte.
I den reaktion som Margareta mötte ligger underförstått ett budskap. Det budskapet är att hon och andra svenskar inte har någon särskild hemortsrätt till Sverige. Vi har ingen rätt att så att säga "ta oss ton". * Margareta vaknade upp i ett annat land än vad hon trodde sig leva i.
Hur har vi i Sverige plötsligt kunna få detta ängsliga klimat av politisk korrekthet, kan man undra. Hur gick det till?
Vad är det som styr? Finns det en osynlig hand?
* Samma ideologi har manifesterats av dem som kräver att om utländska brottslingar ska utvisas, då ska också svenska brottslingar utvisas ur Sverige.
