Millds blogg - maj 2007

Den 11 maj 2007:

Utan invandrare...?

Liza Marklund är en energisk författarinna. Bl.a. har hon skrivit två storsäljare: Gömda och Asyl. Spännande att läsa, lätta att ta sig igenom.

Hon har beskrivit hur en svensk kvinna blev jagad av en utlänning som hon varit gift med, hur livet för både henne och hennes anhöriga förvandlades till ett veritabelt helvete på jorden. Vettvillingen kunde, med hjälp av sina arabkompisar, härja fritt. Flatheten från svenska myndigheter visste just inga gränser.

Marklund har alltså mer än de flesta fått insikter i konkreta konsekvenser av den förda invandringspolitiken.

Så mycket obegripligare blir då vad hon skrev i Expressen den 29 april, under rubriken "Utan invandrare stannar Sverige".

Liza Marklund sitter i Spanien och skriver. Hon konstaterar att hon där är "invandrare", precis som hennes städhjälp Irina från Ukraina. Båda är de en tillgång för Spanien.

Utifrån detta perspektiv drar Marklund sedan generella slutsatser beträffande invandringen till Sverige:

"För mig är det obegripligt att inte vilja ha kontakt med omvärlden. Att sitta hemma på kammaren och tro att man är bättre än alla andra är direkt obegåvat, att tro att man tjänar på att vara ensam är bara dumt. Att vilja gå ur EU är ogenomtänkt, odemokratiskt och obegripligt.

När jag ser och hör sådana som sverigedemokraterna Jimmy Åkesson eller Thord Lindblom känner jag enbart häpnad och misstro. Tror de verkligen på vad de säger? De talar om Sveriges invandrare som ett kostnadsproblem, och jag vet inte om jag ska gråta eller gapskratta.

Utan invandrare hade Sverige inte varit i närheten av den välfärd och levnadsstandard som vi har i dag. Att det kommer vuxna, färdigutbildade människor till vårt land är inte ett problem - det är en tillgång.

De arbetar, de startar företag, de tar jobb som Jimmy Åkesson aldrig skulle nedlåta sig till, och alla tjänar vi på det. Att låtsas att invandringen 'kostar miljarder' är naturligtvis ren lögn. I ett samhällsekonomiskt perspektiv är invandringen rena högvinsten.

Det vet både jag och Irina."

Jag har själv en gång använt det begrepp som Marklund gör i sin rubrik, när jag år 1985 skrev Kommunaltreans jubileumsskrift "100 ÅR I RÖRELSE". En artikel där hade rubriken "Utan invandrare stannar Stockholm".

I sak stämmer det, med tanke på att många (inte alla, inte de flesta, men många) av dem som arbetar inom lokalttrafiken i Stockholm - som bussförare eller tunnelbaneförare - är invandrare. Skulle de plötsligt en dag alla stanna hemma och inte gå till jobbet, då skulle det märkas i trafiken.

Men det betyder ju inte att denna trafik inte skulle ha haft någon bemanning, om dessa personer aldrig kommit till Sverige. Arbetsuppgifterna skulle då istället ha utförts av svenskar.

Vi talar här om invandrare som förvärvsarbetar och försörjer sig själva. De utgör självfallet ingen ekonomisk belastning för Sverige. Problemet är alla de som inte försörjer sig genom ett eget (och hederligt) arbete.

En lögn blir inte mindre av lögn för att den upprepas ofta.

I den propaganda som sköljts över svenska folket år efter år framställs det som att den enda orsaken till den höga arbetslösheten och låga förvärvsfrekvensen bland utomeuropeiska invandrare är tillkortakommanden från det svenska samhället: invandrarna diskrimineras.

I verkligheten ligger de främsta orsakerna i andra faktorer, som

• dåliga språkkunskaper och

• avsaknad av den kompetens som efterfrågas på svensk arbetsmarknad, eller helt enkelt

• låg motivation.

Det senare är i och för sig inte överraskande, när det gäller barnrika familjer - bidrag kan då ge mer än vad förvärvsarbete inom en låglönesektor skulle ge.

Kulturella skillnader kan också spela in - den arbetsmoral som vi sedan länge haft i Sverige är faktiskt inte lika självklar överallt.

Marklund vet inte om hon ska gapskratta eller gråta. Själv känner jag närmast för det senare.

Bloggen "Rakryggad" har levererat en bra kommentar till Marklunds text. Det finns inte mycket mer att tillägga.

Den 15 maj 2007:

Zlatan

Mona Sahlin hävdar med en ovanlig hetta att fotbollsspelaren Zlatan Ibrahimovic är svensk.

Men är inte det- ur socialdemokratisk horisont - att betrakta som ett misslyckande?

Åtminstone (s) i Stockholm har ju eftertryckligt tagit avstånd från tanken på assimilering av invandrare: "Assimilation innebär att människor frånsäger sig sitt ursprung, sin kultur, sitt språk och identitet... Vi socialdemokrater avvisar med kraft ett sådant synsätt."

Frågan är också: håller Zlatan med Sahlin? Betraktar han sig själv som svensk?

Är Zlatan som framgångsrik fotbollsartist på den internationella arenan fortfarande skriven i Sverige, och får sina inkomster beskattade här?

Det skulle i så fall tyda på att Zlatan känner en förpliktelse att via inkomstbeskattningen bl.a. bidraga till finansieringen av Rosengård och annat som massinvandringen kostar det svenska samhället.

Ur SvD-notis den 12/5 -07:

"Zlatan Ibrahimovics succé har väckt Real Madrids intresse igen. Då passar Zlatan på att kräva löneförhöjning av Inter, enligt La Gazzetta Dello Sport."

"...Zlatan, som redan är den högst betalde spelaren i italienska ligan med en årslön på 56 miljoner kronor, ser intresset som en möjlighet att höja lönen.

Enligt tidningen vill Ibrahimovic ha en årslön som placerar honom i toppskiktet i Europa tillsammans med Manchester Uniteds Cristiano Ronaldo och Barcelonas Ronaldinho.""

Det är ett känt faktum att många svenska idrottsstjärnor med höga inkomster väljar att skatta dessa utomlands.

(Ur en synpunkt kan detta vara föreståeligt. Det sker ju ett oerhört slöseri med svenska skattemedel, de handhas på ett föga ansvarsfullt sätt!)

Skiljer sig Zlatan här från andra svenskar som tjänar stora belopp? Eller är också han en form av flykting - skatteflykting?

HAR ZLATANS EVENTUELLA VAL att betala inkomstskatt i Sverige någon betydelse för hur Sahlin bedömer hans svenskhet?

Det borde det väl ha, med tanke på hur hon uttalat att det är "häftigt att betala skatt".

Även om hon själv inte levt upp till den ambitionen.

Den 17 maj 2007:

Ofarlig PO

Yrsa Stenius har utsetts till ny Pressombudsman, efter Olle Stenholm som nyligen avled.

Jag läste just att hon uttalat sig om bloggar, med en lugnande kommentar: "Kanske inte så farligt att folk yttrar sig fritt", löd Metro-rubriken den 16/5 -07.

Det är väl det perspektiv man kan förvänta sig från en ny PO i ett land med Fredrik Reinfeldt som statsminister, Mona Sahlin som oppositionsledare och Carin Götblad som länspolismästare i huvudstaden.

Yttrandefrihet kan accepteras, bara det inte påverkar politiken och leder till förändringar i samhället. Yttrandefrihet är OK, som terapi.

I media svallar lovorden över alla breddar. Yrsa Stenius:

• "har integritet och är orädd"

• "har hög trovärdighet inom branschen"

• "är känd för sina höga moral"

• "är känd för ett stort engagemang i samhällsdebatten, inte minst gällande etiska frågor".

En konkretisering av det senare framgår av en DN-artikel: Yrsa Stenius satt i Etiska rådet under de första fyra veckorna efter Estonias förlisning .

Desutom har hon suttit som ledamot i Styrelsen för psykologiskt försvar.

Yrsa Stenius har tidigare skrivit om de danska Muhammedkarikatyrerna: "Danskarna har lekt en farlig lek".

Själv hade Stenius inte sett teckningarna, men det hindrade henne inte från att ta avstånd. Ungefär som förr, när moralister själva inte inte sett de nakenbilder som diskuterades, men ändå var redo för kategoriska fördömanden.

Varför detta avståndstagande? Jo, enskilda muslimer kunde tänkas riskera att känna sig "kränkta" av karikatyrerna. Denna förmodade eller uppgivna kränkthet ska sätta gränserna för yttrandefriheten:

"Det var med andra ord en grov omdömeslöshet av Jyllands-Postens chefredaktör att publicera dessa bilder. Det var en ännu grövre omdömeslöshet av statsminister Anders Fogh Rasmussen att inte bli varse detta klavertramp, ta avstånd från det och å landets vägnar be om ursäkt när tillfälle gavs."

I SAMMA KRÖNIKA prisar Yrsa Stenius Gellert Tamas och hans bok "Lasermannen". Hon ställer sig där oreserverat bakom Tamas-tesen att John Ausonius handlingar triggades av den kritik som förts fram mot den förda invandringspolitiken.

Stenius ställningstagande mot invandringskritik och hyllningarna av henne till trots har TV2 låtit Ausonius komma till tals för att på bästa sändningstid lägga fram sina åsikter. Något avståndstagande från detta har jag dock inte tagit del av, från Yrsa Stenius sida.

Här kan skönjas en logik: generellt bör kritik av den förda invandringspolitiken inte släppas fram, dock kan undantag göras om kritiken förs fram av uppenbara vettvillingar.

Den 21 maj 2007:

Anonymitet och hot

Det är två begrepp som hör ihop.

Där finns ett orsaksamband - ett dubbelriktat sådant:

• I skydd av anonymiten kan kan en kultur av hot vinna terräng

• Hotsituationer kan framtvinga anonymitet.

Under veckan tog TV4-programmet "Kvällsöppet" upp det problem som blivit alltmer påtaligt, att offentliga personer och bloggare blir hotade och trakasserade på internet, genom chatinlägg eller e-post.

Jag förstår inte att man blivit så överrumplade.

Så länge jag kan minnas har anonyma tidningsinsändare haft låg status. Den som verkligen menar något med en insändare undertecknar rimligen med sitt eget namn.

Anonyma insändare har associerat till anonyma brev, brev utan angiven avsändare, vilka ju ger associationer till det direkt kriminella.

Så mycket märkligare uppfattade jag det när "chatsidor" plötsligt dök upp på internet, debattsidor där det togs som självklart och normalt att debattdeltagarna skulle gömma sig bakom olika signaturer.

I vissa fall kan det vara motiverat med anonymitet. Det saknas ju - tyvärr - inte exempel på hur människor pga sina politiska ställningstaganden blivit utsatta för hot och trakasserier.

Men ska detta klimat av hot och rädsla trängas tillbaka i det svenska samhället, då krävs två typer av åtgärder, parallellt:

• att fler vågar mer, dvs framträder i debatten under eget namn, så att anonymiteten trängs tillbaka.

• att myndigheterna tar sitt ansvar, dvs ingriper med beslutsamhet mot politiska övergrepp och personförföljelse.

Maskeringsförbud vid demonstrationer är ett steg i rätt riktning, men det räcker inte. Det måste följas upp med gripanden, åtal och hårda domar mot alla de - avskyvärda - personer som med hot och våld försöker tysta meningsmotståndare.

Den 23 maj 2007:

Historieskrivning

Betrakta nedanstående två bilder:

Den övre bilden, av Vladimir Lenin i talarstolen, är den som fanns med i den sovjetiska encyklopedin, under Josef Stalins tid som diktator i Sovjetunionen.

Den undre bilden visar att vid talarstolen stod Leo Trotskij, organisatören av Röda Armén - sedemera driven i landsflykt och mördad.

Så grundlig var Stalin, att Trotskij skulle raderas ur själva historien! Således saknades han på den bild, som gjordes tillgänglig för den sovjetiska befolkningen!

Hur främmande är denna typ av historieskrivning för dagens politiskt korrekta maktfigurer i Sverige?

Nu firas ett 300-årsminnne av Sveriges kanske främste forskare: Carl von Linné.

Låt mig citera en text av Nils-Eric Hennix:

"Rasbiologins grundare Carl von Linné

föddes i dag för 300 år sedan och firas med pompa och ståt över hela Sverige. Och under hela året firar de svenska universiteten minnet av sin mest berömde professor. Våra hundralappar pryds sedan länge av geniet Linné från Småland.

Carl von Linné klassificerade inte bara växterna, utan även människorna, med sina naturvetenskapliga metoder. Han var den förste som inordnade människan i naturen enligt biologiska principer. Linnés människolära delade in människan i olika raser med olika fysiska och mentala egenskaper. Därmed lade han grunden till den moderna rasbiologin.

Carl von Linné placerade in människorna i ett hierarkiskt system där de olika raserna har olika värde. Högst på skalan ansåg Linné vara Homo europeus med egenskaper som: vit, skarpsinnig, uppfinningsrik, vacker och styrd av lagar. Homo afer klassificerade han lägst på den mänskliga skalan: svart, lat, slarvig, listig och styrd av plötsliga infall. Linné var tveksam till om vissa raser tillhörde människosläktet eller aporna.

Massmedia i det politiskt (och vetenskapligt) censurerade Sverige skriver helsidor om Carl von Linné denna vecka, men de utövar total mörkläggning om hans klassificering av människan. Etablissemangets politiskt korrekta vidskepelser får inte avslöjas.

Ett undantag finns dock: Göteborgs stadsmuseums kommande utställning Människan i Linnés trädgård (2 juni 2007 – 7 januari 2008) visar Linnés egna texter om människan. Utan politiskt korrekta tillrättavisanden! Museet vill komplettera bilden av Carl von Linné och anser att det är farligt att mörklägga en del av historien. All heder åt en sådan inställning."

Med detta menar jag inte ta ställning till riktigheten eller oriktigheten i vad Linné i denna del fört fram.

Jag menar bara detta: i historien är det så att det som har hänt, har hänt. Man kan tycka vad man vill om saken, men det har faktiskt hänt. Man kan gilla eller ogilla Linnés utsagor, men han gjorde dem faktiskt.

Det faktum att man återger dem behöver inte betyda att man ställer sig bakom dem.

Albert Einstein var på sin tid, med relativitetsteorin, ett ojämförligt geni. Senare forskning har visserligen s.a.s. akterseglat denna teori, men det gör inte Einstein till mindre av banbrytare.

Linné kan också ha haft fel på vissa punkter.

Oavsett hur det är eller inte är med den saken ska människor så långt möjligt ges tillgång till den fullständiga bilden, för att sedan få göra sina egna bedömningar och dra sina egna slutsatser.

Annars hamnar man i ett förmynderi av den stalinistiska modellen, där människorna ska skyddas från sig själva.

Den 26 maj 2007:

DO undersöker

Diskrimineringsombudsmannen har låtit göra en undersökning, som - enligt det intryck som förmedlas i tidningarna - visar att unga afrikaner i Sverige diskrimineras.

Vid närmare genomläsning av artiklarna rör det sig dock inte om någon faktiskt konstaterad diskriminering. Istället handlar det om subjektiva upplevelser, eller uppgivna sådana.

Vad säger att inte motsvarande frågor till etniskt svenska ungdomar skulle ge ett motsvarande resultat? Mobbing är ju, tyvärr, en utbredd företeelse på svenska skolor.

Mobbing är allvarligt, men än allvarligare är direkta fysiska angrepp. Av större intresse vore därför att få reda på hur många unga afrikaner som blivit misshandlade eller våldtagna av svenskar.

Det skulle samtidigt ge ett mer objektivt kriterium än bara påstådda upplevelser.

En sådana undersökning skulle lämpligen kompletteras med en undersökning i omvänd riktning: hur många unga svenskar har misshandlats av afrikaner, hur många unga svenskor har våldtagits av afrikaner?

Sammantaget skulle detta ge en bättre bild av rasismen i Sverige.

Den 30 maj 2007:

Politiker som behöver hjälp

Det finns tydligen kommunpolitiker runtom i Sverige som är beredda att anlita hjälp av utomstående för att lära sig "bemöta" Sverigedemokraterna.

Närmare bestämt är det personer från tidningen Gringo som anlitas och det ska bli skattebetalarna som finansierar anlitandet (de arbetar inte ideellt - en halvdagsutbildning kostar 30.000 kr).

Ur DN-artikel i maj 2007:

"Svenska politiker behöver utbildning i debatt mot sverigedemokraterna. De måste få hjälp att förstå denna främmande fågel i svensk politik. Det anser tidningarna Gringo och Expo, som tillhandahåller politikerkurser i att slå tillbaka mot sd:s invandringsfientliga siffertricksande."

"Gringo är den multikulturella uppstickaren från förorten, som med ungdomlig entusiasm skildrat ömsesidiga fördomar mellan svenskar och invandrare. Nyligen gick Gringos systerföretag Zebra ut med politikerutbildningen 'Våga ta matchen'. Efter några dagar hade man en handfull intresseanmälningar. Däribland Södertälje och Eslövs kommuner. Även socialdemokraterna, som startat en arbetsgrupp som ska lära partiet att hantera sverigedemokraterna, tänker ta hjälp av både Gringo/Zebra och Expo."

Ligger här inte en självmotsägelse?

Rent allmänt ska väl i politikeruppdraget ligga en egen övertygelse, ligga att man bär på idéer som man tror på och kan arugmentera för.

I det aktuella fallet är övertygelsen tydligen särskilt stark, med tanke på den extraordinära åtgärd som man synes vara beredda att tillgripa. Avskyn för sverigedemokraterna framgår också av ett otal uttalanden.

Med så starka övertygelser i botten borde det inte vara svårt att - helt på egen hand - prestera motargument mot SD. För har man inte argument, då bjuder väl logiken att man omprövar sin hållning?

Riktigt så enkelt är det dock inte.

Tidigare har kritik riktats mot invandringskritiker (och det sker fortfarande) för att inte stödja sig på giltiga fakta. Här anförs istället som själva problemet att sverigedemokraterna anför sakuppgifter om invandringens kostnader och konsekevenser.

Cecilia Lind, s-politiker i Eslöv: "Det gör att politiker på alla nivåer inte vågar lita på sina känslor längre. Men vad är det för trams att hänvisa till vetenskapsmän och inte våga stå för sina känslor, politik är ju hjärta!"

Här blir man i själva verket dubbelt motsägelsefull!

Om det inte är fakta och argument som man behöver hjälp med, vad ska då den externa hjälpen kunna åstadkomma? Sina känslor och sitt hjärta har väl envar ändå?

Det verkar handla mer om en slags moralisk peppning. Av uttalanden från Gringoföreträdare är det just så.

Så här skriver City-kolumnisten Sadine Madon den 23/5 -07:

"...fri debatt är det bästa sättet att sprida bra idéer och bemöta sämre. Men nu har somliga fått för sig att det krävs något nytt, unikt och nästan mystiskt för att bemöta just sverigedemokrater."

"Några kommuner 'visade genast inresse för utbildningen', som ska lära dem Sverigedemokraternas historia, integrationspolitiken och konsten att 'dissekera' Sverigedemokraternas argument, skrev Sydvenskan nyligen."

"Det är genant. Så ett gäng mediekillar som själva bygger hela sin affärsidé på fördomar har plötsligt blivit experter på sd? Ska Gringo-retorik bita på potentiella sd-väljare?"

"Hittills har Gringo varit återhållsamma med sin 'unika kunskap'. Kanske sparas de magiska argumenten till den dyra utbildningen? Själv hör jag bara floskler.

Som i en radiointervju... När frågan om invandringens kostnader dyker upp fnissar Gringo-representanten och säger att Sverige skulle gå i ekonomisk konkurs utan invandrare. Ingenting om Jan Ekberg på Växjö universitet..."

Gringos osäkerhet återspelas också i DN-artikeln.

Först skriver man:

"Att en otillräckligt förberedd debattör lätt dras in i sverigedemokraternas sätt att argumentera framgick tydligt inte minst under den nyligen tv-sända debatten mellan Mona Sahlin och sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson,..."

För att sedan skriva:

"Sverigedemokraterna måste bemötas precis som alla andra partier.... sd tar upp frågor som många människor anser vara relevanta, till exempel motsättningar som bristfällig integrationen ger upphov till, ämnen som andra partier ibland vill undvika att ta i."

För att avslutningsvis slå fast:

"...vi måste kunna ta debatten om de här frågorna på ett tydligare sätt, och förklara varför den politik som förs är bra och viktig."

OM MAN verkligen vill bekanta sig med SD:s fakta och argument, om man vill träna sig i att bemöta dessa - vore det inte enklare att inbjuda några ledande sverigedemokrater till en debatt?

Det skulle ge en mer realistisk uppfattning om SD:s argumentering, samtidigt som det kunde bli billigare för kommunen och dess skattebetalare.

Men risken är förstås att alltfler då upptäcker orsaken till att man inte lyckats förklara varför den förda politiken "är bra": Den är inte bra.

Den är tvärtom dålig, för de väljare man ska vända sig till.