Den som känner ansvar för människorna i Sverige - deras välfärd och trygghet - kan inte bortse från verkligheten. Sverigedemokraternas förslag till åtgärder är dikterade av att vilja människor väl, inte motsatsen. Mot den bakgrunden ska ses bland annat tanken på ett moratorium beträffande fortsatt invandring - dvs ett tillfälligt stopp.

Utgångsläget ska man då ha klart för sig: Det pågår idag något som närmast kan karaktäriseras som ett lågintensivt krig i Sverige. Våldsbrottslighet i form av misshandel och våldtäkter, gaturån och utpressning, har ökt kraftigt under de senaste decennierna.

Ökningen kan antas vara väsentligt större än vad antalet anmälningar visar, eftersom brottsoffer ofta inte vågar stå för en anmälan - av rädsla för att då röja namn och adress och att ett åtal leder till hämndaktioner. Rättssamhället är till stor del avskaffat.

Ekonomiskt står Sverige vid randen av en avgrund. In har flyttat bidragstagare, ut har flyttat arbetstillfällen. Allt färre ska försörja allt fler. Detta är en i längden helt omöjlig ekvation!

Dessa problem har starkt samband med massinvandringen, "mångfalden" och gränslösheten.

För de många svenskarnas skull, inklusive de flesta invandrare som bor i Sverige, behövs nu ett moratorium.

Detta konstaterande är inte liktydigt med att Sverige ensidigt kan proklamera ett sådant moratorium. Däremot kan vi till FN och UNHCR framföra vår syn, och vädja om att få en åtminstone tillfällig dispens beträffande både asylantmottagning och anhöriginvandring. De argument som därvid kan anföras är ju starka - dels det faktum att vi har så akuta problem i landet, dels att Sverige jämfört med nästan varje annat västeuropeiskt land haft en mycket större asyl- och anhöriginvandring.

Över vår egen viljeinriktning råder vi själva!