Argument

Argumenten för varg - med svar När jag till en början, under hösten 2008, började intressera mig för vargfrågan såg jag mig själv som ganska neutral och opartisk i sammanhanget. Efterhand som jag satt mig in i ämnet har jag dock blivit alltmer kritisk mot den förda rovdjurspolitiken - anhängare av bättre inflytande åt befolkningen i berörda områden och större rättigheter att skydda sig mot varg. I stället för att här göra en uppställning i två spalter med argumenten för respektiv emot, går jag direkt på de vanligast förekommande - eller de starkaste - argumenten för den förda rovdjurspolitiken. Följt av svar på dessa, som jag själv vill formulera dem. Jan Milld Vargen är en naturlig del av den svenska faunan Vargen var utrotad i Sverige på 1970-talet, som framgår av SNF-rapporten "Projekt Varg". Hur det gick till när den återkom är en omstridd fråga. Om vargen ses som ett naturligt inslag i våra skogar måste det ses som lika naturligt att människor får freda sig och sina djur mot vargen. Så är idag inte fallet. Vargen är ofarlig för människor Detta är både sant och osant: - Sant såtilvida att ingen människa i Sverige dödats av varg på nära 200 år och att vargarna i Sverige fortfarande är skygga för människor. - Osant såtillvida trenden går mot på en gång fler vargar och mer oskygga vargar. Därmed ökar riskerna. Så sent som år 2007 dödades en man av varg i Kanada.   Bara en liten andel av älgarna i våra skogar dör genom vargangrepp Jakten och trafiken tar fler älgar än vargarna, men den senare andelen lär öka med ett ökat antal vargar. Lokalt märks vargens närvaro redan nu starkt, då älgar och andra bytesdjur söker sig bort från vargreviret.   Det går att skydda boskapen från vargangrepp, genom inhägnader. Erfarenehten viar, att det inte finns några vargsäkra stängsel. Dessutom medför uppsättning av stängsel avsevärda satsningar av tid och arbete för boskapsägarna. Staten tillhandahåller bara själva stängslen.   De boskapsägare som får djur rivna av varg hålls skadeslösa, genom ersättning från staten. Detta stämmer inte generellt. I många fall har boskapsägare blivit utan ersättning, då de inte kunnat bevisa att det varit vargen som dödat deras djur.   Jägare som fått sina jakthundar dödade av varg hålls också skadeslösa, genom väl tilltagna ersättnngar. Ersättningen var jakthundar är högre än för sällskapshundar (??) Ändå motsvarar det inte kostnaden för en ny jakthund, eftersom ersättningsbeloppet är skattepliktigt. Til detta kommer en känslomässig aspekt. Jakthunden är idag en nära vän, utgör idag en del av familjen. Den förlusten kan inga pengar ersätta.   Angrepp på hund i skogen kan undvikas genom att hålla djuren i koppel. Detta är bara delvis sant. Så länge vargarna är skygga kan det hjälpa, men det har också visat sig att mindre skygga vargar dras till hundar. Då kan en kopplad hund snarast gör att även människor hamnar i fara. Vidare betyder ju detta en jakt med hund omöjliggörs, varigenom ett stycke kulturarv går förlorat.   Mångfalt fler hundar i Sverige skadas genom vägtrafiken än genom vargangrepp. Det är sant, i synnerhet om man ser till Sverige som helhet. Men är det egentligen något argument för att ytterligare fler hundar ska gå åt, pga vargarna? Ska inte antalet förolyckade hundar motverkas så långt möjligt, på alla fronter? Logiken i detta argument blir ju densamma som att konstatera att fler människor dör i trafiken än genom mord och av detta dra slutsatsen att morden kan vi bortse från.   Sverige är  genom internationella åtaganden förpliktat att hålla en vargstam. Detta är dubbelt tveksamt, så länge vi talar om Bernkonventionen: 1. Denna är från 1982. Vargar i Sverige upptäcktes först året därpå. 2. Ett stort antal länder, däribland Finland, reserverade sig mot denna konventionen beträffande just varg. Det kunde även Sverige ha gjort, om den politiska viljan funnes.   Protesterna mot varg i Sverige  bottnar i särintressen hos en liten grupp av jägare. Jägarna är den grupp i samhället som först märker av effekterna, efter återkomsten av varg i våra skogar. Det är dock inte den enda grupp som tvingas betala ett pris för vargens närvaro. Dit hör boskapshållare och hundägare, liksom envar i vargtäta områden som vill kunna njuta av naturen .   Varg i vår natur betyder mer av biologisk mångfald. Det är inte självklart. I varje lokalt kan vargens närvaro skrämma bort många andra djur.   Befolkningen i vargtäta områden måste anpassa sig, och lära sig leva med vargen. Befolkningen måste framförallt få ett inflytande över sin egen situation.   Sverige skulle kunna ha många fler vargar, upp till 1.000. I Rumänien och Baltikum har man många vargar, och det går bra. Skillnaden är att där har befolkningen rätt att skjuta vargar. Det gör att vargarna förblir skygga.   Det finns ett problem med inavel i den skandinaviska vagstammen. Därför behöver fler vargar tillkomma, utifrån. -