Mordet
på Engelbrekt Engelbrektsson 1436
Mordet på
upprorsledaren Engelbrekt Engelbrecktsson inträffade den 4 maj
1436. Det skedde på en holme i Hjälmaren, när Göksholms
slott. Förövare var Magnus Bengtsson.
Magnus Bentsson
var son till riddaren Bengt Stensson, med vilken Engelbrekt hade en
privat konflikt.
Huruvida mordet
berodde bara på denna konflikt, eller om andra och större
krafter fanns bakom detta mord är oklart.
Mordet
på kung Gustav III 1792
Gustav II mördades
under en maskerad på Operan i Stockholm den 16 mars 1792. Det
skedde genom ett pistolskott i ryggen på nära håll.
Han dog tretton dagar efter skottet.
Förövare
var Johan Jacob Anckarström. Han greps och dömdes till döden
Den döende kungen hade bönat om nåd för gärningsmannen,
men detta bortsåg man från. Före avrättningen
sattes Anckarström under tre dagar fått offentligt spöstraff.
Missnöjet
med Guatsv II var vid denna tid utbrett i adelskretsar - mördaren
omgavs av en stor krets medkonspiratörer. Några av dem
dömdes också, och hamnade i fängelse.
Anckarströms
släkt skämdes efter kungamordet för sitt namn, och
bytte till Löwenström.
Lynchningen
av Axel von Fersen 1810
Mordet på
den vid tidpunkten högste ämbetsmannen i Sverige - riksmarskalken
Axel von Fersen d.y. - inträffade mitt i Stockholm den 20 juni
1810. Mördare: en rasande mobb.
Till bakgrunden
hörde tre faktorer:
a)
Det kungapar som tillträtt efter Gustav IV Adolfs påtvingade
abdikation - Karl XIII och Hedvig - var barnlöst (de hade fått
en son, men han avled som spädbarn). Då Karl redan vid
sitt tillträde som kung hunnit fylla 60 år uppstod ett
akut problem: hur säkra tronföljden?
Som tronföljare
utsågs i en hast den dansk-norske prinsen Kristian August av
Augustenborg. Snart efter sin ankomst till Sverige avled dock prinsen,
han hade dålig hälsa. Rykten kom igång om att hans
död hade berott på förgiftning och att Axel von Fersen
och hans syster skulle tillhöra dem som låg bakom detta..
b)
Detta var året efter förlusten av Finland. Det fanns bland
människor en stor frustration, som riktade sig inte minst mot
adeln.
c)
Axel von Fersen var aristokraten personifierad, högdragen och
med ett förakt mot alla som inte hade fina manér och förstod
vad som var god smak. Det medverkade till att han hade många
fiender.
Lynchningen av
von Fersen skedde i samband med att ett begravningståg med liket
av Kristian August drog genom Stockholm. Axel von Fersen satt i en
vagn dragen av sex vita hästar. Tåget hade börjat
vid Hornstull, gick via Slussen och vidare norrut.
Redan vid Hornstull
kommer spottloskor mot vagnen och småpojkar skriker ramsor:
"Hurra för Fersen, kronprinsens
mördare!" Snart kastades stenar och fönstren
i vagnen slogs sönder. von Fersen träffades i huvudet och
började blöda. I Gamla Stan blev det stopp och von Fersen
räddades - för stunden - in i ett hus, och blev omplåstrad.
Generaladjutanten
Silfversparre förde därefter von Fersen bort från
detta hus, uppenbarligen i ett försök att ta sig till Riddarhuset
eller Slottet. I folkmassan kommer de - föga överraskande!
- ifrån varandra. En grov misshandel vidtar nu, av den 55-årige
von Fersen. Allt hår har nu slitits av hans huvud, hans ansikte
är uppsvullet och han har svårt att se.
En paus inträder
igen vid Riddarhustorget, då en löjtnant för in von
Fersen i en rådstuga. Så sparkas dörren upp och von
Fersen knuffas ut på torget igen, för en "tredje rond".
En finsk matros, Tandefeldt, utdelar dödsstöten genom att
hoppa på von Fersen bröstkorg.
Allt detta sker
inför ögon på soldater och deras befäl. Hur var
det möjligt?!
Mycket tyder
på att lynchningen var iscensatt uppifrån, att det var
en komplott:
• Karl XIII
hade vägrat ge Axel von Fersen audiens för att diskutera
arrangemang kring begravningen.
• Kungen
och drottningen deltog själva inte i begravningståget,
vilket vore normalt.
• Kungen
skulle vid ett tillfälle ha uttalat "Det
skadar inte om den fine herrn får litet smuts i sin vagn".
• Inför
begravningståget hade krogarna i staden öppet extra tidigt
och det bjöds på gratis alkohol.
• Påfallande
många matroser hade synts i folkmassan.
• Militär
fanns på plats, i stort antal och fullt beväpnade, men
ingrep inte..
Kanske var det
inte meningen att det skulle gå så långt som till
mord, kanske ville man bara ge Axel von Fersen "en läxa".
Efter att Axel
von Fersen redan hunnit dödas visade militären handlingskraft
och sköt skarpt mot pöbeln. Kravallernas facit blev minst
10, kanske så mycket som 100, dödade - förutom von
Fersen.
Mördaren
Tandefelt dömdes till 40 par spö och två års
fängelse på Älvsborgs fästning.
En undersökning
kunde slå fast syskonen von Fersens oskuld till kronprinsens
död.
Sandö
1907
Denna konflikt
gällde i grunden föreningsrätten. Den började
vid Dals sågverk i Ådalen, då ägaren avskedade
ett 50-tal arbetare, medlemmar i fackföreningen. Facket svarade
med att proklamera strejk. Konflikten spred sig till Kempes sågverk
på Sandö sågverk
Strejkbrytare
anlitades. Det ryktades att de var beväpnade. Några medlemmar
från den lokala socialdemokratiska ungdomsklubben beslöt
sig för att ingripa, för att driva bort strejkbrytarna från
Sandö.
Från
webbsidan Sandöpojkarna:
"Det
blev en del slagsmål och Albert sköt ett par skott i luften,
med den pistol som han för säkerhets skull hade med sig.
Länsman Borin, som befann sig på platsen för att utreda
tidigare oroligheter, träffades av en träklamp när
han försökte lugna angriparna. När angriparna insåg
att polisen kommit och förstod att någon skadats blev de
rädda. Albert trodde att en polis skjutits och han och bröderna
Ståhl flydde från platsen.
De
tog sig till Kristiania för vidare skeppning till Amerika men
kom aldrig så långt. De greps och ställdes inför
rätta i Härnösand, tillsammans med ett fyrtiotal arbetarpojkar
('Sandöpojkarna') som deltagit i eller troddes ha deltagit i
kravallerna. Bröderna Ståhl och Albert Sundin, de tre 'Sandömännen',
dömdes så småningom till vardera 8 års straffarbete."
Amalthea
1908
Hamnarbetarna
i Malmö gick 1908 i strejk, det var en konflikt mot både
arbetsgivarna och den egna fackliga organisationen. Arbetsgivarna
kallade in strejkbrytare från England. De förlades i logementsfartyget
Amalthea i Malmö hamn.
I syfte att skrämma
iväg strejkbrytarna genomförde tre arbetslösa ungsocialister
en aktion. Natten mellan den 12-13 juli rodde de ut och placerade
en sprängladdning utanpå fartyg, där det inte trodde
att några personer fanns. Det gjorde det: en engelsman dog och
23 skadades.
Attentatsmännen
identifierades och greps. Två av dem, Anton Nilsson
och Algot Rosberg, dömdes till döden, den tredje fick livstids
straffarbete. Då två dödsdömda benådades
senare och efter en intensiv kampanj blev de 1917 frigivna.
Anton Nilsson
for snart till revolutionens Ryssland och blev stridsflygare för
Röda armén.
Han
avled 1989 - 101 år gammal.
Jan
Milld, den 5.2.2007
