BOKRECENSION

 

 

"Kollaps", David Jonstad

"KOLLAPS - livet vid civilisationens slut" är utgiven år 2012, omfattar 210 sidor och är på svenska. Den finns på AdLibris, där den kostar 179 kr.

Nästefter Björn Forsbergs "Omställningens tid" är det, tycker jag, den hittills bästa boken inom ämnet på svenska.

Låt mig dock först klara av ett moment där jag är starkt kritisk till boken. Temat är vårt samhälles förestående kollaps, men hur nära förestående är denna kollaps och hur total kan den förväntas bli? Där blir David Jonstad aningen svajig.

Några citat:

"Den världsekonomi som under flera decennier pumpats upp med hjälp av billiga krediter är bakom fasaden inte mycket mer än ett luftslott, ett korthus, ett pyramidspel eller - som finansmannen George Soros valt att kalla den - en superbubbla."

"Buzz Holling menar att vår egen civilisation uppfyller alla kriterier som gör ett system bräckligt... ett sammanbrott i en del av systemet kan sprida sig blixtsnabbt till resten. Risken... en 'djupkollaps', det han beskriver som 'en sorts total implosion av hela systemet'."

"... så fort tillväxten stannar av blir det problem. När arbetslösheten ökar kan färre personer köpa företagens varor samtidigt som statens kostnader går upp på grund av minskade skatteintäkter och högre utgifter. Risken är stor att en spiral av ekonomisk nedgång uppstår, med förödande sociala konsekvenser som följd - särskilt för dem i samhället som har minst resurser. Också de politiska följderna blir svåra."

"Framstegssagan har lärt ut att det till varje problem finns en lösning - att varje kris är en möjlighet. Det är ett tacksamt budskap att sprida, men det är inte särskilt realistiskt. Ett mer verklighetsnära förhållningssätt är att betrakta civilisationens kris, inte som ett problem, men som ett predikament - en besvärlig situation som vi får lära oss att hantera."

"... de system som omger våra tre E:n - energin, ekologin och ekonomin - har alla inbyggda tipping points, trösklar. Fram till att dessa trösklar överträds kan system verka stabila. Även om de utsätts för stress klarar de av att stå emot utan några större problem. Men det som sker när trösklarna nås är att systemen kastas in i självförstärkande processer av abrupt och icke-linjär förändring.

Det är så som en lavin fungerar..."

Bistra besked, alltså!

Det är ingen "tebjudning" som väntar.

Detta hindrar dock inte David Jonstad från att föreställa sig att nuvarande svenska flykting- och invandringspolitik ska fortsätta som hittills även i denna akuta krissituation, där vi har att kämpa för elementär överlevnad!

I slutet av sin bok skriver han:

"Trots allt som hittills skrivits - i en kaotisk värd har Sverige en bättre utgångspunkt än många andra länder i världen. Vi har gott om basresurser som mark, skog och vatten, vi har en relativt liten befolkning utan stora etniska motsättningar, och en lång historia av fred och stabilitet.... Sammantaget gör detta att Sverige har alla förutsättningar och skyldigheter att agera solidariskt när kriserna drabbar andra människor hårdare än oss.

Bortsett från det uppenbara - att ta emot flyktingar, ge bistånd och nödhjälp, bekämpa förtryck och stödja folkligt motstånd mot förtryck - hur ska Sverige agera solidariskt i en värld präglad av resursbrist?"

Svaret på den fråga har David Jonstad egentligen redan givit själv, tidigare i boken:

"... de ekonomiska förberedelserna som har föreslagits här ska läsas som en solidarisk handling snarare än ett försök att bara skydda sig själv."

Detta syftar iofs på situationen i Sverige, men det gäller ju även globalt. I nuläget importerar vi en stor del av vår mat. Om vi klarar vår egen överlevnad på den brukbara jord som finns i Sverige kan jorden i andra länder nyttjas för respektive folks egna behov. Redan detta utgör ett steg i solidarisk riktning.

Den omställningsrörelse som nu växer fram i Sverige måste

• å ena sidan vara inkluderande, dvs ge plats för alla som vill medverka, oavsett politiska åsikter

• å andra sidan hålla kontroversiella frågor på säkerhetsavstånd, så långt möjligt.

Det gäller att samlas krig det centrala, kring en minsta gemensam nämnare.

Oavsett åsikter kring invandringspolitik, rovdjurspolitik, genusfrågor eller annat kontroversiellt måste man vara välkommen att deltaga i omställningsarbetet.

Eftersom Jonstad ändå fört upp denna fråga vill jag för min del konstatera att:

1. Ju fler människor, desto fler munnar att mätta.

2. Fler människor i samhällen med hög resursförbrukning utgör en särskild påfrestning.

3. En omfattande invandring från fjärran kulturer kan bli till en komplikation, när det gäller att kunna agera disciplinerat och målmedvetet, samordnat och solidariskt.

Oljans betydelse kan knappast överskattas. Den står ensam för omkring 35 procent av världens energiförsörjning och 94 procent av alla transporter.

"För civilisationen är oljan, kolet och gasen vad anabola steroider är för muskelbyggaren. Den fossila energin får ekonomin att pumpa på i en rasande takt, utan att någon hinner tänka på konsekvenserna."

Vad skulle kunna krävas om vi med mänsklig muskelkraft försökte ersätta vad oljan eller andra nu använda energikällor presterar?

"En vältränad person klarar själv av att producera energi motsvarande ungefär hundra watt. Så en timmes trampande kan alltså få två femtiowattslampor att lysa under en timme."

"...åttio cyklister, drypande av svett, högröda i ansiktet och febrilt trampande - för att tillgodose en västerländsk familjs högst ordinära förbrukning av energi."

"För varje genomsnittssvensk skulle 75 personer trampa sig svettiga - dag och natt, året om - med att lysa upp och värma våra hus, knuffa fram våra bilar, lyfta flygplanen och frakta alla de varor som vi köper, inklusive all mat."

"Industrisamhället har kunnat maximera sitt energiflöde genom att skaffa sig tillträde till naturens eget energilager. Jämfört med priset på slavarbetskraft i historien eller kostnaden för erövringskrig är energislavar i form av kol och olja nästan gratis."

Skulle slaveriet i USA någonsin ha avskaffats, om inte oljan hade kommit?

Den ofrånkomliga frågan för envar som skriver i ämnet energi- och ekonomiväggen blir: hur är det möjligt att fortfarande så många människor sover, att så få reagerar, när situationen är både så uppenbar och så allvarlig!?

"Trots att det finns en stor sannolikhet att framtiden inte kommer att infria det gröna hoppet är det detta som de flesta planerar för. Eller riktigare, förträngningen av alla andra scenarier än det trevligaste leder till en uppenbar brist på planering över huvud taget."

Jonstad går tillbaka till finanskrisen 2008:

"...Drottning Elizabeth II gavs möjlighet att ställa en fråga till de församlade experterna. Drottningen undrade: Varför hade ingen kunnat se att en ekonomisk krasch var på väg?"

"...vissa varningar hade faktiskt förekommit innan finanskraschen. Problemet var att dessa varningar bara gällde enskilda delar av systemet. Ingen hade lyckats se problemet med systemet i sin helhet."

Ingen hade förmått se den stora bilden, pga
en "feel-good"-kultur:

"...det faktum att alla såg ut att vinna på systemet... Mest av alla tjänade bankerna som klappade sig själva på axeln med generösa bonusar. 'Det var som gjort för att skapa en psykologi av förnekelse...'"

"... den huvudsakliga förklaringen till varför ingen såg kraschen komma var 'en brist i den kollektiva föreställningsförmågan'."

"Andra människors passivitet verkar ... få oss att underskatta hoten mot vår egen säkerhet.

Denna flockmentalitet gäller inte bara på individnivå... Framstegssagans feer förklarar förföriskt att vi inte har något att frukta."

Den kollektiva föreställningsförmågan behöver alltså förbättras.

"En bra start är att erkänna sårbarheter och att utvärdera såväl de bästa som de värsta scenarierna. Då kan vi hoppas på det bästa, och planera för det värsta."

"...när vi bestämmer oss för att förändra något behöver vi inte hoppas - vi gör det som behöver göras, av det vi kan göra."

"... det är själva planerandet som sätter fart på kreativiteten och gör oss förberedda på olika scenarier."

"...95 procent av beredskapen handlar om mental förberedelse. Saknar man sådan kan man lätt drabbas av handlingsförlamning eller aggressivitet."
"Mental förberedelse handlar dessutom om att försöka överbrygga gapet mellan kunskap och handling."

Formellt har Sverige en beredskap, med en särskild myndighet - MSB - med detta som sitt ansvarsområde. Kan vi därmed känna oss trygga? David Jonstad ställer sig kritisk:

"... efter att ha träffat analytiker på Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, och läst myndighetens rapporter blev jag ändå överraskat orolig... för att den bristande beredskap verkar betraktas med ett sådant tillbakalutat lugn.

Man behöver bara gå tillbaka ett par decennier för att finna ett helt annorlunda läge. Då levde fortfarande minnet av andra världskriget kvar och Sverige hade en omfattande beredskap för olika typer av störningar av samhällets funktioner. Där fanns beredskapslager fyllda med livsmedel och andra lager fyllda med diesel, gödsel och bekämpningsmedel till jordbruket. Sverige hade kunnat vara självförsörjande på mat i upp till tre år. Där fanns ett ransoneringssystem redo att tas i bruk för att fördela bristande resurser på ett rättvist sätt och därmed undvika social oro. Där fanns också en omfattande folkbildning där 80.000 skolelever varje år fick undervisning av Civilförsvarsförbundet i grundläggande krisberedskap. Och så vidare.

Mycket av detta är nu historia. Efter kalla krigets slut och EU-inträdet i början av 1990-talet avvecklades civilförsvaret och med det mycket av den tidigare beredskapen för större och mer långvariga kriser. Sverige gick helhjärtat in i EU-samarbetet och offrade därför sin livsmedelsberedskap för att värna EU:s inre marknad och den fria rörligheten. Inget fick störa marknaden, inget fick snedvrida konkurrensen."

"Det som skett parallellt med denna nedmontering av Sveriges beredskap är att samhället har blivit mer sårbart."

"Det hela försvåras av att livsmedelshandeln har avskaffat sina lager i enlighet med det så kallade 'just in time'-konceptet. Det innebär att hyllorna gapar tomma i butikerna inom tre-fyra dagar."

"Saker faller mellan stolarna. Livsmedelsverket har exempelvis ansvaret för kortare livsmedelskriser, men vem ser till att befolkningen inte svälter i kriser som sträcker sig längre i tid? Ingen vet. Det råkar också ha blivit så att ingen myndighet har fått på sitt bord att ansvara för Sverige självförsörjningsgrad..."

"Förmågan hos samhället att motstå allvarliga störningar bedöms i MSB:s utvärdering vara 'generellt sett bristfällig'."

"Samhällets beredskap bygger alltså på att allt ska fortsätta fungera ungefär som det är tänkt att fungera."

"Det ransoneringssystem som tidigare funnits i Sverige är avvecklat och något nytt har inte byggts upp."

(Se även denna länk om Sverige obefintliga katastrofberedskap)

Ett centralt begrepp i boken "Kollaps" är "resiliens" - på svenska motståndskraft, uthållighet.

Jonstad åskådliggör genom att jämföra pingisbollar, som lätt går sönder, med tennisbollar, som kan ge efter, för att snart återta sin form.

"Pingisbollen har låg resiliens medan tennisbollens resiliens är hög."

"... det resilienta samhället också har en förmåga till självorganisering och en kapacitet att lära nytt, att förändra sig och att anpassa sig."

"... definitionen av resiliens är ett system som har förmågan att absorbera störningar och omorganisera sig för att behålla sin grundläggande funktion, struktur och identitet."

"Att bli mer resilient innebär helt enkelt en större förmåga att hjälpa andra. Och när delarna i systemet bättre klarar sig på egen hand växer också resiliensen i det övergripande systemet."

Tillsammans med Björn Forsbergs två senaste böcker är David Jonstads "Kollaps" de just nu mest relevanta böckerna på svenska kring omställningsfrågor.

Rekommenderas!

 

Jan Milld

februari 2012