BOKRECENSION

 

"Omställningens tid ", Björn Forsberg

"OMSTÄLLNINGENS TID - tillväxtens slut och jakten på en hållbar framtid" är utgiven år 2012, omfattar 350 sidor och är på svenska. Den finns på AdLibris, där den kostar 174 kr.

Ur förordet:

"Den 'återhämtning' som ställts i utsikt sedan finanskrisen bröt ut saknar fast grund. Fortsatt tillväxt och kreditdopad köpfest kräver nämligen energi. Närmare bestämt riklig tillgång på billig sådan. På denna punkt har verkligheten förändrats. Den billiga energins tid är över och oljetoppen är här.

Även tillväxtmålet har hamnat i skottgluggen på ett sätt som var svårt att föreställa sig för bara några år sedan."

Det där sista kan syfta på Forsbergs tidigare bok. I den distanserade han sig mot vad han kallar "ekomodernister", som hävdar att problemen kan lösas genom tekniska landvinningar och nya energislag, och inte ser behovet av livsstilsförändringar.

I den nya boken, om omställningen, markerar han även åt andra hållet:

"Omställning måste förena optimism med realism. Det finns en sorts miljöböcker som rosenglättigt enbart ser möjligheter - men inga problem. Var skeptisk mot dessa. Utan probleminsikt, ingen omställning."

Oljan är som industrisamhällets blodomlopp. Den är central inte bara som energikälla, den används även som "råvara i snart sagt alla industrisamhällets produkter: kemikalier, kläder, förpackningar, elektronik, bilar, flygplan, infrastruktur (vägar, bredband, rör, etc.), skönhetsprodukter, tätningsmaterial, möbler, husgeråd, leksaker."

Det är "ingen tebjudning" som väntar, konstaterar Björn Forsberg och citerar tyska försvarsmakten från 2010:

"Investeringarna minskar liksom förmågan att betala lån. Detta leder till finansiell krasch, förlorat förtroende för valutor och ett sammanbrott för valutaleveranser då handel inte längre är möjlig. Vi får ekonomisk kollaps, massarbetslöshet, statskonkurser och sammanbrott i infrastrukturer. Slutresultatet blir svält och total systemkollaps."

Redan så här långt är vi framme vid det dilemma som möter envar som vill göra andra människor medvetna om detta problem. Risken att ta i så att läget framstår som helt hopplöst. Apokalypsskildringar och dystopier är ju inte ägnade att mobilisera till handling.

Samtidigt är ju viljan att leva i förnekelse stark hos de flesta människor, och det är mäktiga krafter som vill bara ånga på som tidigare. Det blir då nödvändigt att vara tydlig utan att förlama - en delikat balansgång.

"Vi behöver insikt om förnekelsens psykologi. Att se igenom den illusion som vi spinner runt omkring oss är första steget i att möta resursväggens nya verklighet."

"Problemet med oljetoppen är att den går emot framstegstanken och allt vad det moderna samhälle står för. Därför ligger dimridåerna täta kring frågan."

Oljan kommer aldrig att helt ta slut. Därmed kan ju förefalla som att något allvarligt eller akut problem inte behöver föreligga. Fel!

BF klargör situationen:

"Det kostar allt mer energi att få fram den återstående oljan. Antingen för att oljan är 'okonventionell' och kräver en stor insats av energi att förädla till användbara oljeprodukter. Eller för att den befinner sig på otillgängliga platser."

Som bekant borras det efter olja i Mexikanska golfen, på flera tusen meters havsdjup.

Det handlar inte om energi, utan om nettoenergi. Dvs vilken energi man får ut i relation till vad som har satsats. Oljeutvinning kräver ju insatser av energi (vilket även gäller förnybar energi).

"Även om relativt stora oljereserver återstår riskerar man nå en punkt där ytterligare produktion inte kan försvaras ekonomiskt..."

Kol finns i större mängder, och många föreställer sig att koltillgångarna ska räcka i hundratals år. Även där gäller dock att det lättast brytbara redan har brutits. BF bedömer att med nuvarande allt snabbare brytningstakt, "peak coal" nås inom 15-20 år.

Oljan är helt unik i sin energitäthet. Vad som kommer att krävas blir därför en radikal minskad energianvändning:

"Det är ingen tvekan om att sol, vind och annan förnyelsebar energi tillhör framtiden. Däremot är det utsiktslöst att utöka förnyelsebara energisystem till att ersätta den energi vi i dag får genom fossila energikällor och kärnkraft."


För Björn Forsberg är alltså sambandet mellan den aktuella finanskrisen och oljetoppen helt självklart.

"... dessa krediter intecknar framtiden eftersom de kan översättas till ett krav på ekonomin att tillväxa."

"Historiskt fick pengar sitt värde genom att backas upp av fysiska tillgångar som guld. Numera är de endast uppbackade av vårt förtroende för dem. Upphör detta så förlorar pengarna sitt värde."

"Det vidlyftiga sätt som pengar nu skapas på står vid vägs ände, eftersom det är villkorat med tillväxt."

"I en tid när brist på naturresurser sätter stopp för ekonomisk tillväxt är en tillväxtstimulerande expansiv politik dömd att misslyckas. Följden blir i stället att länder försätter sig i en ännu värre skuldkris."

"Framtiden ser mörk ut. Vårt land har haft en internationellt sett mycket hög prisuppgång på fastigheter sedan slutet av 1990-talet... De svenska hushållen tillhör de högst belånade i hela världen och risken är att Sverige snart befinner sig i en lika allvarlig skuldkris som andra europeiska länder."

"En ekonomi som inte längre växer drabbas skoningslöst av obalanser och skuldberg som till sist lamslår hela ekonomin."

"Varför ser vi inte det självklara?" frågar BF i kapitel 2, med rubriken "En drömvärld".

• Ett moment är indoktrineringen: "Med skygglappar mot en förändrad verklighet försöker man nu intala oss att allt snart återgår till det normala."

• Ett annat moment är att "vi lever i ett samhälle där helheter och sammanhang är satta på undantag."

• Ett tredje moment är "tekniksamhällets tro på den magiska lösningen... Vi matas med sagor om vätgassamhället, om hur fusionsenergins gåta snart kommer att knäckas... om en framtid där massbilismen räddas genom att vi ersätter bränsletanken med ett eluttag."

Bakom allt detta ligger en generationslång tillvänjning, där det historiskt sett helt onormala kommit av uppfattas som det normala och enda tänkbara.

Min reflexion blir att till detta kommer en portion önsketänkande: det är behagligare att tänka på sådant som är behagligt än på sådant som är obehagligt.


Ett annat viktigt moment är att man inte ser något alternativ. BF menar att en viktig uppgift för den nu framväxande omställningsrörelsen är att

• dels visa på konkreta lösningar, som visar att det finns andra vägar, att en annan framtid är möjlig

• dels levandegöra en vision av ett kretsloppssamhälle vilket i väsentliga avseenden kan rymma kvalitéer som dagens samhälle inte gör.

BF vill punktera myten om att tillväxt är lika med välstånd och lycka. Han ger ett exempel från Irland:

"Snart sagt alla sociala välfärdsindikatorer utvecklades negativt under åren av irländsk rekordtillväxt. Alkoholmissbruket steg kraftigt, så även självmord, depressioner och stressrelaterade sjukdomar. Välfärdssjukdomar som diabetes ökade till epidemiska nivåer."

Omställningen behöver inte bara innebära ansträngningar och försakelser, det öppnar samtidigt för ett rikare liv!

"...är omställningen av samhället vårt livs chans. En möjlighet till frigörelse från materialismens andefattiga och passiviserande livsform."

Två exempel ur verkligheten som Björn Forsberg lyfter fram är Kuba och Detroit. Kuba efter oljekrisen i början av 90-talet, Detroit efter bilindustrins sammanbrott.

Om Detroit:

"Stadens 65.000 ödetomter ger unika möjligheter till uppodling. Så kallade community gardens - grannskapsodlingar - växer fram överallt. I dagsläget är de ungefär 800. Ingen annan storstad i västvärlden har lika omfattande stadsodlingar som Detroit."

Om Kuba:

"Att arbeta med jordbruk har blivit attraktivt. Det ses inte längre som någonting förindustriellt och efterblivet, utan som högsta vetenskap."

BF anför även ett exempel från centrala Malmö:

"De spirande grönsakerna omhändertas gemensamt och får stå i fred i ett område där vandalisering och stölder annars grasserar. Här bekräftas åter den bild som vi mött i Detroit av hur odling stärker banden mellan invånarna."

Omställningen skapas underifrån, konstaterar BF, och:

"...ett verkligt ledarskap för omställning är utsiktslöst så länge inte omställningen ses som ett gemensamt ansvar. Vi måste inse att omställningen hänger på vår egen förändringsvilja. Och förändringen börjar i lokalsamhället."

"... skapandet av motståndskraftiga lokala ekonomier också möjliggör stora besparingar för lokala myndigheter. Och hur omställning skapar ökad sysselsättning i ett land av skenande arbetslöshet."

"Ledordet är inte längre globalisering - utan lokalisering."

En viktig del av omställningsarbetet handlar om ett förändrat transportsystem. Långväga transporter kommer att minska kraftigt, och leda till mer av lokal produktion för lokala behov.

Beträffande lokala biltransporter anser BF att mycket skulle kunna ersättas med cykel - vilket öppnar för nya möjligheter:

"Ett minskat behov av vägar och parkeringsytor som äter upp stadsrummet, där frilagda ytor kan omvandlas till gröna oaser eller möjliggöra förtätad bebyggelse. Minskade kostnader för vägunderhåll då en cyklist orsakar ett försumbart vägslitage jämfört med bilisten.

Sist men inte minst: en förbättrad folkhälsa. Vår rörlighet skulle öka samtidigt som luften blev lättare att andas."

Än viktigare är hur jordbruket och boskapsskötseln bedrivs. Här kan vi inte komma förbi vare sig de industriella djurplågeriet genom EU-politiken eller GMO-grödor och Monsanto:

"Bara under de senaste femton åren har svenskens köttkonsumtion ökat med femtio procent... Här finns ett tydligt samband med Sveriges EU-inträde. Genom EU har vårt land översköljts av billigt kött från djur ofta uppfödda under obeskrivligt grymma förhållanden."

"Monsantos affärsidé är enkelt uttryckt att upprätta en modern form av livegenskap. Maktmedlet heter genmanipulerade organismer, förkortat GMO."

"Så länge människan har odlat jorden har det skett genom att man tar tillvara utsäde från skörden till nästa odlingssäsong. En böndernas livlina som även inneburit en oavhängighet viktig för deras yrkesstolthet. Men nu gäller nya spelregler. GMO-grödan är nämligen programmerad att ge ett sterilt utsäde som inte går att återbeså med."

"Lika oroväckande är den likriktningens revolution där genetisk mångfald ersätts av strömlinjeformade högavkastande grödor - en sorts majs, en sorts sojaböna. Grödor som kräver stora mängder konstbevattning och odlas som monokulturer, med samma växtföljd år efter år."

Björn Forsberg tror att ekonomin kan komma att fungera i hög utsträckning utan användning av pengar:

"En framtid av resursbegränsningar innebär... mindre pengar i omlopp (vi tjänar mindre) och därmed en utmaning att finna icke-monetära vägar att utbyta varor och tjänster."

Han talar om samägda resurser och tidspooler, om byteshandel och att vi lånar av varandra. Kanske uppstår lokala valutor, så som skedde i Argentina under krisen där kring år 2001.

Vid läsning av "Omställningens tid" märker jag att Björn Forsberg gör ungefär samma utvärdering av dagens svenska partipolitik som jag själv gjort:

"Politiken förminskas till en operettkuliss med en dramaturgi som handlar om hur vi bäst administrerar en redan fastlagd kurs. Där stridsfrågorna rör skattetekniska spetsfundigheter eller nivåer på avdrag och bidrag... Visionen om det goda samhället förtvinar. Och visioner är precis vad vi behöver... Därför är skapandet av gemensamma visioner om en hållbar framtid den viktigaste inkörsporten till ett omställningsarbete."

Samtidigt varnar han: "... får vi akta oss för att ensidigt utmåla omställningen som en dans över en blomsterklädd sommaräng."

I Sverige har många kommuner - tyvärr! - avhänt sig en möjlighet till styrning genom att sälja ut sina energibolag. Här ser BF Kuba som ett föredöme:

"Här premieras den som använder lite energi. Man har infört en trappstegsmodell som innebär att kilowattpriset på el är mycket lågt upp till en brytpunkt, men sedan stiger ju mer energi man använder.

En logik helt främmande för ett marknadsstyrt samhälle i händerna på privata vinstintressen."

"Det är nu vi kan skapa reserver av det som blir morgondagens bristvaror. Och som vi ännu har energi att bygga infrastrukturer för en resursknapp tidsålder: järnvägar, förnyelsebara energisystem och annat. Innan vårt möjlighetsfönster slår igen."

"Det är bättre att ställa om nu när vårt manöverutrymme är stort än att stå där med byxorna nere i morgon."

Avslutningsvis anger Björn Forsberg fem hållpunkter för omställningsarbetet:

1. Krisinsikt.

2. Övertygelse om egen förmåga.

3. Anpassa utifrån lokala förutsättningar.

4. Tänk utanför boxen, utmana konventioner.

5. Skapa en gemensam attraktiv vision om färdriktning.

 

Jan Milld

februari 2012