 |
|
Boken "Dialog om invandringen":
"Vi är en miljon nu, och vi har kommit för att stanna" . Så deklarerar ofta Juan Fonseca, en av våra professionella invandrardebattörer.
"Vi lever nu i ett mångkulturellt samhället, och det ska vi vara glada för." Den typen av förkunnelser har återkommande levererats av våra svenska makthavare, här av Laila Freivalds, när hon var justitieminister.
"Alla krafter, också företagsamheten, måste visa att Sverige ... bejakar mångfald". Så uttalade sig nyligen Göran Tunhammar, VD för Svensk Näringsliv.
Förvisso har invandringen till Sverige, särskilt den stora asyl- och anhöriginvandringen under förra seklets två sista decennier, inneburit djupgående förändringar i det svenska samhället.
Under perioden 1980-2000 beviljades 255.000 permanenta uppe-hållstillstånd (PUT) åt asylsökande och kvotflyktingar samt 327.000 PUT åt anhöriginvandrade. Totalt blev det en utomnordisk invandring på över en halv miljon människor.
Den etniska sammansättningen av befolkningen i Sverige har förändrats drastiskt under 1900-talet. År 1900 var antalet utrikesfödda i Sverige 35.600 personer, vilket utgjorde 0,7% av befolkningen. År 2000 var antalet utrikes födda 1 miljon, och utgjorde mer än 11% av befolkningen.
Inkluderas andra generationens invandrare, dvs barn med minst en förälder född utomlands, blir siffran högre. Antalet personer med utländsk bakgrund uppgick år 2000 till drygt 1,6 miljoner, vilket motsvarar nära 20% av Sveriges befolkning.
Här kan invändas att många ungdomar vilka med denna definition klassas som utländska i praktiken är helt assimilerade, dvs de identifierar sig själva som svenskar och de uppfattas av omgivningen som sådana. Å andra sidan finns det nu barn till andra generationens invandrare i Sverige vilka inte ser sig själva som svenskar. Det handlar med andra ord inte bara om en viss mängd invandring utan också om huruvida det sker en integration och en assimilering.
Av betydelse kan då vara kulturskillnader. Den utomnordiska invand-ringen 1980 utgjordes till 31% av människor från andra kontinenter. År 1999 var motsvarande andel 53%. Antalet muslimer i Sverige ligger nu i närheten av 400.000.
En bild av den kulturella spridningen ger antalet hemspråk, numera "modersmål" i skolorna. Där kan finnas undervisning på språk som: acholi, afar, afrikaans, akan, albanska, aluf, amhariska, arabiska, armeniska, atjeh, azerbaijani, baluchiska, bassa, bengaliska, berbiska, bihari, bulgariska, cebuanska, chauzhou, danska, darginska, divehi, engelska, estniska, farsi, finska, flamländska, franska, färöiska, ga, grekiska, gujarati, hakka, hebreiska, hindi, ibo, indonesiska, isländska, italienska, japanska, joroba, kalé, kamba, kambodjanska, kantonesiska, katalanska, kikuyo, kinesiska, kinyarwanda, koreanska, kreolska, kurdiska, laotiska, lettiska, lingala, litauiska, lovari, luganda, luo, makedonska, malajiska, malayalami, mandinka, marathi, nepalanska, norska, nyvästsyriska,oromiska, owambo, pampango, pashtho, polska, portugisiska, punjabi, rumänska, ryska, saho, samiska, serbokroatiska, sesotho, singalesiska, slovakiska, slovenska, somaliska, spanska, swahili, sydkurdiska, syriska, tagalog, tamilska, telugu, thailändska, tigrinska, tigrska, tjeckiska, turkiska, tyska, ukrainska, ungerska, urdu, urmiska, vietnamesiska, wolof.
Bilden förstärks av att nativiteten är låg hos svenska kvinnor, medan den istället är hög hos invandrarkvinnor, inte minst de från muslimska länder. En fjärdedel av barnen i Sverige har nu, enligt färsk SCB-statistik, utländsk bakgrund. Regionalt blir det än tydligare, då de nya invandrarna bosätter sig företrädesvis i de tre storstadsområdena. I Malmö är en fjärdedel av stadens invånare utrikesfödda och där finns människor från 150 olika länder.
Vartannat barn som föds i Malmö har utländsk bakgrund. Två av tre mödrar på förlossningsavdelningen på Universitetssjukhuset MAS i Malmö har utländsk bakgrund.
Unga muslimer, även de som själva är födda i Sverige, hämtar i många fall sin äktenskapspartner från sina föräldrars eller farföräldrars hemland. På så vis permanentas en segregering och vi får växande etniska enklaver.
Ett mått på hur genomgripande förändringen är utgör dessa ständiga kampanjer mot främlingsfientlighet och rasism. De skulle knappast ha behövts om det varit fråga om en mer måttlig befolkningsförändring i lugn takt.
Denna omvandling av vårt samhälle är dessutom irreversibel - den kan inte göras ogjord. Trots allt tal om "flyktingar" är det fråga om migranter, som kommit till vårt land för att stanna.
Är det inte anmärkningsvärt, att en så genomgripande samhälls-förändring kunnat ske helt utan politisk debatt? Beträffande kärnkraft, tjänstepension mm har vi haft folkomröstningar, andra politiska frågor har stått i fokus inför riksdagsvalen. I denna fråga har det varit tyst, förändringen har smugits på oss!
I de flesta andra västeuropeiska länder finns nu invandringskritiska partier i parlamenten, men inte i Sverige - trots att Sverige haft väsentligt större invandring än de flesta av dessa länder.
FÖRÄNDRINGARNA I SVERIGE har inte bara varit omfattande och djupgående. Med tillgång till facit kan envar nu konstatera att dessa förändringar också haft mycket negativa konsekvenser för oss svenskar.
Juan Fonsecas uttalande speglar på en gång det faktum att Sverige på senare tid haft en massinvandring och att många av de invandrade inte kommit för att smälta in i det svenska samhället. Begreppet "invandrare" har istället blivit till en identitet, att värna om.
Denna uteblivna anpassning har resulterat i hedersmord och en utsatt situation för unga invandrarkvinnor. Fadime var bara ett av flera fall.
Den har - inte mindre viktigt! - resulterat i omfattande kränkningar av svenskar, i form av s.k. gaturån, överfallsvåldtäkter och åldringsrån.
Det
skulle kunna radas upp ett antal särskilt brutala brott eller
osannolika händelser, som vårt samhälle tidigare
inte varit med om:
- hur taxikunder våldtas av chauffören
- hur taxiförare kommer i slagsmål med varandra
- hur lärare misshandlas av elever
- hur elever mördar elever
- hur handikappade blir nedslagna och rånade
- hur arbetsförmedlare hotas till livet
- hur även åklagare och poliser hotas
- hur portade nattklubbsgäster skjuter skarpt för att
förvara sin heder
- hur "HIV-män" blir ett fenomen
- hur kvinnor drogas och kidnappas
- hur grov sexmobbing utövas av småpojkar
- hur en ny typ av "svenskar" dyker upp runtom i världen,
med kopplingar till terrorverksamhet
Samma månad som författandet av denna bok påbörjades - december år 2001 - rapporterades i media om hur en åklagare i Östersund blivit knivhuggen i ryggen och tillfogats allvarliga skador av brodern till en person som just blivit dömd. Domen gällde ett antal våldtäkter, där kvinnorna drogats och sedan utnyttjats sexuellt.
Denna händelse tangerar
ett antal företeelser som blivit vanliga i vårt samhälle.
· Personer inom rättssystemet arbetar i en alltmer
riskfylld miljö. Övergrepp i rättsak och hot mot
vittnen har blivit vanligare, men också åklagare och
domare är utsatta.
· Släktingar och vänner till brottslingar tar inte avstånd från brottet. I det aktuella fallet var en av de anhöriga tidigare själv dömd, så där fanns även hämndmotiv.
· Massmedia mörkar angående brottslingarnas etniska tillhörighet, när det rör sig om annat än etniska svenskar. I detta fall redovisade dock Expressen fakta: det rörde sig om libaneser.
Med invandringen har vi fått en våldsbrottslighet som i sin brutalitet överträffar det mesta av vad vi tidigare varit med om i Sverige. "Skalperades - av sin bror". Så löd en rubrik i Aftonbladet den 16/12 -01. Flickans familj hade tyckt att hon träffade fel pojkvän. Detta var bara ett i en rad av våldsbrott mot unga invandrarkvinnor, där flera mist livet. "Hedersmord" kallas det, varmed menas att brottet sker med släkten som påtryckare.
Hot om våld, utpressningsförsök och hämndaktioner förekommer numera även i många andra miljöer än domstolar. Personal som arbetar vid arbetsförmedlingar och på socialkontor får ofta erfara detta.
Trafikinspektörer som underkänner körkortsaspiranter kan råka illa ut. En examinator som underkänt iranska studenter vid tandläkarhögskolan i Umeå drabbades senare av hotbrev. Fotbollsdomare riskerar misshandel när de ska döma invandrarlag.
Till och med fängelsepersonal är utsatt, om t ex en begärd permission inte beviljas. En intagen gängledare kan beordra bestraffningar även mot personer utanför fängelset. Brottsligheten har fått maffiakaraktär.
I skolorna har våld och hot om våld också blivit utbrett. Två gånger under år 2001 har elever mördats i svenska skolor. En 16-årig pojke sköts i halsen på en toalett i Bromma gymnasium i Stockholm. En 19-årig flicka knivmördades i ett klassrum i Västermalmsskolan i Sundsvall. I februari 2002 rapporterades om hur elever i Södertälje hoppat på en annan elevs mage, så att tarmarna skadats. Rektorn stod maktlös, då förövarna var minderåriga.
Andra skolor har under hösten figurerat i media på grund av våld från elever mot lärare. Först en skola i Gävle, sedan en i Sollentuna, därpå Johannesskolan i Malmö. 38 våldsbrott under den senaste treårsperioden hade man haft på den senare skolan. En del lärare tog av säkerhetsskäl olika vägar till och från sin arbetsplats från gång till gång.
Som repressalier mot rektor eller lärare har däck på deras bilar skurits sönder. En hel del av de skolbränder som inträffar varje år, inte minst i problemområden, har varit anlagda.
En internationell undersökning om ordning och trygghet i skolan som redovisades i TV i december -01 placerade Sverige bland de sista, på 26:e plats. På förstaplats kom Japan, som ju inte haft någon påtaglig invandring.
Bristen på arbetsro och undervisningssituation i skolan återspeglar sig naturligtvis i studieresultaten. Andelen underkända elever har successivt ökat. Var tionde lämnar grundskolan utan godkända betyg i svenska, matematik och engelska. Än större (16%) är den andel som inte klarar de nationella proven i dessa tre ämnen. 10)
Istället för att kunna klara fortsatta studier och komma in i en yrkeskarriär hamnar många unga invandrare i kriminella karriärer. Dessa börjar tidigt. "Illegala vapen ökar bland ungdomsgäng", så löd en rubrik i Metro den 18/12 -01.
Det som något missvisande kallas "gaturån" har ökat lavinartat under 90-talet. I Stockholm rör det sig om en ökning från 2.300 anmälda fall år 1995 till 3.300 år 1999, dvs en 40%-ig ökning på fyra år. Offren rånas på mobiltelefoner, pengar, mopeder eller skor. Det primära är dock inte tillägnandet av ägodelar utan förnedrandet av offret. Förövarna är i de flesta fall unga invandrare, offren unga svenskar.
Gruppvåldtäkterna har också ökat kraftigt i antal. Enligt en polisundersökning rör det sig i Stockholmsregionen om en ökning från 5 anmälda fall år 1995 till 39 år 1999. Bakom dessa övergrepp ligger samma typ av ockupantmentalitet. Vore offren invandrarflickor och förövarna svenskar skulle det tveklöst ha rubricerats som "rasism".
I Malmö finns barnligor med specialitet att ge sig på pensionärer och råna dem på deras besparingar.
Så omfattande är nu våldsbrottsligheten att polisen i Malmö inte kunnat ge bättre råd till medborgarna än att hålla sig inomhus kvällstid. 72% av invånarna i stadsdelen Södra Innerstaden är också rädda för att gå ut.
På Södersjukhuset i Stockholm är våldsoffren så många (mer än 2.000 per år) att man talar om en "ny folksjukdom".
Även när det inte går så långt som till direkt brottslighet kan i invandrartäta bostadsområden noteras problem med nedskräpning, oljud nattetid, med mera. Detta gör att de svenskar som kan flyttar bort 14) och vi får en accelererande segregation.
Invandringen har alltså påverkat vår fysiska miljö, den har lett till otrygghet och otrivsel.
Inte mindre viktigt är dess ekonomiska konsekvenser, framförallt genom att så många av de invandrade inte kommer ut på den ordinarie arbetsmarknaden utan istället blir bidragsberoende. Beräkningarna av invandringens kostnader varierar starkt, från 20 till 260 miljarder kronor per år.
Till sist har invandringen påverkat vårt politiska samtalsklimat. Vårt samhälle har fått en tabufråga, där vanliga svenskar frånkänns yttrande-frihet. Här spelar naturligtvis massmedia en nyckelroll.
Hur sjuk situationen är illustreras av att begreppet "svensk" i mediarubriker kommit att få en helt annan innebörd än sin ursprungliga. Om en "svensk" varit inblandad i terrorism, har mördat eller begått andra spektakulära handlingar utomlands, då vet läsare och lyssnare numera att tolka detta som att det rör sig om en invandrare.
SAMMANFATTNINGSVIS kan massinvandringen och det mångkulturella projektet sägas ha fått till konsekvens att vi svenskar till stor del berövas:
1. Vår demokrati
2. Vår välfärd
3. Vår trygghet
När så mycket står på spel - varför har det inte blivit tydligare reaktioner? När själva välfärdstaten, vår grundläggande trygghet ekonomiskt och socialt, ja ytterst vår existens som folk, blivit ifrågasatt - hur förklara denna politiska passivitet?!
Varför kan inte invandringsfrågan behandlas normalt och demokratiskt, som andra politiska frågor?
Sådana reflexioner utgjorde bakgrund till försöket Blågula frågor, en ansats att få igång en dialog om invandringen och Sveriges framtid.
BGF-försöket kan inte sägas ha lyckats. Det gav ändå något annat, nämligen en bild av tillståndet i Sverige på 1990-talet och demokratins verkliga villkor.
| |
|
|
|