Tidskriften "Analys & Kritik" utkommer sedan april 2002 även på internet. En programförklaring från våren 2003 synes ligga väl i linje med mina åsikter och Blågula frågors inriktning. Där sägs exempelvis:

"Genom kritik gallras förflugna tankar bort, missuppfattningar och felaktigheter. Kritik är en värderande granskning av förtjänster och brister. Kritiskt tänkande och analys är demokratins och vetenskapens livsnerv."

En hel del av artiklarna tycks också hålla hög klass. Ett undantag är dock uppenbart, nämligen invandringspolitiken. Detta ämne är tabu. A&K har nu recenserat ett antal invandringskritiska böcker, men ingen kan finna nåd. Problemet är tydligen inte hur massinvandringen kritiseras, utan att den överhuvudtaget kritiseras.

Recensionen av min bok "Dialog om invandringen?" i Analys & Kritik - av en skribent som är anonym - blev således nedgörande. Min bok handlar bara indirekt om invandringen, dess tema är att i Sverige ges inget utrymme för en saklig diskussion om invandringen

A&K-recensionen utgör ett ytterligare exempel på detta. Den rymmer en provkarta på fula tricks:

- bunta ihop en person/text med andra personer/texter

- tillvita någon åsikter som vederbörande ej har

- förvränga och medvetet missförstå

- tolka in låga syften

Recensionen följer här nedan. Mina kommentarer får du fram genom klickpunkterna (i blått, understrukna).

"ANALYS & KRITIK:

Dialog om invandringen?
 
Avsnitt:

Jan Milld: "Dialog om invandringen? Dokumentation av ett försök." (Förlaget Mångfald 2002)

(2003-02-15) Förra året utkom två böcker på temat om 'förföljelsen' av 'invandringskritiska' (eller 'främlingsfientliga"' personer och grupper i Sverige. Den första boken på detta 'Gulag' tema är Millds bok med ett förord skrivit av f.d. Salt redaktören Jonas De Geer. Den andra boken är John Järvenpääs 'Invandring och Demokrati - Om politisk korrekthet i Sverige 1988-2001', som A&K tidigare recenserat. I viss mån tar också Lars Jansson upp detta tema i sin bok 'Mångkultur eller välfärd', en bok som blev en uppslagsbok för Sverigedemokraterna i valet.

Invandringsdebatten under de senaste åren har engagerat många och argumenten har varit såväl ensidiga som grova. Och många debattmässiga övergrepp mot 'invandringskritiker' av olika kulörer har utförts av journalister och politiker. När motargumenten tryter är det bekvämast att ta till slagord och gömma sig bakom lagparagrafer. Möjligheterna till genmäle har varit små och många kunniga personer har avstått från att ge sig in i den infekterade samhällsdebatten.

Utifrån en rad exempel som anges i ovanstående böcker finns det naturligtvis mycket att skriva om, även om det bestående intrycket är att författarna är 'rättshaverister', vilka sitter inne med 'Sanningen' som nedtystas och förföljs av den styrande eliten. I en demokratisk rättsstat bör debatten vara fri och naturligtvis i synnerhet för de som har andra avvikande åsikter än den 'allmänna opinionen', vad nu detta är för något. I annat fall riskeras, vilket  böckernas ambition är, att skapa martyrer och sådana förhindrar alltid en saklig debatt. Något som tydligen såväl båda sidorna i en inflammerad, polariserad och onyanserad samhällsdebatt, tycks önska. På ena sidan nyliberalerna och miljöpartisternas utopi om den 'gränslösa världen' och på den andra sidan de som vill ha slutna ekonomier (autarki) och 'etniskt rena' samhällen. De svartvita och starkt schematiska framställningar om svårlösta samhällsproblem gynnar inte demokratin och välfärden. 

Millds och Järvenpääs böcker är genomgående mycket tendentiösa och osakliga i sina framställningar. Dels har åtskillig kritik gentemot dessa 'invandringskritiska' grupperingar visat sig vara såväl genomtänkta som sakliga. Sådana ståndpunkter nämns överhuvudtaget inte i böckerna, ty i så fall skulle tesen om en ny inkvisition falla. Och dels att jämföra de politiska förhållandena i Sverige med inkvisitionen och Sovjetunionen är groteska och visar på avsaknaden av väsentliga historiska perspektiv. Denna befängda kritik innebär i själva verket en devalvering av demokratins värde, vilket ställer den berättigade frågan om dessa 'invandringskritiska' personers demokratiska trovärdighet. Vad är egentligen deras politiska syfte med böckerna? Och här är det intressant att notera författarnas politiska bakgrund, liksom den historiska miljö dessa invandringskritiska grupper har uppkommit ur.

Sverigedemokraterna och Järvenpääs historiska arv härrör från nazistiska, fascistiska och rena rasistiska grupperingar. I Millds fall finns en rödgrön odemokratisk ådra. De fyra personerna som bildade Blå Gula Frågor (BGF) år 1994 har alla varit medlemmar i Miljöpartiet. Millds kamrat Anders Sundholm, ordförande i BGF, blev för övrigt utesluten ur Miljöpartiet år 1996. Det gröna perspektivet om de 'begränsade resurserna' är det grundläggande temat i BGF:s argumentation mot 'massinvandringen'.

Utgångspunkten för de invandringskritiska personerna är tesen om den historiskt unika massinvandringen till Europa under de senaste decennierna av 1900-talet (se Millds bok sid. 7). Men jämfört med tidigare folkvandringar i historien är den inte särskilt dramatiskt. Åren kring andra världskrigets slut var väsentligen mycket mer dramatiskt och skedde under fullständigt oordnade former i en sönderslagen europeisk ekonomi. T.ex. flydde miljontals människor från Röda armén till Väst-Tyskland, Österrike och Finland. Den som läst Fabian Månssons bok om folkvandringarnas historia får också ett intressant perspektiv på migrationsfrågorna. Utvandringen av en miljon svenskar till Amerika, den nya världen, hade större effekter på den svenska ekonomin än invandringen de senaste decennierna. Att förlora duktig arbetskraft genom emigration får stora och allvarliga konsekvenser för den ekonomiska utvecklingen.

Lika enfaldigt blir det att tala om gruppen 'invandrare' som en enhetlig grupp. Sedan år 1980 har ungefär en halv miljoner invandrare kommit till Sverige ifrån stort sett alla världens kontinenter. Det enda som förenar denna heterogena grupp är strävan att bygga upp en ny och bättre framtid i Sverige. Därför har gruppen 'invandrare' inga gemensamma intressen eller perspektiv. Utan det enda som förenar denna grupp är svenska lagar och värderingar. Därför kan begreppet 'invandrare' inte vara en identitet, som Milld påstår (s.8), utan den är endast ett statistiskt begrepp.

För Milld och andra 'invandringskritiska' grupper är den muslimska religionen ett särskilt problem. Nu förhåller det sig åt att även svenskar konverterat till islam, men i Millds statistik buntas nu dessa ihop med den otäcka gruppen 'invandrare'. Det särskilt 'otäcka' med muslimer är de höga födelsetalen jämfört med andra invandrargrupper och svenska kvinnor (s.8). Hänvisningarna till Samuel Huntingtons civilisationskrig - 'väst mot islam' - är mycket populär i dessa 'invandringskritiska' kretsar. Dock verkar de inte ha klart för sig vad de västerländska värderingarna vilar på, t.ex. innehållet i den 'kristna etiken', som bl.a. har en mycket positiv syn på barnafödande. Återigen, vilket A&k tidigare konstaterat, vilar de 'invandringskritiska' argumenten på en tydlig malthusiansk uppfattning, dvs. att överbefolkningen (och i synnerhet av fattiga och färgade människor) är det stora problemet ('en utplundrad överbefolkad planet'), vilket är en fullständig felaktig teori. Särskilt farligt blir det för resurshushållningen enligt malthusianerna om de fattiga folken i tredje världen flyttar 'befolkningsexplosionen' till i-länderna (s.19).

Den stora ökningen av asylansökningar efter år 1969 beror främst på att arbetskraftsinvandringen stoppades. Det enda sättet att invandra blev då att uppge bl.a. asylskäl. Det är värt att notera att Milld numera är även kritisk till arbetskraftsinvandringen under 1950- och 1960-talen (s. 89). Sålunda är det invandringen i sig som Milld är negativ till och inte påståendena om Sveriges bristande resurser. 

Milld antyder att massinvandringen orsakat en svag krona och devalveringarna (s. 11f, not 15). Problemet är emellertid är att de stora devalveringarna genomfördes under 1970-talet, bl.a. p.g.a. de stora externa ekonomiska chockerna (t.ex. oljekriserna), emedan 'massinvandringen' påbörjades enligt Milld först under 1980-talet.

Milld sätter massinvandringen i relation till ökningen av våldsbrottsligheten (s.9). Det kan noteras att överallt på jorden ökar våldsbrottsligheten, även i länder som har låg invandring, t.ex. Finland och Japan, och länder med stor emigration. Sambanden visar sig sålunda vara mer komplexa och istället är det faktorer som fattigdom, drogmissbruk, familjesituation och, inte minst, den alltmer brutala våldskulturen som kan förklara ökningstakten. Under 1990-talet har fattigdomen ökat i stora delar av världen, inte minst i de sönderfallande östeuropeiska och ryska ekonomierna, varifrån en rad våldsbrottslingar kommit till Sverige. Drogmissbruket ökar över hela världen, inte minst genom en allt starkare drogliberal lobbygrupp. Men för Milld & Co reduceras stora samhälleliga problem till ett enda - invandringen (reductio ad absurdum). Någon mer ensidigare och endimensionell världsbild får man verkligen leta efter.

"Analys & Kritik är en partipolitisk obunden tidskrift som tar parti. Syftet med tidskriften är att analysera och kritiskt granska aktuella samhällsfrågor. Analys och kritik är förutsättningen för att erhålla kunskap. Genom analys, dvs. djupgående undersökning av förhållandet mellan olika delar i en företeelse, kan problem lösas. Genom kritik gallras förflugna tankar bort, missuppfattningar och felaktigheter. Kritik är en värderande granskning av förtjänster och brister. Kritiskt tänkande och analys är demokratins och vetenskapens livsnerv.

Även om det inte finns någon "absolut" sanning så är sökandet efter sanning, liksom rättvisa och skönhet, förutsättningen för vetenskapen och den demokratiska rättstaten. Sanningssökandet och intresset (inter esse) är drivkraften bakom framstegstanken och tron på människans möjligheter. Analys & Kritik strävar till att få medborgarna mer intresserade och engagerade i samhällsutvecklingen och debatten. Till skillnad från boskap och slavar är en medborgare skyldig att delta och ta ansvar för vår gemensamma framtid. Förutsättningen för ett samhällsengagemang är kunskap. Och kunskap är verkligen ingen färskvara.

Analys & Kritik värnar om:
·          Nationalstaten och nationell suveränitet
·          Medborgarskapstanken
·          Den demokratiska rättsstaten
·          Den industriella välfärdsstaten
·          Framstegstanken och utveckling
·          Folkbildning, vetenskap och rationalitet
·          Arbetets värdighet
·          Humanistisk människosyn och kultur 

Analys & Kritik motarbetar:
·          Världsfattigdomen och underutveckling
·          Globalisering och nykolonialism
·          Utvecklingen av EU till en överstatlig statsbildning
·          Den "nya" ekonomin och "globala informationssamhället"
·          Politisk, filosofisk och religiös fundamentalism
·          Ekofundamentalism
·          Nyliberalism och den konservativa revolutionen
·          Nationalsocialism, fascism, rasism och antisemitism
·          Kommunism och vänsterterrorism
·          Vålds- och drogkulturen
·          Irrationalism, pseudovetenskap och ockultism

 
Edmund Burke: "The only thing necessary for the triumph of evil is for good men to do nothing."  

Albert Einstein: "Världen är alldeles för farlig att leva i - inte på grund av de människor som gör det onda, men på grund av de människor som står bredvid och låter dem göra det."