 |
|
Boken "Dialog om invandringen":
Hur tolka den politiskt korrekta discplinen från journalisterna? Det faktum att det fanns journalister som var enögda, att många var det eller rentav en majoritet var det - detta kunde vi möjligen förstå. Men att det inte kunde märkas en enda avvikande röst, att samtliga tidningar, radioprogram och TV-kanaler talade med en röst - hur kunde detta förklaras?
Var alla journalister stöpta
i samma form och tyckte likadant eller fanns det även inom
journalistkåren kritiska röster - röster som av
omsorg om anställningstrygghet och hårt regemente från
redaktionsledningarna inte kunde komma till uttryck?
En antydan om att läget var än allvarligare än
vi tidigare anat kom genom ett brev från elevkåren
på JMK, den 30/3 2000. Vi hade skickat gratisexemplar av
Blågula frågor till skolan:
"Från och med idag undanbeder vi oss fortsatt leverans av tidskriften Blågula frågor.
Efter ett
beslut i kårstyrelsen har vi kommit fram till att vi inte
vill ha Er tidskrift skickad till kåren.
Hälsningar
Petra Dahlgren
Kårordförande vid JMK
Institutionen för journalistik, medie- och kommunikationsvetenskap,
Stockholms Universitet"
Mitt svar blev nej:
"Ni har i brev den 30/3 -00 begärt att vi ska upphöra att skicka gratisexemplar av Blågula frågor till JMK. Det är en begäran som vi inte kan acceptera.
Som journalister
är det er skyldighet att presentera samhällsfrågor
allsidigt. Då måste ni själva ta del av mer än
en åsiktsriktning beträffande t ex - som i detta fall
- invandringspolitiken.
Vill ni inte omfatta den grundsynen bör ni inte bli journalister.
Då bör ni ställa era platser till förfogande
för andra personer, som har åtminstone ambitionen att
utföra ett seriöst journalistiskt arbete."
En motsvarande begäran hade tidigare inkommit från JHG i Göteborg. Därvid fick vi dock undanglidande förklaringar, om att han redan hade "så många tidskrifter".
En slutsats av dessa framställningar
kan vara att man vill undanhålla journalisteleverna olämplig
läsning, ur vilken de skulle kunna ta dåligt intryck.
Det primära torde dock ligga i ställningstagandet i
sig. Detta kan fungera tankekontrollerande och åsiktsmässigt
disciplinerande. Ledningen anger ramarna för vad som får
tyckas. De unga journalisterna ska ha klart för sig var gränserna
går, vad som är tillåtna respektive otillåtna
tankar.
En forskningsrapport hösten
2000, skriven av Jesper Rönnbäck på Mitthögskolan,
visade att förtroendet för journalister är lågt
- även bland journalister. Bara 13 procent av medborgarna
trodde att journalister alltid bemödar sig med att vara korrekta.
Bland journalister skrev knappt hälften under på att
deras kolleger har den ambitionen.
Här talades alltså om "korrekt" i bemärkelsen
få uppgifter rätt, möjligen även att vara
allsidig. I en annan bemärkelse kan journalister emellertid,
som framgår av JMK-reaktionen, vara utpräglat "korrekta",
dvs politiskt korrekta.
I själva verket är denna politiska korrekthet - dvs ensidighet, partiskhet och osaklighet - helt uttalad beträffande invandringsfrågan. På Sveriges Radio och statstelevisionen finns uttryckliga direktiv till journalisterna om att motverka "främlingsfientlighet", och dit räknas som bekant ifrågasättande av invandringspolitiken.
Här talades alltså om "korrekt" i bemärkelsen få uppgifter rätt, möjligen även att vara allsidig. I en annan bemärkelse kan journalister, som framgick av JMK-reaktionen, vara utpräglat "korrekta", dvs politikst korrekta.
I själva verket är
denna politiska korrekthet - dvs ensidighet, partiskhet och osaklighet
- helt uttalad beträffande invandringsfrågan. På
Sveriges Radio och statstelevisionen finns uttryckliga direktiv
till journalisterna om att motverka "främlingsfientlighet".
Till främlingsfientlighet räknas som bekant att ifrågasätta
invandringspolitiken.
| |
|
|
|