Boken "Dialog om invandringen":

38. Journalistutbildning - JMK

Hur tolka den politiskt korrekta discplinen från journalisterna? Det faktum att det fanns journalister som var enögda, att många var det eller rentav en majoritet var det - detta kunde vi möjligen förstå. Men att det inte kunde märkas en enda avvikande röst, att samtliga tidningar, radioprogram och TV-kanaler talade med en röst - hur kunde detta förklaras?

Var alla journalister stöpta i samma form och tyckte likadant eller fanns det även inom journalistkåren kritiska röster - röster som av omsorg om anställningstrygghet och hårt regemente från redaktionsledningarna inte kunde komma till uttryck?

En antydan om att läget var än allvarligare än vi tidigare anat kom genom ett brev från elevkåren på JMK, den 30/3 2000. Vi hade skickat gratisexemplar av Blågula frågor till skolan:

"Från och med idag undanbeder vi oss fortsatt leverans av tidskriften Blågula frågor.

Efter ett beslut i kårstyrelsen har vi kommit fram till att vi inte vill ha Er tidskrift skickad till kåren.

Hälsningar

Petra Dahlgren
Kårordförande vid JMK
Institutionen för journalistik, medie- och kommunikationsvetenskap, Stockholms Universitet"

Mitt svar blev nej:

"Ni har i brev den 30/3 -00 begärt att vi ska upphöra att skicka gratisexemplar av Blågula frågor till JMK. Det är en begäran som vi inte kan acceptera.

Som journalister är det er skyldighet att presentera samhällsfrågor allsidigt. Då måste ni själva ta del av mer än en åsiktsriktning beträffande t ex - som i detta fall - invandringspolitiken.

Vill ni inte omfatta den grundsynen bör ni inte bli journalister. Då bör ni ställa era platser till förfogande för andra personer, som har åtminstone ambitionen att utföra ett seriöst journalistiskt arbete."

En motsvarande begäran hade tidigare inkommit från JHG i Göteborg. Därvid fick vi dock undanglidande förklaringar, om att han redan hade "så många tidskrifter".

En slutsats av dessa framställningar kan vara att man vill undanhålla journalisteleverna olämplig läsning, ur vilken de skulle kunna ta dåligt intryck.

Det primära torde dock ligga i ställningstagandet i sig. Detta kan fungera tankekontrollerande och åsiktsmässigt disciplinerande. Ledningen anger ramarna för vad som får tyckas. De unga journalisterna ska ha klart för sig var gränserna går, vad som är tillåtna respektive otillåtna tankar.

En forskningsrapport hösten 2000, skriven av Jesper Rönnbäck på Mitthögskolan, visade att förtroendet för journalister är lågt - även bland journalister. Bara 13 procent av medborgarna trodde att journalister alltid bemödar sig med att vara korrekta. Bland journalister skrev knappt hälften under på att deras kolleger har den ambitionen.

Här talades alltså om "korrekt" i bemärkelsen få uppgifter rätt, möjligen även att vara allsidig. I en annan bemärkelse kan journalister emellertid, som framgår av JMK-reaktionen, vara utpräglat "korrekta", dvs politiskt korrekta.

I själva verket är denna politiska korrekthet - dvs ensidighet, partiskhet och osaklighet - helt uttalad beträffande invandringsfrågan. På Sveriges Radio och statstelevisionen finns uttryckliga direktiv till journalisterna om att motverka "främlingsfientlighet", och dit räknas som bekant ifrågasättande av invandringspolitiken.

Här talades alltså om "korrekt" i bemärkelsen få uppgifter rätt, möjligen även att vara allsidig. I en annan bemärkelse kan journalister, som framgick av JMK-reaktionen, vara utpräglat "korrekta", dvs politikst korrekta.

I själva verket är denna politiska korrekthet - dvs ensidighet, partiskhet och osaklighet - helt uttalad beträffande invandringsfrågan. På Sveriges Radio och statstelevisionen finns uttryckliga direktiv till journalisterna om att motverka "främlingsfientlighet". Till främlingsfientlighet räknas som bekant att ifrågasätta invandringspolitiken.


 

 "DIALOG OM INVANDRINGEN?" :

pris 200 kronor

postgiro 80 73 30 - 6

Förlaget Mångfald


Se vidare:

Innehåll

 


  Startsidan, Jan Millds hemsida