Ur skrift, utgiven inom SD Stockholm år 2004:

Det Sverigevänliga Alternativet

Behovet av ett sverigevänligt alternativ i svensk politik är uppenbart. Inget av de partier som nu sitter i den svenska riksdagen företräder svenska intressen inom invandrings- och integrationspolitiken, eller medborgarintressen i kriminal-, skol-, arbetsmarknads- och socialpolitiken. Sverige har sju riksdagspartier men ingen opposition.

Den opposition som finns, den finns utanför riksdagen. Än så länge.

Sverigedemokraterna är det ojämförligt största partiet utanför riksdagen. I valet fick SD 1,4% av rösterna, vilket ger rätt att få valsedlar upptryckta och distribuerade vid nästa val. Dessutom finns partiet nu representerat i 30 kommuner.

Detta ger ett bra utgångsläge inför riksdagsvalet 2006.

Ett tema i Sverigedemokraternas politik är trygghet: fysisk trygghet och ekonomisk trygghet. Vi måste kunna röra oss fritt ute på gator och torg, i våra egna städer, även kvällstid. Vi måste ha ett fungerande skyddsnät vid sjukdom och ålderdom.

Sverige har det högsta skattetrycket i världen - ändå räcker inte pengarna! Varför?

En viktig del av förklaringen ligger i den fråga som tabubelagts i svensk politisk debatt: massinvandringen och det mångkulturella projektet. Andelen utrikes födda i Sverige låg år 1900 på 0,7%. Idag är siffran drygt 11%, över en 1 miljon individer. Till detta kommer barnen till utländska föräldrar, vilka ofta inte assimileras. Antalet invandrade från muslimska länder uppgår nu till nära 400.000. Antalet afrikaner i Sverige har ökat från 600 år 1960 till idag nära 60.000 - en 100-faldig ökning på mindre än ett halvsekel.

Mot denna bakgrund är det inte orimligt att tala om en massinvandring. Denna betyder stora förändringar i det svenska samhället. En effekt är - då bara en mindre del av de nyanlända kommer in på arbetsmarknaden och klarar sin egen försörjning - stora utgifter för det svenska folkhushållet. Det rör sig om mer än 100 miljarder kronor! Svällande socialbidragsutgifter har i kommunala budgetar gjort att satsningar på andra områden - vård, skola, omsorg - trängs undan.

Om denna djupgående samhällsförändring har det svenska folket aldrig tillfrågats. I denna fråga har demokratin satts ur spel, ingen normal politisk debatt har tillåtits. De som ändå försökt protestera har stämplats som onda människor.

På detta är vi sverigedemokrater det kanske tydligaste exemplet. Partiets namn får inte nämnas i massmedia utan att förses med epitet som "främlingsfientlig", "högerextrem" eller "populistisk".

Dessa etiketter utgör bara tillmälen, som talar om för läsare/lyssnare/tittare vad de ska tycka om SD. De ger ingen information i sak - tvärtom! På vad sätt är det "extremt" att reagera mot den utveckling vi beskrivit ovan, en utveckling som går emot svenska intressen och som en majoritet av folket ogillar? På vad sätt är det "höger" att värna tryggheten?

De som drabbas hårdast av den förda politiken är svaga grupper i samhället, de som redan lever med små marginaler. Dit hör framförallt de äldre, som

· får små pensioner, efter länsningen av ATP-systemet
· har en dåligt fungerande sjukvård
· riskerar en osäker äldreomsorg
· allt oftare utsätts för rån och våld.

Den förda politiken, både när det gäller invandring och skola, kriminalpolitik och socialpolitik, har haft höga ideal som ledstjärna. Intentionerna har varit goda. En förd politik måste dock bedömas efter sina resultat. Egentligen säger det sig självt, att ett samhälle inte kan dra på sig så stora utgifter utan att det i någon ände märks att det kostar. Politiker som bortser från verkligheten är farliga!

Antalet personer i arbetsför ålder (16-64 år) i Sverige som inte stod till arbetsmarknadens förfogande är nu mer än en miljon. Särskilt låg är sysselsättningsgraden bland utomeuropeiska invandrare.

Vi sitter alltså med facit i hand. Ändå kräver Miljöpartiet och Vänsterpartiet - med en dåres envishet - att Sverige ska öppna för arbetskraftsinvandring från länder utanför Europa. Varför?! Är det ett självändamål att byta ut det svenska folket?

Men signaleras inte nu en ändring? Håller inte t ex Folkpartiet och Socialdemokraterna på att ändra kurs?

Folkpartiet vann många nya röster i valet 2002 på sitt krav om kunskaper i svenska för att få svenskt medborgarskap. Efter valet har partiet varit tyst i den frågan. Lars Leijonborg och fp är inte att lita på.

Socialdemokraterna har

- börjat tala om övergångsregler inför östutvidgningen av EU

- vill riva upp EBO och styra bosättningen av asylsökande

- slopa rätten till ett obegränsat antal överklaganden i asylärenden.

Utgångspunkten för (s) är dock hela tiden vad som är bäst för främlingarna. Sverigedemokraterna har en annan utgångspunkt. Vi utgår från vad som är bäst för dem som bor i Sverige: infödda och invandrade svenskar.

Ett exempel på hur antisvenskt perspektivet kan vara i massmedia är när gaturånen förs på tal, brott där offren vanligen är unga svenskar, förövarna vanligen unga främlingar. Man uttrycker farhågor för att detta kan leda till "främligsfientlighet".

Logiken i detta måste vara att denna negativa attityd kan leda till övergrepp mot oskyldiga invandrare - förvisso illa om sker, men... Här har ju redan skett övergrepp mot oskyldiga! Men dessa svenskar räknas inte riktigt. Samma människor som resonerar på detta sätt talar gärna om "alla människors lika värde"!

Etnisk tillhörighet hos brottslingar har länge förtigits i våra massmedia, och så sker i stor utsträckning fortfarande. Sverigedemokraterna anser att uppgifter om etnicitet skall redovisas. Varför?

Svar: För att kunna åtgärda ett problem behöver man känna till dess karaktär, erkänna dess existens. För att ta ett konkret exempel: om ett antal lantbrukare i Småland plötsligt under år 2003 rånmördas och om mördarna i samtliga fall är asylsökande, då har det inträffande samband med hur asylinstitutionen fungerar. Närmare bestämt att den lockar hit kriminella, människor som inte ens har uppehållstillstånd, men ändå tillåts röra sig fritt i vårt land.

Syftet är alltså inte, som våra motståndare hävdar, att allmänt "stigmatisera" invandrare. Det finns en överrepresentation av viss brottslighet bland vissa invandrargrupper - hög nog för att utgöra ett problem. Detta innebär inte att invandrare i allmänhet är brottsliga.

I andra västeuropeiska länder, som Danmark, Norge och Schweiz, har invandringskritiska partier fått starkt genomslag. Trots att Sverige haft en betydligt större invandring än något av våra grannländer har inget motsvarande hänt i Sverige.

En viktig förklaring till detta ligger i att den massmediala likriktningen i Sverige varit starkare än i andra länder, med undantag av erkända diktaturer.

Den förda invandringspolitiken har gått hand i hand med en sanktionerad normlöshet. Den ingår i ett mönster av gränslöshet och kravlöshet. Detta går igen inom bidragspolitiken, skolpolitiken, kriminalpolitiken, aborten som preventivmedel och i kampanjandet för att homosexuella ska få adoptera barn.

Andra tecken på samhällsupplösning är klottret och vandaliseringen av offentlig egendom, skolbränderna och de återkommande attentaten mot mötesfriheten.

Ett samhälle tar lång tid att bygga upp, men kan snabbt rivas ned.

Den svenska demokratin har växt fram genom massor av svenskars verksamhet inom folkrörelser.

Det svenska välståndet har byggts upp genom generationers hårda och ihärdiga arbete.

Mot de samhällsupplösande krafterna måste vi som vill värna folkhemstanken och välfärdsstaten nu samla oss till en motoffensiv!

Sverigedemokraterna kan fylla en funktion för att kanalisera detta motstånd. Vi är än så länge ett litet parti, men med en potential att växa snabbt.

Kom med, du också!

En tydligare signal till makthavarna kan inte ges, än ett växande stöd till SD!

Vi arbetar för en utveckling, liknande den i Danmark. Genom framgångarna där för Dansk Folkeparti har också andra partier tagit reson. Nu stöder 80% av de danska riksdagsledamöterna den nya och mer restriktiva invandringspolitiken i Danmark.

- - -