Till
partisekreterarna inom
Centerpartiet
Folkpartiet
Kristdemokraterna
Moderaterna
Miljöpartiet
Socialdemokraterna
Vänsterpartiet

Avlegitimera våldet!

På kort tid har vi sverigedemokrater kommit i kontakt med två typer av våld, dels gatuvåldet, dels det politiska våldet. I båda fallen rör det sig om ett våld som tilltar i det svenska samhället.

Så här beskrev vår pressekreterare den första händelsen:

"I lördags var min son Martin tillsammans med sin tjej Malin ute och åt i Gävle. Taxi var beställd efter maten och Martin och Malin gick ut till bilen som stod utanför och kollade att det var deras bil. Föraren bekräftade detta.

Då kommer två invandrarungdomar och helt enkelt försöker sätta sig i Taxin. Martin säger åt dom att beställa en egen bil och vägrar gå med på att invandrarungdomarna ska få ta hans och Malins. De hoppar då på Martin med sparkar och slag. Brutet revben, skadad njure och kraftiga ansiktsskador hinner det bli innan polisen kommer. Den ene av dem förekommer frekvent i belastningsregistret. Martin säger att det naturligtvis var dumt att inte ännu en gång gå åt sidan, men han menar att man till slut inte alltid orkar med att låta berikarna göra precis som dom vill."

Detta gatuvåld, otryggheten och orättvisorna i samhället, är den främsta anledningen till att Sverigedemokraterna finns som politiskt parti. Det är drivkraften för våra medlemmar i ett arbete som kräver både idealitet och civilkurage. Mer än rimligt mycket civilkurage, kan man tillägga, med utgångspunkt från den andra händelsen:

På kvällen den 29/8 blev SD:s andre vice ordförande, Johan Rinderheim, fysiskt angripen av två unga män när han satt på Södra station och väntade på pendeltåget. Mindre en timme senare fanns detta utlagt på webbsidan "socialist.nu", där man skröt om sin bravad. Rinderheim hade "konfronterats" för sina "fascistiska åsikter".

Misshandeln kommenterades på webbsidan: "Två ledande högerkräk på mindre än en vecka, jävligt bra jobbat av 'vänsteranarkisterna' må jag säga. Bra att folk inte har glömt SD heller, de ska ju inte tro att de kommit undan."

"Hoppas alla yngre förmågor ... går in på SD-hemsidan och lär sig känna igen kräken om de inte redan gör det. Det är ju inte bara ND/NDU och benskallarna som ska behöva känna sig oroliga ute på stan."

Vi sverigedemokrater ska alltså inte "komma undan", bara därför att vi själva mönstergillt håller oss till den demokratiska handboken.

Hur har ett kulturellt och politiskt klimat som detta kunna skapas i vårt land? Ett stort ansvar faller på dem som har tillträde till de offentliga scenen: massmediafolk och företrädare för riksdagspartierna. Hittills har man legitimerat våldet mot oss genom svartmålningen av Sverigedemokraterna i kombination med att inte ta avstånd från övergrepp.

Under EU-valrörelsen förhindras vi, genom ett organiserat och systematiskt oljud, ibland kombinerat med fysiska utfall, att hålla normala torgmöten. Förgäves har jag försökt att - genom skrivelser till såväl partisekreterare som partiordföranden - få de sju riksdagspartierna att reagera.

Med överfallet på Johan Rinderheim sker en upptrappning: vi ska förföljas även som individer.

Den som tiger samtycker.

Jan Milld,
partisekreterare för Sverigedemokraterna