Vad är demokrati?

Jag växte upp under efterkrigstiden, efter att Hitler och Stalin hade demonstrerat sina synsätt och sina metoder. Eftersom de själva hade så rätt behövde inga meningsmotståndare få komma till tals. Kritik var liktydigt med förräderi, och varje opposition skulle krossas.

"Med modersmjölken" - inte minst genom läsning av Dagens Nyheter - fick jag inpräntat att metoden att komma fram till vad som var rätt och vem som hade rätt var demokratins. Olika åsiktsriktningar måste ges utrymme, så att problem blev allsidigt belysta. Därefter kunde de upplysta medborgarna fatta beslut, enligt majoritetsprincipen.

Yttrandefrihet fanns inte, om den inte fanns för meningsmotståndare!

Idag har en annan syn på "demokrati" vunnit terräng. Vi har i stort sett ramlat tillbaka till "ruta 1", där det gäller att inneha vissa åsikter och attityder, i linje med makthavarnas. Den som inte delar dessa är definitionsmässigt antidemokrat.

Och "antidemokrater" behöver inte få komma till tals. Det kan rentav upplevas som ett ansvar hos sanna "demokrater" att skydda folket från att få del av "odemokratiska" budskap.

Det här är vi många som nu tvingats erfara ganska handgripligen, vid ansatser till att hålla torgmöten eller överhuvudtaget bedriva opinionsbildning.

Hur har denna förändring kunnat ske?
Hur gick det till, när började det?

Jag minns tydligt ett tillfälle - det kan ha varit för tjugo år sedan - vid en tidpunkt då jag själv delade många politiskt korrekta föreställningar. Fransmannen Faurisson hade kommit till Stockholm för att hålla föredrag. I tidningen kunde jag se nyhetsbilder på hur han fysiskt angreps. Han skulle inte tillåtas tala!

Även om jag inte ifrågasatte bilden av Faurisson som "historierevisionist" blev detta något som jag spontant reagerade på. Det gick ju helt på tvärs mot allt jag lärt mig om demokrati och respekt för meningsmotståndare! I en fri debatt, där fakta och argument möter andra fakta och argument kommer sanningen att utkritalliseras. Nog måste människor själva kunna lyssna och avgöra vad som är klokt och vad som är galet?

Här var det dock en helt speciell fråga, undantagen från vanliga demokratiprinciper.

Hade det stannat vid detta, då hade det kanske inte haft någon praktisk betydelse för oss svenskar idag. Problemet var dock, som det snart visade sig, att detta fungerat som prejudikat. Behandlingen av "förintelseförnekare" blev till en spjutspets och snöplog. Nu gäller samma undantag från demokratiska principer även kritik av massinvandringen, mångkulturen och mycket annat.

Denna nya föreställning om "demokrati" har vunnit en skrämmande spridning, många uppfattar den nu som självklar. Några tar sig rätten - på grunder som inte redovisas - att avgöra vad som är sant och falskt, gott och ont. Sedan behövs ingen vidare diskussion.

Det blir rentav till ett utslag av en särskilt hög moral och ren demokratisk hållning att sätta stämplar på kritiker, för att sedan tysta dem. Som David Goldman från "Hatewatch" uttryckt saken: "- Vårt mål är... att ringa in och marginalisera extremister, hålla dem borta från det legitima politiska samtalet."

Här råder dock en ambivalens bland de politiskt korrekta. Folket ska skyddas från "olämpligt" inflytande - samtidigt hävdas att i Sverige förs en fri debatt, där olika åsikter får komma fram.

---

Se även: Demokrati Demokratiminister Demokratiutredning