Vad är kärnan i politisk korrekthet? Förmodligen kan detta variera beroende på tid och plats, men om vi håller oss till Sverige år 2005 ser jag följande moment:

1.

Avgörande är inte resultaten av ett visst handlande eller en viss politik. Avgörande är avsikter och intentioner. Det viktiga är att man menar väl.

Detta var således generallinjen i Lars Ohlys försvar av sitt partis agerande, till stöd för kommunistdiktaturer. Man hade förhoppningar om att därigenom bidraga till något bra. Något ansvar för att göra en nykter bedömning av vad ett visst agerande faktiskt kan förväntas leda till har man inte, inte ens som politiker.

Det här får genomslag inom juridiken. Det gör att ett mord inte behöver vara ett mord. Ett antal knivhugg eller kulor i hjärttrakten behöver inte betyda att man avsåg att döda en person, konsekvenserna var oavsiktliga och kom överraskande, det var inte meningen att döda. Omvänt kan bärandet av ett solkors eller andra symboler intolkas mycket onda avsikter, med potentiellt oöverskådligt allvarliga konsekvenser. Således kan straffet för detta senare bli hårdare än i det förra fallet.

2.

Överhuvudtaget den allmänna ansvarsbefrielsen. Varje destruktivt agerande kan urskuldas. Varje aggressivt beteende har sina "bra" förklaringar. Ingen är skyldig, förövaren är bara offer för omständigheterna. Skyldiga är "samhället" och "vi alla", som stänger ute och tillåter arbetslöshet eller skillnader i uppväxtvillkor. Problemet ligger i förtyckande strukturer. Allt ansvar kan abstraheras bort.

Således finns heller inget att egentligen göra åt förekommande problem. Annat än att förtiga eller bagatellisera dem.

3.

Fakta och värderingar flyter samman, ingen distinktion görs mellan deskriptiva och normativa uttalanden. Hur det faktiskt förhåller sig hålls inte isär från hur man kan önska sig att det ska förhålla sig.

Alla invandrare är således resurser och invandringen är berikande.

Mångkultur är (som man anser) ett positivt laddat begrepp. Därför är ett "mångkulturellt samhälle" välgörande för människorna, oavsett vad verkligheten ger prov på av våld och motsättningar, ekonomisk kollaps och bortsopad trygghet.

4.

Sammanhängande med detta är vikten av att undvika obehagligheter. Problem bör således inte uppmärksammas. En person eller organisation som bryter mot denna grundregel blir just "obehaglig".

I linje med detta ska endast godkända begrepp användas. Ordet "neger" får inte användas för att beteckna en person med härstamning från Afrika, med svart hy, krulligt hår, bred näsa och tjocka läppar. Ord som "svart", "färgad" eller "afrikan" går däremot an - än så länge.

Ordet "jude" får användas bara av rätt person och i rätt sammanhang. Om det används i samband med kritik av judiska maktgruppers agerande blir det liktydigt med "antisemitism". Det gäller i synnerhet om kritikern är icke-jude, men det kan gälla även där han/hon själv är jude.

Framförande av kritik mot någon eller ställande av krav på någon kan också vara obehagligt. Det kan med andra ord upplevas som "kränkande". Förmågan att - eller rätten att - känna sig kränkt är dock inte jämlikt distribuerad, den omfattar bara vissa utvalda grupper.

5.

I den politiskt korrekta tankevärlden råder en uppdelning av människor i tre kategorier:

a) de onda, mörkerkrafterna.

b) de goda (som lyckligtvis har makten och tillträdet till massmedia)

c) offren, de utsatta och av mörkerkrafterna hotade.

6.

Beröringsångesten och "guilt-by-association". Inte bara kan meningsmotståndare komprometteras för att ha talat med fel person eller läst fel tidskrift. Det gäller också att för egen del passa sig - inte bara i vad man själv säger, utan också i vad man läser och hör, eller i vilka man umgås med.

För att vara på den säkra sidan ska man inte ens tala med, eller vistas i samma rum som, "oanständiga" individer. Gentemot de "icke-rumsrena" gäller inte vanligt folkvett. Bengt Westerberg reste sig således ur TV-soffan 1991, när Ian Wachtmeister kom in i studion.

En sida av detta är flockbeteendet. Man gör som man förväntas göra, avviker inte.

7.

Norm- och gränslösheten. Varje kultur och alla värderingar är lika mycket - eller litet - värda. "Tolerans" är något fint och "fördomsfrihet" är eftersträvansvärt.

Vita, medelålders, heterosexuella män är ett problem.