År 2004, maj |
År 2004, maj |
En sak är att människor kan ha olika sexuell läggning. Detta är en privatsak, så länge man inte skadar andra människor. Så har jag alltid tyckt, och tycker fortfarande. Jag har således inga politiska synpunkter på homosexualitet i sig.
Med beteckningen "bögeri" syftar jag dock på något annat, nämligen den politiska lobbyverksamhet som - med homosexualiteten som spjutspets - verkar för att omvandla vårt samhälle i viss riktning. En direkt parallell till detta är hur religionen - närmare bestämt islam - används för arbete i samma riktning.
Skenbart rör det sig om två oförenliga rörelser, i islamska länder får man ju inte vara homosexuell. I Sverige verkar man dock i samma normupplösande riktning. Betecknande är hur Nalin Pekgul, muslimsk ordförande för s-kvinnorna, sällat sig till dem som kräver att svenska kyrkan måste viga homosexuella par. Något motsvarande krav på islamska församlingar för hon knappast fram.
Fram till valrörelsen 2002 var jag inte särskilt medveten om hur homolobbyn ingår som del i en vidare politisk rörelse. Vid ett av Blågula frågors möten på Östermalmstorg i september hade redaktören för "Sylvester" - "Nordens största website för killar som gillar killar" - närvarat.
Detta resulterade i följande kommentar från Sylvester-redaktören:
"En främlingsfientlig förening som kallar sig Blågula frågor demonstrerade på Östermalmstorg idag, ett stenkast från Sylvesterredaktionen. Nätverket mot rasism var också där,.."
Han blev illa berörd:
"Då Blågula frågor började montera upp sitt bokbord och banderoll, kändes det nästan lite obehagligt. Jo, visst har vi mötesfrihet i Sverige och den ska vi inte rucka på. Men hur tas en sådan organisation emot, var frågan som oroade mig lite grann. Hur många av dem som uppenbarligen dröjde sig kvar på torget för att titta, var där för att de själva sympatiserade med de allvarliga männen med sina svenska och danska (!) flaggor där vid bokbordet? Och skulle mina bänkgrannar plötsligt brista ut i ett unisont "'Ut med packet, skönt att någon vågar säga vad folk tycker'? Stockholm kändes plötsligt lite mindre sensommartrevligt."
Redaktören kom i dock i trevligt samspråk med en A-lagare och en Lundabo på soffan:
"Och det som slog mig var att rasisternas främsta vapen i sina kampanjer just är desinformationen. VI SÄGER VAD FOLK EGENTLIGEN TYCKER, tutar de i oss. TITTA BARA PÅ DANSKARNA.... Alla betraktade vi med mild förvåning Blågula frågors bokbord. Och jag ville gå fram och säga till Blågula frågor:
- Jag kom just på en grej. Det är ni som är de främmande fåglarna här, märker ni inte det? Ska jag berätta vad jag tycker är allra mest svenskt, allra mest värt att bevara, det svenska kulturdrag jag tycker är allra mest värdefullt att skydda till varje pris? Det är toleransen och känslan för jämlikhet. Inget annat. Det är toleransen och känslan för jämlikhet som gör mig stolt. Inget annat. Det här är landet där A-lagarna på parkbänken har fattat mer än ni, och är ni inte nöjda med det kan ni dra till Danmark.
Men det gjorde jag förstås inte. Jag är för svensk och artig för det. Och danskarna, som inte alls är så dumma som Pia och media kan få oss att tro, skulle nog ändå inte vilja ta emot dem."
Varje kritik mot krav från homolobbyn - det må gälla kyrkovigslar och äktenskap, det må gälla barnadoptioner - stämplas rutinmässigt som utslag av "homofobi", dvs rädsla, fördomar och intolerans. Vad är det som redaktören här ger prov på, om inte just en fördomsfull och intolerant hållning gentemot BGF?
En sak vore om han ändå behöll sina fördomar för sig själv, men han väljer att ge spridning åt dem genom sin nättidning. Då får denna homolobby finna sig i att också bli föremål för moteld.
Ur den kristna tidningen "Världen idag", oktober 2003:
"Homosexualitet är inte medfött, det visar den hittills mest omfattande undersökning som gjorts. Skälen till att vissa utvecklar homosexualitet är i stället sociala och psykologiska faktorer, menar forskarna."
"I en studie (Beaman och Bruckner 2002) har ett stort antal syskonpar undersökts, dels enäggs- och tvåäggstvillingar, dels helsyskon, halvsyskon och icke besläktade syskonpar. Totalt har över tretusen syskonpar deltagit i udnersökningen.
Det man ville se var om det fanns ett samband mellan genetiskt arv och sexuell läggning. Om så vore fallet skulle andelen syskonpar där båda syskonen var homosexuella öka ju närmare släktskap det har."
Det visade sig att ingen sådan koppling fanns.
"Världen idag" skriver vidare:
"Homosexuella väljer sin livsstil av politiska skäl, visar en ny studie.
- De vill göra upp med ojämlika heterosexuella parrelationer och begränsande kärnfamiljsideal, säger Camilla Kolm, forskarassistent.
I ett examensarbete i psykologi vid Göteborgs universitet har Camilla Kolm intervjuat nio kvinnor som tidigare levt i heterosexuella förhållanden men valt att bli homosexuella - av politiska skäl.
Tvärtemot vad gayrörelsen hävdar - att sexualiteten är medfödd - menar dessa kvinnor att den är något de själva bestämmer över."
Flera av kvinnorna hade kommit i kontakt med feministiska tankegångar vid queerteorier som de läst på universitetet.
Det hela handlar alltså om vilken typ av samhälle man vill arbeta för. Bögeriet går hand-i-hand med arbete för en allmän gränslöshet, där även Sverige som nation och svenskarna som folk förnekas.
Om homolobbyisterna uppfattar Blågula frågor som sin motståndare är det således rätt uppfattat.
Se vidare:
Gay
Tolerans
Barns bästa?
"Rasistiskt våld"
|
|
