År 2003, januari |
År 2003, januari |
Förvisso går det utför med Sverige. Hur drastiskt har inte vårt land förändrats sedan 1950, på mindre än en mansålder!
Gör tankeexperiment att denna förändring fortsätter i oförminskad takt. Hur kommer Sverige att se ut om ytterligare 50 år?
Vad finns av fysisk trygghet och fungerande rättssamhälle?
Hur stor andel av befolkningen i arbetsför ålder försörjer sig genom eget arbete?
Vilken kvalitet finns inom vård, skola och omsorg?
På vilken nivå ligger pensionen?
Hur stor är statsskulden?
Vad finns kvar av demokrati?
Sedan vi startade Blågula frågor, i början av 1990-talet, har makthavarna knappast visat någon benägenhet att lyssna på varningar eller att ta till sig av kritik. Inte heller verkar svenskar i allmänhet reagera, i varje fall har de inte funnit någon väg att kanalisera detta politiskt.
NYLIGEN TRÄFFADE jag Arne, 2) som hade synpunkter kring detta. Arne är 30 år, har en kvalificerad utbildning men blivit arbetslös, efter varsel inom det storföretag där han varit anställd. Arbetslösheten har givit honom tid att fundera över sakernas tillstånd.
Arne tror att det måste bli värre, mycket värre, innan det kan bli bättre. Sverige måste köras helt i botten innan det kan ske ett uppvaknande och utvecklingen vänder.
Har han rätt?
Frågan rymmer åtminstone två aspekter:
1. Vad betyder det konkret när ett samhälle körs i botten, vad blir det mänskliga priset?
2. Vilka är utsikterna att utvecklingen kan vändas, efter en total bottenkänning?
1. De som först och främst drabbas är naturligtvis de svagaste grupperna i samhället, de som inte kan göra sig politiskt gällande. Barn och gamla, lågutbildade och lågavlönade, sjuka och personer utan kontakter/nätverk.
Priset blir både materiellt och mentalt. Såväl ekonomisk som fysisk trygghet försvinner. Alla slags miljöer förslummas. Kulturellt och moraliskt sker ett förfall, solidariteten människor emellan minskar. Droganvändningen ökar, ohälsotalen stiger och i slutändan blir konsekvenserna demografiska. Man dör tidigare, det föds färre barn och befolkningen minskar.
2. Hur hämta sig från något sådant?
Tyskland och Japan kunde hämta sig efter krigsslutet 1945. Industrier, kommunikationer och bostäder hade förstörts, miljoner tyskar och japaner hade dödats och skadats, ändå kunde man komma igen. Båda dessa länder kom snabbt åter på fötter. 3)
Jämför detta med t ex fattiga u-länder. Ytligt sett var förutsättningarna inte bättre än i afrikanska länder, men där fanns en skillnad. I Tyskland och Japan fanns något som Algeriet och Kongo saknade. Det handlade om kulturella faktorer, om kunskap och minne, målmedvetenhet och sammanhållning.
Sverige skulle efter en bottenkänning vara i ett sämre utgångsläge än Tyskland 1945. 4) Kanske skulle utgångsläget t.o.m. vara sämre än det i Afrika idag.
Åtminstone tre faktorer gör oddsen dåliga:
A. Det mångkulturella projektet skulle ha hunnit fullborda en uppsplittring, där svenskar utgör bara en etnisk grupp bland andra i "Sverige". Det skulle inte finnas ett folk, med en känsla av samhörighet. Det skulle saknas gemensamma värderingar och en gemensam vision. Inget skulle vara självklart, en grundläggande trygghet skulle vara borta.
B. Nivelleringen inom skolan - i riktning nedåt - skulle ha nått långt, samtidigt som samhället förändrats tekniskt och strukturellt, mot större komplexitet och ökad sårbarhet. Människor skulle sakna överblick och färdigheter för att kunna resa sig.
C. Landet skulle ha hunnit bli ekonomiskt bankrutt. Varifrån då uppbringa resurser till nödvändiga investeringar? Hur få investerare att tro på möjligheten av framtida utdelning?
DÄRUTÖVER KAN frågan ställas: vilka möjligheter skulle finnas att arbeta politiskt i ett sådant samhälle? Vad skulle hindra makthavarna från att låta oppositionella individer bara "försvinna", som nu i Vitryssland? Om detta ens vore nödvändigt - medvetandeindustrin skulle ge ett fast grepp om människors tankar.
Alltså: bättre förutsättningar än vad vi har nu, att arbeta politiskt, blir det kanske aldrig!
1) Landstingsskatten i Stockholm ska nu chockhöjas med 1.30. Även många kommuner höjer - Huddinge har ett "svart hål" av utgifter att lokalisera, enligt en kommunpolitiker (m) därifrån. (Åter till texten)
2) Fingerat namn. (Åter)
3) Det talades om "det tyska undret" och "det japanska undret". (Åter)
4) Det beror också på hur det ser ut i omvärlden. Tyskland och Japan kunde efter kriget få hjälp från USA med återuppbyggnaden. (Åter)
