År 2002, vecka 51 |
År 2002, vecka 51 |
Hur mäta resultat inom politiken? Hur bedöma om en politik är bra eller inte? Ska en bedriven politik bedömas efter
A. Sina goda intentioner eller
B. Sina praktiska resultat?
Är det viktiga att man haft höga ideal, visat ett stort hjärta och menat väl? Eller är det viktiga vad politiken leder till i verkligheten, att människor (åtminstone) inte drabbas av elände?
Ledstjärnan i svensk politik är som bekant alternativ A. Detta går igen inom flykting- och invandringspolitiken, men även andra områden. 1)
I fokus står fördelningen av välståndet, inte produktionen och värnandet av att det ska bli något att fördela.
Detta märks tydligt i all lagstiftning mot företagande. Syftet är naturligtvis inte att sänka företag eller stoppa nyanställningar, men det verkar i den riktningen.
Intentionerna är ädla: att skapa anställningstrygghet, att frambringa jämställdhet mellan könen eller att förhindra etnisk diskriminering. Resultatet blir en snårskog av paragrafer, extraarbete och risk för kännbara bestraffningar i form av böter.
Vem orkar vara småföretagare? Hur får vi fram nya - och produktiva - arbetstillfällen? Sådana frågor blir mindre viktiga när godheten styr.
Goda intentioner ligger också bakom vårt utbildningssystem. Det ska vara klassutjämnande, även barn från fattiga hemförhållanden ska komma fram.
Således är skolgången gratis, således satsas särskilt på svaga elever och "utsatta" områden. Parallellt med detta har kraven sänkts - krav på närvaroplikt, krav för godkända betyg.
I slutändan: vilken kompetens frambringas genom vårt utbildningssystem? 2)
Det är en vacker tanke att inkomstklyftor ska minska, men om man kan nå i stort sett samma standard 3) genom att leva på bidrag som genom att själv arbeta - naturligtvis påverkar detta viljan att ta andra arbeten än relativt välbetalda och/eller prestigefyllda sådana.
Alltmer visar makthavarna i Sverige att de ser medborgarna som röstboskap, där det kommer att handla om rättigheter mer än skyldigheter. Vi går mot en utveckling som i det forna Rom, där regimen skaffar sig stödtrupper genom att garantera deras försörjning.
När vissa får privilegier blir bördan på andra desto större. Risken finns att de till sist "kroknar". Ur en DN-insändare den 27/10 02:
"Jag är 42 år, född i Sverige, välutbildad. Jag har jobbat oavbrutet i 18 år, med korta semestrar. Aldrig sjukledig, inga hål i tänderna, inga bidrag. En som håller i gång Sverige utan något större väsen.
Det är slut nu. Familjen flyttade till Malmö i januari. Min fru fick jobb direkt. Eftersom Malmö har dagiskö stannade jag ofrivilligt hemma med barnen i sex månader...."
Skribenten frågar sig, efter att ha fått dagisplats, vad samhället förväntar sig av honom. Var finns incitamenten att söka arbete?
"Jag hör bara om sjuka, invandrare, homoäktenskap, hedersmord, pappamånader. Det senaste valresultatet är ett tydligt utslag av detta. Högre skatt och litet mer i bidrag så är svensken nöjd en mandatperiod till...."
"Min drivkraft i alla år har varit en stark inre röst som säger att det är roligt att jobba, att man ska dra sitt strå till stacken. Rösten har nu tystnad efter åratals prat om rika som inte ska gå före, att pappor ska vara hemma med sina barn, att städjobb är pigjobb,.."
"Lata dagar på stranden, påta lite i trädgården, leka med barnen, gå på bio. Jag ska ta det lugnt i framtiden. I Sverige är jag lika mycket värd som den som cyklar till jobbet klockan 6.30 varje morgon.
Det här är inget skämt. Jag är den nya svensken. Politikerna här äntligen fått som de vill. De har tystat de strävsammas inre röst."
Regeringen försöker nu få bukt med det ökande antalet sjukskrivningar och förtidspensioneringar...
Det är självklart, att när en stor andel av den arbetsföra befolkningen överhuvudtaget inte står till arbetsmarknadens förfogande (eller det skapas tjänster i en växande byråkrati), när allt färre ska försörja allt fler - då går ekvationen inte ihop.
1) T ex kriminalpolitik, socialpolitik och skolpolitik. (Åter till texten)
2) Och finns arbeten att få i Sverige? Varslen duggar som bekant tätt på LM Ericsson, ABB och andra storföretag. "30.000 svenska jobb upp i rök". Så löd en rubrik i tidningen "FinansVision" den 11/11 -02. (Åter)
3) Eller rentav högre standard genom bidrag. (Åter)
