År 2002, vecka 2 |
År 2002, vecka 2 |
Har USA verkligen haft någon människa på Månens yta?
Så står det ju i uppslagsböckerna och detta är allmänt accepterat som en självklar sanning. Den 30/12 -01 visade dock kanal 5 ett TV-program som presenterade en tes om att alltihop var ett mediatrick. NASA:s 40-miljarder-dollar-projekt skulle sammanfattningsvis kunna betecknas som världens dyraste film någonsin.
Det kan låta som alltför fantastiskt för att överhuvudtaget tas på allvar, men efter att ha sett programmet finner jag resonemangen svåra att avfärda.
Programmet var en repris, det hade alltså visats en gång tidigare i TV under år 2001. Jag finner det anmärkningsvärt att det som framkom inte rönt större uppmärksamhet!
Så här blir den bild jag får, efter att ha sett filmen:
1957 chockade Sovjetunionen världen, och särskilt USA, genom att bli först i rymden med en satellit runt jorden. 1959 fotograferade ryssarna Månens baksida och 1961 fortsatte chockbehandlingen genom Gagarin - den första människan i rymden.
President Kennedy 1) lanserade då en enorm amerikansk rymdsatsning och utlovade att USA före 60-talets slut skulle ha haft en människa på Månen. Under det kalla kriget var det viktigt att USA lyckades gå ikapp och förbi Sovjetunionen i rymden. Om USA blev först på Månen gav det trovärdighet åt att USA låg före militärt, ekonomiskt och kulturellt.
Precis som sputnikarna och Gagarin gav prestige åt kommunismen skulle en amerikansk flagga på Månen ge prestige åt kapitalismen. Det var alltså viktigt att vinna rymdkapplöpningen, så viktigt att 40 miljarder dollar anslogs till Apolloprojektet.
Förmådde man inte de facto landsätta människor på Månen kunde samma resultat uppnås genom fejk. Både motiv, skrupelfrihet och teknik fanns för att klara detta. 2)
Naturligtvis hade det varit att föredra, om man även i verkligheten landsatte amerikaner på Månen, och fick dem levande tillbaka - men var detta möjligt?
Själv blev jag väldigt överraskad sommaren 1969, när det rapporterades om USA:s månlanding. En sak var att man lyckades ta sig dit, men att också kunna ta de tre astronauterna tillbaka - det imponerade! 3)
Så säkra var amerikanarna att lyckas, att de lät hela världen följa månlandningen i direktsändning. Tidigare hade ändå en hel del missöden drabbat USA:s rymdprojekt.
Vad som enligt TV5-inslaget skulle göra det så gott som omöjligt för en människa att ta sig oskadd till och från Månen är de farliga van-Allen-bälten som ligger mellan Jorden och Månen. Dessa blir särskilt farliga vid kraftiga soleruptioner. Just vid månlandningen var dessa (enligt vad som sades i programmet) värre än på flera decennier.
För att klara sig mot van-Allen-bältenas inverkan måste en människa skyddas av tjocka lager bly. Något sådant skydd hade inte funnits, ändå återvände alla astronauterna helt opåverkade.
Inte mindre än sex amerikanska månlandningar med människor 4) genomfördes under perioden 1969-1972, alla under Richard Nixons tid som USA-president.
I TV5-programmet framträder ett antal experter med sina dubier. Vad man pekade på var flera faktorer kring filmbilderna från Månen, detaljer som inte stämde. Slutsatsen var att de spelats in i någon form av ateljé, troligen i Nevadaöknen. Där finns en "area 51", så avskild och hemlig att den som närmar sig skjuts ned utan förvarning av soldater. Området har dock fotograferats från luften av ryssarna och där finns områden med kratrar, som i ett månlandskap.
Detaljer som gör månbilderna mindre trovärdiga är bland annat:
1. En amerikansk flagga vajar på landningsplatsen. På Månen finns ingen atmosfär och ingen vind.
2. Det fanns ingen urgröpning i marken under månlandaren. Denna skulle ju ha närmat sig marken med bakändan först, och bromsas av raketmotorn. Kvasten från motorn borde ha åstadkommit ett hål.
3. Astronauterna kunde tala hörbart i TV. Med uppåt 150 decibel i närheten borde detta varit ett problem. Det hördes inget ljud från raketmotorn i astronauternas kommunikation med jorden under landningsfasen.
4. Det stämde inte med skuggor och belysning. Det fanns en enda ljuskälla - solen - ändå gick skuggorna på vissa bilder åt två håll. På andra bilder hade astronauten ljuset bakom sig, var alltså i skugga - ändå syntes detaljer på hans rymddräkt.
5. Två olika bilder från föregivet två olika landningar på olika platser lades bredvid varandra och det framgick att de var tagna på exakt samma plats och ur exakt samma vinkel.
Men om det hela var en bluff, då måste en hel del människor 5) känna till den. Hur kunde läckor undgås?
Enligt programmet fanns tidigare kritiska astronauter, men de har omkommit på olika sätt. 15% av alla amerikanska astronauter har mist livet. Dessutom dog en säkerhetsexpert, som vittnat inför ett kongressutskott. Hans kritiska rapport bara försvann.
Ett starkare skäl att inte läcka kan vara avsaknad av behov att säga eller söka sanningar. Det är inte självklart att människor har sådana behov, när de själva har det materiellt bra.
Många kan kanske också intalas att en sådan bluff ändå tjänar ett högre politiskt syfte. 6)
Efter Berlinmurens fall och Sovjetunionens kollaps har USA visat föga intresse för ytterligare månlandningar. Upprättandet av en bas på Månen kunde annars ha varit en naturlig uppföljning.
Med detta vill jag inte påstå att USA:s månlandningar faktiskt varit bara bluff. Det finns nog starka argument för att de verkligen skett.
Jag tycker ändå att det som framkom i TV5-programmet väcker frågor. Det borde vara tillräckligt för att få igång en debatt och granskning. Om TV-programmets invändningar inte håller måste väl frågetecknen kunna rätas ut.
Varför är det så tyst? 7)
PS: En allmän regel är att mer än en sida måste få komma till tals för att man som läsare/lyssnare ska ha en chans att bilda sig en egen uppfattning.
Även om det inte kom fram i TV5-filmen så finns en argumentering på vad som där tas upp, punkt för punkt. Tyvärr dock bara tillgänglig på engelska:
Månlandningen
1) President Kennedy mördades ju 1963, i vad som uppenbarligen var en konspiration. Både vittnen och "snokande" journalister omkom under mystiska omständigheter. (Åter till texten)
2) I krig är sanningen det första offret sägs det, och här var det krig (ett "kallt" sådant). Efter Vietnam har USA:s politiska och militära ledning lärt sig att "hantera" media.
Ett klassiskt exempel var Gulfkriget, föregått av vittnesmål från en gråtande flicka om hur irakiska soldater for fram bland barnkuvöser i Kuwait. Flickan visade sig var dotter till Kuwaits USA-ambassadör och hennes historia var en bluff, men innan detta upptäcktes hade den gjort sin verkan. Något motsvarande kan sägas om UCK på Balkan. (Åter)
3) Först ut var Neil Armstrong, som uttalade "Ett litet steg för människan, men ett stort steg för mänskligheten". Det är osannolikt om det var hans egna ord, frågan är om han ens befann sig på Månen när han uttalade dem. (Åter)
4) Vid den fjärde månlandningen, 1971 medfördes ett fyrhjuligt fordon, en månbil. (Åter)
5) Många tusentals människor arbetade för Apolloprojektet, men det betyder inte att många hade någon total överblick. De flesta involverade skötte naturligtvis bara en avgränsad uppgift. (Åter)
6) Inte helt grundlöst. Kommunismen innebar ovedersägligen ett förtryck, under Stalintiden mördades miljoner och åter miljoner människor i Sovjetunionen. Ett visst samband mellan den första månlandningen 1969 och Berlinmurens fall 20 år senare fanns förmodligen. (Åter)
7) För en kvällstidningsredaktör med upplageproblem - det här skulle kunna ge löpsedelsstoff för en månad framåt! Kittlar det inte fantasin att tänka sig vad Expressen hade kunnat göra av det här? (Åter)
