Som medlem i fackbundet Kommunal får jag varannan vecka tidningen Kommunalarbetaren. Det är en intressant läsning, men kanske på ett annat sätt än vad redaktionen tänkt sig. Tidningen formligen sjuder av politisk korrekthet och blir därigenom ett värdefullt tidsdokument.

Nr 19/01 pryds på framsidan av en mörkhårig kvinna, sträckande ut en hand mot läsaren. Texten lyder: "JULIA VÅGAR GRIPA IN".

Julia kom till Sverige från Chile på 70-talet och är moderat. Denna partipolitiska hemvist kan dock redaktionen överse med, eftersom Julia "tycker att solidaritet med utsatta är viktigt".

Inne i tidningen blir det en lång artikel med rubriken "JULIA - EN ANNORLUNDA ÄNGEL" över det första uppslaget.

Vad är det som i redaktionens ögon gör Julia till en "ängel"?

Två exempel anförs, varav det första handlar om en rysk kvinna som var inlagd på ett sjukhus i Göteborg. Anledningen till kvinnans roll som patient var inte en sjukdom utan en av henne själv initierad hunger- och vätskestrejk. Det var med andra ord fråga om en målinriktad aktion, i detta fall med syfte att tvinga igenom kvinnans önskan om uppehållstillstånd (PUT) i Sverige. 1)

Kvinnans dåliga tillstånd fick Julia att reagera. Hon kontaktade lokalradion, som kom till sjukhuset för att göra ett inslag om den hungerstrejkande. Detta hade snart sin verkan: "...den ryska kvinnan och hennes dotter fick uppehållstillstånd i Sverige. Julia... gläder sig över att deras liv har ordnat upp sig..."

Det här är ju ett mönster som känns igen. Efter ett nej i ett asylärende kopplas massmedia in och snart tvingas myndigheterna att backa. Det finns sedan flera år ett effektivt maskineri för att öka invandringen till Sverige.

När politiken för en reglerad invandring togs av en enig svensk riksdag 1967 var det framförallt LO som drev på, av omsorg om sina medlemmars intressen. Nu är det inte minst fackförbundspressen inom LO som hejar på torpederingen av denna politik!

Det har "ordnat upp sig" för ryskan. Betyder det något annat än att hon nu lever på bidrag, försörjd av bland annat medlemmarna i Kommunal?

---

Det andra exemplet på Julias änglalikhet var "när ett gäng unga män stod och sparkade på en försvarslös ung man på golvet i en spårvagn". Julia vågade - till skillnad från andra - ingripa.

Detta var förvisso beundransvärt, eftersom ett ingripande knappast är riskfritt. Åtskilliga är de fall där personer som ingripit mot misshandel själva blivit allvarligt misshandlade. Hos en del unga våldsmän finns just inga spärrar.

Men vad Kommunalarbetaren inte delger läsarna är att i de flesta situationer av oprovocerat och brutalt gatuvåld är förövarna unga invandrare. Om det hade bedrivits en mer restriktiv invandringspolitik skulle vi haft mindre av denna våldsbrottslighet i vårt land.

---

I samma nummer av Kommunalarbetaren är Luciano Astudillo krönikör. 2) Det är uppenbart att han vill se sig själv som stående på läsarens sida:

"Ni har arbeten med låga löner ... Ni är oftare långtidssjukskrivna... Ni har otryggare anställningsformer... Det kan vara en dyster framtid vi går tillmötes..."

Men unge Luciano vet råd:

"Aldrig genom historien har vanligt folk, som du och jag, vunnit något utan att kämpa och ställa krav... Det har alltid krävts kamp! Så är det även idag. Glöm inte det!"

Ändå undrar jag: hur ska vår kamp konkret gå till?

Om vi vill få Kommunal att verka för en invandringspolitik som leder till en mindre dyster framtid - hur gör vi?

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

---

1) Uppenbarligen hade Migrationsverket inte funnit att hon hade flyktingskäl. (Åter till texten)

2) Tidningens presentation: "Luciano Astudillo bor i Malmö och jobbar med politik därför att det är ett viktigt redskap för att förändra samhället till det bättre." (Åter)