Tillägg till "Millt sagt" vecka 28/01:

Flera läsare har hört av sig med synpunkter på veckokommentaren "Dagens vikingar" och framhållit boken "Den forna seden" av Östen Kjellman som läsvärd. Den ger en motvikt till den vanliga bilden av vikingarna som brutala angripare.

Några citat ur Kjellmans bok:

"Man har diskuterat, om de s.k. vikingatågen var rena sjörövardåd eller om deras syfte var att skaffa deltagarna ära och anseende, att röva gods och guld eller intaga främmande land. Några anser att vikingatågen hade handelsekonomiskt syfte.

Framställningen i denna bok visar emellertid att huvudsyftet var att slå tillbaka de försök till maktutvidgning mot norr som påvedömet gjorde i förbund med världsliga kejsare. I denna maktpolitik utgjorde kristnandet en täckmantel.

"Vikingatågen var de nordiska folkens försvar av sina gamla seder, den från förfäderna ärvda livsåskådningen, kulturen och det demokratiska rättssamhället. Det nordiska samhället hotades av "den nya seden" från söder. Därför gick hela Norden ut i en samlad försvarsansträngning.

"Frankerrikets härskare Karl den stores angrepp mot norra Europa i slutet av 700-talet fick fart på försvarsförberedelserna i Norden. Frankerriket i förbund med påvedömet hade redan på det grymmaste sätt underkuvat schwaber, alemanner, sueber, friser m. fl. germanska folk (se del 6, "Kyrkans svärd"). Nu gick frankerriket till angrepp för att erövra Sachsen. Den sachsiske ledaren Widukind sökte stöd hos sin granne i norr, danerna...

"Man kan mycket väl tänka sig att hotet från söder togs upp på tingen i svearnas och götarnas land. Med all sannolikhet diskuterades försvarsåtgärder. Kanske några redan då insåg, att angrepp med stora vikingaflottor vore det bästa försvaret.

"Efter ca 100 års strider mellan Norden och det kristna Europa hade vid slutet av 800-talet nordborna efter en lång rad segrar blivit ett folk av europeisk betydelse. Johannes Steenstrup skriver:

´´Skandinavien hade blivit en europeisk stormakt. Då denna nyfödda makt icke hade en genial hjälte att tacka för sitt inflytande och herradöme utan var grundad på själva den i nationen inneboende kraften, kunde man förutse, att denna makt skulle bestå länge. Närmast var det Danmark som drogs in i den sameuropeiska världen.... (förkortat av LA) Nordmännen frambringade stora förändringar i Europas politiska ansikte´´.

"Vi kan utläsa av annaler, levnadsbeskrivningar, brev, officiella skrivelser och andra dokument från den tid, då viktingatågen ägde rum, att dessa tåg ingalunda var några terroraktioner av sjörövare eller privatkungar, utan stora välorganiserade krigståg, planmässigt riktade mot de krafter som hotade Nordens frihet och demokrati.

"Den nordiska försvarsorganisationen var effektiv. Särskilt gällde det den s.k. ledungen. På tre veckor kunde man mobilisera ledungen i landet. Det fanns noggranna bestämmelser om utrustning och bemanning av skepp utefter kusterna och i farlederna. På en gång lär ha mobiliserats 400-500 skepp i Sverige och samtidigt 1400 skepp i Danmark, den största flotta som funnits i världen före 1944."

"Vikingarna angrep och plundrade nästan alltid kloster, kyrkor och biskopsfästen. Kyrkan var fienden. Deras offer var präster, munkar, biskopar och andra kyrkliga befattningshavare. Den kyrkliga personalen benämnes i de franska annalerna 'populus christianus', det kristna folket. Felaktigt har uttrycket i den hittillsvarande historieskrivningen översatts med folket i dess helhet. På så sätt har man kunnat beskriva vikingarna som allmänna våldsverkare, trots att deras krigsoperationer riktade sig mot den kyrkliga personalen."

Jan Millds hemsida, år 2001