År 2001, vecka 28 |
År 2001, vecka 28 |
Historiska museet i Stockholm har öppnat en utställning om vikingatiden. Inte utan vånda, kan man ana av politiskt korrekta påpekanden som inleder utställningen. Ämnet vikingarna har ju blivit laddat och helst hade man nog önskat slippa ta upp det. 1) Men vill man locka turister till Sverige må viss hänsyn tas till sådant som kan intressera dessa.
För mig var utställningen tankeväckande på ett sätt som arrangörerna kanske inte väntat sig. Där fanns flera paralleller till den aktuella migrationen och dess följder:
1. Upphovet till vikingatågen var troligen en befolkningsökning och att "gården blev för trång". Den som inte fick ärva for utomlands, för att söka ett bättre liv. Uppbrottet innebar ett stort steg, som krävde ett mått av djärvhet. Vikingarna var dåtidens flyktingar.
2. Vikingarna skaffade sig en utkomst. Längs Frankrikes, Irlands och andra länders kuster gjorde de strandhugg och fick sitt uppehälle ordnat.
Motsvarigheten för dagens flyktingar eller migranter är till stor del dagsersättningar, studiebidrag, socialbidrag, AMS-ersättningar, pensioner eller andra av lokalbefolkningen uttaxerade pengar.
Jämförelsen är inte orimlig, eftersom det även i dagens situation finns en kravfullhet. 2) Det är inte ovanligt att socialarbetare kallas för rasister och utsätts för hot, det förekommer även att de faktiskt misshandlas.
Inför en sådan hotbild kan vissa falla till föga, och ge bidrag som i annat fall inte hade beviljats. Det är också ett faktum att bidragshushåll med invandrare får mer pengar än bidragshushåll med svenskar. Detta gäller även vid jämförelser mellan hushåll av samma storlek.
3. I åtminstone Normandie gavs vikingarna ett eget territorium, vilket fungerade som en form av "protection". Efter detta höll sig andra vikingar borta från den nordfranska kusten.
En motsvarighet idag är hur det svenska samhället försöker värva f.d. värstningar till att bli positiva förebilder och hålla ned kriminell verksamhet från gäng av unga invandrare. 3)
4. Vikingarna hade också - om man får tro dem som gjort utställningen - en fascistoid mentalitet. De närde ett förakt för svaghet och centrala begrepp i deras värld var heder, ära och hämnd.
Detta känns igen från slutna invandrarkollektiv idag, i våra förorter.
DEN SVÅRT prövade lokalbefolkningen i England, Holland och Frankrike lär ha bett till Gud: "bevara oss för nordmännens raseri".
En motsvarande bön kan finnas anledning att framföra i Sverige idag, beträffande vissa "sydmän". Klart är att brutal våldbrottslighet - grov misshandel, åldringsrån, våldtäkter och gruppvåldtäkter - ökat kraftigt, och att detta har samband med invandringen.
Skillnaden mellan då och nu är samtidigt uppenbar. Då fanns inga massmedia som i de drabbade länderna backade upp härjningstågen och krävde fortsatt vikingamottagning. 4)
INNEBÄR EN TEXT som denna att nedvärdera vikingarna?
Nej. Vikingarnas företagsamhet, mod och uthållighet har här inte ifrågasatts. Så långväga resor på okända vatten måste ha krävt något extra. Men vikingarna manifesterade samtidigt egenskaper som brutalitet, hänsynlöshet och råhet. Det är ett faktum. 5)
Detta senare ska dock inte förknippas med dagens svenskhet, det är något som vi lämnat bakom oss! Vi svenskar har genomgått en utveckling under det senaste millenniet.
Denna framställning utgår från den gängse bilden av vikingarna. Men det finns också en helt annan bild!
Denna andra bild presenteras i del 2 av Östen Kjellmans bok "Den forna seden".
Se vidare: Mer om vikingar
1) Herman Lindqvist skrev för några veckor sedan en artikel i Aftonbladet, där han berättade att det numera är omöjligt för svenska historiker att forska om vikingarna och vikingatiden. Svenska vikingaforskare får söka sig utomlands, till exempel USA, där man vid universiteten hyser ett stort intresse för vår forntid. Vikingarna är inte ett politiskt korrekt ämne.
2) Det vet jag, eftersom jag känner personer som arbetar inom det sociala. Av kända skäl måste de vara anonyma, men en erfarenheten är att kontrasten är stor i attityder hos bidragstagare i invandrartäta områden och andra områden. En aggressiv ska-ha-attityd och otålig hit-med-pengarna-inställning är påtagligt vanligare i invandrartäta områden.
3) Här finns flera exempel. Vi har Lugna gatan och andra Fryshus-projekt. Vi har Alonzo som blev departementstjänsteman, "Kungen av Kungsan" som blivit skribent på DN Debatt och Dogge som fått egen kolumn i Metro.
4) Inga media mörkade om våldsmännens etniska tillhörighet, inga politiker försäkrade att "det finns inte vi och dom", inga kampanjer mot "vikingafientlighet" förekom.
5) Men alla vikingar var naturligtvis inte sådana! Vi bör akta oss för generaliseringar och fördomsfullhet. I praktiken var det nog bara en minoritet av vikingarna som bar sig illa åt. Mångal kan för all del också ha varit opportunister: om en stad var oförsvarad tog de för sig - i annat fall kom de som fredliga handelsmän.
