År 2001, vecka 19 |
År 2001, vecka 19 |
För att spinna vidare på temat "aldrig glömma".
Något som etsat sig fast på min näthinna är situationen på västfronten 1914-1918. Den är något som vi absolut inte får glömma - aldrig någonsin! I fukt och kyla, hungriga och smutsiga, i lera och bland ohyra fick soldaterna ligga där i skyttegravarna. Månad efter månad, år efter år.
För att bryta dödläget beordrades de emellanåt upp att gå till anfall, och mejades ned med kulsprutor, i 10.000-tal. Gång på gång. Av samma skäl sattes olika typer av gaser in, med de mest fruktansvärda konsekvenser. Vissa gaser gjorde soldaterna 1) blinda, andra ledde till den kvalfullast tänkbara död.
Vad gällde alltihop? För vilken stor sak måste så många genomlida allt detta? För nation och ära, som det framställdes. I praktiken var det för en makthavande klicks fixa idéer, prestige eller ekonomiska intressen.
Det finns alltså all anledning till en sund skepsis mot en oreflekterad nationalism, mot krav på blind lydnad och lojalitet med galenskaper.
När ordet "nationalism" nu används handlar det om något annat. Parallellen ligger i det där med en "makthavande klick" - som utnyttjar, och förstärker, den negativa laddningen i detta ord för sina syften.
Man har ett projekt, om att invånarna i varje enskild nation 2) ska bestå av en blandning av olika etniska grupper. 3) Ett genomdrivande av detta - mot folkens vilja - underlättas om människor kan skuldbeläggas och om motstånd kan stämplas som något fult, dvs utslag av "unken nationalism".
Effekterna av den etniska splittringen, dvs minskad sammanhållning, ligger också i linje med skuldbeläggandet. Båda befrämjar politisk apati.
Jag tycker man kan jämföra med individnivån.
Som individer behöver vi ett sund självkänsla för att kunna fungera. Saknar man ett mått av självförtroende och självrespekt blir det svårt.
Det kan naturligtvis slå över, och då blir det fel. Då blir man egotrippad, hänsynslös och stöddig. En buffel och översittare, odräglig för sin omgivning.
Motvarande gäller nationer. En överdriven eller missriktad nationalism leder till aggression, krig och förtryck av andra folk. För den delen även förtryck inom det egna landet.
Däremot behövs en sund nationalism av folkhemsmodell, som innebär en solidaritet och ett gemensamt ansvarstagande för en gemensam framtid.
En sådan utesluter inte internationell solidaritet och öppenhet gentemot andra länder och folk. Precis som på individnivån blir det lättare att vara utåtriktad om man själv känner en trygghet.
Regeringen föreslår ett höjt u-landsbistånd. Är inte det fin internationalism?
Erfarenheten visar att SIDA haft svårt att hitta vettiga projekt. Risken finns att pengar bara hamnar i fickorna hos redan välbärgade, eller att "hjälpen" långsiktigt försvårar en utveckling av landet. En politiker som Museveni 4), president i Uganda, undanber sig uttryckligen u-hjälp - han menar att sådant skadar Afrika.
Den främsta orsaken till u-hjälpen ligger kanske i våra makthavares behov av att få känna sig som givare.
Än mindre hjälper den svenska regeringen Afrika när den prackar på afrikanska länder ett stridsflygplan som JAS - vilket nyligen skedde beträffande Sydafrika. Här ser vi verkligen prov på en form av unken nationalism: svenska intressen, eller intressen hos vissa grupper i Sverige, tillåts gå ut över ett fattigt folks intressen.
Ett annat uttryck för unken svensk nationalism är Göran Persson besked nyligen om Barsebäck - att en stängning kan dröja. Med vilken rätt kan han säga så? Med vilken rätt kunde Sverige någonsin placera att kärnkraftverk intill en dansk storstad?
Vare sig man är för eller mot kärnkraft måste man, efter alla incidenter som varit, inse att den rymmer risker 5). Då får man väga detta mot nyttan, och på nationsnivå kan man möjligen finna, att det senare överväger.
Man att själv tillgodogöra sig nyttan, medan man låter ett annat land ta en stor del av risken 6) - det är moraliskt oförsvarligt. Återigen ett uttryck för unken nationalism!
Eller tag den svenska utrikespolitiken. Här hålls stora konferenser och Persson ber om ursäkt för tidigare svenska regeringars politik. Så här i efterhand var det, menar han, fel att under andra världskriget göra realpolitiska överväganden för att hålla Sverige utanför.
Men hur agerar den svenska regeringen idag, är det annorlunda? Inte bortser den väl från vilka som har makt i världen? Inför USA:s bombande av andra länder har Göran Persson inte haft några invändningar. När Israel nu utövar våld i megaformat kan Anna Lindh "beklaga" och känna "oro", men inget mer.
Hade vår regering verkligen lärt något av vad den själv kampanjat om, då borde den tydligt säga ifrån mot denna terror som pågår idag.
FÖR ATT SAMMANFATTA:
Det finns unken och osund nationalism, men det finns också en sund nationalism. En sund nationalism står inte i motsättning till en sund internationalism, tvärtom!
3) Varför? Det förblir ett mysterium!
4) Tidigare politisk flykting i Sverige, alltså en riktig sådan.
5) I andra länder kan kan kärnkraften vara farlig, men inte i Sverige, eftersom svensk teknik och svensk utbildad personal är så överlägsen. Så har vi fått lära oss. Men här öppnar den aktuella multikulti-offensiven nya perspektiv. Tänk om man finner att andelen invandrare är underrpresenterade bland kärnkraftsteknikerna, och DO kopplas in.
6) Dessutom trots vederbörande lands protester, som i detta fall.
