År 2001, vecka 17 |
År 2001, vecka 17 |
Det lönar sig tydligen att kasta tårtor på makthavare. I TV belönas det med att man på bästa sändningstid får lägga ut texten och föra fram sina synpunkter. 1) I dagspressen följer sedan en stor debatt och många stöder tårtaktioner, tycker de är harmlösa.
Det beror naturligtvis på vad som är alternativet. Jämför man med basebollträn och järnrör, så är tårtor obestridligen mjuka vapen.
Jag tänker på ABF-mötet som jag skrev om i förra veckan. Kan kontrasten bli skarpare?
Där satt vi en skara invandringskritiker, åthutade av mötesdirgenten Kurdo Baksi. Så mycket till svar på våra frågor - de få vi tilläts att ställa - blev det inte. Men vi var ju belevade och väluppfostrade, måna om att inte leva upp till några negativa förväntningar från motståndare. 2)
Efteråt har jag funderat om det inte hade varit rimligt, i en sådan situation, att trots allt höja sin röst och kräva svar på de frågor man själv ställt.
TÄNK OM vi i ABF-huset istället hade tillämpat tårt-taktiken! En stor gräddtårta, rakt i nyllet på Kurdo Baksi! 3)
Mitt i plytet: "Tjong!" och "Splash!". Grädden skvätter och på ett ögonblick har Baksi förvandlats till en snövit figur, så bleknost som kan bli. Allt dokumenteras av fotografer och filmare - ett material som sedan erbjuds TV och tidningar.
Rimligen leder detta till en blågul TV-intervju. Jag vet redan vad jag då skulle vilja säga. Så här skulle det kunna låta:
"TV-reportern: - Varför gjorde ni detta?
JM: - Kurdo Baksi representerar något som vi känner att vi måste protestera mot, så att det hörs. Just tårta är det rätta vapnet mot en sådan herre. Det lyfter fram honom som vad han är: en makthavare och samtidigt en översittartyp.
- Det ska betonas att aktionen riktar sig lika mycket mot dem som placerat Baksi i denna position, de som ger honom ett sådant utrymme och som reflexmässigt skriver på varje upprop han presenterar.
- Baksis upprop "mot våld" är inte ärligt menade, de vänder sig inte mot våld mot svenskar. Dessutom är texterna så utformade, att motståndare till det mångkulturella projektet inte ska kunna skriva under.
- Kurdo Baksi är en bluff, det är vad vi vill fästa uppmärksamheten på genom den här tårtaktionen."
Naturligtvis skulle en liknande intervju aldrig komma till stånd. Media behandlar inte invandringskritiker på samma sätt som medlemmar i den egna klubben, för politiskt korrekt tänkande.
Sannolikt skulle en sådan aktion helt förtigas. Om den trots allt omnämndes i media skulle det ske i kraftigt fördömande ordalag: "extremt!", "kränkande!". Vi skulle genom tårtan ha bekräftat vad man visste om vår brist på respekt för personlig integritet, vår våldsbenägenhet och vår invandrarfientlighet.
Säkert är också att det skulle bli rättsliga följder, med hårda domar - eftersom dådet ju så klart hade rasistiska förtecken.
MEN ÄVEN OM tårtkastning vore en framkomlig väg för att få medias uppmärksamhet skulle det kännas fel för mig. Det vore som att ge upp en del av mig själv.
Övergrepp ingår inte i min idé om svenskhet.
1) Har man önskemål om en viss bildvinkel, så ansiktet inte syns, respekteras detta (trots att dessa personers ansikten redan fanns på bild, från själva tårtkastningen).
2) Något som ändå inte hade mycket för. Några rörelselojala gamla damer hade tydligen uppfattat oss som "nazister" (varifrån kan de ha fått det?).
3) Mona Sahlin skulle självfalelt vara lika meriterad för en tårta, men vi nöjer oss här med Kurdo Baksi. Han räcker för själva resonemanget.
