Nazism, kommunism och kapitalism*. Ideologier och politiska system med förödande konsekvenser för människor. Det förstnämnda var vidrigt redan till sin idé**, de två senare framförallt genom sin praktik.

Men för att kunna förkasta något - måste det vara fel till 100%, fel rakt igenom och i varje detalj? Räcker det inte med att det i huvudsak är fel? När vi nu förkastar ovannämnda ideologier/system, måste det betyda att vi samtidigt förkastar allting som kan förknippas med dem?

Kan det inte även hos dåliga ideologier/system finnas aspekter och enskildheter som är bra? Det är min uppfattning.

Men i vårt klimat av otrygghet och likriktning, blir detta som att "svära i kyrkan". Vad blir logiken i en sådan politiskt korrekt hållning? Jo, att man är otrygg i sina värderingar och osäker på sin position. Man är rädd för att argumenten mot dessa -ismer inte blir tillräckligt starka, om man skulle tillstå något litet plus.

Det är ju sällan att allting är helt svart eller vitt. Som regel, när man tar ställning i olika frågor, finns det argument för och argument mot. Det finns fördelar och nackdelar. Det finns olika synvinklar och mer än en sida av saken. Frågan blir vad som är viktigast och vad som väger över.***

Hos denna ängsliga typ av demokratiförsvarare, ryms inte en paradox? Om det är så att det finns bara helt självklara positioner att intaga - behövs då någon diskussion och fri åsiktsbildning? Räcker det inte med en enväldig ledare? Blir inte diktaturen den logiska följden?

De negativa sidorna med respektive -ism ska jag här inte uppehålla mig vid - de förutsätter jag är kända*. Men vad kan vara positiva sidor?

Nazismen gav en mening och riktning i tillvaron för många människor, den skapade en nationell gemenskap. Ekonomin blomstrade och arbetslösheten avskaffades i Tyskland.

Kommunismen avskaffade också arbetslösheten, genom planekonomi. Ekonomiskt skapades en grundtrygghet för människorna i Sovjetunionen. Där fanns också värderingar om solidaritet och en vision om jämlikhet.

Kapitalismen har medfört ekonomisk tillväxt och utveckling, med en serie tekniska framsteg. I många fall har den kunnat förenas med ett mått av demokrati och individuell frihet.

Vart vill jag komma? Jo, att det blir inte fel att bekämpa arbetslöshet bara för att Hitler gjorde det. En total frånvaro av projekt och visioner, ett uppgivande av varje ansats att påverka vår framtid, lovar inget gott!

Eller mer exakt:

All form att nationalism, själva idén om en nationell gemenskap, blir inte fel bara för att det har funnits aggressiva övertoner.

Inte heller blir varje form av samhällsekonomisk planering förkastlig, bara för att det fungerade dåligt i Östeuropa.

Än mindre blir det fel med demokrati, bara för att demokratier i kapitalistisk marknadstappning har allvarliga brister.

---

 

 

 

* Ifrågasätter Du nämnandet av kapitalismen i detta sammanhang? Har Du svårt att där se så allvarliga brister, att en jämförelse med kommunismen är befogad? I en senare veckokommentar ska jag återkomma till kapitalismen!

** För både fascismen och nazismen ingick brutalitet och hänsynslöshet, den starkes obegränsade rätt, i själva ideologin. (Även om man, efter vad som nyligen framkommit om Lenin, kan ifrågasätta om inte detsamma gäller kommunismen.)

*** När jag t ex tagit ställning mot kärnkraften så betyder det inte att jag förnekar att kärnkraften ger elektricitet och att Sverige behöver elektricitet. Vad det betyder är att jag å ena sidan ser nackdelar med kärnkraften (den är farlig), å andra sidan ser alternativa möjligheter att klara el-försörjningen.