Under 1990-talet uppgår den utomnordiska invandringen hittills till drygt 400.000 personer. Redan i en tid av högkonjunktur vore detta svårt att klara, med tanke på att bara några procent av dessa utgörs av arbetskraftsinvandring, det mesta är anhöriga eller humanitära skäl.

Till detta kommer att denna omfattande invandring inträffat under en period av omfattande arbetslöshet. Då blir följden ofrånkomligen stora problem. Självklart.

---

Men något utrymme i media att påpeka det självklara ges inte. Där är enkelriktningen närmast total, när det gäller inlägg om integration. Och kvalitetskraven påfallande låga.

En tyckarkolumn i tidningen Avisen den 28/8 -99 blir intressant just som exempel på detta. Skribent är Vicky Söder, ordförande i Föreningen för Utländska Akademiker.

Hon skriver att "lösningar finns" på integrationsproblemet. Det som sitter inne med lösningarna är enligt henne invandrade akademiker. Men vadi skulle dessa lösningar bestå? Söder:

"Låt människor bosätta sig där de vill, låt barnen gå på dagis och i skolor där de önskar, låt de vuxna arbeta på samma villkor som svenskar.

Det är en myt att alla vill bo tillsammans..."

Längre fram pläderar hon mot segregation:

"I TENSTA TILL EXEMPEL bor människor från ca hundra länder. 95 procent av barnen har utländsk bakgrund och talar 85 språk. Finge dessa gå i klasser med övervägande svenska elever skulle skolorna kunna inrikta sig på inslussning av utlandsfödda elever. Det skulle minska samhällets kostnader betydligt."

Är inte segregationen till stor del en konsekvens just av att människor bosatt sig där de vill?

Invandrare har ofta valt att bosätta sig nära släktingar och landsmän. Många är de som först placerats i någon glesbygdskommun bland svenskar, men sedan valt att söka sig till storstadsområdena.

Etniska svenskar väljer i stor utsträckning att att flytta bort från områden med en hög andel invandrare.

Ska man verkligen komma tillrätta med segregationen, då måste man fokusera på de faktorer som får svenskar att vantrivas när andelen invandrare blir hög. Men den frågan bränns tydligen. Varken Vicky Söder eller Juan Fonseca har något att säga i den delen.

Söder fortsätter:

"Diskriminering beror på fördomar, fördomar beror på okunnighet som i sin tur beror på osäkerhet, på rädsla för det okända..."

Det är sannerligen att förenkla! Man kan inte utgå från att arbetsgivare generellt sett är obegåvade - de ser naturligtvis till sina intressen. Det finns ett element av ekonomisk rationalitet i många fall av diskriminering - en arbetsgivare kan försöka minimera sin risktagning. Även om detta tyvärr kan slå orättvist mot enskilda individer.

Vidare:

"Vi säger 'invandrarna' istället för att se varje människa som individ. ... I själva verket är de kapabla att styra sina egna liv." Gjorde inte Söder själv här just detta - klumpade ihop?

"Låt de vuxna arbeta på samma villkor som svenskar" skriver Vicky Söder också. Vad betyder det konkret? Vilka krav ska finnas på språkkunskaper?

---

VICKY SÖDERS tyckarkolumn är bara en i mängden. Företrädare för invandrare ges stort utrymme i media - det är politiskt korrekt. Korrekt är också att ställa sig positiv till vad de har att säga, oavsett vilka tokerier som förs till torgs.

Ytligt sett kan det möjligen vittna om respekt att aldrig kritisera en invandrare. I själva verket är det ju en förolämpning. Innebörden blir att man inte behandlar invandrare som tillräkneliga.