"UNGA RÅNOFFER MÄRKTA FÖR LIVET". Så löd framsidesrubriken i Avisen den 18/9 - 99. Av artikeln framgår att så mycket som 66 personrån mot ungdomar anmäldes under augusti, bara i Stockholm. Ändå är mörkertalet högt.

Och det är svårt att få fast rånarna: "Även om de unga brottsoffren minns hur deras rånare ser ut, är det många som inte törs anmäla dem. De är rädda för hämnd, eftersom många har blivit hotade med orden: 'Vi vet var du bor'."

Enligt Avisen har det till och med hänt att familjer tvingats flytta för att den som rånats inte vågat bo kvar!

"De grabbar... som rånas blir inte vara av med pengar och mobiltelefoner. Händelsen är kränkande och de blir rädda. Mycket rädda.

- De kan bli märkta för livet, säger kriminalinspektör Peter Ågren vid citypolisens ungdomsrotel.

Ann Hellstrand har sett flera exempel på rånade ungdomar som slutat gå ut på fritiden, inte törs gå till skolan..."

Hela familjer tvingas alltså flytta. Med andra ord: den förda flyktingpolitiken gör svenskar till flyktingar i Sverige!

En annan konsekvens blir naturligtvis att de gånger svenska grabbar vågar sig ut gäller det att vara "street-smart", dvs att undvika tid eller platser med hög risknivå och att helst inte ha med sig något av värde.

ETT RASISTISKT MÖNSTER är också tydligt:

"Rånen begås nästan uteslutande av killar med invandrarbakgrund mot svenska grabbar från medel- och överklassområden. 1)"

I och för sig en överdriven formulering, så här skriver Avisen veckan därpå:

"Av 67 identifierade ungdomsrånare i augusti var 51 killar av invandrarhärkomst."

Det är ändå illa nog. Det handlar om ett tydligt utslag av nyrasismen. Blekfisiga "svennar" kan man ge sig på.

Det är ju uppenbart, att här finns ett samband med den svenska flykting- och invandrarpolitik som bedrivits under 80- och 90-talen. Utan denna omfattande och till stor del okontrollerade invandring, utan denna kravlöshet och frånvaro av integration, skulle vi inte hamnat i den svåra situation som nu skett.

Och vad blir slutsatsen? Jo, att det räcker inte att goda intentioner inom politiken. Saknas insikter och verklighetskontakt, frånvarar helhetssyn och långsiktighet, sticker man huvudet i sanden för dilemman och målkonflikter - då kan det gå illa.

Det är också precis vad som skett. Vad all godhet från de goda 2) mynnat ut i är inte godhet. Resultatet har istället blivit hot och våld, otrygghet och förtryck.

Ondska.

---

1) I och för sig positivt. Så länge priset för godhetspolitiken betalats bara av den svenska underklassen har den ju kunnat fortgå obehindrad. Nu när svenska barn och ungdomar i allmänhet drabbas, när makthavarna själva får känna på konsekvenserna av sin politik - då kan det möjligen finnas hopp om en kursomläggning.

2) Det är ju desssa "goda" som haft tillträde till media och makten att avgöra vilken politik som skulle bedrivas.