Människor som förenar å ena sidan arbetskapacitet, intelligens och kunnande med å andra sidan rättskänsla, integritet och vilja att arbeta för det allmännas bästa - det är nog en bristvara i dagens svenska samhälle. Så mycket angelägnare borde då vara att ta tillvara sådana människor, där de finns.

Med Inga-Britt Ahlenius som chef för RRV har verket 1) givit ut rapport efter rapport med bra analyser och konstruktiva förslag. Jag har länge uppfattat henne som en frisk vind, något av en medborgarnas önskebyråkrat.

Just behovet av en bra och oberoende statsrevison har också blivit allt tydligare. Tempot i beslutsfattandet har blivit uppskruvat och ingen har någon riktig överblick. Så många anslag, bidrag och satsningar, så mycket pengar i omlopp - men görs det sedan några utvärderingar? Det behövs en instans som påtalar fel och ineffektivitet i resursanvändningen. Vi skattebetalare vill att våra pengar används ansvarsfullt.

För ett regerande parti kan detta naturligtvis bli tveeggat. För själva partiet kan det kortsiktigt få en negativ effekt, genom förlorad prestige, minskad popularitet och sämre valresultat. För landet kan det långsiktigt få en positiv effekt, om man slipper upprepande av misstag.

Hur en partiledning då ska förhålla sig till en alert statsrevision kan bero på vad man prioriterar. Är makten ett självändamål, då kan en sådan revision upplevas som farlig. Är makten bara ett medel, och Sveriges bästa det viktiga, då kan bedömningen bli en annan.

S-ledningens ställningstagande beträffande Inga-Britt Ahlenius och Riksrevionsverket stod klart redan när man förhalade beskedet till henne om fortsatt förordnande. Må vara att även andra generaldirektörer fått vänta på besked, men aldrig så länge. Bara en vecka innan tiden gick ut fick hon veta. Man såg dessutom till, att hon skulle vara osäker om vilket besked som var att vänta. Persson framhöll i TV, att 60 år var en i sammanhanget hög ålder.

Så kom fadäsen. Naturligtvis var det pinsamt, att Ahlenius kunde taga det lyrevikska telefonsvararmeddelandet för äkta. Men det var knappast därför som statsminister Persson lät så djupt indignerad. Det stod klart, att i detta fall stod ingen förlåtelse att få. 2) Det föregivet allvarliga var, att Ahlenius kunde tro Ringholm om något så fruktansvärt som att vilja lägga locket på, att föreslå henne att de utåt skulle hålla en gemensam, men falsk, fasad. 3)

För att understryka allvaret i situationen avbröt minister Ringholm sitt deltagande i den stora finanskonferensen på andra sidan Atlanten och reste hem, för att "ta itu med" den uppkomna situationen och ha ett ingående samtal med Ahlenius.

Sålunda "itutagen" ville - enligt den officiella kommunikén - Ahlenius plötsligt inte längre stanna kvar som chef för RRV, utan bad om ett nytt jobb. "Ett önskemål som regeringen skulle försöka tillgodose".

På presskonferensen lät Ringholm påfallande lik Lyrevik. Hade han inte setat där personligen skulle väl de flesta ha tagit honom för sin imitatör. Locket på, alltså. Ahlenius´ aningar om Ringholms stil var kanske inte så ogrundade!

Argumentet för att sparka Ahlenius var att en RRV-chef måste ha regeringens förtroende. Där ligger nog ett systemfel. Som förhalningen av Ahlenius´ utnämning visade, har vi ju inte en regering som uppskattar kritik.

Summan av hela denna historia blir att Sverige behöver en från regeringen oberoende statsrevision, med ett verks resurser. 4)

---

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1) Därmed inte sagt annat än att RRV kan ha bedrivit ett bra revisionsarbete redan innan Inga-Britt Ahlenius tillträdde som chef där.

2) Formellt sett sade väl statsminister Persson ungefär detsamma om Rosengrens fadäs som om Ahlenius´, men tonfallet var radikalt annorlunda. I fallet Ahlenius gick inte att ta miste på Perssons uppriktiga avsky - här gällde det en person som inte tillhörde gänget.

3) Lyreviks falska Ringholm-meddelande gick ut på att Ahlenius och Ringholm skulle hävda att det i själva verket stått klart sedan flera månader, att hon skulle få förlängt förordnande.

4) Riksbanken har en från regeringen fristående ställning - mer befogat vore att låta RRV få det.