Bortsett från sin negativa klang förknippas väl begreppet "byråkrat" med opartiskhet och saklighet. Svensk byråkrati bygger trots allt på en intellektuell tradition, där beslut baseras på fakta och man gör en nykter avvägning av skäl för och emot. En tradition där sanningen är viktig.

Nu börjar, med vågen av politisk korrekthet, en ny typ av byråkrat framträda. Exempel på detta ger en debatt i Sydsvenskan i somras, kring avskedandet av Kenneth Sandberg - med deltagande av Anders Westerberg, regionchef på Invandrarverket i Skåne.

Westerberg inleder med att i ett inlägg den 27/7 "slå fast" 1) att SIV:s avskedande av Sandberg inget hade med dennes åsikter att göra. Det handlade enbart om "samarbetsproblem" 2), som för övrigt funnits länge. 3)

Han fortsätter med att raljera om "martyrgloria" gentemot en annan debattör, som påstått att invandringskritiker stämplas som rasister. Westerberg hävdar att så gör man inte från SIV:s sida. En direkt lögn - för inte kan väl regionchefen vara ovetande om boken "Rasismens varp & trasor", utgiven av SIV 1995?

Som svar på åsikten att Sverige tagit emot för många invandrare kontrar Westerberg med en fråga:

"Hur mycket ska vi minska invandringen så att det inte ska bli för många? Hur många är lagom?"

I påföljande inlägg får Anders Westerberg svar på sin fråga: antalet bör anpassas efter tillgången till arbete. Dessutom bemöts siffror från honom 4) med uppgifter på det totala antalet uppehållstillstånd 1998, dvs nära 40.000, och det totala antalet under en längre period.

På detta svarar Westerberg att debatten "urartat till den gamla vanliga sifferexercisen". Varpå han själv bidrar med nya sifferuppgifter:

I världen befinner sig 50 miljoner på flykt. 5)

Vissa länder, som Lichtenstein och Luxemburg, har 38 respektive 31 procent utländska medborgare, medan Sverige har bara 5,9 procent. 6)

Försöken att diskutera vad som är "lagom" uppskattades inte heller av Westerberg: "För mig var frågan närmast retorisk och jag väntade mig faktiskt inget svar på en fråga som så uppenbart inte har något svar."

Vidare: "'Lagom' är inte ett objektivt tillstånd utan en subjektiv uppfattning hos var och en av oss. Dessa våra olika uppfattningarna ska politikerna hantera när de drar upp riktlinjerna för flykting- och invandringspolitiken och den måste alltid grundas på värderingar 7) och övertygelser som vi är beredda att stå för - aldrig enbart på siffror och procenträkning."

Självklart handlar det om subjektiva uppfattningar, grundade på värderingar. Men det handlar också om vad som är en riktig verklighetsbild. För att människors uppfattningar ska kunna mogna behövs en öppen diskussion om både fakta och värderingar.

En diskussion kan också bidraga till att politikerna får klart för sig vilka uppfattningar det är, som de har att "hantera".

"Lagom" antal flyktingar eller invandrare är naturligtvis vad svenska folket anser vara lagom.

Och vad svenska folket anser vara lagom blir en avvägning mellan i huvudsak två moment:

1. Hur stort är behovet och hur stor nytta kan vår mottagning göra?

2. Hur mycket kostar detta, hur påverkar det vårt eget samhälle?

Den värderingen att bry sig även om den uppväxande generationen i Sverige eller den generation som byggt vårt land är verkligen ingenting att skämmas för!

Anders Westerberg hävdar att det rått samarbetsproblem på hans arbetsplats.

Det låter trovärdigt.

---

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1) Har vi någonsin hört en kvinna ensidigt "slå fast" något?

2) Som konkret exempel på vad dessa "samarbetsproblem" består i har Westerberg anfört att Sandberg gått på en "minimalistisk linje" i beviljande av bidrag och förmåner till asylsökande.

3) Men råkade komma i dagen först efter att det börjat storma i media pga Sandbergs engagemang för "Folkviljan och massinvandringen"...

4) Westerberg hade angivit siffror för hur många asylsökande som fick uppehållstillstånd i Sverige 1998, dvs drygt 8.000.

5) Varje världsdel får rimligen ta emot sina egna flyktingar, det ligger i "första-asyl-lands-principen". Och ska Sveriges flyktingmottagning jämföras med andras bör det ske med andra nordiska länders eller EU-staters.

6) En absurd jämförelse. De utländska medborgarna i dessa pyttestater kommer mest från grannområden. De utgör förmodligen mer en tillgång än är ett ekonomiskt och socialt problem för dem.

7) Anders Westerbergs kritik av Kenneth Sandberg går ut på att denne företräder en "minimalistisk linje" i beviljande av förmåner åt asylsökande. I en DN-artikel den 17/8 blir han indirekt motsagd av Invandrarverkets GD. Hon argumenterar där för att resurser bör används mer effektivt, och koncentreras på själva asylprövningen.