Läkare hade i tidigare DN-inlägg "slagit larm om" att psykiatrin "översvämmas av självmordbenägna asylsökande". På detta svarar Lena Häll Eriksson och Göran Håkansson - chefer för Invandrarverket respektive Utlänningsnämnden - i Dagens Nyheter, den 17/8 -99:

"Vi som är ansvariga chefer för dessa myndigheter tycker inte lösningen på problemet är att vi börjar bedriva vårdinrättningar för dem vars ansökningar vi avslagit. Vi ska inte ta hand om desperata och deprimerade människor. Vi ska handlägga utlänningsärenden och fatta beslut grundade på demokratiskt stiftade lagar.

Vår kompetens kan användas till att förhindra att situationen uppstår, förutsatt att vi får hjälpmedel och tillräckliga resurser. Vår kraft ska inte användas till att vårda dem som inte uppfyller lagstiftarens krav för att få stanna i Sverige.

Nej, den bästa medicinen är en human, snabb och rättssäker asylprocess. Vi vill ha en tydlig utlänningslag och en tydlig praxis så att sökande vet vad som gäller.

Vi vill ha en asylprocess där resurserna sätts in i början genom satsningar på gränsnära arbete, tidig asylutredning och snabba beslut. Då slipper de sökande onödig, oviss väntan och psykiska problem som uppstår på grund av den och statsmakterna minskar sina kostnader för långa väntetider."

"Men på grund av en föråldrad anslagsstruktur kan vi idag inte sätta in resurserna där de skulle göra bäst nytta. I stället för att våra resurser satsas på tidig och snabb handläggning rinner de ut i kostnader för boende, sjukvård med mera, på grund av långa väntetider.

Ju mindre resurser vi får för prövning av ärenden, desto dyrare blir boendet. Och ju dyrare boendet blir, desto mer ansträngt blir hela utgiftsområdet 'Invandrare och flyktingar' och desto mer tvingas vi spara på prövningsverksamheten. Ett moment 22.

Om vi kunde sätta in resurserna där de bäst behövs, skulle vi kunna effektivisera handläggningen hos Invandrarverket och Utlänningsnämnden. Det skulle bidra till att förkorta den ovissa, psykiskt pressande väntan för den enskilde och lätta på trycket för den hårt belastade psykiatriska vården. Varje satsad krona i prövningsverksamheten ger mer än dubbelt igen i andra änden.

Många sökande uppfyller inte utlänningslagens krav för att få uppehållstillstånd, men är ändå av olika skäl fast beslutna att stanna i Sverige... många lämnar in en ny ansökan där ett läkarintyg om psykisk ohälsa åberopas som den ena nya omständigheten. Och så påbörjas en ny omgång... Att stanna i Sverige mot myndigheternas beslut är ett val den enskilde gör..."

Startsidan, Jan Millds hemsida