Är människan överlägsen djuren, inte bara i intelligens, utan även moraliskt?

Tydligen är det så, av vårt språkbruk att döma. Ord som "mänsklig" och "human" är positivt laddade, medan motsatsen gäller för "djurisk" och "bestialisk".

I och för sig märkligt, med tanke på hur mycket mer av grymhet som människor gjort - och gör - sig skyldiga till, jämfört med djuren.

Men domare i detta fall är ju människan. Det kanske påverkar domslutet...

PÅ MOTSVARANDE SÄTT förhåller det sig uppenbarligen inom människokollektivet. Makt ger rätt.

Allt kampanjande om "Förintelsen" till trots är det nog få som idag kan föreställa sig samhällsklimatet under Hitlertiden. Det finns en förfärande stor grupp människor, som i varje läge svassar för dem som har de mest glänsande uniformerna. Parallellerna mellan hitlertiden och clintontiden finns där i högre grad än vad de flesta vill tro.

Tänka sig: alltid är det så, att den som har mest vapenmakt och mediamakt samtidigt råkar vara den som har moralen och rätten på sin sida. Vilken tillfällighet!

Först efteråt kan kritiken välla fram, när det inte längre är riskfyllt. När det inte medför någon politisk kostnad - utan tvärtom markerar ens tillhörighet, till den "rätta" gruppen.

Det är naturligtvis segraren som skriver historien. Hur annorlunda skulle inte vår historieskrivning ha sett ut, om tyskarna och japanerna vunnit andra världskriget!

Därmed inte sagt att utgången av andra världskriget var likgiltig. Det var helt nödvändigt, att fascismen besegrades!

Men övergrepp förekom även från de allierade. Ordet "övergrepp" är egentligen för svagt, för att beteckna massbombandet av civilbefolkningen i tyska städer eller Hiroshima/Nagasaki.

Om atombomberna över människor påstår segrarens propagandaversion att det förkortade kriget och sparade "amerikanska liv". I själva verket tiggde Japan redan om fred, men USA-ledarna ville först testa sina nya pojkleksaker.

Hade en Nürnbergrättegång hållits mot Harry Truman, då skulle domslutet kunnat bli bara ett: döden. I själva verket finns nog ingen USA-president sedan Truman som skulle ha klarat en Nürnbergprövning. Tag bara Chile-kuppen 1973, med dess helt gränslösa brutalitet. Tag Vietnamkriget. Tag Östtimor.

Nu har USA åter släppt lös sin våldsapparat, denna gång över Jugoslavien. Men något tycks man ha lärt sig sedan 70-talet: Det gäller att kunna framstå som godhetens banérförare, som försvarare av humanitet. Javier Solana har således noga betonat, att NATO har den moraliska rätten på sin sida.

Det fantastiska har nu inträffat, att USA går till angrepp mot en suverän stat i Europa, bombar dess städer och försörjningsmöjligheter, mördar journalister och försöker mörda en statschef, proklamerar oljeembargo och riskerar världsfreden - samtidigt gör man anspråk på att representera anständighet och god etik.

Tydligen dessutom med viss framgång.

Hur är detta möjligt?

En nyckelroll spelas av media, som har makten att välja ut vilka bilder och fakta som ska nå allmänheten. Media avgör från vilken sida i kriget som lidande människors ansikten ska exponeras. Media avgör vilka som ska få komma till tals, avgör vad som är problem. Media bestämmer dagordningen.

En faktor är också att bomber från luften, fjärrstyrt dödande, inte upprör lika mycket som våld från nära håll.

Till detta kommer den argumentering, som legitimerar NATO:s bombningar.

Ett huvudargument är att dessa bombningar syftar till att skapa fred. (Men det kan ju varje sida, i varje konflikt, hävda om sitt eget våld: när man segrat blir det slut på striderna.)

Ett närbesläktat argument är att NATO inte hade något val. Bomber var enda sättet att få stopp på den etniska rensningen i Kosovo. (Men visst fanns det alternativ - om man var redo för kompromisser.)

Ensidigheten och krigskampanjandet har i Sverige slagit nya rekord. Aftonbladets framsida den 18/4 -99 täcks av rubriken: "Aftonbladet vid fronten hos GERILLAN som vill störta Serbiens DIKTATOR". Tidningens reportageteam - Ulla-Lene Österholm och Urban Andersson - redovisar bilder där UCK-soldater poserar framför kameran i sina nya uniformer . Aftonbladets rubriksättare klassar dem redan som "hjältar".

Må vara att dessa soldater kan komma att riskera sina liv för något de tror på, men detsamma gäller ju serbiska soldater. Och om serbiska soldater är kapabla till övergrepp mot en civilbefolkning lär detsamma gälla beväpnade kosovoalbaner.

Är Milosevic en diktator? Förvisso finns brister i hans sinne för demokratiska principer, men faktum är att han är demokratiskt vald - precis som Göran Persson. Till detta kommer att han i dagens läge har ett brett folkligt stöd - förmodligen mer så än Göran Persson.

Man kan vända på frågan: om du vore Milosevic, hur skulle du tidigare ha agerat? Hur skulle du agera nu?

Du skulle knappast varit redo att bara lämna ifrån dig Kosovo; du skulle ha sökt en kompromiss. Ditt mål skulle vara dels att undgå bombningar, dels att behålla Kosovo som en del av Jugoslavien. Det pris du kunde betala skulle kunna vara ett visst mått av självstyre för kosovoalbanerna, eller en delning av Kosovo med tillhörande folkomflyttning för att slippa nya problem i framtiden. Samt ett ömsesidigt tillbakadragande av väpnade förband i Kosovo samt en närvaro av FN-trupper i området, för att övervaka detta. Eller hur?

Men tror du att USA skulle acceptera detta? Söker USA en kompromiss?

Gjorde man det före bombningarna?

Gör man det nu?

Om du står inför en tävling och har möjlighet att själv välja gren, då väljer du väl den gren du är bäst på. USA:s bästa gren är våld.

Utöver genomdrivandet av sin vilja i den aktuella konflikten kommer värdet av att "sätta på plats" och "lära ut läxor", att "statuera exempel" och "sända signaler". Precis som atombomberna över Japan 1945 var ett budskap till ryssarna, gäller detta bomberna över Jugoslavien 1999.

---