Den nu avslutade bussförarstrejken, vad gällde den egentligen? Gällde den löner och pengar eller raster och arbetstider? Jag vill påstå att den handlade om människosyn.

När BuA:s (Bussarbetsgivarnas) förhandlare säger rakt ut att tio minuters paus varannan timme åt förarna skulle bli alltför dyrt för företagen, när de säger "vi har inte råd" - då visar detta hur de ser på de människor som ska köra bussarna!

Inte skulle väl trafikföretagens chefer nöja sig med den typen av argument beträffande sina egna elementära behov?

Med logiken i BuA:s resonemang skulle man lika gärna kunna avstå från att sätta in säten i bussarna: "vi har inte råd"...

Utgångpunkten måste naturligtvis vara en viss minimistandard, sedan får man bestämma hur mycket av trafikering som man har råd med, eller är beredd att betala för. Men just där har upphandlingsförfarandet brustit - man har tappat bort kvalitetsaspekter.

Bussarbetsgivarnas människosyn har också manifesterats i deras tidningsannonser under strejken. Så här skrev de:

"Bussföretagen har det tufft. Konkurrensen är hård och avtalen med beställarna ger bussföretagen marginaler på 1,5 procent. På så sätt har kommuner och landsting sparat 2,5 miljarder, som kunnat satsas på vård och omsorg."

Vad man därmed säger är två saker:

1. Genom pressen på bussförarna, genom bristen på raster, har resurser kunnat frigöras.

2. Dessa resurser har gått direkt till vård och omsorg.

Just vi bussförare har ett särskilt ansvar att finansiera denna verksamhet. Vi ska betala dubbelt: först genom skatt, sedan genom sämre arbetsvillkor.

Vid införandet av det nya systemet av trafik på anbud var den fackliga sidan positiv - så långt som det var fråga om verkliga effektiviseringar. Samtidigt inskärptes att besparingar inte fick uppnås genom sämre arbetsmiljö för personalen. Med detta gav arbetsgivarsidan intryck av att vara införstådd.

Nu har vi facit: det blev just så som kritiker kunnat befara.

Bland annat genom hårdare körscheman och mindre möjligheter till pausar för bussförarna har besparingarna gjorts. Och arbetsgivarsidan anför nu detta som sitt argument: skattebetalarna kan betala mindre för kollektivtrafiken.

Då kan man undra: är målet en kollektivtrafik som klarar sig helt utan skattesubventioner? Då måste man ge sig på också bussförarnas löner, och sänka dem kraftigt.

Kan detta rentav vara nästa steg? BuA har i sina annonser framställt bussförarna som oskäligt välavlönade.

Så här skriver BuA: "En bussförare tjänar med tillägg cirka 17.000 kronor i månaden... Det är inte dåligt. Det är ungefär vad en sjuksköterska eller lärare tjänar - som har flerårig högskoleutbildning."

Den bussförare som BuA här talar om har ju många år av yrkeserfarenhet. Också han/hon har alltså en flerårig utbildning - utbildning genom körpraktik.

Det kräver faktiskt en del för att köra buss på ett smidigt och säkert sätt. Ett ögonblicks misstag kan få ödesdigra konsekvenser.

Jag kommer att tänka på ett "sommarbarn" som för några år sedan körde på Huddinge, en ung tjej. I en tvär kurva fick hon plötsligt möte med en lastbil.Jag tror det fallit färskt regn och var halt. Det var inget som tog emot, lastbilen klippte hennes ben.

En bra bussförare blir man först efter mycket träning. Kunskaper kan förvärvas på annat sätt än genom böcker och på skolbänken. De kan finnas där, även om man inte har examen och betyg som bevis.

BuA:s syn på bussförarna bådar inte gott.