Norrköping
fick stadsrättigheter 1384, men innan dess hade där
funnits en by - inne i Bråviken, vid Motala Ströms
fall. De första invånarna var mjölnare och fiskare.
Vattenkraften utnyttjades till att driva kvarnar och strömmen
gav bra förutsättningar till laxfiske.
Under
lång tid existerade dock Norrköping i skuggan av
sin större granne några mil söderut, Söderköping.
En
storhetstid upplevde Norrköping på 1600-talet. Louis
de Geer slog sig då ned i staden och grundade ett stort
antal industrier. Det var också en tid då krigen
avlöste varandra och det fanns avsättning för
kanoner och andra vapen som den svenska krigsmakten behövde.
Norrköpings
invånarantal ökade därför snabbt - från
cirka 700 på 1570-talet till cirka 5.000 i mitten av 1600-talet.
Därefter
avstannade utvecklingen. 1655 drabbades staden av en stor brand,
och 1719 - i samband med ryssarnas härjningar utmed kusten
- inträffade nya förödande bränder..
Mot
slutet av 1700-talet tog utvecklingen åter fart. Norrköping
hade en stor textilmanufaktur, en tid stod Norrköping för
80% av Sveriges ylleproduktion. År 1841 startade Motala
verkstad en varvsindustri i Norrköping. Den hade snart
600 anställda och var Sveriges störta varvsindustri.
Antalet
invånare i Norrköping var år 1800 uppe i cirka
9.000 och ökade till över 41.000 år 1900.
Flera
gånger har riksdagar hålls i Norrköping:1604,
1769 och 1800.
Järnvägen
fick stor betydelse för Norrköping. Den första
sträckan, till Katrineholm, tillkom 1866. Den anra sträckan,
till Linköping, kom 1870.
Ett
spårvägsnät för lokaltrafik öppnades
1904. Norrköping är en av de få svenska städer
som än idag har spårvagnar på gatorna.