Flaggan

Vår blågula flagga slog igenom som svensk nationalsymbol först i slutet av 1800-talet men har anor långt tillbaka. Den har sitt ursprung i det riksvapen som Karl Knutsson Bonde1448 sammanfogade av Folkungaättens vapen (ett lejon av guld mot blå grund) och Albrekt av Mecklenburgs riksvapen (en blå sköld med tre guldkronor).

Herman Lindqvist i Aftonbladet den 6/6 -04:

"Den svenska flaggan är över 500 år gammal och därmed en av världens äldsta. Allra äldst är danskarnas Dannebrogen, som enligt legenden är från 1219."

"Forskarna tror i dag att unionskungen Erik av Pommern, som regerade över alla de nordiska länderna i början av 1400-talet, införde Dannebrogen (den röda duken) som huvudbaner för hela den nordiska unionen.

Då den svenske kungen Karl Knutsson Bonde i mitten av 1400-talet inledde motståndskamp mot danskarna kunde han inte gärna använda danska kungens flagga utan hissade en egen korsflagga och tog färgerna blått och gult ur sin personliga vapensköld. Den svenska flaggan var alltså en motståndsflagga från början."

Gustav Vasa och hans söner hade den blågula flaggan som sitt personliga kungliga höghetstecken, men det var först under Gustav II Adolf i början av 1600-talet, som flaggan blev symbol för hela det svenska riket. Örlogsfartygen hade en tretungad flagga.

Herman Lindqvist, i sin åttonde bok, "Ånga och Dynamit":

"Att flagga på byggnader till lands var ganska ovanligt ända fram till slutet av förra seklet. Det förekom bara på fästningar och kungsgårdar, ibland också på svenska ambassader utomlands, men aldrig hos privatpersoner."

"Den svenska armén marscherade inte under blågul fana förrän 1809 - på order av Karl XIV som fått traditionen med nationalflaggan med sig från revolutionens Frankrike."

Under den svensk-norska unionens tid - 1814 till 1905 - var båda nationernas flaggor försedda med ett unionsmärke i det övre fältet intill stången. Norrmännen ogillade unionsflaggan, som kallades för "sillsalaten".

Det förekom vid den tiden både ljusblå och mörkblå dukar och flaggor med smala eller breda kors. Med flagglagen av år 1906 slogs fast exakt hur flaggan skulle se ut.

Proportionerna ska vara:

på längden 5 - 2 - 9 = 16

på höjden 4 - 2 - 4 = 10

God sed säger att man under perioden mars-oktober ska hissa flaggan kl 08.00, annars kl 09.00, och halas vid solens nedgång, senast kl 21.00. De blågula vimplarna kan däremot vara hissade dygnet runt.

Från 1916 hölls flaggfester i hela landet den 6 juni. Då sjöngs också för första gången K G Ossiannilssons nyskrivna dikt "Sveriges flagga", tonsatt av Hugo Alfvén. Den 6 juni har sedan dess firats som svenska flaggans dag.

Men i Stockholm hade svenska flaggans dag firats ända sedan 1893, på initiativ av Skansens grundare Artur Hazelius.

Se vidare: Rikskommittén Sveriges Nationaldag


Nationaldagen

Sedan 1983 är den 6 juni dessutom Sveriges nationaldag.

Sedan 2006 är den 6 juni också allmän helgdag.

Varför just den 6 juni? Skälen är två:

• den dagen år 1523 valdes Gustav Eriksson Vasa till svensk kung

• den dagen år 1809 godkände riksdagen den ännu gällande regeringsformen och grundlagen om medborgarnas fri- och rättigheter.

Även 1974 års regeringsform antogs den 6 juni.

Se vidare: Rikskommittén Sveriges Nationaldag


Nationalsången

Herman Lindqvist, i sin åttonde bok, "Ånga och Dynamit":

"...Richard Dybecks sång från 1844, 'Du gamla du friska', blir inofficiell nationalsång; 'friska' blir 'fria' så sent som 1905. Sången anses ha fått status av nationalsång från den dagen då Oscar II stående hörde sången spelas vid en akademisk högtid i Lund 1893."

Vanligen sjungs bara de första två verserna, men hela texten lyder:

1
Du gamla, Du fria, Du fjällhöga nord
Du tysta, Du glädjerika sköna!
Jag hälsar Dig, vänaste land uppå jord,
Din sol, Din himmel, Dina ängder gröna,
Din sol, Din himmel, Dina ängder gröna.


2
Du tronar på minnen från fornstora dar,
då ärat Ditt namn flög över jorden.
Jag vet att Du är och Du blir vad du var.
Ja, jag vill leva jag vill dö i Norden,
Ja, jag vill leva jag vill dö i Norden.


3
Jag städs vill dig tjäna mitt älskade land,
din trohet till döden vill jag svära.
Din rätt, skall jag värna, med håg och med hand,
Din fana, högt den bragderika bära,
Din fana, högt den bragderika bära.


4
Med Gud skall jag kämpa, för hem och för härd,
för Sverige, den kära fosterjorden.
Jag byter Dig ej, mot allt i en värld
Nej, jag vill leva jag vill dö i Norden,
Nej, jag vill leva jag vill dö i Norden.


Lejonvapnet

Lejonvapnet är det äldsta riksvapnet i Sverige, fört av Folkungaätten 1250-1364, med Birger Jarl som den förste regenten.

Det var alltså under Folkungarnas tid som deras ättevapen kom att successivt bli synonymt med rikets vapen.


Tre kronor - lilla riksvapnet

Tre kronor som symbol förekom under medeltiden relativt frekvent lite varstans i Europa. I Sverige är den tidigast belagd i Magnus Ladulås s k kontrasigill.

Drottning Margareta och Erik av Pommern förde i sina sigill en sköld med tre kronor: möjligen kan de då ha tänkt på de tre under dem förenade rikena.

Tecknet är nu riksvapen, symbol för svenska staten.

Genom lagen om rikets vapen 1908 blev riksvapnet för första gången lagligen fastställt och skyddat mot godtyckliga förändringar. Härigenom infördes även officiell skillnad mellan stora och lilla riksvapnet; det senare, en blå sköld med tre kronor under kunglig krona, har alltsedan 1600-talet ofta förekommit.

Tre kronor ingår även i Danmarks riksvapen, något som en gång i tiden var en tvistefråga mellan våra båda länder.

Se vidare: Riksarkivet


Tre kronor - stora riksvapnet

 


Det andra riksvapnet kallas alltså för stora riksvapnet. Det används av statschefen, riksdagen, regeringen, departementen, utrikesrepresentationen och försvarsmakten.

Stora riksvapnet utgörs av en blå huvudsköld, kvadrerad genom ett kors av guld med utböjda armar, samt en hjärtsköld som innehåller det kungliga husets dynastivapen. Huvudsköldens första och fjärde fält innehåller tre öppna kronor av guld, ordnade två över en. Huvudsköldens andra och tredje fält innehåller tre ginbalksvis gående strömmar av silver, överlagda med ett upprest, med öppen krona krönt lejon av guld med röd tunga samt röda tänder och klor. Hjärtskölden är kluven. Första fältet innehåller Vasaättens vapen: ett i blått, silver och rött styckat fält, belagt med en vase av guld. Andra fältet innehåller ätten Bernadottes vapen: i blått fält en ur vatten uppskjutande bro med tre valv och två krenelerade torn, allt av silver, däröver en örn av guld med vänstervänt huvud och sänkta vingar gripande om en åskvigg av guld samt överst Karlavagnens stjärnbild av guld.

Huvudskölden är krönt med en kunglig krona och omges av Serafimerordens insignier. Sköldhållare är två tillbakaseende, med kunglig krona krönta lejon med kluvna svansar samt röda tungor, tänder och klor. Lejonen står på ett postament av guld. Det hela omges av en med kunglig krona krönt hermelinsfodrad vapenmantel av purpur med frans av guld och uppknuten med tofsprydda snören av guld.

Stora riksvapnet får brukas även utan ordensinsignier, sköldhållare, postament eller vapenmantel.


Riksregalierna

I en monarki är riksregalierna de främsta symbolerna för landet och monarken som statschef.

I Skattkammaren på Stockholms Slott finns dessa "Rikets regalier och dyrbarheter" utställda, en samling enastående konstföremål som i sig bär ett koncentrat av svensk ceremonihistoria från fem århundraden. Regalierna är statlig egendom som enligt 1594 års instruktion skall vårdas av Räntekammaren, numera Kammarkollegiet. Ursprungligen förvarades de i skattkammarvalvet i den gamla kungaborgen Tre kronor.

Av monarkens regalier är rikssvärden de äldsta föremålen, anskaffade av Gustav Vasa medan övriga regalier härstammar från hans äldste sons, Erik XIV:s kröning 1561: kungakronan, spiran, äpplet och nyckeln.

Kronan är tecken på konungslig ära och värdighet. Spiran står för kungens världsliga makt och Riksäpplet visar att Gud insatt honom som sin befullmäktigade regent över ett stort och kristet rike. Nyckeln betecknar kungens makt att utestänga det onda, innesluta det goda och öppna för nödställda, medan Svärdet slutligen syftar på kungens plikt att frimodigt och manligt beskydda det goda och straffa det onda.

Drottningkronan är nästan 200 år yngre än kungakronan, tillverkad åt Lovisa Ulrika 1751 i silver med 695 diamanter. Den äldre drottningkronan gjordes åt Gustav II Adolfs drottning Maria Eleonora 1620 av guld dekorerad med diamanter och rubiner.


Jan Milld, den 27.12.2006

 

Nationella symboler

Varifrån kommer våra olka nationella symboler?

Flaggan

Nationaldagen

Nationalsången

Lejonvapnet

Tre Kronor - lilla riksvapnet

Tre kronor - stora riksvapnet

Riksregalierna