Hanna Sundin är namnet. Hanna arbetar för Liberala Nyhetsbyrån AB. Tillika är hon informationschef på Svenska Amnesty.

När Ingrid Björkman fick in en debattartikel om den integrationspolitiska propositionen, i Svenska Dagbladet den 12/11 -97, följde ingen fortsatt debatt i SvD. Däremot togs frågan upp i ett antal landsortstidningar, på ledarsidorna. Artiklarna harde dock inte skrivits av respektive ledarredaktioner. De hade kommit från Liberala Nyhetsbyrån AB. Dvs de hade skrivits av Hanna.

Här följer den version som publicerades i Trelleborgs Allehanda - med blågula kommentarer i klickpunkter.

"En av främlingsfientlighetens främsta apostlar har talat. Igen. I gårdagens Svenska Dagbladet träder Ingrid Björkman på debattplats till attack mot den svenska flyktingpolitiken.

Björkman har kritiserat den många gånger förut, men sällan på ett så öppet och avslöjande sätt som nu.

Docenten och utvecklingsforskaren Ingrid Björkman är emot 'kulturblandning' och hon är framförallt emot att det kommer en massa utlänningar till Sverige.

I debattartikeln skriver hon att invandringen socialt och ekonomiskt har blivit en tung börda för det svenska samhället. Massarbetslöshet, krympande social trygghet, ökande våld och kriminalitet och allt sämre skolmiljöer har blivit en del av den svenska vardagen, och det är till stor del invandringens fel, säger Björkman.

Hon vevar också några favoritteser ett varv till, och talar sålunda om att det inte är några 'riktiga flyktingar' som kommer till Sverige, utan invandrare som påstår att de har flyktingskäl; att invandringen har förbrukat enorma resurser och att Sverige håller sig med en massinvandring.

Hon påstår också att flyktingpolitiken saknar förankring hos folket, att mångkulturalismen inte är 'folkets ideologi'.

Ingrid Björkman håller sig med en påfallande 30-talsmässigt vokabulär och tankeverksamhet.

Hennes utgångspunkt är att det finns ett 'folk' (vi behöver väl inte påminna om vem av 30-talets agitatorer som alltid pratade om 'folket'?) som har en homogen uppfattning, som alla är svenskar i själ och hjärta och som alla har svårt för det som är annorlunda.

Björkman är också mycket mellankrigsaktig när hon ständigt drar upp sina myter, om att nästan alla som kommer hit ljuger, om att utlänningarna förstör den rådande samhällsordningen och skapar kaos.

De som inte är svenskar och tillhör 'folket' är alltså ute efter att berika sig själva och förstöra för andra. Parallellen till 30-talets rådande syn på judarna är slående.

Eftersom Ingrid Björkman i flera år sysslat med invandringsfrågor är det fullständigt obegripligt hur hon kunnat hålla fast vid dessa idéer. Om hon haft någon seriös kontakt med människor som arbetar på exempelvis invandrarverket, advokater som arbetar med flyktingar, läkare som gör utlåtanden om utvisningshotade individers tortyrskador, poliser som tvingats sära på familjer... över huvud taget någon som kan beskriva hur den svenska flyktingpolitiken ser ut i verkligheten, ja, då hade hon inte kunnat framföra ett sådant fördomsfullt svammel.

Faktum är ju att Sverige tar emot långt färre flyktingar idag än vad vi gjorde för några år sedan. Genom viseringstvång och ändrad praxis har den svenska flyktingpolitiken stramats åt utan att lagstiftaren haft ett ord med i laget.

För några år sedan kunde man också avfärda Ingrid Björkman som en av dessa antiinvandringsfanatiker som talade för i stort sett döva öron.

I dag går hon i spetsen för en växande skara, bestående av avdankade nydemokrater, högerextremister, nynazister och skinheads, som öppet använder sig av 30-talspropaganda.

Det är obehagligt, men det är inte något som sker med stöd av 'folket'. Det är färre än Ingrid Björkman tror som ställer sig bakom hennes fanatism: normala människor inser att flyktingar inte ljuger mer än andra, att flyktingmottagningen inte är massiv och att den inte håller på att ruinera landets ekonomi."