"Omställningens
tid ", Björn Forsberg
"OMSTÄLLNINGENS
TID - tillväxtens slut och jakten på en hållbar framtid"
är utgiven år 2012, omfattar 350 sidor och är på
svenska. Den finns på AdLibris,
där den kostar 174 kr.
Ur
förordet:
"Den
'återhämtning' som ställts i utsikt sedan finanskrisen
bröt ut saknar fast grund. Fortsatt tillväxt och kreditdopad
köpfest kräver nämligen energi. Närmare bestämt
riklig tillgång på billig sådan. På denna
punkt har verkligheten förändrats. Den billiga energins
tid är över och oljetoppen är här.
Även
tillväxtmålet har hamnat i skottgluggen på ett sätt
som var svårt att föreställa sig för bara några
år sedan."
Det
där sista kan syfta på Forsbergs tidigare
bok. I den distanserade han sig mot vad han kallar "ekomodernister",
som hävdar att problemen kan lösas genom tekniska landvinningar
och nya energislag, och inte ser behovet av livsstilsförändringar.
I
den nya boken, om omställningen, markerar han även åt
andra hållet:
"Omställning
måste förena optimism med realism. Det finns en sorts miljöböcker
som rosenglättigt enbart ser möjligheter - men inga problem.
Var skeptisk mot dessa. Utan probleminsikt,
ingen omställning."
Oljan
är som industrisamhällets blodomlopp. Den är central
inte bara som energikälla, den används även som "råvara
i snart sagt alla industrisamhällets produkter: kemikalier, kläder,
förpackningar, elektronik, bilar, flygplan, infrastruktur (vägar,
bredband, rör, etc.), skönhetsprodukter, tätningsmaterial,
möbler, husgeråd, leksaker."
Det
är "ingen tebjudning" som väntar, konstaterar
Björn Forsberg och citerar tyska försvarsmakten från
2010:
"Investeringarna
minskar liksom förmågan att betala lån. Detta leder
till finansiell krasch, förlorat förtroende för valutor
och ett sammanbrott för valutaleveranser då handel inte
längre är möjlig. Vi får ekonomisk kollaps, massarbetslöshet,
statskonkurser och sammanbrott i infrastrukturer. Slutresultatet blir
svält och total systemkollaps."
Redan
så här långt är vi framme vid det dilemma som
möter envar som vill göra andra människor medvetna
om detta problem. Risken att ta i så att läget framstår
som helt hopplöst. Apokalypsskildringar och dystopier är
ju inte ägnade att mobilisera till handling.
Samtidigt
är ju viljan att leva i förnekelse stark hos de flesta människor,
och det är mäktiga krafter som vill bara ånga på
som tidigare. Det blir då nödvändigt att vara tydlig
utan att förlama - en delikat balansgång.
"Vi
behöver insikt om förnekelsens psykologi. Att se igenom
den illusion som vi spinner runt omkring oss är första steget
i att möta resursväggens nya verklighet."
"Problemet
med oljetoppen är att den går emot framstegstanken och
allt vad det moderna samhälle står för. Därför
ligger dimridåerna täta kring frågan."
Oljan
kommer aldrig att helt ta slut. Därmed kan ju förefalla
som att något allvarligt eller akut problem inte behöver
föreligga. Fel!
BF
klargör situationen:
"Det
kostar allt mer energi att få fram den återstående
oljan. Antingen för att oljan är 'okonventionell' och kräver
en stor insats av energi att förädla till användbara
oljeprodukter. Eller för att den befinner sig på otillgängliga
platser."
Som
bekant borras det efter olja i Mexikanska golfen, på flera tusen
meters havsdjup.
Det
handlar inte om energi, utan om nettoenergi.
Dvs vilken energi man får ut i relation till vad som har satsats.
Oljeutvinning kräver ju insatser av energi (vilket även
gäller förnybar energi).
"Även
om relativt stora oljereserver återstår riskerar man nå
en punkt där ytterligare produktion inte kan försvaras ekonomiskt..."
Kol
finns i större mängder, och många föreställer
sig att koltillgångarna ska räcka i hundratals år.
Även där gäller dock att det lättast brytbara
redan har brutits. BF bedömer att med nuvarande allt snabbare
brytningstakt, "peak coal" nås inom 15-20 år.
Oljan
är helt unik i sin energitäthet. Vad som kommer att krävas
blir därför en radikal minskad energianvändning:
"Det
är ingen tvekan om att sol, vind och annan förnyelsebar
energi tillhör framtiden. Däremot är det utsiktslöst
att utöka förnyelsebara energisystem till att ersätta
den energi vi i dag får genom fossila energikällor och
kärnkraft."
För Björn Forsberg är alltså sambandet mellan
den aktuella finanskrisen och oljetoppen helt självklart.
"...
dessa krediter intecknar framtiden eftersom de kan översättas
till ett krav på ekonomin att tillväxa."
"Historiskt
fick pengar sitt värde genom att backas upp av fysiska tillgångar
som guld. Numera är de endast uppbackade av vårt förtroende
för dem. Upphör detta så förlorar pengarna sitt
värde."
"Det
vidlyftiga sätt som pengar nu skapas på står vid
vägs ände, eftersom det är villkorat med tillväxt."
"I
en tid när brist på naturresurser sätter stopp för
ekonomisk tillväxt är en tillväxtstimulerande expansiv
politik dömd att misslyckas. Följden blir i stället
att länder försätter sig i en ännu värre
skuldkris."
"Framtiden
ser mörk ut. Vårt land har haft en internationellt sett
mycket hög prisuppgång på fastigheter sedan slutet
av 1990-talet... De svenska hushållen tillhör de högst
belånade i hela världen och risken är att Sverige
snart befinner sig i en lika allvarlig skuldkris som andra europeiska
länder."
"En
ekonomi som inte längre växer drabbas skoningslöst
av obalanser och skuldberg som till sist lamslår hela ekonomin."
"Varför
ser vi inte det självklara?" frågar BF
i kapitel 2, med rubriken "En drömvärld".
•
Ett moment är indoktrineringen: "Med
skygglappar mot en förändrad verklighet försöker
man nu intala oss att allt snart återgår till det normala."
•
Ett annat moment är att "vi lever
i ett samhälle där helheter och sammanhang är satta
på undantag."
•
Ett tredje moment är "tekniksamhällets
tro på den magiska lösningen... Vi matas med sagor om vätgassamhället,
om hur fusionsenergins gåta snart kommer att knäckas...
om en framtid där massbilismen räddas genom att vi ersätter
bränsletanken med ett eluttag."
Bakom
allt detta ligger en generationslång tillvänjning,
där det historiskt sett helt onormala kommit av uppfattas som
det normala och enda tänkbara.
Min reflexion blir att till detta kommer en portion önsketänkande:
det är behagligare att tänka på sådant som är
behagligt än på sådant som är obehagligt.
Ett annat viktigt moment är att man inte
ser något alternativ. BF menar att en
viktig uppgift för den nu framväxande omställningsrörelsen
är att
•
dels visa på konkreta lösningar, som visar att det finns
andra vägar, att en annan framtid är möjlig
•
dels levandegöra en vision av ett kretsloppssamhälle vilket
i väsentliga avseenden kan rymma kvalitéer som dagens
samhälle inte gör.
BF
vill punktera myten om att tillväxt är lika med välstånd
och lycka. Han ger ett exempel från Irland:
"Snart
sagt alla sociala välfärdsindikatorer utvecklades negativt
under åren av irländsk rekordtillväxt. Alkoholmissbruket
steg kraftigt, så även självmord, depressioner och
stressrelaterade sjukdomar. Välfärdssjukdomar som diabetes
ökade till epidemiska nivåer."
Omställningen
behöver inte bara innebära ansträngningar och försakelser,
det öppnar samtidigt för ett rikare liv!
"...är
omställningen av samhället vårt livs chans. En möjlighet
till frigörelse från materialismens andefattiga och passiviserande
livsform."
Två
exempel ur verkligheten som Björn Forsberg lyfter fram är
Kuba och Detroit. Kuba efter oljekrisen i början av 90-talet,
Detroit efter bilindustrins sammanbrott.
Om
Detroit:
"Stadens
65.000 ödetomter ger unika möjligheter till uppodling. Så
kallade community gardens - grannskapsodlingar - växer fram överallt.
I dagsläget är de ungefär 800. Ingen annan storstad
i västvärlden har lika omfattande stadsodlingar som Detroit."
Om
Kuba:
"Att
arbeta med jordbruk har blivit attraktivt. Det ses inte längre
som någonting förindustriellt och efterblivet, utan som
högsta vetenskap."
BF
anför även ett exempel från centrala Malmö:
"De
spirande grönsakerna omhändertas gemensamt och får
stå i fred i ett område där vandalisering och stölder
annars grasserar. Här bekräftas åter den bild som
vi mött i Detroit av hur odling stärker banden mellan invånarna."
Omställningen
skapas underifrån, konstaterar BF, och:
"...ett
verkligt ledarskap för omställning är utsiktslöst
så länge inte omställningen ses som ett gemensamt
ansvar. Vi måste inse att omställningen hänger på
vår egen förändringsvilja. Och förändringen
börjar i lokalsamhället."
"...
skapandet av motståndskraftiga lokala ekonomier också
möjliggör stora besparingar för lokala myndigheter.
Och hur omställning skapar ökad sysselsättning i ett
land av skenande arbetslöshet."
"Ledordet
är inte längre globalisering - utan lokalisering."
En
viktig del av omställningsarbetet handlar om ett förändrat
transportsystem. Långväga transporter kommer att minska
kraftigt, och leda till mer av lokal produktion för lokala behov.
Beträffande
lokala biltransporter anser BF att mycket skulle kunna ersättas
med cykel - vilket öppnar för nya möjligheter:
"Ett
minskat behov av vägar och parkeringsytor som äter upp stadsrummet,
där frilagda ytor kan omvandlas till gröna oaser eller möjliggöra
förtätad bebyggelse. Minskade kostnader för vägunderhåll
då en cyklist orsakar ett försumbart vägslitage jämfört
med bilisten.
Sist
men inte minst: en förbättrad folkhälsa. Vår
rörlighet skulle öka samtidigt som luften blev lättare
att andas."
Än
viktigare är hur jordbruket och boskapsskötseln bedrivs.
Här kan vi inte komma förbi vare sig de industriella djurplågeriet
genom EU-politiken eller GMO-grödor och Monsanto:
"Bara
under de senaste femton åren har svenskens köttkonsumtion
ökat med femtio procent... Här finns ett tydligt samband
med Sveriges EU-inträde. Genom EU har vårt land översköljts
av billigt kött från djur ofta uppfödda under obeskrivligt
grymma förhållanden."
"Monsantos
affärsidé är enkelt uttryckt att upprätta en
modern form av livegenskap. Maktmedlet heter genmanipulerade organismer,
förkortat GMO."
"Så
länge människan har odlat jorden har det skett genom att
man tar tillvara utsäde från skörden till nästa
odlingssäsong. En böndernas livlina som även inneburit
en oavhängighet viktig för deras yrkesstolthet. Men nu gäller
nya spelregler. GMO-grödan är nämligen programmerad
att ge ett sterilt utsäde som inte går att återbeså
med."
"Lika
oroväckande är den likriktningens revolution där genetisk
mångfald ersätts av strömlinjeformade högavkastande
grödor - en sorts majs, en sorts sojaböna. Grödor som
kräver stora mängder konstbevattning och odlas som monokulturer,
med samma växtföljd år efter år."
Björn
Forsberg tror att ekonomin kan komma att fungera i hög utsträckning
utan användning av pengar:
"En
framtid av resursbegränsningar innebär... mindre pengar
i omlopp (vi tjänar mindre) och därmed en utmaning att finna
icke-monetära vägar att utbyta varor och tjänster."
Han
talar om samägda resurser och tidspooler, om byteshandel och
att vi lånar av varandra. Kanske uppstår lokala valutor,
så som skedde i Argentina under krisen där kring år
2001.
Vid
läsning av "Omställningens tid" märker
jag att Björn Forsberg gör ungefär samma utvärdering
av dagens svenska partipolitik som jag själv gjort:
"Politiken
förminskas till en operettkuliss med en dramaturgi som handlar
om hur vi bäst administrerar en redan fastlagd kurs. Där
stridsfrågorna rör skattetekniska spetsfundigheter eller
nivåer på avdrag och bidrag... Visionen om det goda samhället
förtvinar. Och visioner är precis vad vi behöver...
Därför är skapandet av gemensamma visioner om en hållbar
framtid den viktigaste inkörsporten till ett omställningsarbete."
Samtidigt
varnar han: "... får vi akta
oss för att ensidigt utmåla omställningen som en dans
över en blomsterklädd sommaräng."
I
Sverige har många kommuner - tyvärr! - avhänt sig
en möjlighet till styrning genom att sälja ut sina energibolag.
Här ser BF Kuba som ett föredöme:
"Här
premieras den som använder lite energi. Man har infört en
trappstegsmodell som innebär att kilowattpriset på el är
mycket lågt upp till en brytpunkt, men sedan stiger ju mer energi
man använder.
En
logik helt främmande för ett marknadsstyrt samhälle
i händerna på privata vinstintressen."
"Det
är nu vi kan skapa reserver av det som blir morgondagens bristvaror.
Och som vi ännu har energi att bygga infrastrukturer för
en resursknapp tidsålder: järnvägar, förnyelsebara
energisystem och annat. Innan vårt
möjlighetsfönster slår igen."
"Det
är bättre att ställa om nu när vårt manöverutrymme
är stort än att stå där med byxorna nere i morgon."
Avslutningsvis
anger Björn Forsberg fem hållpunkter för omställningsarbetet:
1.
Krisinsikt.
2.
Övertygelse om egen förmåga.
3.
Anpassa utifrån lokala förutsättningar.
4.
Tänk utanför boxen, utmana konventioner.
5.
Skapa en gemensam attraktiv vision om färdriktning.
Jan
Milld
februari
2012