BOKRECENSION

 

"Låt oss tänka oss bilden av ringar på vattnet som gradvis utvidgas - från lokalsamhällen till regioner och så småningom till en globalt omspännande rörelse för hållbar utveckling."

"Det ligger någonting befriande i känslan av ett engagemang som strävar i en annan riktning. Att genom sin personliga livshållning känna att man gör skillnad... visa att en annan utveckling är möjlig än den som utstakas av media, politiker och näringsliv..."

"Ett hållbart jordbruk bygger på cirkulation av näringsämnen vid varje enskilt jordbruk: Djurens gödsel ger näring åt grödorna som i sin tur föder djuren (och oss människor). Förlusten av näringsämnen till luft och vattendrag är begränsad. Genom den långtgående specialisering i dagens industriella jordbruk åsidosätt denna cirkulationsprincip."

"En hållbar ekonomi är inte utformad för att stimulera ökad materiell konsumtion, utan för att möta grundläggande materiella och sociala behov."

"Den officiella miljöretoriken ger idag sken av att samhället prioriterar miljöutmaningarna långt mer än vad som faktiskt sker, och inpräglar dessutom felaktigt uppfattningen att miljömålen kan uppnås i konsensus och största harmoni med andra politiska mål och intressen. Den gröna litteraturen har kort sagt en uppgift att skingra retoriska dimridåer i dagens miljöpolitik..."

"Den mest dramatiska effekten av den nödvändiga reträtten ut ur fossilsamhället är de livsstilsförändringar denna kommer att framtvinga... befinner sig dock det officiella samhället på många sätt i en förnekelsefas."

"Det positiva med dessa historiska paralleller är att de visar på människans enastående förmåga till omprövning och uppoffring i ett kritiskt läge - sedan må orsakerna stavas krig, epidemier eller ekologisk katastrof.

Exempel på hur samhällen i förebyggande syfte genomför grundläggande systemförändringar där människor självmant ålägger sig materiella begränsningar, är tyvärr svårare att finna.

Dessvärre tycks det som att det först är med knivbladet mot strupen, när det redan håller på att bli för sent, som vi är beredda att ompröva vårt sätt att leva. Det är som att åratal av varningssignaler och uppmaningar till förändring inte tränger igenom den barriär av individuell bekvämlighet, mäktiga särintressen, ekonomisk kortsiktighet och andra lager av motstånd som förhindrar en samhällsomställning."

 

 

"Tillväxtens sista dagar", Björn Forsberg

"TILLVÄXTENS SISTA DAGAR - miljökamp om världsbilder" är utgiven år 2009, omfattar 250 sidor och är på svenska. Den finns på AdLibris, där den kostar bara 124 kr.

En självskriven utgångspunkt för en bok med denna titel är:

A.

Exponentiellt ökad tillväxt - oavsett vad saken gäller - blir i längden en omöjlighet.

B.

Världens resurser av olja och andra fossila bränslen är ändliga. Ekonomiskt brytbara tillgångar kommer att vara slut inom en generation, med nuvarande takt av ökad efterfrågan.

C.

Vad Björn Forsberg fokuserar på är den utbredda benägenheten att vilja lura sig själv och andra, att sticka huvudet i sanden för målkonflikter. Hyckleriet. Det gör han bra!

Mer konkret handlar det om hur etablissemanget lyckats smyga in en helt ny innebörd åt begreppet "hållbar utveckling".

• Dess egentliga innebörd är naturligtvis en utveckling inom ramarna för naturen, inom kretsloppet. Ett sätt att leva som möjliggör liv även för kommande generationer.

• PK-innebörden är raka motsatsen: en fortsatt stabil tillväxt, fortsättning på samma spår som hittills, av konsumism och resursslöseri.

Ett centralt begrepp i boken "Tillväxtens sista dagar" är också "tilläggshandlingar":

"Alltjämt ser vi på miljöhandlingar som tilläggshandlingar, ett slags punktinsatser som invaggar oss i föreställningen att samhället faktiskt tar miljöutmaningarna på allvar."

Miljövänlighet manifesteras som något ovanpå det dagliga mönstret av konsumism, t ex att man köper den ena eller andra miljömärkta produkten. Kör man exempelvis varje dag långa sträckor i en "miljöbil", istället för att gå, cykla eller ta tåget, så har man gjort insatser för miljön - med denna logik.

Det blir att lura sig själv, menar BF: "Vi konsumerar nämligen mer prylar, reser mer och använder mer energi än någonsin tidigare."

Inga motsättningar och inga målkonflikter, alltså. Fortsatt tillväxt kan gå hand i hand med miljövärn. Man kan vara miljövän utan att det behöver kosta något i konsumtionsmönster och bekvämlighet. En mycket tilltalande tanke, som många visat sig benägna att "köpa"...

Till "köparna" av detta hör även Miljöpartiet. Partiet som kallar sig miljöparti, men som i praktiken är något annat.

Så totalt fjärran från att vara ett miljöparti är MP, att man i senaste valrörelsen lanserade en idé om "snabbtåg"!

BF konstaterar att bakom förslaget ligger en ideologi om dels behov av mycket resande, dels brist på tid och att resorna måste ske snabbt:

"Tanken att tåget ska konkurrera med flyget om resenärerna är ur miljösynpunkt ... defensiv; poängen är alltså att genom att så långt som möjligt efterlikna trafikflyget attrahera resenärer som annars valt att resa med flyg. Nya snabbtågskorridorer skänker oss inte incitament att minska transportvolymerna i samhället, utan leder tvärtom till en ökad transportkapacitet... och i slutändan ökade transportvolymer."

"Ser man dagens transportideologi - grundad på att tid är pengar, att transportslagen som sådana inte får ifrågasättas, liksom inte heller de ständigt växande transportvolymerna - som någonting en gång för alla givet, då är snabbtågskorridoren en ypperlig idé!"

I fokus för Forsbergs kritik står vad han kallar "ekomodernisterna", där Gro Harlem Bruntland och hennes miljörapport från 1987 står som en trendsättare. Ekomodernister erkänner existensen av miljöproblem, men föreställer sig att dessa kan lösas genom tekniska framsteg och tekniska satsningar. I slutänden förespråkar ekomodernisterna mer tillväxt - "grön" sådan.

"... antas miljökrisen vara en naturlig och övergående fas i samhällets moderniseringsprocess - i det smutsiga industrisamhällets gradvisa transformering till ett 'ekoeffektivt' kunskapssamhälle.

I ekomodernismens värld förverkligas hållbar utveckling i ett berikande samspel mellan marknadskrafter, ekonomiska styrmedel och miljöteknologi."

"Undersökningar visar att de flesta svenskar ser sig själva som miljövänner, och i stora drag anser sig leva miljövänligt. Icke desto mindre är det ett faktum att vi svenskar tillhör det mest resursslukande skiktet av jordens befolkning. Vår bilanvändning, vårt flygande och vår materiella konsumtion ökar dessutom från år till år."

"Låt oss betrakta svårt missbrukade uttryck som 'miljövänlig' eller 'bra för miljön'. Att någonting är bra eller vänligt för miljön skulle rent logiskt innebära att det förbättrar miljön - eller i varje fall inte försämrar den. Ju mer miljövänligt tvättmedel som Östersjön får ta emot, desto bättre för miljön! Närmare sanningen är vanligen att den 'miljövänliga' varan relativt sett belastar miljön mindre än andra jämförbara alternativ."

En logik som kan ge reklamslogans som dessa:
"Gör en insats för miljön. Tanka diesel!"
"Bli miljöaktivist. Köp ny bil!"

Men det är ju själva tillväxten och den typ av "utveckling" som kopplas till denna - omsättning av alltmer resurser - som från början orsakat miljöproblemen, menar BF.

Han pekar på hur begrepp som "utveckling" och "framsteg" i propagandan har gjorts synonymt med just fortsatt ökad tillväxt. Den utveckling som BF propagerar för är av annat slag: förmågan att leva bra inom ramarna för det ekologiska kretsloppet.

"Kraven på tillväxt inskränker sig inte till ekonomiska aktiviteter utan yttrar sig även i hoppet om fler munnar att mätta. När Sveriges befolkning i augusti 2004 passerar 9-miljonerstrecket presenteras det i media entydigt som en positiv nyhet. Och allt fler kommuner formulerar mål och förhoppningar om en drastisk befolkningstillväxt."

"Den globala befolkningsökningen har blivit ett tabu och en icke-fråga i samhällsdebatten."

"...har den etablerade miljörörelsen sedan decennier tillbaka lämpat all tillväxtkritik över bord, för att visa anpasslighet eller för att man faktiskt tror på den ekonomiska tillväxten som en väg till ett hållbart samhälle."

Om regeringens miljömålsutredning från 1998:

"Utredningen är i huvudsak grundad på en föreställning om att miljöproblemen redan är på väg att lösas och att några samhällsförändringar som skulle ändra på detta sakernas tillstånd inte heller är att vänta.

Själv frammanar jag här gärna bilden av en säck innehållande en given mängd miljöproblem. Ur denna säck plockar vi upp och åtgärdar problem efter problem på vår väg mot det hållbara samhället."

Snart är denna säck tom och:

"Talande nog är frågan om hållbar utveckling också avförd i den följande - senaste - långtidsutredningen (2003/04). Varför befatta sig med ett ämne som inte längre är ett problem?"

"För regeringen Persson var hållbar utveckling väsentligen en teknisk utmaning... Hållbar utveckling skulle kort sagt förverkligas inom ramen för samma industriella tillväxtmodell som skapat dagens miljökris."

BF anför här en rad exempel på antimiljösatsningar:
- motorvägar och kringfartsleder
- flygtrafik
- hård skogexploatering
- Vattenfalls brukolsäventyr i Tyskland
- gentekniken med GMO-grödor (med Sverige som värsting!)
- 3G-utbyggnad.

Boken "Tillväxtens sista dagar" bjuder på ett antal "underbara" citat från vänner av traditionell tillväxt.

Stefan Fölster, chefekonom på Svenskt Näringsliv (SvD 28/2 2007):

"Sverige bör sluta satsa flera miljarder kronor varje år på lokal miljömässig hållbarhet, och istället satsa pengarna på de större tekniksprången som verkligen kan ersätta fossil energi. På vägen dit bör Sverige bejaka tillväxt, ökad handel och transporter."

Marian Radetzki, i SNS-skrift 1990:

"Möjligheten att substituera miljönyttigheter [skogar, ren luft, jordbruksmark etc.] mot tjänster från fysiskt eller humant kapital... är utomordentligt stora. Reduceringen i miljöresursbasen framstår följaktligen varken som ett aktuellt eller potentiellt hinder för långsiktig ekonomisk tillväxt."

Bengt Kriström, i Neo nr 1/07:
"Om oljan blir knaprare, blir den ju dyrare och det kommer då fram substitut. Liksom många andra domedagsprofeter har Romklubben fel i sina dystra spådomar."

Björn Forsberg: "Om det är något som det finns skäl att varna för i sammanhanget så är det de s.k. miljöekonomerna. Att under täckmantel av sin miljökompetens föra fram denna typ av antimiljö-budskap är inte bara vilseledande. Det ger också anledning till oro. För med en sådan agenda är det knappast en ekologisk omställning av det svenska samhället som dessa av Reinfeldtregeringen handplockade miljöekonomer kommer att bidra till."

En som BF här syftar på är ovannämnde Kriström, utnämnd till ledamot av Kommissionen för hållbar utveckling, under statsministerns eget ordförandeskap. Kriström har bl.a. tagit ställning mot en oljekommissionen för att göra Sverige mindre oljeberoende, med argument om att oljan aldrig kommer att ta slut. (ett uttalande som i bokstavlig bemärkelse må vara sant, men i praktiken osant, eftersom den ekonomiskt utvinningsbara oljan snart börjar sina).

"Reinfeldt framställer här sin uppfattning om ett 'globalt förhållningssätt' - att sitta vid ett internationellt förhandlingsbord och diskutera policyformuleringar, kvoter och andra länders ansvar - som vidsynt och i skarp kontrast till den inskränkta tanken att vi alla kan påverka och har ett delat ansvar att arbeta med problemet där vi står."

Den reinfeldska linjen lyder: "Sverige har redan kommit långt i omställningsarbetet, ansvaret ligger huvudsakligen på omvärlden."

BF: "För det första är svenskarnas miljöpåverkan förmodligen större än någonsin. Detta framgår dock inte av officiella data av det enkla skälet att mycket av tillverkningsindustrin har lämnat landet och att våra konsumtionsvaror numera i hög grad produceras i låglöneländer som Kina."

Om GMO-grödor:

"Trots i princip obefintliga kunskaper om följderna av att släppa denna 'ande' ur flaskan används GMO-grödor i tilltagande omfattning."

"Det är betecknande... att Monsanto istället - med stöd av patenträttsliga regelverk - lyckats utverka massiva skadestånd från ekologiska jordbrukare i Kanada (under rubriceringen 'stöld') sedan Monsanto-gener spridits för vinden och förorenat ekoböndernas gröda."

"Om jag ska lyfta fram endast ett fundamentalt hinder för en lokalisering av ekonomin får det bli dagens frihandelsregimer där målet om varors fria rörlighet överordnas andra hänsyn. Detta ger i praktiken rättslig sanktion åt en miljöfientlig politik. EU:s inre marknad och WTO-avtalet är exempel på regelverk där snart sagt varje nationell ansats att lokalisera ekonomin kommer att utmynna i rättsliga processer i namn av handelshinder."

"Vad som ur ekologisk synpunkt framstår som mest problematiskt är emellertid marknadens oförmåga att fungera förutseende. Marknaden förutser inte problem, och vidtar således inte förebyggande åtgärder för att undvika problemens uppkomst.

Marknadens logik är istället att reagera på signaler först när krisen redan är ett faktum.... Först när vi står mitt upp i problemet reagerar marknaden med våldsamma prisstegringar."

"Föreställningen om hållbarhet som liktydig med icke-förändring har definitivt inte någon plats i en seriös debatt."

Avslutningsvis

På en punkt ställer jag mig starkt kritisk till vad Björn Forsberg skriver:

"En aggressiv jaktlobby piskar upp ett rovdjurshat..."

"Jag vill reagera mot jaktlobbyn och dess mäktiga beskyddare, i dras naturfientliga vendetta mot våra rovdjur."

Bortsett från att beskrivningen knappast stämmer, vare sig om "hat" eller "mäktiga beskyddare":

I det scenario som boken till stor del handlar om har vi att möta en försörjningskris beträffande inte bara energi, utan även föda. Jordbruk och boskapsskötsel kom för ca 10.000 år sedan. Dessförinnan - dvs 99% av den tid människor levt på jorden - livnärde vi oss genom jakt, fiske och samlande.

Jag menar inte att vi måste kastas tillbaka till äldre stenålder, men rimligen ska vi människor även framöver försöka ta tillvara allt vad naturen kan ge oss. Där måste kunna ingå även att jaga, döda och äta upp vilda djur.

Jan Milld

februari 2012

Se även Björn Forsbergs senare bok, "Omställningens tid".