Vecka 46 konstaterade jag att mediafolket nu nått tillmälesstegens översta steg. Längre än att kalla invandringskritiker för "nazister" kan man inte komma, grövre skällsord finns ju inte i det politiska språket.

Därvid bortsåg jag från en aspekt. Man kan fortfarande pumpa in mer laddning i detta ord "nazist". Man kan s.a.s. ge liv åt ordet. Då finns ingen gräns för hur långt man kan komma.

Expressen

Expressen den 25/11 hade som huvudnyhet att det fanns en farlig nynazist, som hade en "dödslista". På denna lista fanns flera personer upptagna, bland annat rikspolischefen.

Inte ens en noggrann genomläsning av artikeln gav dock svar på frågor om substansen i hoten. På vad sätt var listan en "dödslista"? Vemsomhelst kan väl skriva ned olika namn och åstadkomma en lista.

Men antag att dessa personer på nazistens lista verkligen svävade i fara. Vad detta i så fall visar är att det finns farliga nazister.

Vad det inte visar är att alla människor som i media utpekats som nazister, verkligen är nazister. Vi vet att det inte är så. Av alla svenskar, kritiska till den förda invandringspolitiken, är bara en försvinnande liten andel nazister.

Mitt i Haninge

Lokaltidningen "Mitt i Haninge" den 24/11 hade en lång insändare överst på sidan 2, under rubriken "Vad menar ni som röstat på Sverigedemokraterna?"

S-politikern Carin Flemström skriver, med avstamp i SD:s krav på återvandring av utomeuropeiska invandrare:

"Gäller det mitt barnbarn med kurdisk mamma?...Vad händer om han är ute en sen kväll och vissa anser sig ha rätt att ta lagen i egna händer och få bort den som man inte tycker hör hemma här?

...Vad kan jag som ansvarig äldre generation göra annat än att ta strid mot att sådana ohyggligheter drabbar mina närmaste. Tror ni verkligen att ni ska kunna begå sådana ohyggligheter och att vi som står nära bara kommer att stå och se på?"

Flemström har inget konkret fall att hänvisa till - att någon skulle ha blivit hotad eller överfallen, än mindre att sverigedemokrater skulle ha med denna icke ägda rum händelse att göra.

Uppenbarligen är, i fall som dessa, beviskraven lågt ställda.

(I verklighetens Haninge är det f.ö. bara sverigedemokrater som varit våldsoffer, och sossarna där har inte tagit avstånd från våldet som politiskt kampmedel!)

OP7

I TV4 finns en serie med namnet "OP7", som nu går i repris. Ett avsnitt i början av november handlade om nazister eller sverigedemokrater - oklart vilket.

Man höll en demonstration, med vajande svenska flaggor. Deltagarna var iklädda bomberjackor och kängor, och de hade rakade huvuden. Framförallt uppträdde de som "neandertalare" (fast jag tror inte att de verkliga neandertalarna var så mentalt under isen).

En protesterande invandrare blev nedslagen och sparkad av en kvinnlig demonstrant - som hade långt, blont hår. Han satte sig då i en bil och körde rakt mot demonstranterna. Flera blev skadade, varav en allvarligt - hon som sparkat, tillika flickvän till gruppens ledare.

På sjukhuset fanns en läkare, spelad av Astrid Assefa. Hon var sjukhusets bästa läkare, därtill utrustad med ett osedvanligt mod - som snart skulle framgå, i konfrontationen med neandertalarna.

De kunde naturligtvis inte acceptera att denna vita flicka skulle behandlas av en "neger". Först protesterade deras ledare, men på något sätt fick han ge med sig - trots att han var storvuxen och trots att alla hans polare fanns med kring honom.

När flickan opererats fann Assefa honom på en toalett, gråtande som ett barn. Varpå han plötsligt fick ett utbrott, slet fram en revolver och riktade den mot hennes huvud. Även denna situation redde Assefa dock ut.

Nästa incident, när ledaren mjuknat, stod kompisarna för. När flickan var räddad till livet (men givetvis i behov av fortsatt vård) agerade de på ett sätt som kunde ha kostat henne livet. Där hon låg med dropp och slangar började de helt sonika koppla bort allt. Hon skulle därifrån - hon fick ju inte behandlas av en läkare med fel rastillhörghet. Endast under pistolhot från ledaren kunde de förmås att retirera.

Det här var ju bilder som etsar sig in, de lagras i hjärnans undermedvetna. Det hjälper då inte att alltihop bara på låtsas, var bara fiction.

Verklighetens Sverigedemokraterna har tidigare haft problem med en svans av skinnskallar. För media blev de naturligtvis "gefundenes Fressen" - det var dessa neandertalare som TV-kamerorna zoomade in (på samma sätt som man vid mp-kongresser ofelbart fokuserat på den deltagare som eventuellt gick barfota). Därmed inte sagt att de någonsin varit så imbecilla som i OP7.

Dessa skinnskallar har Sverigedemokraterna bemödat sig om att bli av med. Vad jag förstår så har de nu också lyckats med den saken.

Men media behöver ingen verklighet. Finns inga neandertalare - då uppfinner man dem. Då tillgriper man fiction.

---

Däremot

Vad som däremot kan vara sant är uppgifter i media om att Anders Steen, ledamot för Sverigedemokraterna i Haninge kommunfullmäktige, för några år sedan gjorde sig skyldig till ett sjukförsäkringsbedrägeri.

Med risk för att göra en Ylva Johansson, låt mig föra ett resonemang med den utgångspunkten att det finns en förtroendevald sverigedemokrat i Sverige som begått någon oegentlighet, med innebörden att han orättmätigt tillskansat sig pengar från andra medborgare (som kollektiv):

Vad innebär detta? Följande kan tolkas in:

1. Det är svårt i allmänhet att rekrytera människor till politiska uppdrag - de som vill ställa upp får partiet ifråga tacksamt ta emot.

2. Särskilt svårt har sverigedemokraterna att rekrytera kandidater - eftersom innebörden av en SD-kandidatur kan bli uppbrända bilar och annan skadegörelse, kanske direkt misshandel. De flesta svenskar tycker nog det är ett för högt pris att betala.

3. SD är ett ungt parti, dessutom har medlemsomsättningen - av bl.a. ovannämnda skäl - varit hög. Det kan ha gjort att man agerat mindre rutinerat, och försummat att granska sina kandidater.

4. Ekonomiska oegentligheter är nu vanligt förekommande i Sverige. Det har rentav blivit något av en farsot, att envar skor sig på det sätt han/hon förmår. De sociala trygghetssystemen är i gungning. Vårt samhälle befinner sig i moralisk kris.

Skulle varje parti och varje kandidat synas noga i sömmarna, då skulle kanske bara en minoritet komma undan med hedern i behåll.

Vilka slutsatser finna att dra av det inträffade?

Kommunalrådet Staffan Holmberg i Haninge har tydligen aviserat en etik-diskussion i fullmäktige, med anledning av det inträffade. Om det inte är bara ett sätt för honom att komma åt politiska motståndare, om det bottnar i ett ärligt intresse för en bättre moral i samhället, då är det utmärkt.

Finns denna ärlighet, då måste nu göras en granskning av av varje politiskt förtroendevald i Haninge, för varje parti - lika grundlig som den man gjort av Sverigedemokraterna. Låt sedan detta rulla vidare, till att omfatta varje kommun. Låt det gälla även landsting och riksdag.

Och varför ställa krav bara på politiker? Ärlighet måste krävas av varje medborgare - ja, envar som omfattas av det svenska välfärdssystemet.

Skulle sverigedemokratens försäkringsbedrägeri få den effekten moralen i samhället nu höjs, då har SD verkligen gjort en insats - även om det var oavsiktligt.

---

SIV vägrade

Men det handlar inte bara om moral, det handlar också om rutiner och kontrollmekanismer, samt viljan att överhuvudtaget uppdaga och beivra bedrägerier.

När utlänningspolisen i Malmö försökte komma åt bedrägerier bland personer som uppbär bidrag fastän de inte befinner sig i Sverige - då vägrade Invandrarverket att medverka. Dess GD, Lena Häll-Eriksson, menade att det inkräktade på individers "integritet", om myndigheterna utbytte information.

Galant, kan tyckas. Problemet är att det kostar. Men det är ju inte generaldirektören själv som måste betala.