Strax efter att vi börjat ge ut tidskriften Blågula Frågor kommenterades den i SSU-tidningen "Tvärdrag", med att den kanske var nästan litet halvt-om-halvt snudd-på dolt "främlingsfientlig". Jag reagerade direkt på detta och skrev till redaktionen, eftersom jag upplevde en sådan stämpling som ytterst obehaglig.

Sedan dess har jag ju tvingats vänja mig. Nu har jag tydligen avancerat till att vara "nazist" (bl.a. genom insatser från Aftonbladets kultursida). Längre kan man väl inte komma på tillmälesstegen. Högre kan man knappast nå. Om dessa kulturmänniskor och humanister skulle ta till ett grövre språk - hur skulle det då låta?

Dessa begrepp -"nazist", "brun lus", "fascistsvin", "högerextrem", "rasist" - används nu rutinmässigt om demokratiska invandringskritiker.

EGENTLIGEN är det fullständigt häpnadsväckande hur människor, vilka har språk och begreppshantering som yrke - jag talar om mediafolk, skribenter och akademiker - nu tycks totalt ha givit upp varje ansats att använda begrepp återhållsamt, nyanserat och med precision.

UR EN ANNAN SYNPUNKT kan det tvärtom ses som naturligt att man tar till kraftuttryck inför argument som man inte förmår bemöta i sak och att en allt hårdare repression utövas mot en opinion som är potentiellt stark, men som inte får tillåtas bryta fram.

Men ser man det så, då har man samtidigt erkänt att dessa yrkesmänniskor har en annan funktion i verkligheten än vad de har formellt. Formellt är de intellektuella och försvarare av demokratiska värden, i realiteten är de bara maktens lydiga redskap.

OM "RÄTT SKA VARA RÄTT" finns ändå en del påpekanden att göra beträffande innebörden av en del begrepp som används i den politiska debatten:

1. Fascist - nazist

Det var länge sedan man gjorde någon distinktion mellan "fascist" och "nazist". De används som synonyma begrepp. Dvs även fascister förutsätts vara anhängare av rasläror.

Sanningen är ju - för den som tycker att den kan vara intressant - att just i det avseendet finns en skillnad mellan nazismen och fascismen. Varken Benito Mussolini eller Fransisco Franco var rasister, som Adolf Hitler var.

(Varför påpekas inte detta? Handlar det om politisk korrekthet, en rädsla för att uppfattas försöka "göra fascismen rumsren"? Är inte fascismen tillräckligt vidrig ändå, utan att man behöver skarva på och frisera verkligheten?!)

2. Rasist - nazist

Inte heller görs längre någon klar distinktion mellan "rasist" och "nazist".

Men rimligen är rasist ett vidare begrepp. Åtminstone teoretiskt kan man ansluta sig till en ideologi om rasindelning och människors olika värde utan att för den skull förorda diktatur och våld.

(Har vi fått ett politiskt klimat i Sverige, där sådana påpekanden inte kan göras utan att man riskerar misstänkliggöras för politiska sympatier i högerextrem riktning?)

3. Rasist - främlingsfientlig

Begreppen "rasist" och "främlingsfientlig" används också som utbytbara mot varandra, som om de betydde samma sak. Självfallet kan man vara avogt inställd mot främlingar utan att det behöver ha det minsta med rasism att göra.

Begreppet "främlingsfientlighet" är dessutom luddigt och propagandistiskt.

4. Rasist - rasist

Begreppen "rasist" kan förtjäna en särskild utläggning. En betydelseutvidgning har genomförts i två riktningar:

Å ENA SIDAN har man - via begreppet "kulturrasism" - fått det till att varje kritik mot den förda invandringspolitiken kan klassas som "rasism".

Å ANDRA SIDAN har man - som ovan påpekat - givit ordet "rasist" innebörden av våldsbenägen antidemokrat.

---

Eskilstuna (1)

Ovanstående illustrerades i veckan av två nyheter, som i kombination blir intressanta:

A. Först meddelades att polisen vill ha utvidgade befogenheter för att slå till mot tre typer av organiserade våldsfigurer: 1. MC-gäng. 2. Militanta veganer. 3. Organiserade rasister.

B. Sedan rapporterade TT om debatten i Eskilstuna, där "organiserade rasister" skulle tillåtas deltaga.

Genom att begreppet "rasist" givits en så elastisk innebörd kan det greppa över hela skalan, och omfatta diametralt motsatta typer av människor. Dess funktion blir att skrämma och passivisera, isolera och förtrycka - inte att informera.

---

Eskilstuna (2)

Mycket positivt kan sägas om den modige läraren, Mohsen Hakim, som organiserade debatten på Mälardalens högskola, men han har knappast medverkat till klarhet om begrepp. Tvärtom.

Hakim bidrog aktivt till förvirringen, när han förmedlade bilden av att ha inbjudit nazister och antidemokrater - när de som skulle komma i själva verket var demokratiska invandringskritiker.

Var inte det en distinktion, viktig att göra?

---

Eskilstuna (3)

Hela diskussionen om yttrandefrihet för nazister gör på mig ett sjukt intryck.

Yttrandefrihet för invandringskritiker - javisst! Men varför då ge sig ut på spaning efter nazister? Mer än 99% av de många svenskar som är kritiska till den förda invandringspolitiken är ju uttalade icke-nazister.

Innan man börjar bekymra sig om yttrandefriheten för den lilla klicken av antidemokrater borde man bekymra sig om yttrandefriheten för den stora massan av invandringskritiska demokrater!