Cubas historia

Cuba 1) upptäcktes 2) av Columbus 1492 och den spanska erövringen av ön inleddes 1511 av Diego Velázques. Den indianska urbefolkningen gjorde motstånd, under ledning av sin hövding Hatuey, men kuvades och sattes i slavarbete. Detta klarade de dock dåligt, indianerna led och dog i mängder..

Med humanitära förtecken föreslog då en missionär, Bartholomé de la Casas, att man skulle börja importera afrikaner för slavarbete, eftersom de hade bättre förutsättningar att orka med. 1522 kom således de första afrikanska slavarna till Cuba. Indianbefolkningen dog ändå snart ut, till följd av sjukdomar och epidemier som spanjorerna fört med sig.

Mot slutet av 1700-talet, då ett slavuppror på grannön Hispaniola (Haiti) raserat plantageekonomin där, började sockerproduktion på allvar komma i gång på Cuba och antalet afrikanska slavar var snart uppe i en halv miljon..

Den spanska regimen blev alltmer korrumperad och ineffektiv och 1868 inleddes ett uppror mot Spanien som varade i tio år och avslutades med en kompromiss innebärande viss politisk autonomi. Slaveriet upphävdes 1886.

Vid nästa uppror, 1895, medverkade en av Cubas stora nationalhjältar, poeten José Martí, och dog där martyrdöden. Detta krig pågick fram till 1898 4) då USA lade sig i. 5) Spanien tvingades avstå sin överhöghet över ön. 1902 blev Cuba formellt en självständig republik, men i praktiken starkt USA-beroende. Fram till 1934 hade USA formell interventionsrätt, men även därefter var dess inflytande stort. 6)

1930-talets depression drabbade den kubanska sockerexporten mycket hårt. Den ekonomiska krisen och den sittande presidenten Gerardo Machados terrormetoder ledde 1933 till uppror. Ur detta framträdde snart en underofficer, Fulgencio Batista (1901-73), som den starke mannen. Han styrde under 30-talet från posten som arméchef och från 1940 som president. Men också Batistastyret blev en diktatur.

Detta provocerade 1953 fram ett misslyckat revolutionsförsök. Attacken med Monchada-barackerna i Santiago den 26 juli. Detta leddes av en då ung advokat - Fidel Castro. Resultatet blev att han först fängslades och sedan landsförvisades och kom till Mexiko.

Monchada gav upphov till "26-juli-rörelsen" och i december 1956 avreste Castro tillsammans med 82 revolutionärer, bland dem den argentiska läkaren Ernesto "Che" Guevara. När deras båt, "Granma" landsteg i på sydvästra Cuba var den väntad av Batistas armé. Bara 12 av de 82 överlevde landstigningen, men dessa nådde Sierra-Maestra-bergen och ett gerillakrig började där.

Kriget bedrevs mer med propaganda än med vapen, och man rebellerna vann befolkningen över på sin sida. På nyårsdagen 1959 kunde dessa gerilleros tåga in i Havanna som befriare och segrare. En rad reformer genomfördes, främst inom jordbruk, folkbildning och sjukvård.

Många kubaner flydde till USA 7) och deras egendomar konfiskerades. Relationerna med USA blev allt frostigare och de diplomatiska förbindelserna bröts 1961. USA initierade t.o.m. ett misslyckat exilkubanskt invasionsförsök i Grisbukten. 1962 blev centrum för i en storpolitisk kris, efter installationer av sovjetiska robotbaser på Cuba. Risken blev akut för ett kärnvapenkrig och USA tvingade Sovjetunionen att dra bort sina robotar.

Efter krisen isolerades Cuba systematiskt i Latinamerika på anstiftan av USA genom handelsblockad och diplomatisk bojkott, till vilken större delen av OAS (de amerikanska staternas samarbetsorganisation) anslöt sig. Bojkotten, som dock urholkades starkt sedan en rad latinamerikanska länder återupptagit ekonomiska och politiska förbindelser med Cuba, framtvingade ett ytterligare närmande till Sovjetunionen och övriga öststater. Cuba tog emot omfattande ekonomiskt och militärt bistånd från Sovjetunionen.

Beroendet av Östblocket i kombination med USA:s fientliga hållning har medverkat till införandet ett kommunistiskt system på Cuba. Under revolutionskriget var Fidel Castro uttrycklingen icke-kommunist 8), nu betraktar han sig uppenbarligen som kommunist. Samtidigt har han markerat en självständig hållning i förhållande till både Sovjetunionen och Kina.

Efter Sovjetunionens sammanbrott och Rysslands djupa ekonomiska kris har stöder från öster upphört. Samtidigt har USA trappat upp sin ekonomiska blockad. Cuba har hamnat in i vad Fidel Castro kallar "den speciella perioden".

1) Namnet är en kortform av det indianska namnet för ön - Cubanacán.

2) Var dock dessförinnan så att säga "upptäckt" av de indianer som redan bodde där, skulle man kunna tillägga - perspektivet är här naturligtvis europeiskt.

3) När Columbus upptäckte ön 27 oktober 1492 fanns där ca 100.000 indianer. De sista dog ut redan efter knappt åttio år.

4) Av en befolkning på totalt 1,5 miljoner dog c:a 300.000 i detta krig!

5) Var det USA:s ingripande som tvingade Spanien att lämna Cuba, eller var detta redan avgjort av kubanerna själva vid tidpunkten för USA:s intervention? Kubanerna själva, även Castro-kritiska sådana, anser att det senare förhållandet gäller.

6) Det s.k. Platt-tillägget till den kubanska grundlagen gav USA rätt att ingripa militärt för att "skydda och bevara oberoendet" och "liv, egendom och den individuella friheten".

Det var också i detta sammanhang, 1902, som USA skaffade sig militärbasen Guantanamo på sydöstra Cuba på 100 år. En bas som alltså måste återlämnas strax efter sekelskiftet.

7) Nu finns sammanlagt cirka 2 miljoner exilkubaner, de flesta i Miami och övriga Florida. I dessa flyktingvågor har Castro låtit gå med även stora mängder rent kriminella personer. På så vis har Cuba avbördat sig ett problem, ett problem som istället kunnat märkas av i Florida.

8) Till skillnad från bl.a Che Guevara och Raul Castro, som från början var kommunister. Noteras kan samtidigt att det kubanska kommunistpartiet stod vid sidan om gerillakriget, hoppade s.a.s. på tåget mot slutet, när segern redan var vunnen.